Skrikiga barn (utbruten från Make som inte klarar av jämställdhet/föräldraskap)

[Inte_Ung]

Och har man så stora problem med höga ljud och yrsel så får man ju ta hänsyn till det när det gäller att skaffa barn. Barn låter. Barn låter mycket!! Väldigt mycket om man inte har en väldigt stor portion tur.

Nej friska barn behöver inte låta mycket alls.
Jag klarar bara inte av barnskrik, inte på något vis alls.
Ändå så har jag tre barn och ett barnbarn.
Detta helt utan att ha behövt använda varken öronproppar eller hörselskydd.

 

[TinyWiny]

Nej friska barn behöver inte låta mycket alls.
Jag klarar bara inte av barnskrik, inte på något vis alls.
Ändå så har jag tre barn och ett barnbarn.
Detta helt utan att ha behövt använda varken öronproppar eller hörselskydd.

Jag skriver under på det. Jag är mycket ljudkänslig och det var aldrig något problem med mina barn och inte heller med de barn jag har tagit hand om under åren. De har också snabbt lärt sig att man inte måste låta högt, man blir lyssnad på ändå. Mina barn lärde sig dessutom tidigt att vråla, skrika och tjuta under lek är ingen hit och de var fortfarande små när de började säga till sina kompisar som pysslade med höga tjut under lek att man inte gör så inne för "mamma får ont i öronen".

 

[Lingon]

Nej friska barn behöver inte låta mycket alls.
Jag klarar bara inte av barnskrik, inte på något vis alls.
Ändå så har jag tre barn och ett barnbarn.
Detta helt utan att ha behövt använda varken öronproppar eller hörselskydd.

Barn är inte friska hela tiden. De kan få öroninflammation, kolikoch en massa annat som gör att de skriker och är mer högljudda än en vuxen i samma situation. Grattis till dig att du (och din barn och barnbarn) sluppit allt det där.

 

[Inte_Ung]

Barn är inte friska hela tiden. De kan få öroninflammation, kolikoch en massa annat som gör att de skriker och är mer högljudda än en vuxen i samma situation. Grattis till dig att du (och din barn och barnbarn) sluppit allt det där.

Du beskriver ju sjuka barn.
Det är ett helt annat läge än friska barn.
Det handlar då inte om vardag utan ett akut läge.
Både barn och barnbarn har varit sjuka så där som barn blir.
Då så går man till doktorn och får hjälp.

TS handlar om vardag med ett friskt barn.

 

[Korven]

Nej friska barn behöver inte låta mycket alls.
Jag klarar bara inte av barnskrik, inte på något vis alls.
Ändå så har jag tre barn och ett barnbarn.
Detta helt utan att ha behövt använda varken öronproppar eller hörselskydd.

Jag tålde inte heller skrik när min var barn, och det visste han men hans kompisar inte så mycket. Så då sa jag väl till på skarpen att om de inte skärpte sig åkte de ut oavsett väder. Funkade nästan alltid. Nu frågade jag sonen 40+år gammal om det, och jo han minns mycket väl. Hans barn får inte heller skrika och leva rövare. Min son antydde att jag nog var autistisk. .

 

[Lingon]

Jag tålde inte heller skrik när min var barn, och det visste han men hans kompisar inte så mycket. Så då sa jag väl till på skarpen att om de inte skärpte sig åkte de ut oavsett väder. Funkade nästan alltid. Nu frågade jag sonen 40+år gammal om det, och jo han minns mycket väl. Hans barn får inte heller skrika och leva rövare. Min son antydde att jag nog var autistisk. .

Försök förklara det för en 6 månaders....

 

[Inte_Ung]

. Min son antydde att jag nog var autistisk

Det är i alla fall inte jag.
Jag får stresspåslag, hög puls och ont i huvudet när någon skriker. Det är en skada från min uppväxt. Min mamma skrek okontrollerat vid de mest skiftande olika tillfällen. Mycket otrevligt.

 

[Inte_Ung]

Försök förklara det för en 6 månaders....

En frisk 6-månaders går alldeles utmärkt att få tillräckligt nöjd för att inte behöva skrika.

 

[em-pirre]

En frisk 6-månaders går alldeles utmärkt att få tillräckligt nöjd för att inte behöva skrika.

Det är nog väldigt förenklat att tänka så. Också små babyn har olika temperament. Vissa är nöjda ungefär aldrig. Och de är helt friska.

 

[jeennnnyy]

En frisk 6-månaders går alldeles utmärkt att få tillräckligt nöjd för att inte behöva skrika.

Verkligen imponerande att lyckas hålla en 6 månaders konstant oskrikanded... Ingen av mina barn har varit särskilt ledsna o skrikiga (har väl haft ”tur” i det avseendet..) däremot tycker jag de tjoar o skriker rätt rejält när de är glada också.. Åtminstone jag har haft svårt att be mina barn att dämpa sig lite när de var 6 månader . Min äldsta som är 4 år skriker rakt ut (både av glädje o ilska) titt som tätt.. Jag tycker också att det är rätt jobbigt, men har verkligen inga bra idéer för hur jag skulle kunna få honom att sköta all kommunikation i normal samtalston. Upplever att han inte har den impulskontrollen..

 

[Imogen]

En frisk 6-månaders går alldeles utmärkt att få tillräckligt nöjd för att inte behöva skrika.

Några spontana tankar:

- Om det var några år sedan man hade en bebis är det väldigt lätt att minnas en förskönad bild av tillvaron (herregud jag gör det med min 5-åring...)

- Barn är olika. Det handlar inte bara om att de blir ledsna olika ofta utan att de uttrycker sin ledsenhet väldigt olika. Vissa smågnäller och andra gallskriker. Det där "tillräckligt nöjd" som du pratar om är också väldigt olika nivå för olika bebisar. Precis som stubinen är väldigt olika lång hos vuxna. Men det är svårt att tala om för en 6-månaders vad som är mer socialt acceptabelt...

 

[Inte_Ung]

Verkligen imponerande att lyckas hålla en 6 månaders konstant oskrikanded... Ingen

Tack.
Men du har nog missförstått.
Barnskrik i meningen "förtvivlat barn".
Tjoande och glädjeyttringar ger sällan stresspåslag hos någon.
Däremot får det ju hållas nere på en nivå så att det inte stör.
Avledande manöver typ titta här eller läsa i en bok brukar lugna ner det hela. Sjunga en sång med barnet o.s.v.
Man får använda sin fantasi litet där.

 

[Inte_Ung]

Min äldsta som är 4 år skriker rakt ut (både av glädje o ilska) titt som tätt.. J

4-åringar är inga bebisar.
De fungerar på ett helt annat sätt och kan vara mycket påfrestande. Med de har barnomsorg en stor del av dagen så att föräldrarna kan få litet frid och återhämtning.
TS barn är fortfarande bebis.

 

[jeennnnyy]

Tack.
Men du har nog missförstått.
Barnskrik i meningen "förtvivlat barn".
Tjoande och glädjeyttringar ger sällan stresspåslag hos någon.
Däremot får det ju hållas nere på en nivå så att det inte stör.
Avledande manöver typ titta här eller läsa i en bok brukar lugna ner det hela. Sjunga en sång med barnet o.s.v.
Man får använda sin fantasi litet där.

Om man är väldigt ljudkänslig kan nog glädjeyttringar vara störande också. Upplever att inget av mina barn ”stört”, men känner mig ändå ödmjuk till att de varit ”lugna” personligheter och att det faktiskt kan vara helt omöjligt att hålla en 6 månaders tyst hela tiden.. Borde inte vara omöjligt att sätta sig in i att det kan vara svårt.

 

[Inte_Ung]

Om det var några år sedan man hade en bebis är det väldigt lätt att minnas en förskönad bild av tillvaron (herregud jag gör det med min 5-åring...)

Mitt minne fungerar inte så.
Tyvärr för mig.
Jag har fel på minnesrensningen och det är ganska så påfrestande faktiskt.

Jag kan i stället jämföra med mina passagerare på bussen. Det är ju mer i närtid. Det är faktiskt oerhört sällan som några små barn skriker på bussen. Så sällan att det känns som en särskild händelse.

 

[Inte_Ung]

men känner mig ändå ödmjuk till att de varit ”lugna” personligheter

Du skall snarare känna dig som en bra förälder.
Bra föräldrar får nöjda och glada barn.
Förutsatt att barnen är friska då.

 

[Imogen]

Du skall snarare känna dig som en bra förälder.
Bra föräldrar får nöjda och glada barn.
Förutsatt att barnen är friska då.

Good to know.

Och om man har ett barn som alltid var nöjd och glad som bebis och ett som inte alls var så, är man en halvbra förälder då?

 

[Imogen]

Jag kan i stället jämföra med mina passagerare på bussen. Det är ju mer i närtid. Det är faktiskt oerhört sällan som några små barn skriker på bussen. Så sällan att det känns som en särskild händelse.

Jag tror kanske inte är att bussen är en bra indikator på skrikiga barn är i största allmänhet. Om inte annat för att de som har barn som ofta skriker i såna miljöer tenderar att undvika att åka buss...

Men nu blir det väldigt ot

 

[Inte_Ung]

Good to know.

Och om man har ett barn som alltid var nöjd och glad som bebis och ett som inte alls var så, är man en halvbra förälder då?

Då så skall man nog fundera över vad man gjorde olika.
Men andra barnet kan man ha lärt sig och med första så fanns ingen konkurrens.
Det är svårare att hålla två barn lyckliga än ett ensamt barn.

 

[WildWilma]

Du skall snarare känna dig som en bra förälder.
Bra föräldrar får nöjda och glada barn.
Förutsatt att barnen är friska då.

Min dotter har varit väldigt nöjd och glad men låter det gör hon ändå, ibland högt. Hon hade en period när hon var runt 6 månader när hon körde falsettskrik. Inte arg eller ledsen hade undersökte bara sin "röst". Lyckades till och med skrämma barn på öppna förskolan med de skriken. Det går liksom inte att berätta för ett så litet barn att det gör ont i någons öron/huvud när de låter så, det var bara att stå ut, hörselskydd övervägdes... Tycker de ljudliga perioderna har kommit och gått.

Barn är olika, de föds med olika personligheter och de låter olika mycket. Det är är nog sällan förälderns fel att ett barn under 1 år låter, denne gör troligen vad den kan för att undvika obehagliga ljud som skrik och gråt.