Söka nytt arbete under sjukskrivning?

[Lovisaleonora]

Inte enligt min läkare och mina terapeuter.

Och vad tror och tycker du själv? Vad behöver du? Vara kvar på din nuvarande arbetsplats? Annan arbetsplats, samma arbete? Ner i tid? Helt annat arbete?

 

[monster1]

Och vad tror och tycker du själv? Vad behöver du? Vara kvar på din nuvarande arbetsplats? Annan arbetsplats, samma arbete? Ner i tid? Helt annat arbete?

Jag tror det hade varit en bra ide att sjukskriva mig på heltid och låta mig arbetsträna på en annan plats, en förflyttning från husläkaren till psykatrin så jag kan få adekvat medicinering och slippa agerera försökskanin hade varit fiffigt och kanske lite mer riktad terapi så jag kunde få harva igenom de bakomliggande problemen till att jag känner ett sådant behov av att överprestera hade kanske varit bra.
Men det är inte jag som bestämmer över det där så...

 

[Lovisaleonora]

... Och eftersom du inte kan välja, vad är en rimlig handlingsplan? Vad kan du själv styra upp och hur kan en acceptabel lösning se ut - utifrån vad du tror går att ordna.

 

[mandalaki]

Jag tror det hade varit en bra ide att sjukskriva mig på heltid och låta mig arbetsträna på en annan plats, en förflyttning från husläkaren till psykatrin så jag kan få adekvat medicinering och slippa agerera försökskanin hade varit fiffigt och kanske lite mer riktad terapi så jag kunde få harva igenom de bakomliggande problemen till att jag känner ett sådant behov av att överprestera hade kanske varit bra.
Men det är inte jag som bestämmer över det där så...

Varför tror du inte att din medicinering är adekvat nu? Och varför får du inte prata om det du vill i terapin?

 

[monster1]

Varför tror du inte att din medicinering är adekvat nu? Och varför får du inte prata om det du vill i terapin?

Jag medicinerar inte just nu, Jag har tagit mig igenom två ssri och en snri som fick mig att må dåligt och utsättningen var överjävlig. Nu "måste" jag tydligen prova en till snri med exakt samma biverkningar som den snri som vi satte ut eftersom den fick mig att må otroligt dåligt, innan man är beredd att ge upp med testandet och skicka mig vidare till psykiatrin. Jag vill inte, jag orkar inte må mer dåligt, jag har inga marginaler kvar.

Jag går på någon gruppterapi, vi är fem personer som sitter med och får föreläsningar och uppgifter enligt kbt. Det finns inte utrymme för en person att sitta där och bre ut sig om sina individuella problem.

 

[ameo]

Några till frågor
Har du varit sjukskriven på heltid något alls, eller gått på halvtid hela tiden?
Har du blivit något bättre, sämre eller mår du ungefär lika nu som när du blev sjukskriven på halvtid?

Även om det är bra att behålla kontakten med arbetslivet, så verkar det ju inte fungera för dig just nu. Så kanske ändå en heltidssjukskrivning, åtminstone en period, kunde vara bra för dig? Och prata med FK om möjligheten att arbetsträna på någon annan arbetsplats, som del i din rehabilitering.

 

[monster1]

... Och eftersom du inte kan välja, vad är en rimlig handlingsplan? Vad kan du själv styra upp och hur kan en acceptabel lösning se ut - utifrån vad du tror går att ordna.

Just nu känns det som en rimlig handlingsplan att köra bilen in i närmaste bergvägg, men tydligen måste jag istället ringa facket för att prata med dom om att min arbetsgivare inte gjort någon reabilliteringsplan och sedan nästa vecka när läkaren och försäkringskassehandläggaren är tillbaka försöka få till något möte med min arbetsgivare för att se vart landet ligger. Fram till dess ska jag försöka undvika den där bergväggen bäst jag kan och om det inte går försöka se till att jag har en kattvakt så inte han hamnar i kläm på något sätt.

 

[Lovisaleonora]

Det känns som det faktiskt kan vara en vettig idé att bli utköpt. Du kan verkligen inte vara kvar på en arbetsplats som gör dig sjuk och som dessutom inte kan rehabilitera dig på ett vettigt sätt. Det går ju bara på ett håll. Mot bergväggen.

 

[monster1]

Några till frågor
Har du varit sjukskriven på heltid något alls, eller gått på halvtid hela tiden?
Har du blivit något bättre, sämre eller mår du ungefär lika nu som när du blev sjukskriven på halvtid?

Även om det är bra att behålla kontakten med arbetslivet, så verkar det ju inte fungera för dig just nu. Så kanske ändå en heltidssjukskrivning, åtminstone en period, kunde vara bra för dig? Och prata med FK om möjligheten att arbetsträna på någon annan arbetsplats, som del i din rehabilitering.

Halvtid hela tiden, jag var som sagt rädd att sjunka djupare i deppression om jag blev ensam hemma för mycket och jag visste inte att det fanns något annat sätt.

Vi satte ut min medicin under tiden jag var sjukskriven så en del symptom försvann som huvudvärk, nackont, sömnsvårigheter, dimsyn etc. Jag är fortfarande väldigt trött och har svårt att koncentrera mig osv och jag har varannandags depression (tydligen är det för att jag tar ut mig varannan dag och får betala priset varannan).

Jag vet inte om jag mår bättre, jag mår annorlunda. Vad är bättre? Allt är grader i helvetet...

 

[monster1]

Det känns som det faktiskt kan vara en vettig idé att bli utköpt. Du kan verkligen inte vara kvar på en arbetsplats som gör dig sjuk och som dessutom inte kan rehabilitera dig på ett vettigt sätt. Det går ju bara på ett håll. Mot bergväggen.

Vem ska köpa ut mig menar du?

 

[Lovisaleonora]

Din arbetsplats.

 

[mandalaki]

Jag medicinerar inte just nu, Jag har tagit mig igenom två ssri och en snri som fick mig att må dåligt och utsättningen var överjävlig. Nu "måste" jag tydligen prova en till snri med exakt samma biverkningar som den snri som vi satte ut eftersom den fick mig att må otroligt dåligt, innan man är beredd att ge upp med testandet och skicka mig vidare till psykiatrin. Jag vill inte, jag orkar inte må mer dåligt, jag har inga marginaler kvar.

Jag går på någon gruppterapi, vi är fem personer som sitter med och får föreläsningar och uppgifter enligt kbt. Det finns inte utrymme för en person att sitta där och bre ut sig om sina individuella problem.

Ok, jag fattar. Det du vill, ta reda på roten till din prestationsnoja, det finns det väl heller inte utrymme för i KBT:n.

Det låter inget vidare att må som du gör - utan medicin. Vågar du verkligen inte testa en till?

men tydligen måste jag istället ringa facket för att prata med dom om att min arbetsgivare inte gjort någon reabilliteringsplan och sedan nästa vecka när läkaren och försäkringskassehandläggaren är tillbaka försöka få till något möte med min arbetsgivare för att se vart landet ligger.

Gör det! Du är ju i limbo, du måste ha draghjälp, det låter som om du rattar det här ensam. Det går inte. Både rehabiliteringsplan och ett möte med de olika parterna kan ju hjälpa dig. Där kan du t ex begära annan terapi än KBT i grupp.

Om det du uttrycker i dina inlägg är allvarligt menade självmordstankar tycker jag att du ska kontakta psykiatrin direkt.

 

[sjoberga]

Det känns som det faktiskt kan vara en vettig idé att bli utköpt. Du kan verkligen inte vara kvar på en arbetsplats som gör dig sjuk och som dessutom inte kan rehabilitera dig på ett vettigt sätt. Det går ju bara på ett håll. Mot bergväggen.

Vad menas med att bli utköpt? Om någon blir sjuk, rehabiliteringen misslyckas under lång tid, så har väl inte AG nåt ansvar att förse denne med en massa pengar för att inte behålla anställningen. Sedan kan man alltid förhandla om AG mycket gärna vill bli av med en och ser det som en stor belastning.

Ofta vill ju AG att man återkommer för att bidra till arbetsplatsen och är beredd att göra långtgående förändringar för att skapa möjligheter för det. Men till syvende och sist har företaget en affärside som ska realiseras av de anställda och för det krävs utförandet av vissa arbetsuppgifter - och klarar man inga av dem funkar det inte. Fast då får man väl komma överens om en uppsägning.

 

[Lovisaleonora]

Det händer ju inte helt sällan att man som arbetsgivare köper sig fri från problemet, och därmed gör både sig själv och arbetstagaren en tjänst.

Det här är ju inte en helt lätt situation eftersom TS inte trivs, organisationen inte trivs med TS och det inte gärna finns någon framtid på något håll för TS i den här organisationen.

 

[monster1]

Ok, jag fattar. Det du vill, ta reda på roten till din prestationsnoja, det finns det väl heller inte utrymme för i KBT:n.

Det låter inget vidare att må som du gör - utan medicin. Vågar du verkligen inte testa en till?



Gör det! Du är ju i limbo, du måste ha draghjälp, det låter som om du rattar det här ensam. Det går inte. Både rehabiliteringsplan och ett möte med de olika parterna kan ju hjälpa dig. Där kan du t ex begära annan terapi än KBT i grupp.

Om det du uttrycker i dina inlägg är allvarligt menade självmordstankar tycker jag att du ska kontakta psykiatrin direkt.

Jag tänker absolut på det ofta, men har ingen aktiv plan för att iscensätta något självmord, men det är en oro jag har att jag en dag kanske faktiskt inte orkar leva mer. Men så är det väll för de flesta med sådant här.

 

[mandalaki]

Jag tänker absolut på det ofta, men har ingen aktiv plan för att iscensätta något självmord, men det är en oro jag har att jag en dag kanske faktiskt inte orkar leva mer. Men så är det väll för de flesta med sådant här.

Det är när det känns så som man behöver ta hjälp. På något vis får jag intrycket att du tillåtits/tvingats styra allt det här själv. Tro fan att det inte går när man gått i väggen pga en så kaotisk organisation som den du beskriver.

Ta hjälp av facket, ta hjälp av din HR-avdelning och av FK. De måste komma fram med en rehabiliteringsplan - men först när du varit heltidssjukskriven tillräckligt länge för att läka ihop lite. Det låter som att du själv valt att jobba halvtid för att inte deppa ihop - men det kan inte bli mycket värre än det redan är. Du förhindrar din egen läkning genom att jobba halvtid på den där gräsliga tjänsten.

 

[monster1]

Det händer ju inte helt sällan att man som arbetsgivare köper sig fri från problemet, och därmed gör både sig själv och arbetstagaren en tjänst.

Det här är ju inte en helt lätt situation eftersom TS inte trivs, organisationen inte trivs med TS och det inte gärna finns någon framtid på något håll för TS i den här organisationen.

Nu är det kanske inte alla i organisationen som tycker att jag är en pest, framförallt inte någon av mina vänliga men tyvärr lite hopplösa chefer. Men det finns absolut de som säkerligen skulle tycka det var skönt om jag eller kanske snarare min funktion försvann ifrån organisationen.

Utköpt lär jag inte bli, jag jobbar åt en kommun, det finns alltid någon skrubb man kan placera mig i tills jag säger upp mig av mig själv.

 

[Lovisaleonora]

Mitt råd kvarstår oförändrat. Ta dig därifrån. Du kommer inte helare ur detta för att du väntar längre.

 

[mandalaki]

Utköpt lär jag inte bli, jag jobbar åt en kommun, det finns alltid någon skrubb man kan placera mig i tills jag säger upp mig av mig själv.

Nej, det lär du inte bli, en kommun som köpte ut en person pga sjukdom vore en skam. Just att det är en kommun som är din arbetsgivare kan vara din trygghet i det här läget. Men se till att bli heltidssjukskriven först.

 

[monster1]

Mitt råd kvarstår oförändrat. Ta dig därifrån. Du kommer inte helare ur detta för att du väntar längre.

Med tanke på trådstarten är det väll ganska uppenbart att jag redan försöker men jag är inte du, jag kan inte ta din väg jag måste hitta en väg som passar mig och min situation.