Skällig hundras?

[Lillefrun]

Jag letar ny hundras och jag har tagit upp frågor kring raser förr men det jag vill veta är vad som menas med vissa saker. Var går gränsen till att en ras eller hund räknas som skällig? Visst skall är ju naturligt. Till exempel, en drömras för mig är en sheltie men den sägs ju vara väldigt skällig men jag har träffat många på kurser och tävlingar och ingen av dom har varit skälliga. Just skälligheten jag varnats för har varit orsaken till att jag plockat bort sheltie från toppen på listan. Men jag funderar på om det kan fungera ändå. Jag bor lugnt. Ingen bara kommer och går förbi huset som om jag bodde i stan eller i lägenhet. Är det mest när dom går upp i varv som dom skäller? Går det att träna bort i så fall?

Sen tänker jag att jag är rätt van, mina kan skälla mycket när jag lämnar dom och när jag kommer hem. Dom hör mig när bilen åker och kommer hem. Enligt grannarna är dom tysta hela tiden när jag är borta. Vet inte om det räknas som mycket skälliga? Vad bör jag räkna med om jag väljer en sheltie? Och en corgie som är delad förstaplats?

I vilka situationer kommer skälligheten fram mest och är det så pass att man bör välja annan ras? När man gillar allt det andra?

Ni som har skälliga hundar, vad är det som gör att ni tänker att er hund skäller mer än andra hundar, är det så stor skillnad? Är det något som förstör/påverkat livet med hund?

 

[tanten]

Kan inte svara för andra, men min skällras var lätt att träna.
Phalene/papillon är larmande raser. De ska säga till. Men inte fortsätta skälla.

 

[Bulldoozer]

Min personliga erfarenhet är faktiskt att sheltie är en relativt tyst ras. Sällan jag ser de skälla och hispa runt i koppel, vid hundmöten osv.
Däremot så är det inte ovanligt att de skäller när de går upp i varv eller att det kommer nåt göädjeskall i träning. Jag vet att de har smeknamnet "skälltie" men jag tycker nog de finns flertalet raser som har närmre till skall.

 

[Sryoqwe]

Delar uppfattningen om sheltien som en ganska tyst ras. Nu känner jag inte så många, men de runt om har varit väldigt tysta av sig. Inte skällt när folk kommer in på gården eller något sådant. Har inte sett dem i träning men iaf i vardagen så verkar de tysta.

 

[Hedinn]

En skällig ras är för mig ofta en ras som larmar och/eller har nära till skall, dvs använder rösten när det händer något (spetsar som avlats för att driva djur med skall, t.ex).

Exempelvis de situationer du beskriver, ljud som tyder på att man kommer hem, det kommer besök eller de går upp i varv.

Jag skulle säga att det i såna raser är svårare att träna bort skallet i såna situationer, men inte att kontrollera det - dvs begränsa mängden skall som uppkommer vid såna situationer (t.ex ”tack för att du sa till, nu tar jag över”).

Hundar som skäller ”i tid och otid” är i min erfarenhet i regel antingen understimulerade (haft en corgi som ”hittade saker att skälla på” under perioder då aktivitetsnivån blev extremt låg), dåligt uppfostrade eller inte helt mentalt stabila (ofta med osäkerhet).

Så nej, jag skulle absolut inte dra mig för att skaffa någon av de raserna du beskriver pga det.

 

[Bulldoozer]

Till skillnad från sheltie så upplever jag att corgi är en ras som har nära till skall och ljud. De jag haft och de i bekantskapskretsen samt på olika forum så är det sällan som nån upplever det problematiskt utan relativt lätt att träna. Dock så blir en understimulerad hund såklart mer benägen att överdriva vaktandet och larma för minsta lilla. Får de inte tillräckligt med stimulans så skaffar de sig egna arbetsuppgifter .

Corgifröken jag har hemma nu är en väldigt tystlåten individ medans vår första corgi hade väldigt lätt till ljud utan att det var problem.

 

[Sel]

Jag är tvärtom en av dem som verkligen tycker att "skälltie" gör skäl för namnet för fy farao vad de kunde låta under agilityträningarna... men som med många ljudande raser är det ju just under stress och hets (alternativt uttråkning) de ljudar. Jag förstår verkligen inte varför folk är så rädda för skall?

De enda hundar jag känner som faktiskt haft problem med det i vardagen har varit uttråkade eller helt enkelt otränade hundar, typ "bortglömda" jaktspetsar. Det ljudas också en hel del rund hundkappen tycker jag, och skydd förstås... och jakt..
Sedan finns det ju en hel del larmande raser som skäller för att de tycker att det är deras uppgift, men det kan man till stor del styra.

Jag skulle absolut inte välja bort en ras jag ville ha på grund av "risk för skall".

 

[Sassy]

Jag tänker att det finns en lång rad anledningar till att även ett ur hundens synvinkel helt rimligt larmade kan vara problematiskt; man bor lyhört, har sömnproblem, småbarn som är lättväckta osv. Har man då otur och får en lite känsligare individ sitter man rätt fort i en ohållbar situation. (Hade jag tex haft barnrum eller sovrum i rummet som ligger mot grannarnas lägenhet hade jag förmodligen klagat på deras hund som larmar när någon låter utanför deras dörr. Det behöver inte vara något gränslöst skällande för att vara en olägenhet för andra. Hade jag varit grannen hade jag kraschat för länge sen; jag vaknar lätt, kan inte somna om, och rasar fort om jag inte får sova.)

Att välja bort en ras som har lätt till skall är ett sätt att riskminimera i det läget. Man får ju ha i bakhuvudet att man inte kan garantera att få en individ som bara har de bästa egenskaperna hos rasen. Jag väljer med utgångspunkt i att även en del av de "brister" jag ser som relevanta i rasen ska vara okej för mig om de dyker upp.

Med det sagt så upplever jag inte just shelties som högljudda i vardagen. Tvärtom faktiskt. I träning har det varit en annan sak, men där är det ju kontrollerbart.

 

[Ainon]

Upplever inte sheltie som skälliga

Skälliga raser tänker jag typ svensk lapphund, norrbottensspets, finsk spets, pomeranian och dylikt.

Skulle aldrig köpa någon av de raserna då jag skulle bli så stressad av allt ljudande.

 

[Lillefrun]

Tack alla,jag har ju inte heller själv upplevt sheltie som skälliga. Men hört så många säga det. Men det kommer nog till individ och miljö.

Som mina, när vi får besök innan besökarna kommit in och mina grabbar stimmar och skäller och gör glädjepiruetter och bara längtar efter att få hälsa så visar jag att jag hört att någon är på väg och så får jag dom att sätta sig tysta, jag öppnar dörren och hälsar på besöket och sen får hundarna ett varsågod att hälsa. Jag kan inte stoppa dom från att börja skälla, det ligger i rasen, men jag kan begränsa det och få dom att sluta.

Jag hade faktiskt en sheltie några dagar, skulle bli en omplacering. Hade honom på prov några dagar men nej, han var så otroligt traumatiserad. Han var så rädd för precis allt. Det var inte rätt tillfälle för mig att ta mig an honom, det skulle säkert ha gått bra men jag hade Alvin och mig själv och omplaceringen dök upp oväntat vid inte helt rätt tillfälle.

Jag har koll på en uppfödare med bra, stabila hundar som har bra psyke och bra meriter. Följt dom i 13 år. Tänker att dom också har kontakter så jag skulle få tag på en bra sheltie även om dom inte har någon då.

 

[_Zacke_]

Jag har en cocker nu och har haft 3 innan. 3 av 4 har verkligen gillat att höra sin egen röst. Vet att en del inte håller med och anser att det då beror på stress vilket inte är min upplevelse. Har nu bytt ras till jaktlabbe och det är som natt och dag när det kommer till skällande och då är han i så fall en individ som har betydligt lättare för att gå upp i stress än cockern. Cockrarna har tagit många mer tillfällen i akt att skälla och framförallt hållt i mer ihärdigt. Dom har skällt för säkerhets skull om dom tro sig ha hört något och har det varit i en situation där man inte kan avbryta så har dom hållt i skällandet i evighet. Dessutom ett gällt skall som går genom ben och märg Medans labben skäller ett, max två rejäla skall sen har han sagt sitt liksom. På klubben eller på ny plats däremot så har cockern jag har nu varit tyst medans mina föräldrars två håller låda på varenda campingplats dom kommer till, där kan dock uppfostran ha ett finger med i spelet

Tycker också väldigt mycket om shelties och har träffat många trevliga som inte skällt alls, hörde en instruktör som sa att shelties som är ensamhundar oftast är tysta medans dom är skälligare om dom lever ihop med andra, det vet jag dock inte sanningen i ett dugg

 

[Jollanlollan]

Upplever inte heller att shelties är skälliga. Har inte stött på dem i tränings miljö då jag inte håller på med agility och de hänger oftast där utav de jag känner som har shelties. Sen tror jag nog alla har olika definitioner av vad skällig hund innebär. Skäller de hemma, skäller de ute vad skäller de på. Min hund skäller väldigt mycket om någon kommer in på vår tomt som inte ”ska vara där”. Annars skäller han aldrig. Jag har personligen inte problem med att en hund skäller för att markera ”någon är här” som många vakthundar gör och anser inte heller att det är att vara skällig. Men det kanske andra anser! De hundar som jag träffat som jag har uppfattat som skälliga och då liksom stå och skälla på alla hundar som går förbi, skälla på människor oprovocerat etc. Har varit finsk lapphund och finsk spets. Sen finns det andra spetsar som jag inte alls uppfattar som skälliga på samma sätt! Så om sheltie är din drömras och du själv inte uppfattar de som skälliga skulle jag strunta i vad andra tycker!

 

[Red_Chili]

Jag har träffat skälliga shelties. Gemensamt för dem har varit att de varit väldigt osäkra i de situationer jag träffat dem. Spontant tänker jag därför att det borde vara lätt att få en inte allt för högljudd sheltie bara man är noga med att köpa från en uppfödare som avlar på mentalt stabila hundar. Många gör väl dessutom BPH på sina hundar nu?

 

[Fetaost]

Jag har Dvärgschnauzer som många uppfattar som skälliga.
Mina har absolut inte varit det. Jag upplever att det kan vara skillnad generellt mellan linjer även om individer kan sticka ut.
Sen är det en träningssak.

Vill du ha en Sheltie så köp det. Välj en uppfödare som gör BPH och avlar på trygga individer. Och träna hunden från det du får hem den.

 

[Lillefrun]

Jag tänker att min nästa hund ska få en trygg och lugn uppväxt här på landet men med massor av miljöträning på olika platser. Mina nuvarande hundar skäller bara när någon kommer in på min tomt men det ser jag inte som något problem eftersom det är en del av deras ras och går att bryta.

 

[Lillefrun]

Jag har Dvärgschnauzer som många uppfattar som skälliga.
Mina har absolut inte varit det. Jag upplever att det kan vara skillnad generellt mellan linjer även om individer kan sticka ut.
Sen är det en träningssak.

Vill du ha en Sheltie så köp det. Välj en uppfödare som gör BPH och avlar på trygga individer. Och träna hunden från det du får hem den.

Jag har en uppfödare rätt så nära här och jag har både gått kurs med flera av dom med massor av olika individer som alla varit extremt coola och sen även haft personer från den kenneln som instruktörer. Och dom tävlar framgångsrikt i SM i agility.

Jag har tränat med båda mina direkt när dom landat hemma. Ser det som en självklarhet och jag älskar att träna hund.

 

[Nota]

Jag är tvärtom en av dem som verkligen tycker att "skälltie" gör skäl för namnet för fy farao vad de kunde låta under agilityträningarna... men som med många ljudande raser är det ju just under stress och hets (alternativt uttråkning) de ljudar. Jag förstår verkligen inte varför folk är så rädda för skall?

De enda hundar jag känner som faktiskt haft problem med det i vardagen har varit uttråkade eller helt enkelt otränade hundar, typ "bortglömda" jaktspetsar. Det ljudas också en hel del rund hundkappen tycker jag, och skydd förstås... och jakt..
Sedan finns det ju en hel del larmande raser som skäller för att de tycker att det är deras uppgift, men det kan man till stor del styra.

Jag skulle absolut inte välja bort en ras jag ville ha på grund av "risk för skall".

Håller med förstår inte hur folk kan skriva att dom inte är skälliga det känns ungefär lika sant som att en golden inte fäller.
Håller med om att det heller inte är så farligt att hundar skäller hundar gör det.

 

[Nota]

Jag letar ny hundras och jag har tagit upp frågor kring raser förr men det jag vill veta är vad som menas med vissa saker. Var går gränsen till att en ras eller hund räknas som skällig? Visst skall är ju naturligt. Till exempel, en drömras för mig är en sheltie men den sägs ju vara väldigt skällig men jag har träffat många på kurser och tävlingar och ingen av dom har varit skälliga. Just skälligheten jag varnats för har varit orsaken till att jag plockat bort sheltie från toppen på listan. Men jag funderar på om det kan fungera ändå. Jag bor lugnt. Ingen bara kommer och går förbi huset som om jag bodde i stan eller i lägenhet. Är det mest när dom går upp i varv som dom skäller? Går det att träna bort i så fall?

Sen tänker jag att jag är rätt van, mina kan skälla mycket när jag lämnar dom och när jag kommer hem. Dom hör mig när bilen åker och kommer hem. Enligt grannarna är dom tysta hela tiden när jag är borta. Vet inte om det räknas som mycket skälliga? Vad bör jag räkna med om jag väljer en sheltie? Och en corgie som är delad förstaplats?

I vilka situationer kommer skälligheten fram mest och är det så pass att man bör välja annan ras? När man gillar allt det andra?

Ni som har skälliga hundar, vad är det som gör att ni tänker att er hund skäller mer än andra hundar, är det så stor skillnad? Är det något som förstör/påverkat livet med hund?

Shelties skäller generellt mest när dom går upp i varv eller rentav stress i övrigt tycker jag rasen är otroligt på individnivå en del är tuffa och härjar omkring helt obehindrat bland folk och djur och har även en stor portion vaktande och larmande i sig medans andra mest flyter omkring och ber om ursäkt för dom finns.