Sv: Slutet gott...
NANOOKS HISTORIA!
Nanook föddes hos Inger i oktober 2002. Han köptes av en man, vi kan kalla honom Jens.
Efter några månader upptäckt Jens att han var allergisk. Han kontaktade Inger, som ville att Jens skulle hitta ett nytt hem åt Nanoo...k. Jens lyckades inte, och det bestämdes att ett återköp skulle ske. Ett möte i en lokal i byggnaden där Inger då bodde bestämdes. Jens,hans flickvän och Nanook kom dit. Vid mötet uppstod en konflikt, enl.SKK:s köpeavtal hade Jens rätt till en viss procent av köpeskillingen tillbaka, Inger vägrade detta. Under tiden diskussionen var igång kom Ingers tonårsson dit, och frågade om han fick gå ut och leka med valpen. Jens sa ja. Det var sista gången han såg Nanook.
Eftersom de inte kunde komma överens bestämde sig Jens och hans flickvän för att gå med sin hund. Nanook och sonen var då borta. De var ute och letade, ringde polisen som inte ville ingripa. Ringde på dörren hos Inger, de hörde valpen gny innanför. Ett bråk uppstod i porten med Inger, grannarna ringde polisen som kom dit och skickade hem det förtvivlade paret utan sin hund.
SKK kontaktades, de kunde inte göra något annat än att rekommendera Inger att återlämna hunden. Hon vägrade, vilket resulterade i 2 års registreringsförbud.
Polisen lade ner utredningen.
Inger lämnade sedan bort Nanook till en tjej, ”Petra”. Där levde han i två år tills Inger bestämde sig för att ta tillbaka honom, sa att han inte togs om hand.
Inger hade Nanook en tid, sedan åkte han till en ”Sara” en tid. Enl. uppgift från Inger lämnade Sara tillbaka honom när hon upptäckte att han var skotträdd, och därmed inte lämplig för tävling.
Inger hade honom sedan ca 1 år, tills vi fick ta bort vår ena hund, 12 år gammal,pga cancer. Vi hade Junior, Nanooks helbror, som blev ensam och olycklig. Vi kontaktade då Inger, frågade om en vän till Junior. Den vännen var Nanook. Han var då fyra år gammal. Vi skulle köpa honom men Inger hade inte hunnit ta fram pappren, då ”tidigare ägaren vägrade lämna tillbaks dem”. Vi ifrågasatte inte detta, kände Inger väl, och litade på henne.
Tiden gick, Nanook var lycklig hos oss. Vi hade ”affärer” med Inger. Köpte en till hund av henne, Chippen. I septeber framkom uppgifter som gjorde att vi blev osams. Inger åkte då hem till oss och stal Nanook, Junior och deras kusin, Chippen, ur rastgården. Hon åkte till mitt arbete, lämnade Junior och Chippen men hade låst in Nanook i bilen, sa att ”han går åter” och åkte. (att hon tog de andra är för att Nanook har aldrig under den tiden han bott hos oss velat gå med henne, om inte Junior var med. Så Junior behövdes som dragplåster. Chippen hängde förmodligen med automatiskt).
Vi polisanmälde naturligtvis, och började forska i Nanooks bakgrund. Visade sig då att ”Jens” fortfarande var registrerad ägare hos SKK. Vi tog kontakt och han berättade hela historien för oss, och gav oss papper och namn på Petra.
Jens ”sålde” Nanook till oss, och alla hans papper.
Ärendet gick via kronofogden till tingsrätt där vi vann äganderätten; Nanook har endast sålts en gång tidigare, till Jens. De enda köpeavtal som fanns på honom, hade vi. Jens vittnade om det som hänt honom.
Efter att domen föll hälsade Inger att nanook plötsligt försvunnit, antingen blivit stulen eller smitit-men borta var han. Resten vet ni……..