Söka nytt arbete under sjukskrivning?

[Inte_Ung]

Arbetsgivare har skyldighet att erbjuda rehabilitering.

Jodå.
Det som jag tvivlar på är om den hjälper.
Provat och det hjälpte då inte mig.
Jag behövde en större förändring än så, i alla fall under en längre period.

 

[Inte_Ung]

@monster1 Jag blir trött bara av att läsa om dina aktiviteter.
Det är tyvärr så att kroppen och hjärnan orkar inte så mycket som man tror och vill även om det är roligt.
Systemet kopplar ner.

Jag tror att du måste prioritera vila i första hand och motion i andra hand.
En stressad hjärna tar skada och kan bli svår att laga.
Och med en stressad och trasig hjärna kan du inte göra något av det du vill alls.

 

[mandalaki]

Jodå.
Det som jag tvivlar på är om den hjälper.
Provat och det hjälpte då inte mig.
Jag behövde en större förändring än så, i alla fall under en längre period.

Fast du kan nu ju inte ha en aning om hur monsters arbetsgivare skulle kunna arbetsanpassa en tjänst för henne, oavsett hur det gick för dig.

Det låter mest som om du vill att hon ska komma fram till att lösningen för henne är att köra buss - men när någon mår som man märker av hennes inlägg att hon gör, då tycker jag att man ska vara försiktig med så drastiska råd att de t ex innebär att hon ska säga upp sig.

 

[Inte_Ung]

Det låter mest som om du vill att hon ska komma fram till att lösningen för henne är att köra buss -

Då så har du antingen inte läst eller inte förstått vad jag har skrivit.
Hon behöver hitta något som inte nöter på samma ställe på hjärnan.
Annars så kan hjärnan inte återhämta sig.

Buss är mitt exempel för att få en idé om hur stor skillnaden måste vara mot det som man blev utnött av.

Fast du kan nu ju inte ha en aning om hur monsters arbetsgivare skulle kunna arbetsanpassa en tjänst för henne, oavsett hur det gick för dig.

Det handlar inte om arbetsgivaren alls.
Utan om hur hjärnan fungerar.
Om man inte klarar av att räkna integraler och derivator så gör man ju inte det.
Då hjälper ingen utbildning i världen - hjärnan strejkar.
Ingen rehabilitering hjälper heller.
Hjärnan behöver ledigt på längre sikt - inte mera att bearbeta.

... - men när någon mår som man märker av hennes inlägg att hon gör, då tycker jag att man ska vara försiktig med så drastiska råd att de t ex innebär att hon ska säga upp sig.

Om man mår så dåligt så är det risk för att man inte kan leverera något arbete av värde inom överskådlig framtid.
Då så måste man se till att överleva och återhämta sig.
Att stanna kvar tills man är så trasig att man inte kommer ur sängen eller inte kan återhämta sig är i det närmaste självmord.

 

[Lovisaleonora]

Om man mår så dåligt så är det risk för att man inte kan leverera något arbete av värde inom överskådlig framtid.
Då så måste man se till att överleva och återhämta sig.
Att stanna kvar tills man är så trasig att man inte kommer ur sängen eller inte kan återhämta sig är i det närmaste självmord.

Precis så här är det. Anpassa dig eller gå under. Det är inte mycket att välja på, om man inte vill gå under. Bättre fly än illa fäkta. Visst har man rätt till rehabilitering, men vad gott gör det om man samtidigt blir sämre av att stanna?

 

[mandalaki]

Då så har du antingen inte läst eller inte förstått vad jag har skrivit.
Hon behöver hitta något som inte nöter på samma ställe på hjärnan.
Annars så kan hjärnan inte återhämta sig.

Buss är mitt exempel för att få en idé om hur stor skillnaden måste vara mot det som man blev utnött av.


Det handlar inte om arbetsgivaren alls.
Utan om hur hjärnan fungerar.
Om man inte klarar av att räkna integraler och derivator så gör man ju inte det.
Då hjälper ingen utbildning i världen - hjärnan strejkar.
Ingen rehabilitering hjälper heller.
Hjärnan behöver ledigt på längre sikt - inte mera att bearbeta.


Om man mår så dåligt så är det risk för att man inte kan leverera något arbete av värde inom överskådlig framtid.
Då så måste man se till att överleva och återhämta sig.
Att stanna kvar tills man är så trasig att man inte kommer ur sängen eller inte kan återhämta sig är i det närmaste självmord.

Om man mår så dåligt att hjärnan gått i strejk så blir man sannolikt sjukskriven - på heltid. Från sitt jobb eftersom man naturligtvis inte sagt upp sig.

 

[Lovisaleonora]

Nej, det är inte alls självklart att man blir sjukskriven. Tvärtom, med tanke på hur situationen ser ut i dag.

Jag ser inte sjukskrivning som en lösning på problemet, det är en akutåtgärd som inte gör annat än skjuter problemet framför i tid. Är det inte bättre att snabbt komma tillbaka till något annat man kan försörja sig på, än att ha ångest, vara sjukskriven, må dåligt, behöva gå tillbaka, arbetsträna och slösa år efter år på ett koncept som inte fungerar?

 

[mandalaki]

Nej, det är inte alls självklart att man blir sjukskriven. Tvärtom, med tanke på hur situationen ser ut i dag.

Jag ser inte sjukskrivning som en lösning på problemet, det är en akutåtgärd som inte gör annat än skjuter problemet framför i tid. Är det inte bättre att snabbt komma tillbaka till något annat man kan försörja sig på, än att ha ångest, vara sjukskriven, må dåligt, behöva gå tillbaka, arbetsträna och slösa år efter år på ett koncept som inte fungerar?

Läkares och försäkringskassans bedömning att göra, vad gäller monsters sjukskrivning.

Scenariot om att glatt komma tillbaka till arbetsmarknaden istället för att slösa bort år är ju helt ditt eget och har inget med monster att göra. I en generell åsiktstråd funkar kanske den där kristallkulemetoden, men monster är ju en verklig person som är i stort behov av stöd.

 

[Lovisaleonora]

Nu har jag själv varit i precis den här sitsen, även om jag inte lät det gå längre än till korttidssjukskrivning. Det gäller att hitta strategier för att överleva, på sikt.

Att sitta kvar på ett jobb som aldrig kommer att bli bra är inte en lösning på något. Att vara sjukskriven och samtidigt försöka byta jobb är inte heller någon dröm, vem vill ta den risken som arbetsgivare?

För andra som läser tråden kan tipset vara att söka sig vidare INNAN sjukskrivningen är ett faktum. Att byta jobb för att man inte är nöjd med organisationen är snarare ett styrke- än svaghetstecken, om man använder det rätt på en anställningsintervju. Att försöka sälja sig när man redan är ett renoveringsobjekt är däremot både svårare och jobbigare. Inte minst för att det tar på ett redan törnat självförtroende att utsätta sig för risken att bli ratad.

Been there, done that, got the t-shirt to prove it. Min lösning var att gå till ett vikariat, där jag i o f s var överkvalificerad men hade goda anledningar att söka mig nedåt. Företaget köpte det, och behöll mig sedan efter vikariatets utgång men då på en helt annan befattning (liknande den jag gick från när jag slutade tidigare anställning p g a början till utmattning).

 

[honung]

Det är kanske inte så lätt att hitta annat jobb bara. Och är man nedsatt ändå så blir man inte precis stärkt av att inte hitta/få ens andra tjänster som dessutom är way down liksom r/t vad man själv har för kompetens. Att söka andra jobb kräver en hel del innanför västen.

 

[Inte_Ung]

Om man mår så dåligt att hjärnan gått i strejk så blir man sannolikt sjukskriven - på heltid. Från sitt jobb eftersom man naturligtvis inte sagt upp sig.

Nej det blir man inte, inte medan tid är i alla fall.
Utan först när man är så skadad att man inte ens kan ta hand om sig själv.

Man är nämligen arbetsför i normal bemärkelse även om man inte klarar av vare sig tempot eller de intellektuella arbetsuppgifterna.
Det anses inte som ett måste att klara av att räkna differentiella integralkalkyler för att vara arbetsför.
Men det är det om man är civilingenjör.

 

[Inte_Ung]

Det är kanske inte så lätt att hitta annat jobb bara.

Nej det är jättesvårt.
Men man måste ju överleva också.
Både vad gäller hälsan och försörjningen.

 

[Inte_Ung]

Nu har jag själv varit i precis den här sitsen, även om jag inte lät det gå längre än till korttidssjukskrivning.

Jag var så illa däran att jag inte hittade hem om jag inte hade huset inom synhåll.
Det skick som jag var i då är inget som någon människa skall låta sig hamna i.
Men kroppen var stark och rörlig så jag såg då frisk ut.

 

[Kamomilla]

Det farligaste med att befinna sig vid den berömda väggens närhet är att det känns som om man har kontroll på läget. Att visst, nära är jag, men inte sååå nära. Jag ska bara ändra/göra X så tar jag en paus sedan/så kommer allt att bli bra. Kaoset, minnesluckorna, tröttheten, allt blir en vardag, och vardag är väl inte så farligt???

Har varit där, hade väl lilltån kvar på rätt sida väggen när de yttre omständigheterna som skickat in mig sakta började vridas åt rätt håll.

Jag tyckte då att jag mådde rätt ok, men sett i backspegeln så gjorde jag inte det.

Var rädd om dig hjärna! Det tar lång tid att få tillbaka vettig funktion och börja känna igen sig själv.

 

[monster1]

@monster1 Jag blir trött bara av att läsa om dina aktiviteter.
Det är tyvärr så att kroppen och hjärnan orkar inte så mycket som man tror och vill även om det är roligt.
Systemet kopplar ner.

Jag tror att du måste prioritera vila i första hand och motion i andra hand.
En stressad hjärna tar skada och kan bli svår att laga.
Och med en stressad och trasig hjärna kan du inte göra något av det du vill alls.

Jag gör dom såklart inte alla samtidigt. De enda som är pressande är ju katten och hästen, allt annat är bara att lägga åt sidan när man inte orkar. Det är intressen inte arbetsuppgifter som måste utföras. Handarbetet är tex väldigt avstressande och helt kravlöst man tar upp det när man vill och lägger ifrån sig det när man ledsnar/inte orkar.

Hästen mår jag bra av när jag håller på med henne men det är jobbigt med oron över fången, alla administration och tider att passa med hovslagare och liknande, att ha stallpass är jobbigt med för då blir jag låst och jag är rädd att jag ska försova mig eller glömma dem. Innan sommaren var det en del tjaffs om att hur och när hästarna skulle ut i sommarhagarna som jag tyckte var jobbigt att hantera eftersom jag måste vara tuff och bestämd med att min häst har en egen plan för utevistelse (det är samma sak varje år, iår hade vi dock en ny hästägare=extra knölande). Jag har en medryttare som skall ha henne 3 dagar i veckan eftersom jag inte orkar, det varierar dock lite då hon har en kronisk sjukdom som ibland blossar upp. Kattens enda jobbiga punkter är att han förvårar för mig att resa bort och hälsa på mina vänner och att han väcker mig tidigt på morgonen.

Jag hade tyckt det var betydligt jobbigare om jag haft barn, de kan man ju varken stänga av, lägga ifrån sig eller lämna bort.

Min läkare och terapeuterna som är i den där gruppstress grejen rekommenderar förövrigt att man har saker omkring en som kan representera familj som katten och hästen. Har man ingen/inget som tvingar en ur sängen är risken att man helt enkelt inte kliver upp.

 

[monster1]

Jag har varit i din situation, och jag fick börja arbetsträna för ett år sedan. Hur bra som helst - jag har fått komma igång i min egen takt och på arbetsplatser som känns lustfyllda och stimulerande, utan att man fyller en vakans och har press på sig att prestera lika bra som personalen - plus jag har med mig färska referenser nu inför jobbsökandet i höst då jag har tappat kontakten med chefer och kollegor från flera år sedan.

Under arbetsträningen gick sjukersättningen över i rehabersättning, samma belopp. Nu är jag på ett så kallat "FK-team" på AMS, så förmodligen kommer rehabersättningen gå över i aktivitetsstöd under tiden jag söker jobb, då jag inte är berättigad till a-kassa. Lite luddigt med alla olika ersättningar, men när du väl har kommit igång och upprättat en god kontakt med din handläggare kommer det kännas lättare

Ursäkta, jag missade ditt inlägg bland allt annat. Hade du ett arbete innan som du var sjukskriven ifrån också fick du arbetsträna på ett annat jobb?
Jag tänker att istället för att sjukskrivas helt och gå hemma och må dåligt i min ensamhet så kanske jag kan arbetsträna på något ställe bygga lite självkänsla och känna på hur det är att jobba på ett annat sätt. Jag ska repa lite mod och ringa min handläggare på FK. (Äsch, hon hade semester :P).

 

[hier]

Ursäkta, jag missade ditt inlägg bland allt annat. Hade du ett arbete innan som du var sjukskriven ifrån också fick du arbetsträna på ett annat jobb?
Jag tänker att istället för att sjukskrivas helt och gå hemma och må dåligt i min ensamhet så kanske jag kan arbetsträna på något ställe bygga lite självkänsla och känna på hur det är att jobba på ett annat sätt. Jag ska repa lite mod och ringa min handläggare på FK. (Äsch, hon hade semester :P).

Jag hade pluggat innan, men när jag blev sjukskriven hade jag ett tillfälligt vikariat, ingen fast anställning. Jag var sjukskriven ett år, sen arbetstränade jag först på en hästgård och nu arbetstränar jag på ett bibliotek

 

[Inte_Ung]

Det svåraste att förstå tyckte jag var att det gällde att göra så litet som möjligt för att komma ur det hela.
Hjärnan behöver vila totalt från alla typer av intryck, även de roliga.
Tystnad och stillhet är vad som behövs.

 

[monster1]

Det svåraste att förstå tyckte jag var att det gällde att göra så litet som möjligt för att komma ur det hela.
Hjärnan behöver vila totalt från alla typer av intryck, även de roliga.
Tystnad och stillhet är vad som behövs.

Inte enligt min läkare och mina terapeuter.

 

[mandalaki]

Nej det blir man inte, inte medan tid är i alla fall.
Utan först när man är så skadad att man inte ens kan ta hand om sig själv.

Man är nämligen arbetsför i normal bemärkelse även om man inte klarar av vare sig tempot eller de intellektuella arbetsuppgifterna.
Det anses inte som ett måste att klara av att räkna differentiella integralkalkyler för att vara arbetsför.
Men det är det om man är civilingenjör.

Du är inte den enda i världen som har erfarenhet av och/eller kunskap om utmattningsdepression så var snäll och föreläs inte för mig.