Inte enligt min läkare och mina terapeuter.
Och vad tror och tycker du själv? Vad behöver du? Vara kvar på din nuvarande arbetsplats? Annan arbetsplats, samma arbete? Ner i tid? Helt annat arbete?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Inte enligt min läkare och mina terapeuter.
Jag tror det hade varit en bra ide att sjukskriva mig på heltid och låta mig arbetsträna på en annan plats, en förflyttning från husläkaren till psykatrin så jag kan få adekvat medicinering och slippa agerera försökskanin hade varit fiffigt och kanske lite mer riktad terapi så jag kunde få harva igenom de bakomliggande problemen till att jag känner ett sådant behov av att överprestera hade kanske varit bra.Och vad tror och tycker du själv? Vad behöver du? Vara kvar på din nuvarande arbetsplats? Annan arbetsplats, samma arbete? Ner i tid? Helt annat arbete?
Jag tror det hade varit en bra ide att sjukskriva mig på heltid och låta mig arbetsträna på en annan plats, en förflyttning från husläkaren till psykatrin så jag kan få adekvat medicinering och slippa agerera försökskanin hade varit fiffigt och kanske lite mer riktad terapi så jag kunde få harva igenom de bakomliggande problemen till att jag känner ett sådant behov av att överprestera hade kanske varit bra.
Men det är inte jag som bestämmer över det där så...
Jag medicinerar inte just nu, Jag har tagit mig igenom två ssri och en snri som fick mig att må dåligt och utsättningen var överjävlig. Nu "måste" jag tydligen prova en till snri med exakt samma biverkningar som den snri som vi satte ut eftersom den fick mig att må otroligt dåligt, innan man är beredd att ge upp med testandet och skicka mig vidare till psykiatrin. Jag vill inte, jag orkar inte må mer dåligt, jag har inga marginaler kvar.Varför tror du inte att din medicinering är adekvat nu? Och varför får du inte prata om det du vill i terapin?
Just nu känns det som en rimlig handlingsplan att köra bilen in i närmaste bergvägg, men tydligen måste jag istället ringa facket för att prata med dom om att min arbetsgivare inte gjort någon reabilliteringsplan och sedan nästa vecka när läkaren och försäkringskassehandläggaren är tillbaka försöka få till något möte med min arbetsgivare för att se vart landet ligger. Fram till dess ska jag försöka undvika den där bergväggen bäst jag kan och om det inte går försöka se till att jag har en kattvakt så inte han hamnar i kläm på något sätt.... Och eftersom du inte kan välja, vad är en rimlig handlingsplan? Vad kan du själv styra upp och hur kan en acceptabel lösning se ut - utifrån vad du tror går att ordna.
Halvtid hela tiden, jag var som sagt rädd att sjunka djupare i deppression om jag blev ensam hemma för mycket och jag visste inte att det fanns något annat sätt.Några till frågor
Har du varit sjukskriven på heltid något alls, eller gått på halvtid hela tiden?
Har du blivit något bättre, sämre eller mår du ungefär lika nu som när du blev sjukskriven på halvtid?
Även om det är bra att behålla kontakten med arbetslivet, så verkar det ju inte fungera för dig just nu. Så kanske ändå en heltidssjukskrivning, åtminstone en period, kunde vara bra för dig? Och prata med FK om möjligheten att arbetsträna på någon annan arbetsplats, som del i din rehabilitering.
Vem ska köpa ut mig menar du?Det känns som det faktiskt kan vara en vettig idé att bli utköpt. Du kan verkligen inte vara kvar på en arbetsplats som gör dig sjuk och som dessutom inte kan rehabilitera dig på ett vettigt sätt. Det går ju bara på ett håll. Mot bergväggen.
Jag medicinerar inte just nu, Jag har tagit mig igenom två ssri och en snri som fick mig att må dåligt och utsättningen var överjävlig. Nu "måste" jag tydligen prova en till snri med exakt samma biverkningar som den snri som vi satte ut eftersom den fick mig att må otroligt dåligt, innan man är beredd att ge upp med testandet och skicka mig vidare till psykiatrin. Jag vill inte, jag orkar inte må mer dåligt, jag har inga marginaler kvar.
Jag går på någon gruppterapi, vi är fem personer som sitter med och får föreläsningar och uppgifter enligt kbt. Det finns inte utrymme för en person att sitta där och bre ut sig om sina individuella problem.
men tydligen måste jag istället ringa facket för att prata med dom om att min arbetsgivare inte gjort någon reabilliteringsplan och sedan nästa vecka när läkaren och försäkringskassehandläggaren är tillbaka försöka få till något möte med min arbetsgivare för att se vart landet ligger.
Det känns som det faktiskt kan vara en vettig idé att bli utköpt. Du kan verkligen inte vara kvar på en arbetsplats som gör dig sjuk och som dessutom inte kan rehabilitera dig på ett vettigt sätt. Det går ju bara på ett håll. Mot bergväggen.
Jag tänker absolut på det ofta, men har ingen aktiv plan för att iscensätta något självmord, men det är en oro jag har att jag en dag kanske faktiskt inte orkar leva mer. Men så är det väll för de flesta med sådant här.Ok, jag fattar. Det du vill, ta reda på roten till din prestationsnoja, det finns det väl heller inte utrymme för i KBT:n.
Det låter inget vidare att må som du gör - utan medicin. Vågar du verkligen inte testa en till?
Gör det! Du är ju i limbo, du måste ha draghjälp, det låter som om du rattar det här ensam. Det går inte. Både rehabiliteringsplan och ett möte med de olika parterna kan ju hjälpa dig. Där kan du t ex begära annan terapi än KBT i grupp.
Om det du uttrycker i dina inlägg är allvarligt menade självmordstankar tycker jag att du ska kontakta psykiatrin direkt.
Det är när det känns så som man behöver ta hjälp. På något vis får jag intrycket att du tillåtits/tvingats styra allt det här själv. Tro fan att det inte går när man gått i väggen pga en så kaotisk organisation som den du beskriver.Jag tänker absolut på det ofta, men har ingen aktiv plan för att iscensätta något självmord, men det är en oro jag har att jag en dag kanske faktiskt inte orkar leva mer. Men så är det väll för de flesta med sådant här.
Nu är det kanske inte alla i organisationen som tycker att jag är en pest, framförallt inte någon av mina vänliga men tyvärr lite hopplösa chefer. Men det finns absolut de som säkerligen skulle tycka det var skönt om jag eller kanske snarare min funktion försvann ifrån organisationen.Det händer ju inte helt sällan att man som arbetsgivare köper sig fri från problemet, och därmed gör både sig själv och arbetstagaren en tjänst.
Det här är ju inte en helt lätt situation eftersom TS inte trivs, organisationen inte trivs med TS och det inte gärna finns någon framtid på något håll för TS i den här organisationen.
Utköpt lär jag inte bli, jag jobbar åt en kommun, det finns alltid någon skrubb man kan placera mig i tills jag säger upp mig av mig själv.
Med tanke på trådstarten är det väll ganska uppenbart att jag redan försöker men jag är inte du, jag kan inte ta din väg jag måste hitta en väg som passar mig och min situation.Mitt råd kvarstår oförändrat. Ta dig därifrån. Du kommer inte helare ur detta för att du väntar längre.