Skapar vi problem?

[Jadzia]

Sv: Skapar vi problem?

Fast jag skulle inte kalla det att vi umgås direkt, inte med människor vi inte känner. Umgänge innebär för mig interaktion i större mängd. Vi möter en hel massa okända människor, men interagerar med ganska få. Det är ganska naturligt för oss att inte knata fram till en främlig och börja prata utan vi kommunicerar med de vi känner eller då det är nödvändigt.

Samma gäller för våra hundar. De ska naturligtvis kunna möta andra hundar utan att tjfsa och kommer någon oartigt framrusande ska de veta hur de ska avvisa, lugna ned eller vad som nu behöver göras. Men att de ska kunna interagera med alla andra hundar ser jag ingen mening med. Vad skulle någon kunna få ut av det?

Tittar man dessutom på vilka sällskapshundar som verkar ha mest problem med hundmöten så är det inga sällskapsraser. Det är rottisar, schäfrar och blandraser med dessa i. Det är inga allemanshundar och de har sällan problem med språket utan här är det ägarna som köpt något de inte kan hantera. Samma gäller BC:s och deras korsningar. Många små sällskapshundar är skitbra på språket, men de har tillåtits bete sig så odrägligt att det inte syns längre.

Visst skulle vi kunna ta fram fullständigt menlösa hundar till sällskap, men de vore faktiskt inget roliga. I samma veva skulle vi förlora temperament, nyfikenhet och även en hel del som gör arten hund. Att mäta sig lite med sina artfränder som tonåring är fullt naturligt och ett steg mot vuxen hund. Folk får ta och lära sig att det är en hund de har i kopplet och inget gosedjur. Det är inte svårt att säga nej.

Oavsett hur språksäkra hundar vi än avlar fram så kommer de fortfarande att vara odrägliga.

 

[Gabbi]

Sv: Skapar vi problem?

Tittar man dessutom på vilka sällskapshundar som verkar ha mest problem med hundmöten så är det inga sällskapsraser. Det är rottisar, schäfrar och blandraser med dessa i. .

Nja. På våra morgonpromenader blir vi utskällda och möter utfall från Dvärgpinscher, dvärgschnauzer, dvärgpudel, papillon, jack russell och TJT. Dock orkar dessa ägare av naturliga skäl hålla sina hundar. En schäfer ser mer dramatisk ut när den sätter igång, men det händer inte oftare än vad det gör med ovannämnda individer. Där är jag inte ens säker på att ägarna har upfattat att de har ett problem.

 

[Gabbi]

Sv: Skapar vi problem?

Många små sällskapshundar är skitbra på språket, men de har tillåtits bete sig så odrägligt att det inte syns längre.

.

Fast de kanske faller under detta?

 

[Jadzia]

Sv: Skapar vi problem?

Ja, precis. Ägarna fattar inte ens vad hundarna pysslar med och varken JRT, DP eller DS är någon meshund. De behöver uppfostran för att inte kaxa till sig. Språkproblem har de dock sällan.

 

[Tora]

Sv: Skapar vi problem?

Hur vet du att de inte har språkbroblem? Uppfostran och språk går hand i hand. Det är ju inte bara ett bättre hundspråk som hunden får utan även en uppfostran från de andra hundarna.

Problem med att umgås med andra hundar tycker jag inte är rasbundet snarare är det jämt utspritt bland raserna.

Precis som jag kan gå fram till vilken människa som helst och på ett trevligt sätt fråga om tex vilken tid det är så vill jag att min hund skall kunna gå fram till vilken hund som helst utan problem.

Jag skulle tex aldrig igen ha bara en hund. Förut så hade jag alltid bara en hund i taget. Men av en slump så fick jag en till hund så plötsligt så hade jag två hundar samtidigt. Efter det så är det minst två hundar samtidigt som gäller. Jag kunde bara efter några veckor se helt andra nyanser i min hunds språk och hans uppförande.

Tänkt då hur stora de skillnaderna måste vara om de är så pass stora att tom jag som människa märker av dom.

Jag ser deffinitivt likheter mellan hästar uppvuxna utan hästflock och hundar uppvuxna utan hundflock. För hur man än vänder och vrider på det så är inte hästar eller hundars språk något medfött utan det är något som lärs in. Att säga att der räcker med den uppfostring som tiken kan ge dom är som att säga att det räcker för ett barn att gå i skolan i 3 år.

Men alla har ju rätt till sin egna åsikt. Jag kommer som sagt dock aldrig bara ha en hund igen. Jag har sett på tok för många fördelar i att ha två hundar samtidigt. Både när det kommer till språket som att den äldre hunden uppfostrar den yngre. Jag upplever hundarna som mer signalkänsliga och lättare att hantera.

Mvh

Tora

 

[Jadzia]

Sv: Skapar vi problem?

Det räcker med att byta förare på hunden så försvinner dumheterna. Därför är det bara ett uppfostringsproblem. Om det vore problem i språket skulle ett förar-byte inte hjälpa.

Jag märker ingen skillnad på ensamhundarna och flockhundarna i min närhet. Träffar då och då två kullsyskon varav den ena har hundkompis i hemmet och den andra inte. Det är noll skillnad på dem. Båda två uppför sig som en bra schäfer ska göra. Min gamla hane levde ensam de första åren och inte ändrade han sig när lill-fjant flyttade in. Han var inte så intresserad alls.

Nu är det ju bruksraser jag ser mest, men det är fortfarande hundar och trots att de flesta är restriktiva med att låta hundarna träffas så är det inget gruff eller tjafs. Här ser man tydligt vad uppfostran kan göra och att det inte behövs någon utvidgad socialisering av den typen av hund. De fungerar utmärkt ändå.

Hos vissa raser är behovet av artfränder stort, men det är bara dumt att bibehålla denna egenskap hos sällskapshundarna och det är inte önskvärt hos en brukshund. Det finns ingen nytta med det. Jag skulle heller inte jämföra inlärningen av hundspråk med skolgång. Det är snarare som att köra bil eller cykla. Har du en gång lärt dig ordentligt kan du det.

Att du kunde se sådan skillnad hos din hund är inget konstigt. Det var dock inget nytt den lärt sig. Den hade bara inte behövt använda det förut.