Jag tog en tur till jobbet som ju ligger i Stockholms län och nu så här på kvällskvisten efter jobbet har jag suttit och bläddrat på Blocket. Jag hade någon idé om att jag i morgon när jag åker hem kanske kan passa på att hämta upp något som någon skänker bort och som jag behöver.
Förutom Stockholms län kollade jag också Uppsala, Västmanland och så klart Örebro län. Det som slår mig är den extrema skillnaden på mängden prylar som bortskänkes. I Stockholms län hittar jag 497 annonser som sträckte sig över 10 sidor. I Örebro län var det 23 annonser, i Västmanland 10 st och i Uppsala var det 41 st.
Varför denna enorma skillnad? Är stockholmare slit- och slängmänniskor? Är det viktigare för stockholmare att ha nya och fina grejer så att begagnatmarknaden svämmar över av saker de inte vill ha. Så när många vill bli av med saker går det inte att ta betalt för det som är begagnat?
Där jag bor nu vimlar det verkligen av loppisar m.m. Närmaste loppis har jag 50 meter bort från mitt hus. Nästa ligger några hundra meter bort. Åker man ytterligare hundra meter så finns det en till. Jag har inte riktigt lyckats räkna hur många det är längs med sträckan in till "byn". Visst finns det second hand och loppisar även i stockholmstrakten men inte i den stora omfattningen som jag nu sett. Är folk utanför storstaden lite fattigare kanske (eller inte så fisförnäma) så att de inte köper nytt hela tiden utan köper begagnat i större utsträckning? Och när det begagnade har ett värde så har det en positiv påverkan på antalet loppisar.
Jag har inga svar på det här. Bara en massa frågor.
Förutom Stockholms län kollade jag också Uppsala, Västmanland och så klart Örebro län. Det som slår mig är den extrema skillnaden på mängden prylar som bortskänkes. I Stockholms län hittar jag 497 annonser som sträckte sig över 10 sidor. I Örebro län var det 23 annonser, i Västmanland 10 st och i Uppsala var det 41 st.
Varför denna enorma skillnad? Är stockholmare slit- och slängmänniskor? Är det viktigare för stockholmare att ha nya och fina grejer så att begagnatmarknaden svämmar över av saker de inte vill ha. Så när många vill bli av med saker går det inte att ta betalt för det som är begagnat?
Där jag bor nu vimlar det verkligen av loppisar m.m. Närmaste loppis har jag 50 meter bort från mitt hus. Nästa ligger några hundra meter bort. Åker man ytterligare hundra meter så finns det en till. Jag har inte riktigt lyckats räkna hur många det är längs med sträckan in till "byn". Visst finns det second hand och loppisar även i stockholmstrakten men inte i den stora omfattningen som jag nu sett. Är folk utanför storstaden lite fattigare kanske (eller inte så fisförnäma) så att de inte köper nytt hela tiden utan köper begagnat i större utsträckning? Och när det begagnade har ett värde så har det en positiv påverkan på antalet loppisar.
Jag har inga svar på det här. Bara en massa frågor.
