Sluta nattamma

[Fille]

I lite mer än två veckors tid har vi haft projektet sluta nattamma, det blev avbrutet två nätter förra veckan när Cornelis var magsjuk men sedan dess kör vi igen. Jag ammar innan han somnar och tidig morgon (tidigast 4,30, beroende på när han vaknar på morgonen) men där i mellan ingenting. Har en flaska med vatten står på nattygsbordet som han dricker lite av under natten.
Anledningen till att jag vill sluta nattamma är för att slippa så många avbrott i sömnen, har sömnproblem tidigare i bagaget och eftersom han ammat varannan-var tredje timma under natten är det många gånger som jag inte kan somna om därimellan (det går i perioder, ibland somnar jag under amningen också) och det blir mycket vakentid. Förut när jag var föräldraledig vilade jag ofta på dagarna men nu pluggar jag och jobbar 1-2 dagar i veckan så blir bara vila ibland.
När jag nattammade somnadr C om direkt, han snuttade inte bara utan han åt men har alltid ätit fort, men sedan sov han. Nu vaknar han istället, får han inte amma (vilket han inte får) så blir han klarvaken till slut och det tar ofta lång tid för honom att somna om, det var ju inte riktigt ”poängen” med att sluta nattamma... Han är snart nio månader, funderar på om det kan vara åttamånadersfasen som spökar på nätterna, men annars, hur länge kan sånt här hålla på? Har ni tips? Funderar till och med på att sluta amma helt och ge välling istället för att se om han sover längre. Men jag har gott om mjölk och amningen funkar så skulle ju vilja amma lite till... samtidigt som jag skulle vilja sluta för att kunna ta sömntabletter en period! Suck...

 

[Raderad medlem 19815]

I lite mer än två veckors tid har vi haft projektet sluta nattamma, det blev avbrutet två nätter förra veckan när Cornelis var magsjuk men sedan dess kör vi igen. Jag ammar innan han somnar och tidig morgon (tidigast 4,30, beroende på när han vaknar på morgonen) men där i mellan ingenting. Har en flaska med vatten står på nattygsbordet som han dricker lite av under natten.
Anledningen till att jag vill sluta nattamma är för att slippa så många avbrott i sömnen, har sömnproblem tidigare i bagaget och eftersom han ammat varannan-var tredje timma under natten är det många gånger som jag inte kan somna om därimellan (det går i perioder, ibland somnar jag under amningen också) och det blir mycket vakentid. Förut när jag var föräldraledig vilade jag ofta på dagarna men nu pluggar jag och jobbar 1-2 dagar i veckan så blir bara vila ibland.
När jag nattammade somnadr C om direkt, han snuttade inte bara utan han åt men har alltid ätit fort, men sedan sov han. Nu vaknar han istället, får han inte amma (vilket han inte får) så blir han klarvaken till slut och det tar ofta lång tid för honom att somna om, det var ju inte riktigt ”poängen” med att sluta nattamma... Han är snart nio månader, funderar på om det kan vara åttamånadersfasen som spökar på nätterna, men annars, hur länge kan sånt här hålla på? Har ni tips? Funderar till och med på att sluta amma helt och ge välling istället för att se om han sover längre. Men jag har gott om mjölk och amningen funkar så skulle ju vilja amma lite till... samtidigt som jag skulle vilja sluta för att kunna ta sömntabletter en period! Suck...

Min stora pojke använde mig till slut som napp hela nätterna. När han var 10 mån fick jag nog och slutade nattamma. Jag tog bara på mig en tröja och slutade. Det var lite ledset i några nätter sen gick det jättebra.

 

[Amk]

I lite mer än två veckors tid har vi haft projektet sluta nattamma, det blev avbrutet två nätter förra veckan när Cornelis var magsjuk men sedan dess kör vi igen. Jag ammar innan han somnar och tidig morgon (tidigast 4,30, beroende på när han vaknar på morgonen) men där i mellan ingenting. Har en flaska med vatten står på nattygsbordet som han dricker lite av under natten.
Anledningen till att jag vill sluta nattamma är för att slippa så många avbrott i sömnen, har sömnproblem tidigare i bagaget och eftersom han ammat varannan-var tredje timma under natten är det många gånger som jag inte kan somna om därimellan (det går i perioder, ibland somnar jag under amningen också) och det blir mycket vakentid. Förut när jag var föräldraledig vilade jag ofta på dagarna men nu pluggar jag och jobbar 1-2 dagar i veckan så blir bara vila ibland.
När jag nattammade somnadr C om direkt, han snuttade inte bara utan han åt men har alltid ätit fort, men sedan sov han. Nu vaknar han istället, får han inte amma (vilket han inte får) så blir han klarvaken till slut och det tar ofta lång tid för honom att somna om, det var ju inte riktigt ”poängen” med att sluta nattamma... Han är snart nio månader, funderar på om det kan vara åttamånadersfasen som spökar på nätterna, men annars, hur länge kan sånt här hålla på? Har ni tips? Funderar till och med på att sluta amma helt och ge välling istället för att se om han sover längre. Men jag har gott om mjölk och amningen funkar så skulle ju vilja amma lite till... samtidigt som jag skulle vilja sluta för att kunna ta sömntabletter en period! Suck...

När jag bestämde mig för att sluta nattamma fick Siris pappa sköta nätterna med henne. Anledningen att jag ville sluta var dels för att hon vaknade varannan timme vilket gjorde mig enormt trött, och jag skulle också börja jobba i samma veva. Siri var runt åtta månader då. Vi fick tips av vänner och BvC att låta pappan ha henne, eftersom hon blev jätteupprörd när jag hade henne och inte erbjöd bröstet. Han har från början varit den som lättast kunnat söva henne dagtid, så hon var förstås lika trygg med honom som med mig.

Första nätterna sov jag i annat rum, och hon skrek ett antal timmar varje natt. Pappan vyssjade, vaggade och lugnade henne och till sist somnado hon. Fjärde natten sov hon hel natten utan att väcka oss (20-08), och sedan dess har hon sovit hela nätter med något enstaka uppvak där pappan får klappa henne så hon lugnar sig. Jag söver henne fortfarande med amning, och efter kl 6 erbjuder vi amning. Mellan 22-06 är det pappan som sover närmast och söver om ifall hon skulle vakna.

 

[Fille]

Min stora pojke använde mig till slut som napp hela nätterna. När han var 10 mån fick jag nog och slutade nattamma. Jag tog bara på mig en tröja och slutade. Det var lite ledset i några nätter sen gick det jättebra.

Jag sover naken, kanske behöver en tröja på...

 

[KattenKorven]

Jag slutade nattamma (och dagamma) min 18-månaders för två veckor sen. Det gick utan någon större dramatik och var helt över på två dagar. Det hade inte gått tidigare, vi försökte några gånger men det var uppenbart att hon inte var redo. Mitt tips är att vänta nån månad och testa igen. Om ni har hållit på i flera veckor så kanske han helt enkelt inte är redo än?

 

[Fille]

När jag bestämde mig för att sluta nattamma fick Siris pappa sköta nätterna med henne. Anledningen att jag ville sluta var dels för att hon vaknade varannan timme vilket gjorde mig enormt trött, och jag skulle också börja jobba i samma veva. Siri var runt åtta månader då. Vi fick tips av vänner och BvC att låta pappan ha henne, eftersom hon blev jätteupprörd när jag hade henne och inte erbjöd bröstet. Han har från början varit den som lättast kunnat söva henne dagtid, så hon var förstås lika trygg med honom som med mig.

Första nätterna sov jag i annat rum, och hon skrek ett antal timmar varje natt. Pappan vyssjade, vaggade och lugnade henne och till sist somnado hon. Fjärde natten sov hon hel natten utan att väcka oss (20-08), och sedan dess har hon sovit hela nätter med något enstaka uppvak där pappan får klappa henne så hon lugnar sig. Jag söver henne fortfarande med amning, och efter kl 6 erbjuder vi amning. Mellan 22-06 är det pappan som sover närmast och söver om ifall hon skulle vakna.

Sambon har tagit C runt 7 nätter nånstans, men C sover helst nära mig om han får bestämma. Men har faktiskt börjat med att lämna över C till sambon på nätterna!

 

[Badger]

I lite mer än två veckors tid har vi haft projektet sluta nattamma, det blev avbrutet två nätter förra veckan när Cornelis var magsjuk men sedan dess kör vi igen. Jag ammar innan han somnar och tidig morgon (tidigast 4,30, beroende på när han vaknar på morgonen) men där i mellan ingenting. Har en flaska med vatten står på nattygsbordet som han dricker lite av under natten.
Anledningen till att jag vill sluta nattamma är för att slippa så många avbrott i sömnen, har sömnproblem tidigare i bagaget och eftersom han ammat varannan-var tredje timma under natten är det många gånger som jag inte kan somna om därimellan (det går i perioder, ibland somnar jag under amningen också) och det blir mycket vakentid. Förut när jag var föräldraledig vilade jag ofta på dagarna men nu pluggar jag och jobbar 1-2 dagar i veckan så blir bara vila ibland.
När jag nattammade somnadr C om direkt, han snuttade inte bara utan han åt men har alltid ätit fort, men sedan sov han. Nu vaknar han istället, får han inte amma (vilket han inte får) så blir han klarvaken till slut och det tar ofta lång tid för honom att somna om, det var ju inte riktigt ”poängen” med att sluta nattamma... Han är snart nio månader, funderar på om det kan vara åttamånadersfasen som spökar på nätterna, men annars, hur länge kan sånt här hålla på? Har ni tips? Funderar till och med på att sluta amma helt och ge välling istället för att se om han sover längre. Men jag har gott om mjölk och amningen funkar så skulle ju vilja amma lite till... samtidigt som jag skulle vilja sluta för att kunna ta sömntabletter en period! Suck...

Inte så många har fastnat för mitt tips, men jag fasade ut. Dvs han fick amma hälften så mycket som sist och sedan napp och sedan nästa vecka hälften så mycket som då och sedan napp. I början helt enkelt ena bröstet och napp och så andra bröstet och napp nästa gång han vaknade och sedan avsluta tidigare och napp osv. Det fungerade bra, han somnade och tänkte inte på att det var kortare. Men det tog ju ett par veckor eller så.

 

[WBanna]

Vi började ge välling strax innan sonen fyllde sex månader. Då blev han helt ointresserad av amningen och vi slutade med nattamningen över en natt och amningen på dagen fasades ut på bara några dagar. Han fick välling vid läggning varje kväll och det stod han sig på hela natten.

 

[Jenka]

Jag flyttade ut i soffan några nätter. Med bara pappan blev det liksom ingen fråga om att amma och på några nätter var vanan bruten. Sen fick jag sova i tröja ett tag för att inte "trigga igång" det igen.

Då hade vi dock bara nattamningen kvar vid det laget.

 

[inverterad]

Det är ju en stökig period just runt 8-9 månader där mycket händer i utvecklingen. Det kan ju vara det som spökar. Då kan lösningen vara att försöka igen om några veckor. I annat fall så skulle jag låta pappan sova med lillen och att du sover i ett annat rum, alternativt sover bredvid dem men att pappan söver om, tröstar och vyssar. Och så tror jag det är klokt att ha kläder på överkroppen.

 

[cambodia]

Åh, en tråd som jag precis behöver! Känner mig helt handfallen hur jag ska kunna sluta kvälls-/nattamma men ska fundera på alla era tips och visa sambon. Har en riktig tuttbebis här hemma
Vore så skönt att få lite ordning på det hela då jag ska börja jobba i januari

 

[clusia]

Jag tog striden själv för jag tyckte det kändes taskigt att både mamma och tutte försvann samtidigt. Jag har tagit alla nätter tidigare för hon har bara gallskrikit med pappan. Hade som inställning att så länge hon inte gråter så gör jag vad som helst. Blev en natt med vaggande i sele några timmar. Hon får välling om hon är hungrig och vatten om hon är törstig. Mycket närhet och gos. Jag slutade amma på dagen också för att inte förvirra men det är säkert individuellt. Någon dag senare hade hon glömt bort amning och försöker inte ens.

Jag har alltid sovit med t-shirt dock så hon har ingen vana av att ligga och snutta på mig.

 

[supersonic]

I lite mer än två veckors tid har vi haft projektet sluta nattamma, det blev avbrutet två nätter förra veckan när Cornelis var magsjuk men sedan dess kör vi igen. Jag ammar innan han somnar och tidig morgon (tidigast 4,30, beroende på när han vaknar på morgonen) men där i mellan ingenting. Har en flaska med vatten står på nattygsbordet som han dricker lite av under natten.
Anledningen till att jag vill sluta nattamma är för att slippa så många avbrott i sömnen, har sömnproblem tidigare i bagaget och eftersom han ammat varannan-var tredje timma under natten är det många gånger som jag inte kan somna om därimellan (det går i perioder, ibland somnar jag under amningen också) och det blir mycket vakentid. Förut när jag var föräldraledig vilade jag ofta på dagarna men nu pluggar jag och jobbar 1-2 dagar i veckan så blir bara vila ibland.
När jag nattammade somnadr C om direkt, han snuttade inte bara utan han åt men har alltid ätit fort, men sedan sov han. Nu vaknar han istället, får han inte amma (vilket han inte får) så blir han klarvaken till slut och det tar ofta lång tid för honom att somna om, det var ju inte riktigt ”poängen” med att sluta nattamma... Han är snart nio månader, funderar på om det kan vara åttamånadersfasen som spökar på nätterna, men annars, hur länge kan sånt här hålla på? Har ni tips? Funderar till och med på att sluta amma helt och ge välling istället för att se om han sover längre. Men jag har gott om mjölk och amningen funkar så skulle ju vilja amma lite till... samtidigt som jag skulle vilja sluta för att kunna ta sömntabletter en period! Suck...

Jag ammar på natten ännu (10 mån, drygt), dottern ammades till hon var drygt 11 mån. Jag tänker att det får ta den tid det tar, dottern fasade själv bort det nattetid och jag är övertygad om att min son gör likadant när han är redo.

En vän till mig var helt fast vid att hennes barn skulle sluta äta på natten (ammades inte) för enligt bvc behövdes det inte efter en viss ålder. Så han var väl 7-8 månader när hon plockade bort nattmålet, och gav vatten istället. Det slutade med två veckors plågonätter för föräldrar och barn med massa skrik och gråt. Så hon tänkte om och gav honom det där nattmålet igen och nån månad senare slutade han av sig själv eftersom han då sov hela nätter och de behövde inte "bråka" om nånting.

 

[inverterad]

Jag ammar på natten ännu (10 mån, drygt), dottern ammades till hon var drygt 11 mån. Jag tänker att det får ta den tid det tar, dottern fasade själv bort det nattetid och jag är övertygad om att min son gör likadant när han är redo.

En vän till mig var helt fast vid att hennes barn skulle sluta äta på natten (ammades inte) för enligt bvc behövdes det inte efter en viss ålder. Så han var väl 7-8 månader när hon plockade bort nattmålet, och gav vatten istället. Det slutade med två veckors plågonätter för föräldrar och barn med massa skrik och gråt. Så hon tänkte om och gav honom det där nattmålet igen och nån månad senare slutade han av sig själv eftersom han då sov hela nätter och de behövde inte "bråka" om nånting.

Så kan det ju vara. Det kan också vara så med en del barn att de faktiskt inte vill sluta. Min dotter hade nog ammat/snuttat än om hon fått (hon är 1,5 år nu). Jag blev helt slut av att aldrig få sova, men hon sov supergott och stormtrivdes med amningen. Nu gjorde vi en variant av Dr Gordons metod (väl värt att googla för den som vill) och det var jobbigt i två nätter, halvstökigt i en natt, och lugnt efter det. Hon har dock inte börjat sova hela nätter förrän nu de sista veckorna utan har behövt en flaska välling på natten, så det är inte alla bebisar som slutar med sitt nattmål när de är 11 månader.

 

[supersonic]

Så kan det ju vara. Det kan också vara så med en del barn att de faktiskt inte vill sluta. Min dotter hade nog ammat/snuttat än om hon fått (hon är 1,5 år nu). Jag blev helt slut av att aldrig få sova, men hon sov supergott och stormtrivdes med amningen. Nu gjorde vi en variant av Dr Gordons metod (väl värt att googla för den som vill) och det var jobbigt i två nätter, halvstökigt i en natt, och lugnt efter det. Hon har dock inte börjat sova hela nätter förrän nu de sista veckorna utan har behövt en flaska välling på natten, så det är inte alla bebisar som slutar med sitt nattmål när de är 11 månader.

Tja det är ju en trygghet för dem att amma så det är väl inte så konstigt om hon ville fortsätta? Hon var ju inte redo att sluta om hon fortsatte att behöva äta på natten. Sen om det är amning/ersättning/välling spelar ju ingen roll. Barnet slutar äta på natten när barnet är redo. Det var lite det som var min poäng med förra inlägget, inte att alla bebisar slutar äta på natten när de är 11 månader, men jag var kanske lite otydlig med det.

Edit: Tycker man att amningen på natten är jobbig så gör man helt rätt i (tycker jag) att som du byta ut mot välling/ersättning. Då kan man ju få hjälp med matningen också.

 

[inverterad]

Tja det är ju en trygghet för dem att amma så det är väl inte så konstigt om hon ville fortsätta? Hon var ju inte redo att sluta om hon fortsatte att behöva äta på natten. Sen om det är amning/ersättning/välling spelar ju ingen roll. Barnet slutar äta på natten när barnet är redo. Det var lite det som var min poäng med förra inlägget, inte att alla bebisar slutar äta på natten när de är 11 månader, men jag var kanske lite otydlig med det.

Ja precis, ibland måste barnets behov jämkas med mammans behov för att mamman ska få må bra. Det går att göra utan att det blir särskilt synd om barnet. Det var mest den poängen jag ville få fram.

 

[supersonic]

Ja precis, ibland måste barnets behov jämkas med mammans behov för att mamman ska få må bra. Det går att göra utan att det blir särskilt synd om barnet. Det var mest den poängen jag ville få fram.

Absolut! Håller med dig fullt ut

 

[Fille]

Hade jag varit föräldraledig hade han fått amma längre, nu är jag ju inte det och det tar på krafterna... Får vi ett till barn ska jag nog vara föräldraledig längre (vi har nio månader var, men jag har först sex månader eftersom jag började plugga igen i augusti, sambon är hemma till juni och sen är jag hemma nästa sommar igen).
Glömde sätta på mig tröja inatt men lindade in mig i täcket. Hjälpte föga, sambon dög inte inatt (brukar inte vara några problem) utan C skulle ligga tätt intill mig. Det funkade till framåt tre, sen började han skruva på sig, skruvade en timma och sen var han helt vaken. Vill ju helst inte amma innan 4,30 (en regel för mig själv) men strax innan 4,30 gav ja upp, tänkte att tio minuter hit eller dit inte spelar någon roll... han fick amma, somnade om och sover ännu som en stock!
Ska googla dr gordons metod, men ska nog även sova ensam några nätter igen. Gjorde det första nätterna när vi försökte!

 

[Amk]

Det är intressant att det finns så många olika synsätt på detta. Ofta tycker jag att barnets behov lyfts fram först, och det där med att man oftast är två föräldrar som har problem med barnets sömn (eller avsaknaden av sådan) verkar inte vara självklart. Det är mamman som ammar, och hon ska dessutom få barnet att sluta göra detsamma. Är barnet mindre trygg med pappan ska mamman stötta (dagtid som nattetid) ÄNNU mer, istället för att fundera på om pappan och barnet behöver mer tid för sin anknytning.

Argumentet att barnet vill amma- alltså behöver det amma och mår bäst av det tycker jag är förvånande. Så förståndigt är åtminstone inte mitt barn på åtta månader, att hon kan avgöra att amning skapar bättre sömn. Tvärtom har vi fått visa henne att mat äter man på dagtid/kvällstid, på natten sover man och dricker vatten om man är törstig. Det har arit revolutionerande i vårt hem- från sex uppvak/natt med ynklig bebis till en dotter som sover hel natten och äter som en häst på dagen.


Tycker man som mamma att det är fantastiskt att vakna och amma på natten förstår jag att man gör det, men tycker man som ts att det är slitsamt kan jag tycka att man ska slippa råd som "ge mer närhet", "barnet behöver dig mer nu än tidigare", "barnet kommer sluta amma när det är redo" etc.

 

[inverterad]

Det är intressant att det finns så många olika synsätt på detta. Ofta tycker jag att barnets behov lyfts fram först, och det där med att man oftast är två föräldrar som har problem med barnets sömn (eller avsaknaden av sådan) verkar inte vara självklart. Det är mamman som ammar, och hon ska dessutom få barnet att sluta göra detsamma. Är barnet mindre trygg med pappan ska mamman stötta (dagtid som nattetid) ÄNNU mer, istället för att fundera på om pappan och barnet behöver mer tid för sin anknytning.

Argumentet att barnet vill amma- alltså behöver det amma och mår bäst av det tycker jag är förvånande. Så förståndigt är åtminstone inte mitt barn på åtta månader, att hon kan avgöra att amning skapar bättre sömn. Tvärtom har vi fått visa henne att mat äter man på dagtid/kvällstid, på natten sover man och dricker vatten om man är törstig. Det har arit revolutionerande i vårt hem- från sex uppvak/natt med ynklig bebis till en dotter som sover hel natten och äter som en häst på dagen.


Tycker man som mamma att det är fantastiskt att vakna och amma på natten förstår jag att man gör det, men tycker man som ts att det är slitsamt kan jag tycka att man ska slippa råd som "ge mer närhet", "barnet behöver dig mer nu än tidigare", "barnet kommer sluta amma när det är redo" etc.

Håller med! Det var lite det jag var inne på också i mitt andra inlägg. Jag tycker också det är tydligt att många vill lägga ansvaret på amningsavslutet på mamman, och pappan verkar i de resonemangen vara en rätt osynlig figur. Det är också lite skuldbeläggande att säga att barnet slutar amma när barnet är redo - om mamman sover dåligt av amningen så ska hon då bara härda ut tills barnet bestämmer sig för att sluta? Jag tycker också det är lite märkligt det här med "barnet ska inte behöva förlora både amningen och mamma" - barnet har ju förhoppningsvis en närvarande pappa som inte har kunnat amma tidigare, men som borde vara minst lika bra på att trösta och lugna? Han har antagligen lättare att göra det då han inte luktar mat eller förknippas med amningen.