Fast inte om bedömmarna inte heller ser det
Mentalbeskrivare har en rätt gedigen utbildning att avgöra om en hund visar någon form av osäkerhet, vilket den absoluta merparten av hundägare inte har.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fast inte om bedömmarna inte heller ser det
Agree on disagree, jag tycker inte testerna fångar upp detta tillräckligt bra av olika skäl. De tre viktigaste, man vet inte vad man mäter, rädda hundar testas inte, mängden hundar är oftast för liten för att väga upp situations faktorer.
Men ja, jag tycker inte att de är dåliga längre.
Intressant. Kan du utveckla?Det är rärr intressant att se var jag fastnar. Det kan jag använda på andra ställen.
har rätt mycket gått fel. Jag har faktiskt en hund av Ovcharkatyp (kastrerad). Det har gått utmärkt än så länge.
Jag har fått rätt många rädda hundar att må bättre genom sådana metoder som blyga hundar. Jag går ju lite längre genom att prata om KBT, men metoderna är samma (jag använder m
Jag har träffat en rädd och faktiskt farlig hund på ett MH, han kunde verkligen inte avreagera och gick argt runt och blängde på publiken typ "det här är nog ert fel" och vi fick alla order om att stå helt still tills de tagit fast honom. De fick bryta till slut. Ägarna hade inte fattat att hunden var så ostabil som den var innan den faktiskt blev belastad i ett standardiserat test att sanningen kom fram när ägarna inte (omedvetet eller ej) kunde anpassa sig efter honom. De hade alltså inte upptäckt problemet innan. Men jag misstänker att man nog hade kommit att göra det på ett mycket otrevligt sätt förr eller senare...Man vet inte vad man mäter: falskt, i tråden finns beskrivet forskning som visar just det, att det som mäts är arvbara mentala egenskaper, och det har vidimerats genom korrelation med beskrivningar av vardagsbeteenden och så vidare.
Rädda hundar testas inte: falskt. De allra räddaste testas antagligen inte, det har du rätt i, men tillräckligt många rädda hundar testas för att vi exempelvis ska veta att collien som ras har stora problem med rädslor, liksom sheltie och andra raser.
Mängden hundar är för liten: det är ju ett väldigt konstigt resonemang att inte testa därför att för få hundar testas... inom väldigt många raser, även sällskapsraser, finns så många testade att det går att få en väldigt bra bild av rasens styrkor och svagheter.
Mängden hundar är för liten: det är ju ett väldigt konstigt resonemang att inte testa därför att för få hundar testas... inom väldigt många raser, även sällskapsraser, finns så många testade att det går att få en väldigt bra bild av rasens styrkor och svagheter.
Agree on disagree, jag tycker inte testerna fångar upp detta tillräckligt bra av olika skäl. De tre viktigaste, man vet inte vad man mäter, rädda hundar testas inte, mängden hundar är oftast för liten för att väga upp situations faktorer.
Men ja, jag tycker inte att de är dåliga längre.
Det låter ju som det var ett otrevligt sätt att upptäcka det på, men bra att det fanns stöd.Jag har träffat en rädd och faktiskt farlig hund på ett MH, han kunde verkligen inte avreagera och gick argt runt och blängde på publiken typ "det här är nog ert fel" och vi fick alla order om att stå helt still tills de tagit fast honom. De fick bryta till slut. Ägarna hade inte fattat att hunden var så ostabil som den var innan den faktiskt blev belastad i ett standardiserat test att sanningen kom fram när ägarna inte (omedvetet eller ej) kunde anpassa sig efter honom. De hade alltså inte upptäckt problemet innan. Men jag misstänker att man nog hade kommit att göra det på ett mycket otrevligt sätt förr eller senare...
Det är intressant att se vad som kan missförstås, då behöver jag ju inte uttrycka mig så irl.Intressant. Kan du utveckla?
Istället för att försöka lära dig att "uttrycka dig rätt" så kan du utbilda dig; så att det du uttrycker är baserat på fakta och vetenskap. Att enbart lära sig använda vissa uttryck är en fasad - som rasar så fort du möter någon som har kunskap.Det är intressant att se vad som kan missförstås, då behöver jag ju inte uttrycka mig så irl.
Det är ju det som är intressant, att jag verkar okunnig. Jag tror faktiskt inte att jag är det. Akademiskt är jag mer påläst än gemene man, men naturligtvis okunnigare än disputerade agronom.Istället för att försöka lära dig att "uttrycka dig rätt" så kan du utbilda dig; så att det du uttrycker är baserat på fakta och vetenskap. Att enbart lära sig använda vissa uttryck är en fasad - som rasar så fort du möter någon som har kunskap.
Istället för att försöka lära dig att "uttrycka dig rätt" så kan du utbilda dig; så att det du uttrycker är baserat på fakta och vetenskap. Att enbart lära sig använda vissa uttryck är en fasad - som rasar så fort du möter någon som har kunskap.
Känner du till SRD? Vet du vad det innebär, hur det tillämpas och vad det går ut på?Jag tycker att SKK inte agerar särskilt kraftfullt idag, men påstår att de gör det och att de är en garant för att hundar mår bra.
Sedan tycker jag inte att SKK borde kontrollera mer än det de har ansvar för dvs rasfrågor. Men framförallt ska de sluta låtsas att SKK-hundar alltid har det bättre än inte SKK (Hundstallet gillar de tydligen också). SKK har bra jurister, men jag har aldrig märkt att de förstår sig på vad djurskydd egentligen innebär. DVS att det finns samband mellan rasavel och defekter. Aldeles för lite ingripande mot rasstandarder som skadar djuren. Jag vet att de inte beslutar rasstandarden, men de KAN säga att en rasstandard är olaglig.
SKK borde dessutom lobba för ett bättre djurskydd för alla hundar eftersom de ofta uttrycker sig som hundarnas röst.
Djurskydd på LS och utställningar hos SKK
Känner absolut till det. Det är ett alldeles för reaktiva system som kommer upp först när det är ett allmänt känt problem som sticker ut. Sedan verkar resultatet vara väldigt långsamt, en del problem som varit på listan länge är fortfarande stora problem.Känner du till SRD? Vet du vad det innebär, hur det tillämpas och vad det går ut på?
Det hjälper tydligen inte det heller eftersom har rätt mkt utbildning på området. Lius hundkurser tex
Betvivlar inte det, men jag blev ju tydligare inte klokareDe har även jag läst, allihop. Gissar att det finns flertalet här som läst de kurserna.
Uppenbarligen har du ingen större insyn i hur SRD fungerar. Jag är ringsekreterare sedan slutet av 80-talet och jobbar vanligen ett flertal helger per år (utom de två sista då eftersom inga utställningar kan anordnas nu). Jag ser alltså på nära håll hur domarna hanterar detta med SRD när det dyker upp hundar som uppvisar osunda överdrifter. Något som är väldigt tydligt är att de hundar som ställs ut ofta är sunda. De osunda hundarna kostar man inte på pengar att ställa ut eftersom det inte är någon idé. Det innebär att de uppfödare som är intresserade av hundutställningar ser till att ha sunda hundar. De som däremot gillar övedrifterna (jodå, det finns tyvärr både köpare och uppfödare som tycker att det är gulligt med hundar som knappt kan gå eller andas) går aldrig på en hundutställning. Att det enligt gällande djurskyddslag inte är tillåtet att avla på en hund som uppvisar kliniska symptom på att t ex inte kunna andas är ju tyvärr bara en paragraf, då det inte finns en möjlighet i världen att kontrollera alla hundar som går i avel.Känner absolut till det. Det är ett alldeles för reaktiva system som kommer upp först när det är ett allmänt känt problem som sticker ut. Sedan verkar resultatet vara väldigt långsamt, en del problem som varit på listan länge är fortfarande stora problem.
Däremot kan en enskild rasklubb vara bra, men SRD är långt från tillräckligt.
Tydliga förtydliganden ang rasstandard för djurskyddet, obligatoriska undersökningar för tex kondition och andning, filmade oassisterade parningen, avelsförbud direkt för vissa utseenden, det finnsycket man kan göra.
Uppenbarligen har du ingen större insyn i hur SRD fungerar. Jag är ringsekreterare sedan slutet av 80-talet och jobbar vanligen ett flertal helger per år (utom de två sista då eftersom inga utställningar kan anordnas nu). Jag ser alltså på nära håll hur domarna hanterar detta med SRD när det dyker upp hundar som uppvisar osunda överdrifter. Något som är väldigt tydligt är att de hundar som ställs ut ofta är sunda. De osunda hundarna kostar man inte på pengar att ställa ut eftersom det inte är någon idé. Det innebär att de uppfödare som är intresserade av hundutställningar ser till att ha sunda hundar. De som däremot gillar övedrifterna (jodå, det finns tyvärr både köpare och uppfödare som tycker att det är gulligt med hundar som knappt kan gå eller andas) går aldrig på en hundutställning. Att det enligt gällande djurskyddslag inte är tillåtet att avla på en hund som uppvisar kliniska symptom på att t ex inte kunna andas är ju tyvärr bara en paragraf, då det inte finns en möjlighet i världen att kontrollera alla hundar som går i avel.
Nu kommer det andningstest som utvecklats vid universitetet i Cambridge och som används i flera länder, t ex Norge att även användas i Sverige, något som vi i MopsOrden har jobbat hårt för. Så snart smittläget är sådant att det går att skicka över veterinärer på utbildning till Cambridge så kommer vi sedan att kunna köra igång även i Sverige och detta kommer även att registreras på Hunddata. Som det ser ut idag så gäller detta andningstest bara fyra raser (mops, engelsk och fransk bulldogg samt bostonterrier), men det kan säker förändras med tiden om behovet finns.