Om du menar hunden som fick avlivas så var det en
Dogo Argentino .
Jag har mycket lite erfarenhet av Dogo, men lite info har jag hittat.
Saxat från Dogo-klubbens sida:
De raser som korsats in i Dogon har bidragit till att Dogon är mycket mångsidig. Den har med framgång använts som militär- och polishund, ledhund åt blinda, sök- och räddningshund och som skyddshund.
Till psyket är rasen lugn och stabil och har stor uthållighet. Den har ett gott självförtroende och god tillit till sig själv. Dogon är modig, men inte okänslig.
Dogon har ett mycket fint väderkorn och flera dogoägare ägnar sig med framgång åt både spår och sök. Dogon jobbar lugnt och metodiskt i spåret. Hos unghunden kan man ofta se en försiktighet. Då dogon är en storviltshund krävs denna försiktighet vid jakt på just stora byten. Då dogon jagar i flock utan förare är en stark självbevarelsedrift nödvändig.
Dogon har en även enorm envishet, en mycket viktig egenskap, för den som ska ge sig i kamp med ett 200 kilos vildsvin. Som dogoägare bör man alltså rusta sig med tålamod, och se envisheten som något rastypiskt, inte som ett fel.
Dogon går bra ihop med barn men måste som alla hundar vänjas vid barnen med varsamhet - och vice versa! Det är också mycket viktigt att barnen lär sig att umgås med hunden. En hund är ingen leksak utan en fullvärdig familjemedlem som skall respekteras.
Dogon är en kelig hund som är väldigt fysisk och vill vara nära sin ägare. Den vill gärna vara med överallt när det är något på gång. Allra helst vill den ligga i husses eller mattes knä, sin storlek till trots. Den har lätt för att koppla av och ligger gärna och slöar. Dogon vaktar bara när det behövs.
I rätt händer hos rätt typ av ägare är Dogon precis som alla andra hundraser tevlig, men det gäller att veta vad man har i kopplet. Vissa raser är svårare än andra och kräver en speciell ägare.
Det mest kännetecknande för dessa raser är att de har skärpa och försvarslust. De kan inte sägas vara generellt mer aggressiva än någon annan ras, med på grund av skärpan kan de bli det. Här hänger det mycket på avel och ägare.
Här hittar du mer info
Svenska Dogo Argentino Klubben
Den andra rasen du undrar över är antingen
American Pitbull Terrier (här helkuperad) eller
Bullterrier
Bullterrier vet jag inte heller mycket om, men jag vet att det finns bullisägare här på forumet.
APBT har jag däremot varit i kontakt med och det är en trevlig och stabil hundras när den är rätt avlad och hanterad. Det finns mycket skräphundar som påstås vara APBT, men som egentligen är korsningar och det finns en del kampavlade vilket inte är att rekommendera.
APBTs största nackdel är dess kamplust. De har en mycket stor kamplust och gameness. Det är därför de använts i hundkamper och kan uppvisa tendenser att vilja kampa med allt som rör sig.
Kan man rikta kamplusten mot ett positivt håll kan det bli en tillgång istället för en nackdel.
APBT är avlad för att sakna skärpa (aggressivitet). En hund som blir arg slåss nämligen dåligt och tur är väl det. Att kombinera deras kamplust med skärpa är livsfarligt.
APBT är inte heller en hund för gemene man. Som ägare måste man vara kunnig, ansvarasfull och hela tiden ligga steget före. Man måste kunna rasen och veta vad som finns i ens hund. Aveln är här jätteviktig.
Här hittar du mer info om APBT
Svenska Pitbullföreningen
) huvud.
