Skulle katt få ett bra liv hos mig?

[Silver Girl]

Har länge haft lösa funderingar på att skaffa katt men vet inte om en katt skulle få ett bra liv hos mig då det är en del ensamtid. Jag tänker mig brittiskt korthår om rasen spelar roll.

Jag bor ensam med en hund. Jobbar dagtid + är borta några timmar 2-3 vardagskvällar varje vecka. Helger varierande, men sällan borta hela dagarna, ganska ofta hemma. Borta mer april-september då det ofta är tävling med hunden helger. Min syster med familj bor på samma gata och kan ställa upp och mata och klappa om jag skulle resa bort några dagar.
Katten skulle vara innekatt med med tillgång till en uteplats. Tänker mig näta in min altan + en liten gräsplätt som katten skulle få tillgång till genom kattlucka i altandörren. Altanen är både en inglasad del och ett trädäck. Skulle den lämnas hemma med hunden är min tanke att de lämnas med stängd dörr mellan, och katten har fortfarande tillgång till uteplatsen.

Sedan har jag palettblad som på vissa hemsidor beskrivs som giftiga för katter och på andra sidor inte...

Vad tror ni om ett kattliv hos mig? Eller ska jag, om jag bestämmer att jag faktiskt vill ha katt, rikta in mig på två?

 

[MJLee]

Jag tror att en katt skulle fixa att vara hos dig (en vuxen katt sover ca 15-16 timmar om dygnet). Däremot skulle jag hitta en vuxen omplacering som är van vid hundar. Kattungar är ju mycket mer energiska och behöver sällskap. Om jag vill ha en lugnare ras är brittiskt korthår en bra ras, även om det naturligtvis finns undantag. Ragdoll tror jag också är relativt lugna. Jag skulle inte satsa på en oriental, bengal eller liknande som kräver mycket aktivering. Men kolla upp med katthem så kan de säkert styra dig till en katt med rätt temperament.

Vad har du för hund? Hur stor är den och är den kattvan? Min pappas hund kommer på besök i helgen och Megara gillar henne mer än mig känns det som ibland.

Däremot avskyr hon andra katter vilket kan vara ett problem när vi varit på resande fot eller varit kattvakt hos en annan katt.

 

[MJLee]

Edit: Den enda gången hon faktiskt surnar till och går sin väg är när Misty börjar nosa henne i rumpan. Vilket iofs jag har förståelse för.

 

[Lingon]

Har länge haft lösa funderingar på att skaffa katt men vet inte om en katt skulle få ett bra liv hos mig då det är en del ensamtid. Jag tänker mig brittiskt korthår om rasen spelar roll.

Jag bor ensam med en hund. Jobbar dagtid + är borta några timmar 2-3 vardagskvällar varje vecka. Helger varierande, men sällan borta hela dagarna, ganska ofta hemma. Borta mer april-september då det ofta är tävling med hunden helger. Min syster med familj bor på samma gata och kan ställa upp och mata och klappa om jag skulle resa bort några dagar.
Katten skulle vara innekatt med med tillgång till en uteplats. Tänker mig näta in min altan + en liten gräsplätt som katten skulle få tillgång till genom kattlucka i altandörren. Altanen är både en inglasad del och ett trädäck. Skulle den lämnas hemma med hunden är min tanke att de lämnas med stängd dörr mellan, och katten har fortfarande tillgång till uteplatsen.

Sedan har jag palettblad som på vissa hemsidor beskrivs som giftiga för katter och på andra sidor inte...

Vad tror ni om ett kattliv hos mig? Eller ska jag, om jag bestämmer att jag faktiskt vill ha katt, rikta in mig på två?

Om du är väldigt rädd om dina palettblad så är en katt ingen bra idé. Min ena älskade att tugga på växter!! Så vi hade bara orkidéer (som han inte tyckte om att tugga på). Däremot så trivdes inte orkidéerna alls med att åka i golvet lite då och då. Han välte dem aldrig med vilje. Det bara blev så när han jagade en flugor. Vi hade å andra sidan aldrig flugor hemma!

 

[MJLee]

Dubbelhäftad tejp och stadiga krukor + att se till att katten får utrymme att ligga och titta ut. Nu tuggar inte Megara på något förutom gräs och ampelliljor så för mig är det inte ett problem. Spånar lite högt, men om palettbladen tål det, spruta med biteoff eller vad det heter för att katten ska låta bli dem efter första tuggan.

 

[Silver Girl]

Jag har en golden som inte är van vid katter så av den anledningen tänkte jag kattunge. Det brukar väl vara svårare med två vuxna?
Kommer så klart se till att vara hemma lite mer precis i början, t ex jobba halvtid några veckor och ta hjälp av syster för extra tillsyn/sällskap om det behövs.

Jag är inte så fäst vid palettbladen att jag är orolig för dem. Mer om det skadar katten om denne skulle tugga på dem.

 

[MJLee]

Jag har en golden som inte är van vid katter så av den anledningen tänkte jag kattunge. Det brukar väl vara svårare med två vuxna?
Kommer så klart se till att vara hemma lite mer precis i början, t ex jobba halvtid några veckor och ta hjälp av syster för extra tillsyn/sällskap om det behövs.

Jag är inte så fäst vid palettbladen att jag är orolig för dem. Mer om det skadar katten om denne skulle tugga på dem.

Om du är osäker om katter äter på palettbladen skulle jag byta ut den mot något som inte giftigt alls. Sedan märker du relativt snabbt om din katt äter växter eller inte. Om din golden inte är van alls så krävs nog en längre startsträcka. Det är därför det är bra att katten redan är hundvan. Megara kommer från ett katteri där uppfödaren även föder upp jaktlabbar så hon var stencool. Liksom min förra burma som kom från samma ställen.

 

[Mia_R]

Jag har en golden som inte är van vid katter så av den anledningen tänkte jag kattunge. Det brukar väl vara svårare med två vuxna?
Kommer så klart se till att vara hemma lite mer precis i början, t ex jobba halvtid några veckor och ta hjälp av syster för extra tillsyn/sällskap om det behövs.

Jag är inte så fäst vid palettbladen att jag är orolig för dem. Mer om det skadar katten om denne skulle tugga på dem.

När ex flyttade in hade han en vuxen, stor omplacering från Hundstallet och jag hade två vuxna siameser. Hunden var mer intresserad av kattmaten än katterna i sig och efter några dagar där jag hade ställt hinder i vägen för hunden men så katterna kunde passera som de ville in och ut ur ett rum så kunde jag öppna upp helt som vanligt.

Jag har nu två omplacerade vuxna belgiska vallhundar som flyttade hem till mig och mina katter utan större problem trots bristande katt- och hundvana, katterna kan komma och gå som de vill men hundarna har begränsat när jag inte är hemma.

Jag har två siameser, de är hur lugna som helst och sover helst under täcket hos mig. Aldrig några problem att de skulle riva huset, riva ner blommor eller vråla så jag inte får sova ens när jag jobbar nätter. Jag har haft siameser i ca 25 år och aldrig haft något besvär med dem att de förstör eller stör så det ryktet är definitivt överdrivet. De vill vara med, även sitta i knä på toaletten. En burma skulle jag däremot vara mer tveksam till.

Skaffar du två britter underhåller de varandra.

 

[MissFideli]

Jag tycker nog att du kommer vara borta så pass mycket att 2 vore bäst.
Du kan ju kolla om nått katteri med hund, har en vuxen och en halvvuxen att omplacera så de redan känner varandra? Ibland händer det ju att nån kvar för utvärdering eller liknande.

 

[MJLee]

Burmor är de underbaraste katter som finns! Men de är, tja, inte för alla. De vill bestämma hemma, även över hunden. Och när man är hemma är de relativt krävande eftersom de för det mesta är klisterkatter, var sig man vill han ett klister eller inte. Nikita min förra burma kom vandrande så fort jag satt mig på toa så då satt jag där i en halvtimme när hon lagt sig till rätta. Megara är mer stirra ut mig eller få spunk och springer runt runt och rullar runt i duschdraperiet. Burmor vill för det mesta sova i sängen, vilket är så otroligt mysigt, men kan vara lite varmt när man svettas. Bästa varmvattenflaskan som finns.

Men ja, två burmaslynglar skulle jag inte rekommendera. De lugnar sig med åren men de första åren kan vara lite enerverande. Och pratar mycket och gärna. Men, de är som sagt de mest underbara, gosiga, människokatter som finns - de sägs att de är de mest hundlika kattrasen som finns. Och de brukar även gå bra ihop med hundar så länge de har någonstans att ta vägen dit hunden inte når.

 

[MissFideli]

Mina palettbladssticklingar blev bara pinnar efter 1,5 v. Har inte hört att de ska vara giftiga, men jag har inte heller levande blommor inne. Det var ett försök som inte föll väl ut, om man säger så.
Palettblad utan blad ser rätt fjönsiga ut, om man säger så.

 

[Marita73]

Jag har aldrig haft katt själv. De har så otroligt stort utbyte av varandra, sover och leker tillsammans.
Nu har jag fyra stycken.

 

[MissFideli]

Annars finns det säkert massor av katter på katthemmen som bor i jourhem med hund. Många säljs ju ihop med en annan och långt ifrån alla är skygga.

 

[sthu]

Förutom det som redan sagt vill jag tillägga att det är väldigt härligt att läsa om någon som tänker igenom situationen för och inte bara skaffar katt.

 

[Halcyon]

Tycker du fått bra råd. Skulle vilja tillägga se till finns utrymmen för katten ta sig till för komma undan hunden om skulle behövas typ som altan du nämde


Har aldrig haft hund men vart med om hundar besökt oss som har katt. Brukar oftast gå bra om hunden igonrerar katterna eller iallafall inte tycker katten är skitkul pryl springa efter. Så tipsar hålla koll så hunden inte jagar katt helt enkelt.

 

[Fjordfrälst]

Generellt är det ju så att en katt inte saknar dig lika mycket som en hund när du är borta; oftast sover den men jag skulle ändå säga två kissar för sällskap och glädje av varandra .

 

[Lavine]

Burmor är de underbaraste katter som finns! Men de är, tja, inte för alla. De vill bestämma hemma, även över hunden. Och när man är hemma är de relativt krävande eftersom de för det mesta är klisterkatter, var sig man vill han ett klister eller inte. Nikita min förra burma kom vandrande så fort jag satt mig på toa så då satt jag där i en halvtimme när hon lagt sig till rätta. Megara är mer stirra ut mig eller få spunk och springer runt runt och rullar runt i duschdraperiet. Burmor vill för det mesta sova i sängen, vilket är så otroligt mysigt, men kan vara lite varmt när man svettas. Bästa varmvattenflaskan som finns.

Men ja, två burmaslynglar skulle jag inte rekommendera. De lugnar sig med åren men de första åren kan vara lite enerverande. Och pratar mycket och gärna. Men, de är som sagt de mest underbara, gosiga, människokatter som finns - de sägs att de är de mest hundlika kattrasen som finns. Och de brukar även gå bra ihop med hundar så länge de har någonstans att ta vägen dit hunden inte når.

Nu hade hon ju planen på brittiskt korthår, så steget till burma låter långt.

Till TS: jag tror det går bra, och jag tycker också du ska skaffa kattunge (särskilt om det är det du vill).

 

[Caoimhe]

Jag tror också att du skulle kunna erbjuda ett mycket bra hem för katter, men som många andra så rekommenderar jag att du tar två katter. Jag har haft ensamkatt, det har funkat jättebra, men när jag började jobba mer så skaffade jag en till. När man är borta så pass mycket så känns det så mycket bättre i mattehjärtat att veta att de aldrig är ensamma. De får också mycket utbyte av varandra, särskilt med bus och trygghet som små, men också att ha en kompis att tvätta på och sova med om de känner för det. Jag upplever att min stora har blommat ut mycket efter att hon fick en kompis (även om jag vet att hon mådde bra även som ensamkatt).

Om jag var du skulle jag också, om möjligt, kika efter uppfödare som har hund hemma också. Katterna vänjer sig säkert ändå, men ju mer man kan få gratis, desto bättre.

 

[Zinfernia]

Jag tycker att storleken på boendet är en viktig fråga. Jag har en vän som jobbar på ett katthem här i stan och de är redigt trötta på förfrågningar från folk som vill adoptera men samtidigt bor i små lägenheter (mindre än 40m2).
Jag har en innekatt och vi bodde tidigare på ca 50m2. Jag tyckte egentligen att det var i minsta laget men jag visste samtidigt när jag adopterade honom att jag inom kort skulle flytta till en större lägenhet så det fick vara okej för stunden.

 

[sthu]

Fast jag hade katt på 28 m2, det gick utmärkt. Det var en lugn och trygg individ som ofta var med mig ute. Hon led inte alls av att det var lite golvyta.