Sv: Snack & Uppdateringstråden *nr2*
Jag var där.
Läran kommer från Philippe Karl (som har diskuterats tidigare på dressyrforumet) och grundar sig på principer från de gamla franska mästarna (framför allt Guérinière och Baucher).
Här kommer en snabb sammanfattning av den uppfattning jag fick av denna lära. Observera att detta är endast mina egna tolkningar av vad han sa. Han pratade ganska knagglig engelska med brytning på både tyska och franska, så en del information kan ha gått förlorad på vägen, plus att jag förenklar en hel del nu.
Målet med hästens utbildning skiljer sig inte från vad vi är vana med, dvs en utbildad häst ska bära sig själv bakifrån, nacken ska vara högsta punkt och tygeln tillsammans med underarmen ska bilda en rät linje fram till armbågen.
Vägen dit, samt hur man inverkar med hjälperna skiljer sig dock rätt markant.
Tygelhjälper ges endast på två sätt: upplyftande eller ledande. Aldrig rakt bakåt. Anledningen till detta är att bettet enligt denna lära inte ska inverka i riktning mot tungan och lanerna, utan i riktning mot mungiporna.
Skänklar används endast i drivande syfte och aldrig någonsin samtidigt som man inverkar med tyglarna.
Utbildningen utgår från att hästens huvud först måste placeras korrekt för att hästen ska kunna balansera sig och samla sig på rätt sätt, dvs tvärt emot som vi normalt lär oss att förutsättningen för en korrekt form kommer från att hästen först bär sig själv korrekt bakifrån.
Jag antar att det är detta moment som tolkas som att han rider mycket med höga händer, eftersom det blir effekten av att inverka "upplyftande" och försöka placera huvud och nacke rätt. När hästen från början inte förstår vad han vill så måste han ju fortsätta inverka tills han får igenom det han vill och då blir det ju höga händer under ganska långa delar av ridpasset. Målsättningen är som sagt att kunna återgå till neutral position med underarmarna i rät linje med tyglarna fram till bettet så snart hästen gör rätt.
Efter att huvudet och nacken har rätt placering kan man så småningom börja samla hästen genom att rida på böjda spår. Teorin, om jag tolkade det rätt, är att med det är fysiskt omöjligt för hästen att inte samla sig när den går på böjt spår.
Vi var flera som var mycket skeptiska efter denna cinic, eftersom det inte riktigt kändes som att det vi såg i ridningen hängde ihop med vad han sa på teoripasset. Delvis kanske det beror på att en del försvann i språkförbistringen. Det jag är mest besviken på är att under hela teoripasset nämnde han inte ett enda ord om sätes- eller vikthjälper, medans han flitigt och väldigt tydligt använde sig av både säte och vikt under ridpasset. Jag var tyvärr tvungen att åka hem och kvällsfodra innan ridpasset var slut, så jag såg aldrig om han lyckades uppnå något med sin ridning.
