I
iHaveNoName
Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.
min mamma är det jag bor just nu hos, men jag och pv ska flytta ihop nu om några veckor till en gemensam lägenhet, det blir mycket smidigare så.
min släkt har jag ingen bra kontakt med, på min pappas sida är den i princip död, min mammas släkt bor långt här ifrån så de träffar jag ej så ofta, eller pratar med.
pv flyttade hit iom högskolan, hans familj och släkt bor även den långt här i från, iaf dryga 30 mil. trots avståndet har vi väldigt bra kontakt med dem och de hjälper till så mycket de kan, de ska snart komma upp och hälsa på oss och hjälpa med flytten.
men alla har ju vänner och arbetskamrater m.m... som även de har sagt att de ska se efter vad de har hemma, så jag tycker att hjälp det får vi ändå.
Jag förstår att du är chockad men tror att det när den lilla/e kommer så kommer det att lösa sig.
Hur ser ert nätverk ut (nej, har inte läst varenda inlägg så det kan säkert redan ha frågats), far och morföräldrar, syskon som kan hjälpa till?
Ekonomiskt löser det sig, det är det vi har ett socialt system till ;-), däremot kanske du ska ta hjälp av en psykolog på mvc så du får bearbeta känslorna och kan ta emot barnet med öppna armar :-)
Tror inte din situation är superovanlig, att man inte får reda på graviditeten alltså, när jag låg inne under min senaste graviditet under nästan 12 veckor, kom det in två (vad jag vet) fall där de inte hade vetat om någon graviditet. Den ena var i vecka 26 och den andra i vecka 37 visserligen äldre än dig men den ena (som var i 37) hade ätit piller, haft mens som vanligt och mått bra och inte gått upp mer än 6 kg. Dessa två blev också bra föräldrar sedan.
Jag kan också säga att jag också var impulsiv och har två mer eller mindre oplanerade barn (det ena gjort med spiral) men moderskänslorna kommer om inte direkt så infinner de sig efter ett tag... Det gör de troligen för dig också.
Lycka till med allt, tror ni kommer att klara detta utmärkt.
min mamma är det jag bor just nu hos, men jag och pv ska flytta ihop nu om några veckor till en gemensam lägenhet, det blir mycket smidigare så.
min släkt har jag ingen bra kontakt med, på min pappas sida är den i princip död, min mammas släkt bor långt här ifrån så de träffar jag ej så ofta, eller pratar med.
pv flyttade hit iom högskolan, hans familj och släkt bor även den långt här i från, iaf dryga 30 mil. trots avståndet har vi väldigt bra kontakt med dem och de hjälper till så mycket de kan, de ska snart komma upp och hälsa på oss och hjälpa med flytten.
men alla har ju vänner och arbetskamrater m.m... som även de har sagt att de ska se efter vad de har hemma, så jag tycker att hjälp det får vi ändå.