Sv: Snack & Uppdateringstråden *nr2*
En fråga till alla! Brukar era hästar busa och bocka eller kanske sticka eller ha andra olater för sig? Har ni träffat på många islandshästar som bockat? Av vilken anledning har de gjort det och i vilken situation? Ofta?
Min gamla Godi bockade dels när han tyckte någon var för tung, dels när han var glad och busig. Han bockade några gånger när vi hoppade, och då när man höll in honom eller försökte styra bort från hindret. Mot hindret var det bara full fart och öronen spetsade.
Så då bockade han för att han inte fick hoppa.
Han har även bockat ibland när man galopperat och då har det också bara varit ett litet skutt när han var pigg och ville dra iväg i full fart.
Men kanske ska påpeka att det varit så små "bockar" att det bara skuttat till lite, alltså inget jag brytt med om utan bara sett som gjädjeyttringar. Inget som stört mig det minsta. När han har tyckt att någon varit för tung har det varit större saker och det har bara hänt två gånger, jag har varit väldigt petig med vilka som ridit honom.
Däremot kunde han sticka och gjorde det vid 3 tillfällen under de 6 åren jag hade honom. I och för sig så stack han inte längre än att han kom ikapp hästen som var först, men ändå helt oacceptabelt enligt mig. Alla gångerna var när vi red ihop med, eller ja, bakom då, väldigt mentalt nerviga och spända hästar. Då har de triggat igång honom och han kunde då dra iväg i en jävla fart tills han kom ikapp hästen. Ganska snart så lärde jag mig vilken typ av hästar som utlöste beteendet hos honom och då kunde jag planera ridningen så att det inte hände. Dvs att han fick vara först eller bara rida väldigt kontrollerat. Gav man honom lillfingret var det kört. Så stenhård kontroll var det som gällde ihop med dessa hästarna.
Sol har inte bockat.... än. Däremot har hon försökt resa sig ett par gånger. Har aldrig kommit upp, men lättat lite fram, bara så att jag känt att hon tagit sats eller hur man ska säga. Det har varit i protest. Ena gången var första gången vi red förbi kossorna, som ju var livsfarliga, först ville hon inte gå fram och då studsade hon lite. Sen när vi kommit förbi och jag höll in för att hon inte skulle rusa iväg bort från kossorna så studsade hon också. Men då var det ju mitt fel för att jag höll emot så hon inte kom framåt, då backade hon och försökte gå uppåt istället.
Andra gången var förra helgen när vi skulle rida iväg själva för att möta en kompis längre bort, då tyckte hon att vi tog fel väg och då stannade hon och backade och stod och skrapade irriterat med framhoven. När jag drev på framåt så försöte hon resa sig, kände bara precis att hovarna lättade. Styrde runt henna åt sidan och hon gick ner innan hon ens lyft. Så det har i hennes fall varit enbart i protest när hon inte velat som jag vill.
När hon väl gått med på att följa med är hon en ängel igen. Ganska lättövertalad faktiskt.