Som ett slag i ansiktet..

Sv: Som ett slag i ansiktet..

Tycker du det är roligt att rida och träna din häst? Känner du att du utvecklas och att du ser fram emot träningarna och är nöjd efteråt? Om svaret är ja, då ska du behålla hästen tycker jag. Hästen blir inte automatiskt lyckligare för att den är hos en skickligare ryttare! Pållen vill trivas hos en matte/husse som tycker om den, ger den bra skötsel och vård och vettig motion. Om då inte hästens hela potential utnyttjas, det skiter ju hästen i!

Men känner du att du är helt sänkt efter i stort sett alla träningar, att du känner dig otillräcklig och inte utvecklas, DÅ ska du sälja hästen! Om det nu är så att du oftast känner att du inte klarar av hästen, att du efter de flesta träningar är missnöjd och ledsen, då har du fel häst!

Huruvida hästen är "det bästa du kommer hitta" är i mina ögon fullkomligt oviktigt, det är hur man själv som ryttare uppfattar sin häst och arbetet med den som är det enda viktiga!

Jag vet, för jag har varit där! Har haft en häst som hade en enorm kapacitet i både hoppning och dressyr, men han var så "nödjävlig" mot mig att jag till slut HELT tappat all glädje i att vara hästägare och ryttare! Visst, vi fick placeringar, men däremellan var jag oftast tårögd och kände mig som en sopa efter de flesta ridpass!
Så har du likadant, byt häst innan du helt tappar intresset, för det gjorde jag! Hade jag inte stått uppstallad i ett superstall med superkompisar och en kanontränare, då hade jag lagt av helt med hästar när jag till slut med både knäckt fysik och psyke sålde hästen!
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

SÄLJA?! :eek:
Är du tokig??

Ska berätta om en liknande grej:

Har en kompis som varit i samma situation som du, hon köpte en häst för 100-tusen (som kunde både galoppiruetter, galoppombyte varje steg , piaff, passage osv..) och hon var en vanlig hobbyryttare!!
Fasen så mycket hon lärde sig på den hästen! :grin: Men innan hon fick till allt, det blev mycket blod, svett och tårar, men det gav sig till slut.
Tyvärr så tävlade dom aldrig, men de hade roligt iaf... :laugh:

Klart att du ska ha kvar din kanon till häst, en dag kommer du också att hitta alla "knappar". Men det krävs såklart en massa träning.
Tänk istället på att den dagen då allt funkar super kommer attt komma, men att det kan ta lite tid innan det lossnar för dig.
Lycka till och ge inte upp! :banana:
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

Jag har ägt honom i ett år nu, jag föll pladask för honom första gången jag träffade honom.
Fick säljaren att vänta i 2 veckor med att sälja honom tills jag kunde köpa honom, hade inte fått min lilla häst såld..

Provridningen var inte direkt den bästa, bröt faktiskt fingret! :crazy:

Han "överhoppar" sig ibland och jag tappar balansen och hamnar på efterkälken, och flyger av, har därmed blivit rädd för att hoppa, något jag kämpar med på LÅGA höjder nu. Vi hoppar inte högre än 70cm just nu.

Jag tränade i hoppning med honom i höstas, då kändes det helt underbart efter varje träning, vi kom över hinder på 1.10 , i ridhus, utan att rusa. Jag var lite rädd men litade på honom.
Sen gick min sambo och jag isär, och jag hade inte råd att ha hästen kvar, lånade ut honom tillfälligt på foder och har haft honom hemma i ca tre månader nu. Men nu är min "rädsla" spökar mer än någonsin.. Jag älskar att hoppa, det bästa jag vet men när vi närmar oss ett hinder på över 70 cm så stelnar jag till, lättar på tyglarna och låter honom rusa, och jag gör det omedvetet.

Som tränaren sa, JAG är inte redo att hoppa. Markarbete, markarbete, markarbete är det som gäller. Jag ska ge det en chans, eftersom jag är helt stört förälskad i denna häst, och det känns som att vi kommit varandra så mycket närmare nu när jag tog hem honom från fodervärden. Han kommer och gnäggar när jag hämtar honom i hagen, är dunder gosig och följer mig löst i paddocken..
Jag ska höra vad tränaren säger, vad hon tror, om han är för "tuff" för mig eller om han är en läromästare för mig.
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

men då kan du ju faktiskt rida honom, allt hänger bara på hur mycket du nedvärderar dig själv. Det har nog inget med hästen att göra utan ditt självförtroende.
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

Jo det är mitt självförtroende som spökar, det har jag insett nu.. Och ju sämre det är ju sämre rider jag hästen.. Det blir som en ond cirkel.

Jag ska försöka, träna och träna så släpper det förhoppningsvis.
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

Varför tror du hästen skulle må bäst av att visa upp sig på tävlingsbanorna? Det är ett mänskligt tänkande. Hästen struntar säkert i att den inte vinner tävlingarna du ställer upp på eller att all dess kapacitet inte kommer fram.
Men om du mår verkligt dåligt över det kanske den här tjejen kan få åka ut och tävla lite med honom.

Håller med:)
Om inte du och hästen trivs ihop, eller om den skenar omkring och är farlig för dig och sig själv, är det en annan sak. Men det verkar den ju inte göra?
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

Jo det är mitt självförtroende som spökar, det har jag insett nu.. Och ju sämre det är ju sämre rider jag hästen.. Det blir som en ond cirkel.

Jag ska försöka, träna och träna så släpper det förhoppningsvis.

klart det gör. Och säljer du hästen och köper en annan kommer samma problem finnas.
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

nejdå, han skenar inte eller nåt sånt.

Han är trög att få fram, och tjabbar emot det är det enda han gör när man gör "fel".
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

Jag har haft liknande tankar och funderat på att sälja för att hästen förtjänar "att få visa upp sig"

Efter mycket om om men har jag beslutat mig för att INTE sälja. Utan kämpa på hemma och träna på VÅRAN gemensamma nivå. Tävlandet i år kommer att bli 1 tävling i Villvattnet.

Dåligt självförtroende är en färskvara har jag lärt mig. Har kraschat lite för mycket med häst och vagn av olika anledningar.. Har med hjälp av TRYGG häst och bra tränare kämpat mig till den nivån jag är på idag.. Nu hade jag ett ofrivilligt uppehåll på nästan 3 månader att köra med maratonvagnen å ja de va INTE kul att sätta sig i den igen. Många negativa tankar som kom farandes direkt. Men redan på hemvägen från första turen kändes det bättre.

Kämpa vidare med din häst. Låt gärna någon annan rida honom ibland och att du är med och ser. Satsa på tryggheten!!

JAG siktar på stjärnorna och kanske når trätopparna, men har satt mina stjärnor på en mer rimlig nivå för OSS..

Anna-Carin
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

klart det gör. Och säljer du hästen och köper en annan kommer samma problem finnas.

Nej det är inte säkert att man upplever samma problem med nästa häst... Äger själv en kanonhoppare som "överhoppar" och jag med urusel balans dunsar i ryggen och törs då inte hoppa högre än just de där 50-70 cm (för då åker jag av ;) )... Nu är min inte gammal utan bara 9 år och då hon passar de mer hoppintresserade så är hon till försäljning... Och att säga att de skulle lösa sej är bara "bullshit" för markarbetet funkar klockrent och jag har själv tävlat 120 med mina tidigare hästar och inte vart i närheten av de "obalanskänslorna" jag har med henne som bara jag upplever.. Har nu henne i ett "försäljningstall" till försäljning och hon som tävlar den tycker hon är som vilken häst som helst , så som sagt det är ju bara jag som upplever att jag tappar balansen (och jag har visserligen URUSEL balans)... Så visst är en känsla ibland bara på just en häst...

Men vill ts ha den här hästen är det ju självklart bara att bita ihop... Men självförtroendet är en "skör" tråd åt båda hållen... Och varför känna att man inte "klarar" av det man tycker är kul ? Men så är jag inte lika "sentimental" av mej att jag "kärar" ner mej i mina hästar på samma sätt som många gör... Inte ens de jag fött upp själv är jag "nerkärad" i men tycker visserligen det är jättekul att höra om dem (av de som köpt dem)...
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

vad är det dom säger

oerfaren häst erfaren ryttare

erfaren häst oerfaren ryttare

Om man ska lära sig något eller om hästen ska lära sig, deta kanske inte behöver dras till sin spets en nybörjare behöver ju faktiskt inte lära sig rida på en grad prix häst, men så länge din häst inte har för mycket temperament för dig så har du ju något fantastiskt, det är inte alla hästägare förunat att äga en läromästare.
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

En bra tränare är guld värd, har du en sådan, fråga den om råd!
Om du känner dig osäker i hoppning just nu (det låter så på din beskrivning), så håll dig till att hoppa småhinder. Och kanske be ngn annan hoppa hästen då och då?
Men framför allt, du är inte DÅLIG eller ngt liknande bara för att du inte kan "göra stordåd" med din häst! Hästen tycker ju uppenbarligen om dig! Så låt det ta tid, ställ inga höga krav på dig själv! Vi kan alla få bakslag!
Lycka till!
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

NEJ du ska inte sälja!! detta är din chans at lära dig! den dagen du kan rida hästen ordentligt som den andra tjejn gjorde- den dagen kommer:)
om man har en bra häst varför ska man sälja den för?för att köpa en dålig häst som man inte lär sig eller kommer framåt på alls!?
behåll din häst!-lär dig rida den sen ska du se att du kan rida den precis lika bra!-om inte bättre
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

du då är vi två . min häst går också bättre med andra . vi har nog haft vårt hon och jag . grät igår för jag vet inte ut eller in . men en som bor i samma by ska provrida henne så får vi se sen
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

Jag tror allt handlar om vilja! Vill man så kan man...

Det mesta går att lära sig, det mesta går att komma över och alla problem har lösningar om viljan finns.. även om det ibland tar tid.

Det är där focuset måste ligga när det gäller frågor kring behållandet eller försäljning av en häst.
För finns viljan så underbyggs den alltid av någon form av tillfredställelse. Och då spelar det ingen roll om det är kärleken till hästen som gör att ägaren fortsätter att kämpa på trots kemibrist och svårt att hitta knappar tycker jag.

Att övervinna och klara av det man är rädd för är nog det bästa sättet att bättra på självförtroendet. Och kännslan av att inte klara av något blir lätt en detalj om focus ligger på en bra plan för hur man skall gå till väga för att komma dit man vill.
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

Bara läst början av tråden men det är klart, det känns säkert ifall någon annan rider ens häst bättre än en själv. Men "vänd på steken" och tänk att då har du ett mål att utvecklas mot - att få hästen att gå så fint med dig. Du verkar ha en läromästare till häst och det är bra. Då kan du lära av den istället för att du skaffar en mindre utbildad som inte vet vad som ska göras.
Sen kan du ju ifall du tänker "jag vill att den ska få en bättre ryttare", skaffa en medryttare som kan vara med och hälpa till. Det är det bästa med medryttare om de kan tillföra nå till hästen, samtidigt som du lär dig! :D
*Pepp!* :banana:
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Som ett slag i ansiktet..

presis samma sak hände mig....vet hur det känns!!!
Jag hade en tjej som red min häst några gånger....så var jag och kollade på när hon red en gång...Hästen gick SÅ fint!! stabilt och bara allmänt trevligt...först blev jag superglad att jag har en sån fin häst...men sen, som ett slag i ansiktet, varför klarar inte jag av att rida min egen häst så stabilt...
släppte det dock rätt snabbt ocg insåg att det är bara att träna vidare, nu går hon lika bra med mig...om inte bättre =)
träna träna träna och rid mkt på känsla...man hittar det tillslut!
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

Frågan är:

*Trivs du med din häst 100% fullt ut?

*Tycker du det är tråkigt att rida h*n när du känner att du inte hittar alla knappar?

Så länge ni trivs ihop,och att du fortafarande tycker att det är kul att rida,så kör på,att hitta knapparna kommer med tiden! Om du däremot inte trivs helt 100 med h*n,och tycker det är tråkigt att rida när allt inte funkar,ja,då ska du sälja!
 
Sv: Som ett slag i ansiktet..

En liten fråga....om du hade ägt en ferrari som du bara ääälllskade att köra. Hade du bytt bort den mot en volvo 245 då??
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI...
Svar
9
· Visningar
1 112
Senast: Emro
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 406
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 058
Senast: Lavinia
·
Anläggning Undrar om någon här varit med om något liknande och hur det isf hanterats. I vårt ridhus har vi tydliga hopp och dressyrtider. Under...
2 3
Svar
49
· Visningar
6 841

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp