Japp, den vanliga karensen gäller efter vaccineringen om du missat på en månad
. Och tack för stödet
@TinyWiny : Livmoderinflammation kan ju vara riktigt kritiskt. Som tur är har det inte varit det på min hona. Hon har hela tiden varit lika pigg som vanligt och livmodern har inte varit förstorad mycket alls. Det var därför jag valde att behandla henne i somras. Men nu gick det ju inte så bra ändå. Om din hona löper trots att hon är kastrerad är det troligen så att det inte lyckats få bort allt... Hände min väns hund nyligen, och henne fick de operera igen och göra om, göra rätt.
Det är mycket möjligt att de inte lyckades få bort allt. Hon var ju fruktansvärt sjuk och i mycket dåligt skick så jag kan gissa att de skyndade sig så mycket de kunde för att slippa ha henne sövd en enda minut längre än nödvändigt.
Vår katt var ju inte så sjuk när vi kom in första gången på måndagsförmiddagen utan det var mer att jag hade en känsla av att något inte stod rätt till och att hon sov mer än vanligt. Hunden försökte slicka henne i bak också så jag misstänkte livmoderinflammation nästan genast. Då på måndagen hade hon ju knappt feber utan efter röntgen och blodprov tyckte veterinären att vi skulle prova med antibiotika först och kastrera henne sen när hon var frisk igen. Just med tanke på hennes mammas och mosters historia så ville inte veterinären utsätta henne för sövning när hon redan var dålig men han menade att inflammationen förmodligen skulle komma tillbaka förr eller senare och att vi därför skulle kastrera henne när hon blivit frisk igen så att vi inte utsatte henne för onödig fara. På tisdagskväll borde det ju ha vänt men istället låg hon bara och det började droppa var och blod ifrån henne. På onsdagsmorgonen var hon i det närmaste apatisk så då blev det akut operation istället. Då var hela buken en uppsvullen varig livmoder
Jag såg röntgenbilden och det var verkligen bara en stor varig livmoder med huvud och ben
inget annat av magen eller lungorna syntes. När han klämde på kattens mage så rann det var och blod ur henne
Ja fy vad hemskt det var. Vad ont hon måste ha haft!
Jag fick börja tvångsmata henne på tisdagseftermiddagen för hon åt inte alls själv längre då så jag ringde min son och förvarnade om att vi var tvungna att åka till veterinären dagen därpå. Först på tisdagen veckan efter började hon visa intresse för mat och då var det några slick bara och maten var tvungen att vara kroppstempererad. Gud vad skönt det var när hon började visa intresse för maten igen. Det är verkligen jobbigt både fysiskt och psykiskt att tvångsmata.
De första dagarna efter operationen låg hon inne i tvättstugan för att få vara ifred för de andra katterna och för hunden för hon var så fruktansvärt sjuk. Där är det varmt och skönt och hon fick lugn och ro och jag behövde inte vara rädd att de andra skulle försökte busa eller bråka med henne eller försöka slicka på såret.
Jag vet inte om katter kan ha endometrios men om de kan det så tror jag att hon har det för hon har alltid varit känslig på magen och man har inte fått klappa henne där och jag funderar på om det kan vara det som har ställt till det för henne? Nu efter kastreringen kan man nämligen klappa henne på magen.
En ny operation är inte aktuell i hennes fall. Dels är hon 15,5 år gammal och med tanke på hur dålig hon blev av narkosen så vill jag inte utsätta henne för det igen. Hon mår bra och verkar inte lida utav sina "löp" heller även om det är väldigt lustigt att hon gick ifrån tysta till högljudda löp. Denna sommaren har det också bara varit ett högljutt löp så kanske har hon slutat löpa helt nu? Hon äter och sköter magen som hon ska och väger lagom mycket. Hon är så aktiv som man kan räkna med att en såpass gammal katt är och busar med hunden emellanåt och drar sina rejs
Hon är ensam innekatt nu då de andra har fallit ifrån så det är hon och hunden som leker numera.
Vad skönt ändå att din katt aldrig blev så dålig. Jag förstår verkligen att du försökte behandla och särskilt som jag förstår det som att tanken var att du skulle avla på henne?
Det är verkligen hemskt när de blir så sjuka att de inte ens äter. Då var jag glad att jag är förtidspensionär så att jag var hemma och kunde ha koll på henne hela tiden och erbjuda henne lite varm mat ofta. Hon behövde ju verkligen tillsyn ofta när hon var så dålig.
