slagen/misskött

[miranwill]

:mad:

finns det någon som har tagit hand om en slagen/misskött häst?
hur illa var det, gick det bra. jag har själv tagit hand om två stycken
misskötta/slagna hästar. dom är nu som trygga hästar ska vara med allt vad det innebär av trygghet och lite bus.min ena av dessa två var den räddaste häst jag någonsin har träffat(då har jag ändå hållit på med hästar i 30 år) så det säger en hel del. man kunde inte närma sig henne då ville hon sparka och bita(rädsla), hovarna var inte verkade, ej avmaskad, löss,fet mjällig päls,glanslös. rasta flätor i man svans och pannlugg. och en blick som ropade på hjälp.det var egentligen inte meningen att jag denna dag skulle köpa en häst till (följde med en annan till detta ställe) men så fick jag se detta 15 månaders magra rädda utstötta knyte. DÅ SMÄLTE JAG. nu går hon med mina andra två hästar (2 varmblod )och är hur tuff som helst. mitt sto var högbrunstig när detta lilla knyte kom så hon blev helt plötsligt mamma, och är nu som en vakande hök över den lilla. jag har från dag 2 gått ut med henne i grimma och grimskaft och på så sätt haft social träning med henne/det har verkligen lyckats, med en stor portion lugn, envishet och enormt med tålamod. hon är idag en 2 år gammal underbar liten vän för oss alla.

 

[syrran]

Sv: slagen/misskött

JAg har tagit hand om två.... vanskötta indivier.

Den första en vbl vallack som bara var skinn och ben... Han hade ett stort sår på ena frambenet med svallkött stor som en fotboll... Dessutom stank det från såret så man höll på att storkna.

Hos mig gick han upp i vikt och började se ut som en häst. Såret läkte efter timmar av stättning och etsningn med nelex, så småning om ihop och blev till slut ganska snyggt.
Tyvärr så visade det sig att han hade svår kronisk bronkit. Så han fick sluta hemma på min stallbacke tre månader senare.

Den andra en korsning. Totalt felhanterad och totalt avstängd. Hon hade stått inne i en ladugård större delen av sitt liv. Den enda kontakt hon haft var kor med den påföljden att hon pratade kospråk mer än hästspråk.
Hon var inte mager när hon kom, men hade ändå inte en muskel på hela kroppen och det gjorde att hon såg väldigt tunn ut. Jag kunde känna bäckenbenets strukturer utan problem.

Med henne har träningen gått ut på att "koppla" på henne igen. Och lära henne att bete sig som en häst. Först med mig och sen fick hon gå i en hage där det fanns schyssta signalstarka hästar.

Idag är hon en väl fungerande häst som går ihop med alla slags hästar. Lugn och stabil och trivs med livet. Hon rids i en blandning av akademiskt och western.
Fördelen med hennes kouppväxt är att hon inte flyr för läskiga saker som de flesta hästar. Hon stannar upp och kollar vad det är först innan hon bestämmer sig för om hon skall fly eller fäkta.

Nackdelen med det samma är att hon anfaller hundar och andra djur som hon inte vill ha i hagen.

Jag skrattade gott den dagen hon försökte jaga ut en hare ur hagen.
Trots det anfallande beteendet så är hon gudasnäll med människor..
Som tur är