Skällig hundras?

[Lillefrun]

Jag letar ny hundras och jag har tagit upp frågor kring raser förr men det jag vill veta är vad som menas med vissa saker. Var går gränsen till att en ras eller hund räknas som skällig? Visst skall är ju naturligt. Till exempel, en drömras för mig är en sheltie men den sägs ju vara väldigt skällig men jag har träffat många på kurser och tävlingar och ingen av dom har varit skälliga. Just skälligheten jag varnats för har varit orsaken till att jag plockat bort sheltie från toppen på listan. Men jag funderar på om det kan fungera ändå. Jag bor lugnt. Ingen bara kommer och går förbi huset som om jag bodde i stan eller i lägenhet. Är det mest när dom går upp i varv som dom skäller? Går det att träna bort i så fall?

Sen tänker jag att jag är rätt van, mina kan skälla mycket när jag lämnar dom och när jag kommer hem. Dom hör mig när bilen åker och kommer hem. Enligt grannarna är dom tysta hela tiden när jag är borta. Vet inte om det räknas som mycket skälliga? Vad bör jag räkna med om jag väljer en sheltie? Och en corgie som är delad förstaplats?

I vilka situationer kommer skälligheten fram mest och är det så pass att man bör välja annan ras? När man gillar allt det andra?

Ni som har skälliga hundar, vad är det som gör att ni tänker att er hund skäller mer än andra hundar, är det så stor skillnad? Är det något som förstör/påverkat livet med hund?

 

[tanten]

Kan inte svara för andra, men min skällras var lätt att träna.
Phalene/papillon är larmande raser. De ska säga till. Men inte fortsätta skälla.

 

[Bulldoozer]

Min personliga erfarenhet är faktiskt att sheltie är en relativt tyst ras. Sällan jag ser de skälla och hispa runt i koppel, vid hundmöten osv.
Däremot så är det inte ovanligt att de skäller när de går upp i varv eller att det kommer nåt göädjeskall i träning. Jag vet att de har smeknamnet "skälltie" men jag tycker nog de finns flertalet raser som har närmre till skall.

 

[Sryoqwe]

Delar uppfattningen om sheltien som en ganska tyst ras. Nu känner jag inte så många, men de runt om har varit väldigt tysta av sig. Inte skällt när folk kommer in på gården eller något sådant. Har inte sett dem i träning men iaf i vardagen så verkar de tysta.

 

[Hedinn]

En skällig ras är för mig ofta en ras som larmar och/eller har nära till skall, dvs använder rösten när det händer något (spetsar som avlats för att driva djur med skall, t.ex).

Exempelvis de situationer du beskriver, ljud som tyder på att man kommer hem, det kommer besök eller de går upp i varv.

Jag skulle säga att det i såna raser är svårare att träna bort skallet i såna situationer, men inte att kontrollera det - dvs begränsa mängden skall som uppkommer vid såna situationer (t.ex ”tack för att du sa till, nu tar jag över”).

Hundar som skäller ”i tid och otid” är i min erfarenhet i regel antingen understimulerade (haft en corgi som ”hittade saker att skälla på” under perioder då aktivitetsnivån blev extremt låg), dåligt uppfostrade eller inte helt mentalt stabila (ofta med osäkerhet).

Så nej, jag skulle absolut inte dra mig för att skaffa någon av de raserna du beskriver pga det.

 

[Bulldoozer]

Till skillnad från sheltie så upplever jag att corgi är en ras som har nära till skall och ljud. De jag haft och de i bekantskapskretsen samt på olika forum så är det sällan som nån upplever det problematiskt utan relativt lätt att träna. Dock så blir en understimulerad hund såklart mer benägen att överdriva vaktandet och larma för minsta lilla. Får de inte tillräckligt med stimulans så skaffar de sig egna arbetsuppgifter .

Corgifröken jag har hemma nu är en väldigt tystlåten individ medans vår första corgi hade väldigt lätt till ljud utan att det var problem.

 

[Sel]

Jag är tvärtom en av dem som verkligen tycker att "skälltie" gör skäl för namnet för fy farao vad de kunde låta under agilityträningarna... men som med många ljudande raser är det ju just under stress och hets (alternativt uttråkning) de ljudar. Jag förstår verkligen inte varför folk är så rädda för skall?

De enda hundar jag känner som faktiskt haft problem med det i vardagen har varit uttråkade eller helt enkelt otränade hundar, typ "bortglömda" jaktspetsar. Det ljudas också en hel del rund hundkappen tycker jag, och skydd förstås... och jakt..
Sedan finns det ju en hel del larmande raser som skäller för att de tycker att det är deras uppgift, men det kan man till stor del styra.

Jag skulle absolut inte välja bort en ras jag ville ha på grund av "risk för skall".