Sv: Slakteri el avliva hemma?
Terra skrev:
. Men vem vill välja att ens trotjänare och älskling blir uppäten?? De är inte värda det, det kan inte vara lika hemskt med uppvinschad kropp till destruktion, (det är det endast ca 20 min resa till destruktion från mig) som styckning och nedmalning av din vän? Det går inte att jämföra för mig...
TYcker inte riktigt om sådana här diskussioner då de kan påverka andra och göra deras beslut jobbigare, eller få dem att fundera om de valde rätt väg, men..
De flesta har inte 20 min till destruktion, och utan att gå in på äckliga detaljer, så kropparna anländer inte till destruktion samma dag som de lastas på containern. Och om du tänker dig den senaste tidens värmebölja, och så en bunt kadaver, så kan du ju tänka dig hur otrevliga processer som drar igång med förruttnelse, gasutveckling osv. Och sedan då tippas 'i hög' och brännas.
Då föredrar jag 'från levande till kyldisken' på samma ställe. MEN, jag har som sagt valt bägge alternativen, och för hästarna spelar det INGEN roll hur det blir (det är inte så himla mysigt om man börjar fundera på vad som händer när man grävt ner dem hemma heller), och det finns tyvärr inga alllt igenom soliga och trevliga alternativ för själva hanteringen/skeendet efter döden. Och jag tycker inte om formuleringar som dina att hästarna 'inte är värda det', och 'vem väljer att ens älskling blir uppäten'. Det är skuldbeläggande påståenden, och jag tycker att man kan lämna sådana utanför sådana här diskussioner.
Det finns inga rätt eller fel vad gäller hanteringen efter döden, och det är inte sämre/man är inte en sämre djurägare för man väljer X framför Y. Det är en fråga om PERSONLIGA val, ofta baserade på personliga värdeirngar och erfarenheter. För MIN del spelar det alldeles säkert in att jag är uppfödd med småskalig köttdjursproduktion. Dvs kalven Rosa som jag klappade och matade och borstade och lärde gå i grimma och grimskaft osv, blev ungdjuret Rosa som slaktades, med allt vad det innebar, och hamnade på tallriken. Rosas ben och huvud käkade hunden på. Och för mig var det fullständigt naturligt.
Däremot har JAG svårt att äta upp mina egna hästar, helt enkelt för de inte var ämnade att hamna på min tallrik från början. Däremot har jag inga problem med att andra äter mina hästar. Och inga problem med folk som äter upp sina egna hästar.