SKK och djurskydd (utbruten från Avel på dåliga höfter)

Ja dom flesta hundar förändras något genom åren men det är naturligt.
En reaktiv hund kan bli bättre men även sämre.
Jag levde men en sån i 13 år och hon blev värre med åldern,fram till att hon var så skröplig att det tog över.
Jag beklagar, jag menar inte alls att du gjorde fel och man hade kunnat göra bättre, för det har jag ingen aning om. Jag har aldrig träffat din hund (tror jag).

Däremot finns det några som är jättebra på att vända denna typ av beteende, där jag absolut inte är bäst. Det kommer fram allt mer i litteratur och träning.
 
Du skulle ju inte svara på mina inlägg, vat rädd om blodtrycket.

Men sluta tramsa nu.
Du är djupt oseriös som hunduppfödare, punkt slut. Du har på tok för lite kunskap vad gäller såväl utvärderingsverktyg, hund och SKK som organisation men fortsätter uttrycka dig som om du vet. Det gör du ju uppenbarligen inte, för dina felaktigheter pekas ju ut gång efter gång. Men du lär väl ta åt dig av kritik den dagen som grisar flyger.
 
Men sluta tramsa nu.
Du är djupt oseriös som hunduppfödare, punkt slut. Du har på tok för lite kunskap vad gäller såväl utvärderingsverktyg, hund och SKK som organisation men fortsätter uttrycka dig som om du vet. Det gör du ju uppenbarligen inte, för dina felaktigheter pekas ju ut gång efter gång. Men du lär väl ta åt dig av kritik den dagen som grisar flyger.
Du har sagt detta förr.

Jag har faktiskt ändrat uppfattning lite pga buke. Tror jag skrev för ett år sedan att tester var skit, nu tycker jag nog de kan vara bra om man antingen ser de i sitt sammanhang eller har tillräckligt många.
 
Jag tycker inte att det gör det. Detta blir en annan diskussion om statistik, olika faktorer och vilka som testas och inte testas och vem som visar. När man gör forskning ser man att det generellt finns samband, men inte på individnivå. Individen kanske är felmatchad med ägaren, nästan löper, har magkatarr eller är helt korrekt matchad och har en bra och har en bra dag. För många individer jämnar detta ut sig.

Har du verkligen läst den forskning som finns? Precis som @inverterad påpekat visar forskningen ett samband även på individnivå mellan hur en hund beter sig på en mental utvärdering och hur den beter sig i vardagen.


De som lämnades tillbaka till uppfödaren testades inte, eftersom de när de var hos ägarna inte gick att leda eller göra något alls med, sådana tas ju inte till test. När jag träffade dessa hundar hos uppfödaren var de jättetrevliga arbetshundar. Hens analys var att dessa linjer endast skulle säljas till arbete, vilket hen gör framgångsrikt nu. Det är ju lättare också att ta tillbaka en lat hund än en överenergisk.

Då var det alltså precis som jag misstänkte, och som är lätt hänt i arbetande raser. Det var inget fel på mentaliteten och knappast något som skulle visats om man testat den.
 
Klart ägaren älskar sin hund med rädslor också, men det framkommer ju när man pratar. Eftersom jag är känd för att vara bra på rädda hundar får jag nog höra det. Det är inte då att det är pinsamt att prata med mig om skällande eller hundar som har jobbigt med hundmöten. Lite har vi jobbat med det med dessa valpar, men bara vad som är normalt för hund i city där det faktiskt händer läskiga saker (skvaller vid hundmöten, att gå in bakom hundägaren när det kommer påträngande barn och fyllon).

Jag har jobbat med rädslor på tidigare hundar i 2 av familjerna tidigare så de vet att jag kan detta.

Då skulle alla Cavor bara få en kull. Tredje kullen är ju inte heller spikad, utan ett max. Skulle jag behöva åka in till stan för mer än en valp för rädsloträning skulle det inte bli några fler (ingen än så länge).

Skällande och problem vid hundmöten KAN bero på rädslor men behöver inte alls göra det. I synnerhet när det gäller små raser kan rädda individer i mångt och mycket vara mycket lättare i vardagen än de som är nyfikna och orädda. Att det skulle komma fram att en hund har rädslor bara vid samtal med ägaren kräver att alla hundägare hade kunskap om hundars mentalitet och hur rädslor kan uttrycka sig. Det räcker att titta sig omkring för att se mängder av folk som tolkar osäkerhet eller direkt rädsla hos sin hund som något helt annat, ofta en positiv egenskap.

Om en hund verkligen är rädd kan du inte träna bort den rädslan, du kan bara träna hunden så att den inte visar att den är rädd. Studier har visat att skotträdda hundar som tränats och klarar platsliggning med skott utan problem eller minsta yttre reaktion får precis samma påslag av stresshormoner som de skotträdda hundar som tillåts visa sin rädsla.
 
Jag tycker inte att det gör det. Detta blir en annan diskussion om statistik, olika faktorer och vilka som testas och inte testas och vem som visar. När man gör forskning ser man att det generellt finns samband, men inte på individnivå. Individen kanske är felmatchad med ägaren, nästan löper, har magkatarr eller är helt korrekt matchad och har en bra dag. För många individer jämnar detta ut sig.

Jag ska göra ett bph efter corona med en hund som fick avbryta förra gången (rädsla) för att visa hur mycket hanteringen och inlärda strategier kan påverka, detta kan även en unghund lära sig. Är det någon som tvivlar att en hund på säg 15 månader, uppväxt hos ett proffs beter sig annorlunda än en uppväxt hos en amatör? (Jag ser mig själv som ngt mitt emellan, bra på vissa saker)

De som lämnades tillbaka till uppfödaren testades inte, eftersom de när de var hos ägarna inte gick att leda eller göra något alls med, sådana tas ju inte till test. När jag träffade dessa hundar hos uppfödaren var de jättetrevliga arbetshundar. Hens analys var att dessa linjer endast skulle säljas till arbete, vilket hen gör framgångsrikt nu. Det är ju lättare också att ta tillbaka en lat hund än en överenergisk.

Jo, som jag skrev så finns det forskning på att det finns ett samband mellan hur hunden är i vardagen och hur den bedöms på MH. Så det finns absolut ett samband på individnivå, det är inget jag har hittat på. De standardiserade testerna för mentalitet tar fram hundens egenskaper - visst kan träning påverka men inte så mycket att det ger ett helt felaktigt utslag på beskrivningen. Åtminstone inte om det gäller hundar i rätt ålder dvs unga hundar. Ägaren får också ge frikommando om det upplevs som att hunden inte agerar pga lydnad.

Som @Dentaku var inne på - de "ohanterliga" hundar du beskriver var antagligen lika bra som de som gjorde "supertester" (vad nu det betyder).
 
Skällande och problem vid hundmöten KAN bero på rädslor men behöver inte alls göra det. I synnerhet när det gäller små raser kan rädda individer i mångt och mycket vara mycket lättare i vardagen än de som är nyfikna och orädda. Att det skulle komma fram att en hund har rädslor bara vid samtal med ägaren kräver att alla hundägare hade kunskap om hundars mentalitet och hur rädslor kan uttrycka sig. Det räcker att titta sig omkring för att se mängder av folk som tolkar osäkerhet eller direkt rädsla hos sin hund som något helt annat, ofta en positiv egenskap.

Om en hund verkligen är rädd kan du inte träna bort den rädslan, du kan bara träna hunden så att den inte visar att den är rädd. Studier har visat att skotträdda hundar som tränats och klarar platsliggning med skott utan problem eller minsta yttre reaktion får precis samma påslag av stresshormoner som de skotträdda hundar som tillåts visa sin rädsla.
Fast man ska inte platsträna, heltokigt. Det funkar inte. Tvärtom SKA hundarna visa sin rädsla. Sedan tränar man på annat som hunden inte är lika rädd för så hunden kan metoden innan man börjar med svaga smällar.

Det du säger fungera varken på människa eller hund (däremot på häst i form av inlärda hjälplöshet)

Det jag menade är att resultaten måste ses i sitt sammanhang. Det ser ut som bra hundar för hunden familj, men är superskarpa

Jag skulle vilja träffa hundarna själv och det gör jag snart när de i riskzonen som jag träffar är vaccinerade. Pandemi är skit
 
Men sluta tramsa nu.
Du är djupt oseriös som hunduppfödare, punkt slut. Du har på tok för lite kunskap vad gäller såväl utvärderingsverktyg, hund och SKK som organisation men fortsätter uttrycka dig som om du vet. Det gör du ju uppenbarligen inte, för dina felaktigheter pekas ju ut gång efter gång. Men du lär väl ta åt dig av kritik den dagen som grisar flyger.

Fast en intressant fråga. Om jag av girighet eller dumhet gör något som skadar djuren, vem är det då som ska ta itu med det?
 
Jo, som jag skrev så finns det forskning på att det finns ett samband mellan hur hunden är i vardagen och hur den bedöms på MH. Så det finns absolut ett samband på individnivå, det är inget jag har hittat på. De standardiserade testerna för mentalitet tar fram hundens egenskaper - visst kan träning påverka men inte så mycket att det ger ett helt felaktigt utslag på beskrivningen. Åtminstone inte om det gäller hundar i rätt ålder dvs unga hundar. Ägaren får också ge frikommando om det upplevs som att hunden inte agerar pga lydnad.

Som @Dentaku var inne på - de "ohanterliga" hundar du beskriver var antagligen lika bra som de som gjorde "supertester" (vad nu det betyder).

Poängen gick inte fram tydligen när de gällde de hundarna, eftersom ni svarar på annat.

Jag är faktiskt nyfiken på om resultaten är påverkbara eftersom jag är intresserad av beteendeträning. Hela mitt koncept bygger ju på att djur kan lära sig hantera svåra situationer. Jag tränar alltså inte på momenten utan på beteende. Kanske ska försöka stötta en sådan studie.
 
Fast man ska inte platsträna, heltokigt. Det funkar inte. Tvärtom SKA hundarna visa sin rädsla. Sedan tränar man på annat som hunden inte är lika rädd för så hunden kan metoden innan man börjar med svaga smällar.

Det du säger fungera varken på människa eller hund (däremot på häst i form av inlärda hjälplöshet)

Det jag menade är att resultaten måste ses i sitt sammanhang. Det ser ut som bra hundar för hunden familj, men är superskarpa

Jag skulle vilja träffa hundarna själv och det gör jag snart när de i riskzonen som jag träffar är vaccinerade. Pandemi är skit

Var har jag skrivit något om platsträning? Det är ju något helt annat.

Hur ägarna tränat sina hundar att klara platsliggningen framgick såvida jag vet inte, men det handlar garanterat inte om platsträning. Det har man ju ingen nytta av eftersom det måste fungera lite varstans. Det är mycket troligare att man just använt sig av den typ av långsam uppbyggnad du pratar om. Hundägarna TRODDE säkert inte att hundarna var rädda vid platsliggningen, utan att de lyckats träna så att de kände sig trygga nog att inte reagera. Men det fungerar alltså inte så enkelt.
 
Poängen gick inte fram tydligen när de gällde de hundarna, eftersom ni svarar på annat.

Jag är faktiskt nyfiken på om resultaten är påverkbara eftersom jag är intresserad av beteendeträning. Hela mitt koncept bygger ju på att djur kan lära sig hantera svåra situationer. Jag tränar alltså inte på momenten utan på beteende. Kanske ska försöka stötta en sådan studie.

När du skriver

”När man gör forskning ser man att det generellt finns samband, men inte på individnivå.”

så svarar vi på det eftersom det är direkt felaktigt. Varifrån du fått denna missuppfattning från är oklart, men iom att du använde den i ditt resonemang om de hundar som inte ens utvärderades mentalt är det rätt självklart att det kommenteras i svaren.

I viss mån kan man naturligtvis påverka resultaten på en mental utvärdering genom träning, det är inget man behöver forska på. Men det är inget man är intresserad av att undersöka heller, eftersom man i så stor utsträckning som möjligt vill få fram vad hunden har för grundläggande genetiskt arv när man gör mentala utvärderingar. Därför ska hunden, även om den ska ha hunnit bli vuxen, vara så ung och opåverkad som möjligt när den går MH/BPH.

Att träna inför en utvärdering... Tja, man kan i viss mån påverka utseendet på en hund också, t ex genom att tejpa öronen på en valp/unghund. Men man påverkar inte generna. Det är precis samma princip.
 
Var har jag skrivit något om platsträning? Det är ju något helt annat.

Hur ägarna tränat sina hundar att klara platsliggningen framgick såvida jag vet inte, men det handlar garanterat inte om platsträning. Det har man ju ingen nytta av eftersom det måste fungera lite varstans. Det är mycket troligare att man just använt sig av den typ av långsam uppbyggnad du pratar om. Hundägarna TRODDE säkert inte att hundarna var rädda vid platsliggningen, utan att de lyckats träna så att de kände sig trygga nog att inte reagera. Men det fungerar alltså inte så enkelt.
Länka gärna. Det är två saker som är viktiga. För det första måste det vara positiv förstärkning, för det andra måste hunden belönas för att den visar rädsla, vilket få gör. De tror att de belönar rädslan istället för själva visandet. Jag tror på relationsbaserad träning med positiv förstärkning, vilket, så vitt jag vet fått bra forskningsresultat. Sedan går jag lite längre på den linjen mot humanpsykologin, men grunden är belöningsbaserad träning.

Om jag tror på metod P kan du inte motbevisa mig genom att visa studier på metod N (vilket jag tycker att det lät som).

Alltså om en hund kryper ihop vid stimuli är det bra om den istället kastar sig iväg, sedan är det bra om den skäller, sedan bör den bli nyfiken och blir den rädd igen kastar den sig iväg. Alla dessa steg berömmer jag.

Med det sagt är just specifik skotträdsla ( inte höga ljud i allmänhet) ofta svårtränat till perfektion. Kanske vill hunden inte jaga? Sett flera som inte är skotträdda hemma, men i skogen.
 
Jag förstår inte vad du är ute efter.
Det var ju den diskussionen detta började med. Vem ska se till att hundar i detta land mår bra och att tex. jag håller en rimlig djurskyddsnivå?

Skk försöker ju smutskasta blandrasaveln, men jag tycker snarare det verkar som om de förlorar marknadsandelar och förtroende.

LS har för lite resurser och jag behöver inte ens regga kennel (i nuvarande omfattning)

Polisen bryr sig inte

Konsumentverket om jag verkligen lurar på köparna något och inte tar ansvar?

Hur ska vi helt enkelt säkerställa att alla hundar som föds får tillräckligt bra start.
 
Länka gärna. Det är två saker som är viktiga. För det första måste det vara positiv förstärkning, för det andra måste hunden belönas för att den visar rädsla, vilket få gör. De tror att de belönar rädslan istället för själva visandet. Jag tror på relationsbaserad träning med positiv förstärkning, vilket, så vitt jag vet fått bra forskningsresultat. Sedan går jag lite längre på den linjen mot humanpsykologin, men grunden är belöningsbaserad träning.

Om jag tror på metod P kan du inte motbevisa mig genom att visa studier på metod N (vilket jag tycker att det lät som).

Alltså om en hund kryper ihop vid stimuli är det bra om den istället kastar sig iväg, sedan är det bra om den skäller, sedan bör den bli nyfiken och blir den rädd igen kastar den sig iväg. Alla dessa steg berömmer jag.

Med det sagt är just specifik skotträdsla ( inte höga ljud i allmänhet) ofta svårtränat till perfektion. Kanske vill hunden inte jaga? Sett flera som inte är skotträdda hemma, men i skogen.

Vad vill du att jag ska länka till? Studien som visar att skotträdda hundar får samma stresspåslag oavsett om de visar rädslan eller inte? Den studien handlade inte om någon träningsmetod. Den handlade om att en hund som är bevisat rädd för något lider lika mycket oavsett om den visar det eller inte - oavsett om ägaren ser någon reaktion hos hunden eller inte.

Och då blir frågan:
Hur vet du att det du gör faktiskt tränar bort själva rädslan?

En skotträdd hund är naturligtvis alltid skotträdd. Men det kan vara så att den klarar skott bättre i vissa situationer(t ex om den är väldigt fokuserad på arbete - hundar som inte klarar skott annars kan göra det under viltspår) och sämre i andra(skottet ligger sist på mentala utvärderingar just för att hunden ska vara lite belastad).
 
Vad vill du att jag ska länka till? Studien som visar att skotträdda hundar får samma stresspåslag oavsett om de visar rädslan eller inte? Den studien handlade inte om någon träningsmetod. Den handlade om att en hund som är bevisat rädd för något lider lika mycket oavsett om den visar det eller inte - oavsett om ägaren ser någon reaktion hos hunden eller inte.

Och då blir frågan:
Hur vet du att det du gör faktiskt tränar bort själva rädslan?

En skotträdd hund är naturligtvis alltid skotträdd. Men det kan vara så att den klarar skott bättre i vissa situationer(t ex om den är väldigt fokuserad på arbete - hundar som inte klarar skott annars kan göra det under viltspår) och sämre i andra(skottet ligger sist på mentala utvärderingar just för att hunden ska vara lite belastad).
Det är ju svårt med djur, man kan ju inte fråga. men man får ju ganska bra uppfattning av att vara nära, då känner man ju andning och puls. Där saknar jag ibland kontakten vid ridning, då känner man ju pulsen.

Sedan så ska de börja bete sig som nyfikna hundar, inte som flegmatiska.

Sedan när det gäller generalisera ångest i vardagen blir ju hundens allmäntillstånd ofta påverkat, aptitlöshet och överdriven trötthet.

Så jag gissar att hunden är mindre rädd när pulsen och andningen är jämn, kroppsspråk och beteende signalerar nyfikenhet och den äter med god aptit och ser välmående ut.

Absolut inte att den ligger still under skott, det är en oväsentlig metod att se sånt på. Det är ju som en hund som går fot mellan förare och vägg, kan vara rädd, kan vara placerad så. Det vet du inte som passerande.
 
Hur ska vi helt enkelt säkerställa att alla hundar som föds får tillräckligt bra start.

Hur?

Genom trälig, seg lobbyverksamhet, Både inom SKK/SBK och, när det gäller LS-polis-konsumentverket politiskt arbete.

Det finns ingen snabbfix.
Håller med, men just för att jag är utanför skk ser jag behovet av annat än SKK. SKK kan ju inte göra mig ett skit.
 
Det var ju den diskussionen detta började med. Vem ska se till att hundar i detta land mår bra och att tex. jag håller en rimlig djurskyddsnivå?

Skk försöker ju smutskasta blandrasaveln, men jag tycker snarare det verkar som om de förlorar marknadsandelar och förtroende.

LS har för lite resurser och jag behöver inte ens regga kennel (i nuvarande omfattning)

Polisen bryr sig inte

Konsumentverket om jag verkligen lurar på köparna något och inte tar ansvar?

Hur ska vi helt enkelt säkerställa att alla hundar som föds får tillräckligt bra start.

Fast nej. Diskussionen började med att du, felaktigt, påstod att SKK inte gör något när en SKK-ansluten medlem/uppfödare medvetet avlar på E-höfter. Där du alltså hade fel. Det strider också mot djurskyddslagen.
 
Fast nej. Diskussionen började med att du, felaktigt, påstod att SKK inte gör något när en SKK-ansluten medlem/uppfödare medvetet avlar på E-höfter. Där du alltså hade fel. Det strider också mot djurskyddslagen.
De utesluter 10 om året, ofta människor som har svårt med folk inte med djur, de gör inget mot andra fall för djurskyddslagen, varför skulle de ta upp detta om det inte är en obekväm person?

Dessutom kan personen fortsätta avla tills den får djurförbud.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Tittar in i ditt kök del 27
  • Valet i USA
  • Autistisk bror

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp