Skapar vi problem?

[russinbulle]

Sv: Skapar vi problem?

och mina hundar är tvärtom, för både min nuvarande tik och min förra tik, har blivit attackerade och rejält sönderbitna av främmande hundar. Trots detta har de inte blivit aggressiva eller skälliga mot andra hundar..utan klarar att umgås och även leka med de flesta av båda könen
Min nuvarande är tom suverän "terapihund" till rädda småhundar som av någon anledning blivit rädda för större hundar, då min är så lugn och bra på hundspråk.

 

[Gabbi]

Sv: Skapar vi problem?

och mina hundar är tvärtom, för både min nuvarande tik och min förra tik, har blivit attackerade och rejält sönderbitna av främmande hundar. Trots detta har de inte blivit aggressiva eller skälliga mot andra hundar..utan klarar att umgås och även leka med de flesta av båda könen
Min nuvarande är tom suverän "terapihund" till rädda småhundar som av någon anledning blivit rädda för större hundar, då min är så lugn och bra på hundspråk.

Du har säkert varit duktig på att inte "skapa" ett problem runt det heller.

 

[Gnist]

Sv: Skapar vi problem?

Jag vet hur jag skulle reagera...

"Vad i h-vete håller du på med? Uppför dig!"


Jag är fullständigt övertygad om att ägarna ställer till med mer problem än de enskilda incidenterna i sig gör.

Kan bara instämma i ovanstående

 

[mahiliti]

Sv: Skapar vi problem?

Då jag har en unghund som gått ur den ena perioden till den andra vad gäller ideer, spöken och trams så skulle det kräva mer än att hon skäller på folk och fä för att jag skulle ta henne till veterinären. Troligtvis skulle jag som Duvan säga; Och vad håller DU på med?

Möjligen om hon gjorde vrålande utfall inomhus när någon ville klappa tex, då skulle jag kolla upp henne.

Ja, men nu talade jag om en hund som normalt inte gör utfall.

Hur skulle du reagera (mer detaljerat än "Och vad håller DU på med?")

 

[Lillaloppan]

Sv: Skapar vi problem?

Är det inte så också att om man är medveten om problemet (vilket man oftast är), tex vid hundmöten, så gör man en big deal av det utan att man egentligen tycker det? Jag vet att jag gör en - för hunden- big deal vid hundmöten. Framförallt när vi möter ljusa hundar vilket inte gillas av min hund. Det går nästan per automatik att man kortar upp kopplet och gör sig beredd på att passera den mötande hunden.
Men har man en hund som gör utfall mot andra hundar (av vilken anledning kan kvitta) så vill man ju inte gärna gå förbi den andra hunden med långt koppel, avslappnad som få och en ev skogstokig hund som släpar iväg med en mot mötande. Man förbereder sig väl kanske lite av respekt för den andra hunden + ägare också? Eller...? Känner att jag svamlar lite nu men jag försöker få fram hur jag menar..

Vad jag menar är nog helt enkelt att det kanske inte är så lätt alla gånger att träna bort ett oönskat beteende pga av att man själv "brister" i sitt kroppsspråk och blir nervös/spänd inför händelsen. Oavsett om det är vid hundmöten, utfodring eller vad det nu kan tänkas vara. Hur börjar man träna bort ett beteende som kanske blir förstärkt av en själv? Blir det inte lite av en ond cirkel eftersom man ska försöka att vara lugn och sansad när man möter grannens Fido på promenaden men eftersom min hund gör utfall mot Fido så blir man lite nervös inför detta mötet och kortar upp kopplet och förstärker därmed hundens dåliga beteende - går man med slakt koppel och försöker låtsas som att det regnar så orkar man kanske inte hålla i hunden tillräckligt och släpas med bort till Fido och katastrofen är ett faktum...

 

[Tora]

Sv: Skapar vi problem?

*knapplån*

Något som jag har funderat på är om hundar som växer upp som ensamhundar har svårare att prata med andra hundar. Ta tex hästar. Om de bara får gå själva hela sin uppväxt så kan de ha stora promblem i samvaro med andra hästar.

Jag har ibland tyckt att när mina hundar hälsar på andra hundar så får jag en känsla av att ensamhundarna inte helt har koll på "hundspråket".

Eller är jag helt ute och cyklar nu med min teori?

Mvh

Tora

 

[Gabbi]

Sv: Skapar vi problem?

Är det inte så också att om man är medveten om problemet (vilket man oftast är), tex vid hundmöten, så gör man en big deal av det utan att man egentligen tycker det?

Visst är det så. Mitt ursprungsinlägg handlar om de som inte bara känner till problemet, utan att de också rättfärdigar det för att "Plutten ju är rädd för fläckiga hundar." Själva definitionen av ett problem är ju att man inte tycker om det, om det nu är utfall eller vad det kan vara, och då påverkar vi direkt hunden.

Jag vet att jag gör en - för hunden- big deal vid hundmöten. Framförallt när vi möter ljusa hundar vilket inte gillas av min hund. Det går nästan per automatik att man kortar upp kopplet och gör sig beredd på att passera den mötande hunden.
Men har man en hund som gör utfall mot andra hundar (av vilken anledning kan kvitta) så vill man ju inte gärna gå förbi den andra hunden med långt koppel, avslappnad som få och en ev skogstokig hund som släpar iväg med en mot mötande. Man förbereder sig väl kanske lite av respekt för den andra hunden + ägare också? Eller...?

Det gör jag också. Råda gör inga utfall längre, nu vill hon mest nosa på den andre, men för att förhindra detta försöker jag korta kopplet så hon inte når OM hon försöker, men ändå så att det inte blir helkort.

Vad jag menar är nog helt enkelt att det kanske inte är så lätt alla gånger att träna bort ett oönskat beteende pga av att man själv "brister" i sitt kroppsspråk och blir nervös/spänd inför händelsen.

Nej, det är skitsvårt.

Oavsett om det är vid hundmöten, utfodring eller vad det nu kan tänkas vara. Hur börjar man träna bort ett beteende som kanske blir förstärkt av en själv?

Det finns självklart inte bara en lösning på det, men att släppa det förgångna till viss del tror jag är bra. Nu blir jag Ceasar Milan igen, men för att lyckas måste man nog tro att man ska lyckas, hellre än att tro "Nu biter han mig, nu biter han mig, han biter alltid mig!!"

Blir det inte lite av en ond cirkel eftersom man ska försöka att vara lugn och sansad när man möter grannens Fido på promenaden men eftersom min hund gör utfall mot Fido så blir man lite nervös inför detta mötet och kortar upp kopplet och förstärker därmed hundens dåliga beteende - går man med slakt koppel och försöker låtsas som att det regnar så orkar man kanske inte hålla i hunden tillräckligt och släpas med bort till Fido och katastrofen är ett faktum...

Jo, och det tror jag de flesta tampas med i någon situation. Därmed inte sagt att man ska ursäkta beteendet, "Jo, min hund har ALLTID gjort utfall..." utan vägen till att kunna få bort det är att bestämma att min hund får inte göra utfall. (och sen jobba därifrån. Att bara bestämma sig hjälper nog inte.)

 

[Bebben]

Sv: Skapar vi problem?

Jag kom att fundera på en sak här..

Min tik, hon gillar inte småhundar särdeles mycket. Eller gillar och gillar, hon vet om att hon kan vinna över dom, och spänner sig gärna för att visa det.
För snart 2 år sedan, så gjorde hon just det. Vann det ultimata slagsmålet, innan hon flyttade hit till mig.

Jag har inget problem med att berätta det för någon, om dom undrar vad hon varit med om i sitt liv, hur hon är etc. Men alla, utom ungefär 4 personer, spänner sig direkt - omedvetet.
En person blev rädd för att min Staff på 20 kg, som spänner sig mot små vita hundar OM den som håller i kopplet tillåter det, skulle döda dennes Cane Corso..
Folk påverkar så mycket, helt omedvetet. Jag VET om att min tik inte kommer att göra något, eftersom hon vet om att hon inte får. Därför är jag lika avslappnad som vanligt, oavsett om det kommer en JR gåendes mot oss eller ej. Men är andra med, ser jag direkt hur dom blir oroliga och nervösa.. Trots att det inte ens är deras hund det handlar om.

Jag har haft en hund, som föddes rädd. 3 st till i kullen blev likadana. Hon var hysteriskt rädd för det mesta, och blev sedan påhoppad, och då blev allt ännu värre. Hon var dock inte frisk mentalt sett, utan skräp verkligen.
Med henne kom jag så långt att utfallen gick att kontrollera, med lydnad. Men rädslan fanns alltid kvar. Jag fick avliva henne vid 18 mån ålder, för att hon inte klarade av ett normalt liv längre.
Hade hon hamnat hos någon som själv spände sig och blev nervös, då hade hon nog bitit både människor och hundar tror jag. Hon påverkades av MINSTA lilla negativa tanke/känsloyttring.

Hmm, ja, det blev några funderingar bara. Jag är mycket glad över mina stabila hundar måste jag säga, det är så skönt efter den rädda tjejen som fanns tidigare.. I princip vad som helst kan hända, men dom bara tuffar på i livet, så länge som jag är cool.

 

[Kimz0r]

Sv: Skapar vi problem?

*knapplån*

Något som jag har funderat på är om hundar som växer upp som ensamhundar har svårare att prata med andra hundar. Ta tex hästar. Om de bara får gå själva hela sin uppväxt så kan de ha stora promblem i samvaro med andra hästar.

Jag har ibland tyckt att när mina hundar hälsar på andra hundar så får jag en känsla av att ensamhundarna inte helt har koll på "hundspråket".

Eller är jag helt ute och cyklar nu med min teori?

Mvh

Tora

Har jag också funderat på. Frågeställningen är aktuell nu då jag har en hund i min närhet som inte fått träffa så många andra hundar (om några alls) än min, som varje gång han träffar min hund - som fått träffa andra hundar redan från låg ålder - ger sig på honom. Trots att min hund på alla sätt och vis visar att han är ofarlig och underlägsen.

 

[Jadzia]

Sv: Skapar vi problem?

Om någon hänvisar till en specifik händelse som orsak till alla problem, då vet man att de är fel ute och man får börja gräva själv i hundens skalle. Bara mycket usla hundar blir helt förstörda av en dylik sak. Till och med min tål det.

Däremot kan det vara intressant att få reda på den utlösande faktorn för den säger en hel del......... om ägaren. I de flesta fall är det också ägaren som behöver dresseras.

 

[Jadzia]

Sv: Skapar vi problem?

Även sådana hundar kan få spel och göra utfall utan att de behöver vara sjuka. Jag skulle reagera precis såhär:

Vad fan!
Smack!

Mer invecklat än så blir det inte.

 

[Jadzia]

Sv: Skapar vi problem?

Jag har inte märkt någon skillnad på ensamhundar och flocklevande hundar. Dock ser jag en stor skillnad på de hundar som kommer från bra tikar och dåliga. Hunden som haft en god mor och fått växa upp med språksäkra hundar runt omkring sig har behållit ett bra språk, trots avsaknad av flockliv efter åtta veckor.

Hundar är inte hästar och deras sociala liv fungerar inte på samma vis.Människan har hos ne stor del av raserna avlat bort behovet av artfränder och istället inriktat sig på att göra hunden bunden till människan. Helt förståeligt då det är människan som ska leva och arbeta med hunden. Vi lever inte alls med hästen på samma vis. Hos vissa raser har man däremot behållit flockberoendet på grund av att det gynnat användningen. Det ser man hos exempelvis Siberian Husky som mår bäst utomhus med sitt spann.

 

[Dentaku]

Sv: Skapar vi problem?

Jag tror dels att många har svårt att erkänna, både för sig själv och för andra, att de gjort något fel i uppfostran av sin hund(själv har jag gjort mängder...). Sedan tror jag också att det finns en del status i att säga att man har ett djur som tidigare vanskötts på något vis, det får en att framstå som en räddare i nöden. Om man skulle tro på alla som sa att deras djur blivit slagna eller svälts tidigare skulle säkert hälften av alla Sveriges hundar och katter vanskötts hos tidigare ägare...

Sedan anser jag inte nödvändigtvis att min hund måste kunna umgås med alla hundar vi stöter på. Att han gör utfall ibland är inte ok och något vi tränar på. Är han lös ska han definitivt fungera med tikar, valpar och unghanar(vilket han gör). Mot andra hanhundar, tja, där beror det på. Nu släpper jag honom inte hur som helst för jag ser inget konstigt i att det kan bli gruff om det finns något av värde(även om man naturligtvis får gå in och bryta om man ser såna tendenser). Dessutom är min hane vanligtvis ranglåg vilket får en del hanar att tycka att han kan tryckas till lite extra - det köper inte min hund vilket också kan leda till gruff om man inte bryter(hittills har det alltid varit jag, för den andra hunden ägare verkar inte fatta att deras gullesnutt som nödvändigt ska rida på en hund som redan visar undergivna signaler beter sig ohyfsat). Men många verkar tycka att en hund är konstig och agressiv om den inte älskar precis alla andra hundar.

 

[Gabbi]

Sv: Skapar vi problem?

Jag tror dels att många har svårt att erkänna, både för sig själv och för andra, att de gjort något fel i uppfostran av sin hund(själv har jag gjort mängder...). Sedan tror jag också att det finns en del status i att säga att man har ett djur som tidigare vanskötts på något vis, det får en att framstå som en räddare i nöden. Om man skulle tro på alla som sa att deras djur blivit slagna eller svälts tidigare skulle säkert hälften av alla Sveriges hundar och katter vanskötts hos tidigare ägare...

.

Precis, och om man tolkar hunden som fan läser bibeln, så kan man hitta på mycket hunden "nog" har varit med om. Blir låg när nån höjer rösten: har fått mycket stryk, skäller på hundar: har varit träningsobjekt åt kamphundar, osäker mot män: slagen av män, osäker mot barn: slagen av barn osv.

Varför inte nöja sig med att hunden kanske är osäker mot barn, punkt. Sedan tränar man därifrån.

 

[Tora]

Sv: Skapar vi problem?

Jag har inte märkt någon skillnad på ensamhundar och flocklevande hundar. Dock ser jag en stor skillnad på de hundar som kommer från bra tikar och dåliga. Hunden som haft en god mor och fått växa upp med språksäkra hundar runt omkring sig har behållit ett bra språk, trots avsaknad av flockliv efter åtta veckor.

Hundar är inte hästar och deras sociala liv fungerar inte på samma vis.Människan har hos ne stor del av raserna avlat bort behovet av artfränder och istället inriktat sig på att göra hunden bunden till människan. Helt förståeligt då det är människan som ska leva och arbeta med hunden. Vi lever inte alls med hästen på samma vis. Hos vissa raser har man däremot behållit flockberoendet på grund av att det gynnat användningen. Det ser man hos exempelvis Siberian Husky som mår bäst utomhus med sitt spann.

Men hur många hundar har idag fått växa upp med språksäkra hundar? Idag så känns det som om de flesta hundar inte ens får hälsa på någon annan hund (det räcker ju att bara läsa alla inlägg här på Buke om alla som absolut inte vill att andra hundar skall hälsa på deras hund).

Ta tex min yngsta hund. Han är väldigt kräsen med vilka hundar han verkligen gillar. Men trots det så är det inga problem att ha honom lös på en promenad tilsammans med en hund som han inte gillar. Jag har helt enkelt sagt till honom att låta den andra hunden vara och skickar iväg honom före. Vad jag så omständigt försöker få fram är att alla hundar blir ju inte bästa kompisar men de borde i alla fall kunna tolerera varandra.

Nej hundar och hästar har inte samma sociala struktur men båda har ett språk som inte är medfött utan det måste läras in. Jag tycker det är en ganska så intressant frågeställning igentligen. Man säger att det är så viktigt för hästar att umgås med andra hästar just för att de skall kunna fungera på ett bra sätt med andra hästar. Men med hundar verkar det inte så noggrant. Där räcker det om de kan umgås med människor men att de också behöver ett språk för att kunna umgås på ett bra sätt med andra hundar verkar ha glömts bort.

Mvh

Tora

 

[Jadzia]

Sv: Skapar vi problem?

Köper man från en bra uppfödare så är tiken också bra och då har valpen fått den språkträning den behöver av mot och syskon. Att låta hunden hälsa på kreti och pleti efter det är totalt onödigt. Den lär sig inget vettigt av det. Språket kommer i valplådan och det syns tydligt på hundar som kommit ur en bra sådan. De kan ha varit hindrade från närkontakt med hundar i flera år, men fungerar ändå klockrent i språket. Dock kan det ju för en valp vara roligt att få leka lite med en artfrände, men det är inte nödvändigt i vuxen ålder.

Alla hundar måste inte heller kunna umgås med andra hundar. För mig är det ganska irrelevant om min hund kan leka obehindrat med grannens. Leker gör hunden med mig för att stärka vårt band och som belöning i arbetet. Umgås gör den också med mig. Dock ska hunden bete sig schysst mot hundar inom flocken, dvs mina och bekantas hundar. Främmande hundar är det inte naturligt att umgås med alls. Tittar man på gatuhundar som fåt sköta sig själva så är de vänliga mot artfränder inom flocken, men avståndstagande och till och med aggressiva mot utomstående. Nya bekantskaper närmas långsamt och med artighet.

Att man dessutom lägger ned mer arbete på att få hunden att umgås bra med människor är självklart. Det är ju människan som lever med hunden. Hästen lever med andra hästar. Inom raser där hundar ska kunna arbeta i flock är det fortfarande viktigt att hundarna fungerar bra socialt, medan det för ensamarbetande hundar är lägre prioriterat. Det viktiga för en skyddshund är att den är bra i skydd, inte att den kan pola med Bertas Boxer. Dock brukar även de bra ensamarbetande hundar ha ett korrekt språk då det ofta går hand i hand.

Vill man därför gardera sig och skapa bästa möjliga förutsättningar för en språksäker hund så köper man valp efter en bra tik och låter valpen ha ett par säkra lekkompisar, men ger sjutton i att hälsa på okända hundar. Att få hunden att tolerera andra hundar, det gör man med lydnad.

 

[Jadzia]

Sv: Skapar vi problem?

Tillägg:
Min egen växte upp med äldre språksäker hund. Hon är dock helt störd. Taskig mentalitet, helt enkelt. Bland mina vänner finns ensamhundar som är fenomenala på språk, trots att de aldrig fått hälsa på okända hundar. De har alla gemensamt att de kommer från bra tikar.

 

[Tora]

Sv: Skapar vi problem?

Fast jag ser inte en skyddshund som en representant för en normal hund. En normal familjehund är ett av de svåraste jobben som en hund kan ha. Den skall fungera perfekt med många människor, många andra hundar, vara lydig m.m och detta med oftast med minimal träning.

Jag vill att mina hundar skall fungera bra med andra hundar. Det underlättar något enormt. Kanske är det läge för att tänka om lite. Hur mycket lättare blir det inte om en hund kan samverka med så gott som alla hundar den möter och inte bara den närmaste kretsen? Kanske hade hundläget i Sverige idag varit annorlunda om de flesta hundar faktiskt hade klarat av att umgås med andra hundar utan att göra utfall till höger och vänster?

Att ha inställningen att hunden bara skall fungera med de närmaste familjen och hundbekanta tycker jag är ett väldigt inskränkt tänkande. Borde man igentligen inte sträva efter är att hunden skall fungera i alla situationer?

Att det är en bra mamma är absolut det viktigaste. Men att tro att valpen efter bara 8 veckor skulle vara fulllärd i hundspråk tycker jag låter lite naivt. Hundar behöver inte lära sig leka med andra hundar men de behöver lära sig umgås med andra hundar. Det är inte frågan om att de skall hälsa på "kreti och pleti". Men det trodde jag att du förstod.

Jag eftersträvar att mina hundar skall fungera i alla situationer med alla människor och alla hundar och djur. Innan det blir påhopp om detta så förtydligar jag lite: Jag vet att det kan finnas massvis med undantag. Kan man tex verkligen kräva att hunden skall fungera bra med aggressiva människor/hundar? Osv. Jag är medveten om att det finns undantag men mitt mål är alltså att mina hundar skall vara socialt bra fungerande hundar i "alla" situationer med både människor och djur.

Mvh

Tora

 

[Jadzia]

Sv: Skapar vi problem?

För min egen del skulle det inte göra någon skillnad om hunden kunde umgås med okända. Vad ska den göra det för?
Det är ett onaturligt beteende för hunden och även för hästen. Nya hästar skolas in i flocken. Man släpper inte bara ihop dem och det finns väl inte en människa som stannar och låter hästarna hälsa om de möter ett annat ekipage ute. Hela socialiseringsprocessen både inom häst och hund syftar till att skapa ett djur som fungerar väl inom flocken. De ska inte visa aggressivitet gentemot djur utanför denna flock, men heller inget intresse. De ska också vara så pass bra i språket att de kan byta flock, men återigen, inte agera med djur utanför denna flock. Därför ser jag heller ingen mening med att avla fram hundar som man bara kan släppa ihop i en stor hög oavsett om de träffats förut eller ej. Nyttan med det finns bara om det är flockarbetande hundar, såsom retrievers.

Sällskapshundar behöver inte vara mer sociala än vad de är idag. Många är redan duktiga på språket, men det har brustit i uppfostran. Hos unga hundar är det vanligt med utfall. De är tonåringar och vill på tonåringars vis spänna sig lite. Det är då ägaren ska in och styra upp det hela. Gör man inte det kan man få en hund som gör utfall till höger och vänster utan att för den skull vara dålig på språk. Min gamla hund hade många fel, men andra hundar var han en fena på och han har inte fått träffa en enda okänd hund. Som Rottweilerhane släpps han inte ihop med andra hanar, men han har inga problem med att passera på slakt koppel och nonchalera totalt. I det avseendet är han precis som jag anser att en hund ska vara. Vänlig och avmätt så länge ingen tränger sig på. Kommer det däremot fram en burdus hund kan han bli förbannad och med hanar av lika rang kan det bli slagsmål. Inget konstigt alls.

Jag ser inget motsatsförhålland emellan att en hund är avlad för att fungera inom flocken och att den fungerar inom alla situationer. Det handlar om lydnad. En bra hund går inte och muckar, men håller sig gärna på sin kant. Vänlig, men ointresserad. Dit kommer man utan att man måste ha hjälp andra hundar. Det är inte språkproblemet som är det stora problemet egentligen bland sällskapshundarna. Det är okunskap om dressyr hos ägarna.

 

[Tora]

Sv: Skapar vi problem?

Det är nog bara att konstarera att vi ser olika på hundar. Jag vill att min hund skall fungera med andra hundar/människor oavsett om hunden/människan hör till flocken eller inte av den enkla anledningen att det underlättar något enormt.

Jag har aldrig skrivit att "man bara kan släppa ihop i en stor hög oavsett om de träffats förut eller ej". Vad jag pratar om är den vanliga vardagen som hunden utsätts för. Precis som jag skall kunna umgås med människor jag inte känner så vill jag att min hund skall kunna umgås med hundar/människor den inte känner.

Jag tycker inte att de hundar man möter idag är duktiga på språket. Snarare ser jag dom som begränsade och otydliga. Framför allt så skall en sällskapshund klara av andra hundar med minimal träning. Jag framhåller att jobbet som sällskapshund är bland det svåraste jobb en hund kan ha. Detta för att den förväntas fungera i alla möjliga och omöjliga situationer men den får oftast väldigt lite eller obefintlig träning för att klara sin uppgift.

Det kan vara så enkelt att du vill ha en hund som är lite avståndstagande mot främmande människor och hundar (absolut inget fel i det och det är inte menat som kritik utan det är bara en beskrivning).

Jag däremot vill ha en öppen, social hund som gillar andra människor och hundar (självklarlt inte överfaller folk och fä och pussar ihjäl dom).

Mvh

Tora