Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre
Blev en lång rubrik där men men.
Jag är väldigt öppen för alternativa ridstilar och har en liten undran. I engelsk dressyr har man ju en ''stadig'' och ständig kontakt (med undantag för eftergifter) med hästen mun medan man i akademisk dressyr oftast har en ''slappare'' kontakt med hästens mun utan att förlora att hästen arbetar och nu undrar jag varför det skiljer sig så mkt här?
Varför byter man sig så fort till skarpare bett inom AD och vad fyller detta för syfte? Jag känner ibland att det känns fel att ha en så stadig kontakt och när man kräver mer samling så får man allt mer tyngd i handen. Kan känna att det är fel men många tränare uppmanar det men var kan det positiva i att ''bära'' runt hästen finnas?
Hoppas ni kan bena ut bland mina funderingar
Varför man byter så fort till skarpare bett inom AD? Det är nog EN av femtio som byter till skarpare bett inom AD. Hur var det nu med det där med generaliseringar igen?
OBS, detta som jag kommer skriva NU är IRONI och inte illa ment, för jag är INTE nån sån som generaliserar: Varför är det så många inom VD med märkesutrustning och märkeskläder, som inte kan rida ute när det regnar eller under 10 grader varmt, är de rädda om frisyren, eller har dåligt med vardagskläder som det inte gör något om de blir blöta, eller?
Tänk på att de allra flesta som går från vanligt bett till stång, faktiskt har någon form av ridkunskap i botten... eftersom de faktiskt deltar på kurser med egen häst och har ridit en tid innan.
Betsling inom tävlingsdressyr är anpassad enligt TR
Men betsling inom AR är fri, utifrån vad som passar just den hästen vid just det tillfället, likväl som besling inom vanlig dressyr inte tävlingsinriktat är fri, utifrån vad som passar just den hästen vid just det tillfället.
Frågor och funderingar ÄR mycket välkomna, men snälla försök att hoppa över alla generaliseringar att ALLA akademiska ryttare gör si och ALLA vanliga dressyrryttare gör så. Det finns en milsvid nyansskillnad däremellan också... Allt är inte svart eller vitt!
Många av de som ridit på mina kurser har aldrig ridit på annat än tränsbett eller kapson.
Och så till mångas förskräckelse kommer lite privat svammel om mig själv. Men då kan de, som tycker så, sluta att läsa just HÄR.
Har ni inte slutat läsa, får ni skylla er själva.
Själv har jag ridit "vanligt" ridskoledressyr och buskrallyridning och buskdressyr a la akademiskt (utan att veta att det ens skulle komma något som skulle heta akademiskt) sedan 1973 fram till 1999
alltså 26 år och endast ridit på tränsbett oavsett slö häst, hängande häst, pigg häst, eller vad det nu varit, möjligen martingal eller gummisnodd, graman har jag aldrig använt och har någon häst jag skött haft hackamore, eller någon typ av stångbett pelham, jaktkandar eller liknande har jag gömt dessa i någon låda och skaffat ett vanligt två eller tredelat tränsbett. Om det är att snabbt byta till stång, så vet jag inte...
Men efter min ryggmärgsskada, så hade jag först ridförbud 1999-2001. Sen skaffade jag en egen donna... Som jag första året red på tränsbett. Då krävde jag inget, eftersom varken jag eller hästen var musklade för det. Sen fick hon ett års mammaledigt pga oförutsedd fölning.
Lagom till jag skulle sätta igång henne igen började jag rida för AR-instruktör. Allt eftersom jag hade kommit igång och krävde mer av min dam, ju starkare blev hon och hon visade att det var något som inte stämde när man försökte hålla kontakt på tränsbett. Jag började rida på jaktkandar och vips var hon samarbetsvillig igen, med bananslack på tygeln. Bananslack på tygeln fungerade inte på tränsbett, då hon vände ut och in på hals och nockade både mig och min kompis under haka och näsa... vilket inte var så lämpligt för mig som redan har en nack/ryggmärgsskada och min kompis fick näsblod två gånger och hjärnskakning en gång... Men med olika typer av stångbetsling kom damen till ro och nej, det var inget fel i munnen då vi har tandläkare ute en gång om året. Dessutom tar jag ut massör med regelbundna mellanrum och masserar/stretchar själv damen så gott jag kan däremellan.
Nu senaste halvåret har jag övergått från stång och kandar till vanligt tredelata igen, då jag mest lullar runt på vägarna runt skogen och åker till ridhus och hon har nu börjat komma till ro, även på tränsbett igen. Vilket jag också hade hoppats.
Men jag kommer fortsätta rida på stång för min instruktör och vid hemläxearbete från honom, då min häst fortfarande trivs bättre på det, när högre krav på arbete ställs.
Mvh
IH