Angelina
Trådstartare
Min 5-åriga golden är väldigt "pratig" av sig. Hon "morrar-ylar-skäller" när nån kliver upp, hälsar på eller nåt annat kul händer. Det är helt okej och ganska gulligt
.
MEN skällandet när hon kommer ut är inte roligt. Det är som att hon bara måste tala om för alla grannar att hon är ute. Ibland finns det ju faktiskt nåt att skälla på men oftast finns det INGEN anlednig alls att skälla. Hon går ut, hon skäller några gånger och sen är hon tyst tills hon ser något värt att skälla på.
Det obligatoriska skällandet 5 sekunder efter att hon gått ut genom dörren, finns det någon mening med det? Hur får man en hund som är så "pratig" att vara tystare ute? Hon verkar inte tänka innan hon skäller utan det kommer bara...
Inga grannar har klagat (har sån "tur" att grannen har hundgård med hundar som skäller mycket mer och oftare) , men det går inte att vara lite hemlig med hur ofta mina hundar är ute![Cool :cool: :cool:]()
MEN skällandet när hon kommer ut är inte roligt. Det är som att hon bara måste tala om för alla grannar att hon är ute. Ibland finns det ju faktiskt nåt att skälla på men oftast finns det INGEN anlednig alls att skälla. Hon går ut, hon skäller några gånger och sen är hon tyst tills hon ser något värt att skälla på.
Det obligatoriska skällandet 5 sekunder efter att hon gått ut genom dörren, finns det någon mening med det? Hur får man en hund som är så "pratig" att vara tystare ute? Hon verkar inte tänka innan hon skäller utan det kommer bara...
Inga grannar har klagat (har sån "tur" att grannen har hundgård med hundar som skäller mycket mer och oftare) , men det går inte att vara lite hemlig med hur ofta mina hundar är ute