Sv: Snack & Uppdateringstråden *nr2*
Knapplån
Apropå diskussioner om islandshästar är mer skadade nu än förut.
Är det verkligen så, eller är det en kombination av att det finns fler islandshästar nu än förut, och en större öppenhet eftersom det skrivs på internetforum och bloggar? Att man alltså därför får en känsla av att det är mer skador nu än förut? Och att man i större utsträckning tar ut veterinärer och equiterapeuter etc som hjälper till att upptäcka eventuella skador som kan vara svåra att upptäcka bland alla gångartsmixer som uppkommer. (De har också blivit duktigare nu tycker jag på att se igenom vad som bara är taktfel och vad som är hältor)
Jag tycker att på det stora hela har vi islandshästägare blivit klokare med åren och börjat rida våra hästar mer allsidigt, ta hand om den bättre, och börjat tänka mer på hur hästarna jobbar med kroppen vilket borde vara bra för dem.
Onödigt att skrämma folk från att rida på ridbana och volter när det i många fall faktiskt är mycket bra för hästen. För x antal år sedan så fick man nästan intryck av att det var skadligt att tölta "för mycket", och för att inte tala om den "heliga passen" som man nästan inte skulle rida alls om inte planeterna stod i rätt läge och underlaget var perfekt. :-) Jag själv avstod länge från att tölta ens i den svagaste uppförsbacke eftersom jag "hört" att det skulle vara skadligt, men nu töltar jag även om det går lite uppåt och nedåt. Med sunt förnuft känner man när det blir för brant för att vara vettigt att tölta uppåt. Hitintills har jag inte haft några ridrelaterade skador på de hästar jag ridit. Trots att jag inte alltid klarat av att "rida upp dem från framdelen".
Jag tycker att det skapar mycket onödig osäkerhet när man lyfter fram saker som skadliga som inte nödvändigtvis behöver vara det. Jag tror att folk i allmänhet redan har så dåligt ryttar-självförtroende att det inte behöver späs på. Om man råkar rida ned sin häst är det inte hela världen, man kan lära om och bygga upp på nytt. Alla är vi barn i början, och jag tror att de flesta inte harvar runt på små volter i så stor utsträckning att det är skadligt.
Mycket bra inlägg!
Det har ju en benägenhet att bli väldigt svartvitt i diskussioner särskilt här på nätet. Och de flesta av oss är snabba att döma och kritisera.
Jag tror att det generellt när det gäller hästhållning, både gällande träningsmetoder och skötsel, finns väldigt många sätt som fungerar.
Självklart ska man fundera på vad man gör för fel om man får återkommande hältor på sina hästar, men en enstaka hälta behöver ju faktiskt inte vara ridrelaterad heller. Det är rätt vanligt att hästar sträcker sig i hagen också.
Mina hästar har olika starka sidor, går snett hitan och ditan. Jag glädjer mig åt att de är sneda åt olika håll - för då är det åtminstone inte självklart mina snedheter som är orsaken.
Jag tränar ganska "snabbt" på mina såtillvida att de tidigt får göra ganska tuffa övningar. Trots detta har jag inga hältor (men OK, jag har inga gamla hästar heller så det kan ju vara mer skadligt än jag inbillar mig), vilket jag tror beror på att min metod är "kort, intensivt och koncentrerat" med mycket vila insprängt.
Jag tror precis som du är inne på, att vi hör mycket om skador (och detta gäller nog oavsett ras) pga att det finns väldigt många hästar, och internetfora innebär att man får en stor kontaktyta och får höra väldigt många berättelser. När jag växte upp på 80-talet var det väldigt få människor som hade häst över huvud taget. Och inte hörde man talas om andra hästar heller för internet fanns inte.
Sedan är det klart att det är väldigt många fler människor som tränar/rider för tävling jämfört med tidigare, och kanske att man vill prestera och därför kanske faktiskt pressar på för hårt.
Och kanske då att man har lite för bråttom att prestera och inte ger uppbyggnaden tillräckligt med tid utan vill "trycka ihop" hästen för hårt och att det då lätt blir sänkt rygg och huvudet som stjärnkikare.
Men jag tycker mig ha sett en trendändring för åtminstone islandshästarna att man faktiskt är mer fokuserad på uppbyggande dressyrträning av islandshästarna nu jämfört med när jag var min kompis och "lekte" för 10-12 år sedan. Islandshästarna ser ut att var mycket mer välridna nu på gräsrotsnivå i mina trakter.
Islänningar på högre nivå kan jag över huvud taget inte uttala mig om för där är jag helt utan erfarenhet och direktkunskap.
Men han börjar pigga på sig så nästa vecka kanske jag kan försöka mig på en skrittur och se hur det funkar för mig med höfterna och Fengur med hostan 
