Sv: Skola rektor *arg* som f*n
gulan skrev:
Jag med!
Undrar om Inga Andersson ochså tror att det bara existerar föräldrar som ger sina barn en trygg uppväxt, guidar dom på den rätta vägen när det gäller visa hänsyn och respekt för andra??
Jag ger inte upp hoppet, utan hoppas att det finns skolor och lärare som ändå tar sig an dessa barn och på sig lite utav det ansvar som GIVETVIS är föräldrarnas, att visa vad som är acceptabelt uppförande, respekt och hänsyn. Dvs. för dessa barn så blir skolan en uppfostringsanstalt.
hälsningar gulan fd.gulla
De lärare som tar på sig sådana uppgifter gör det utanför sin roll som lärare, d v s inom själva lärarrollen ingår inga krav på att man ska vara plastmamma/pappa till alla vilsna och olyckliga barn i världen. Skulle man göra det så slutar man som utbränd och olycklig själv, om man inte är en extraordinär supermänniska. Det finns sådana också, men de flesta lärare är vanliga människor som har egna bekymmer och problem och framför allt, egen familj som de vill ha tid och energi att umgås med. Jobbet som lärare är nog så krävande ändå.
På frågan vad man gör åt dessa gränslösa, ouppfostrade ("fel"-uppfostrade?) ungar:
Steg 1:
Man tar upp och pratar om dem med elevvårdsteamet som oftast består av arbetslaget, skolsköterskan, specialläraren (om det finns någon) samt skolkuratorn/psykologen.
Där berättar man om barnet och får input från de andra. Vad övriga lärare i arbetslaget märkt av, man kan få råd av sköterskan och kuratorn om hur man kan hantera det barnet.
Steg 2:
Tipsen och råden fungerar inte. Man tar upp eleven igen på EVT. Man börjar fundera om man ska gå vidare. Man kallar - om man inte redan gjort det förut - till möte med barnets föräldrar för att höra deras syn på saken och hur man ska kunna samarbeta med dem. Diskuterar om problemet beror på något bokstavssyndrom och om det ska utredas på något sätt.
Steg 3:Föräldrarna samarbetar men problemen kvarstår. Eleven är utagerande och kränker medmänniskor verbalt och fysiskt.
Man rekommenderar kontakt med BUP, skolläkaren kan skriva remiss dit. Om det verkar ha med något bokstavssyndrom att göra så rekommenderar man olika tester som skolpsykologen kan göra. Dessa rekommendationer blir det inget av om föräldrarna säger nej.
Föräldrarna samarbetar inte och vill inte veta av BUP och tester och problemet kvarstår:
Skolan anmäler till soc.
Till slut polisanmäler skolan när eleven åter kränkt någon annan elev fysiskt.
Där har vi det.
Under hela tiden så har klassläraren givetvis fortlöpande försökt reda ut bråk och konflikter med enskilda elever, kanske haft något "kompisprojekt" igång, som Charlie eller något anti-mobbingprojekt mm. (Sådant gör man oftast även om man inte har något större problem i klassen).
Var det svaret på din fråga?