Hej!
Jag köpte för ca 2 månader sedan en Cavalier King Charles Spaniel* som var då 10 mån, han är nu precis fyllda 1 år. Han är inte kastrerad* och har under sina 10 första månader knapp träffat andra djur eller människor än dom han har bott med, förra ägarna bodde utanför stan och närmsta granne var en bit ifrån dom. Så han är inte alls tränad i miljöer som jag rör mig i, t ex att jag bor i en lägenhet och människor som rör sig utanför hela tiden och ofta med andra hundar.
Under dessa 2 månader så har han absolut blivit bättre när det kommer till att möta människor, det är sällsynt nu att han skäller då (men han drar så mycket i kopplet så han går på bakbenen i stort sätt). Men hundar som vi möter är en helt annat femma, han skäller så mycket och drar så jag kan inte få kontakt med honom förrän den andra hunden är utom synhåll. Det jag lagt märke till är att han om han ser en hund på långt avstånd så reagerar han inte mer än att han tittar dit, men lite närmre och han skäller. När han har träffat en hund som är meningen att han ska träffa (eller hur jag ska förklara det, men jag har kompisar med hundar som vi träffat) så skäller han en stund sen vill han lukta och leka med hunden. Men oftast så har han skrämt den andra hunden så pass mycket att då vill inte den leka med honom, det gör ont i mig att se att han är "missförstådd" med brist på bättre ord.
Utöver detta, så har jag även ett till dilemma och det är hur jag ska ensamträna honom på bästa sätt (allt och alla säger olika så vet inte hur jag ska bete mig, så vill ha lite tips och råd). Han har varit "ensam" i sin tidigare familj men där fanns en till hund (äldre tik, om det har någon betydelse) samt katter, så han var ju aldrig helt ensam där. I början så var det problem för mig att gå in på toa utan att han skällde och krafsade på dörren in till mig, trots att min sambo kunde sitta i soffan och ropade på honom. Så jag har mest övat att lämna honom ensam i ett annat rum än mig, samt att jag har ställt mig på balkongen med persiennerna neddragna och lämnat honom inne. Båda dessa delar funkar mer eller mindre felfritt nu, men går jag utanför ytterdörren så skäller han från första sekund och hoppar mot dörren. Förutom första gången jag skulle testa att lämna honom själv, då gick det bra men då lämnade jag honom med ett ben så han hade det att fokusera på så då låg han i sängen och sysselsatte sig själv i 2 hela minuter då jag stod utanför dörren. Men efter att han sett honom nästan sätta ett ben i halsen så vill jag inte att han har ben om inte jag är med, godis har jag testat gömma omkring i lägenheten och det funkar tills han har hittat godisarna då börjar han skälla igen. Tåls att nämna att jag alltid har radion igång, han har varit ute och gjort ifrån sig och ätit samt lugnat ner sig något i soffan innan jag testat lämna honom ensam. Så hur gör jag detta på bästa sätt? När jag googlar så säger alla lite olika angående skällandet när han är ensam, vissa säger att man ska vänta ut skallet och inte gå in förrän han slutat medan vissa säger att man ska gå in efter 10 sekunder till att börja med och öka detta sakta men säkert om han vänjer sig. Men att vänta ut skällandet känns varken bra i magen för mig när jag hör hur ledsen han är och våra grannar uppskattar nog det inte heller. Så jag kör på cirka 10 sekunder innan jag går in igen, oavsett skall eller inte mest för att vänja honom vid att jag kommer tillbaka.
*Han såldes 10 månader gammal för att ägaren inte kunde hantera "stressen" med en hane som inte är kastrerad och en tik, så hon fick bestämma sig för att antingen kastrera honom men inte kunna avla. Eller sälja honom med avelsrätt, vilket hon gjorde till mig. Jag får avbryta detta närsomhelst om jag vill kastrera honom.
*Hon påstår att han är en renrasig hund (Hon köpte honom utav en kvinna som sa att hennes tik hade parat sig med någon utav hennes okastrerade hanar men hon visste inte vilken, men alla var Cavalier King Charles Spaniel.) Sanningshalten i detta är inget jag lägger någon värdering i för jag har inte betalat som om han vore renrasig och jag föll för honom samma sekund jag träffade han så rasen är oviktig för mig, men han har inte någon stamtavla helt enkelt så egentligen är han en blandras.
PS. Jag skriver inte här för att höra om det är fel eller inte att köpa en hund utan stamtavla och så vidare, jag har tagit detta beslutet och vill nu ha hjälp med mina ovan nämnda frågeställningar endast. Tack på förhand!
/ I behov av råd
Jag köpte för ca 2 månader sedan en Cavalier King Charles Spaniel* som var då 10 mån, han är nu precis fyllda 1 år. Han är inte kastrerad* och har under sina 10 första månader knapp träffat andra djur eller människor än dom han har bott med, förra ägarna bodde utanför stan och närmsta granne var en bit ifrån dom. Så han är inte alls tränad i miljöer som jag rör mig i, t ex att jag bor i en lägenhet och människor som rör sig utanför hela tiden och ofta med andra hundar.
Under dessa 2 månader så har han absolut blivit bättre när det kommer till att möta människor, det är sällsynt nu att han skäller då (men han drar så mycket i kopplet så han går på bakbenen i stort sätt). Men hundar som vi möter är en helt annat femma, han skäller så mycket och drar så jag kan inte få kontakt med honom förrän den andra hunden är utom synhåll. Det jag lagt märke till är att han om han ser en hund på långt avstånd så reagerar han inte mer än att han tittar dit, men lite närmre och han skäller. När han har träffat en hund som är meningen att han ska träffa (eller hur jag ska förklara det, men jag har kompisar med hundar som vi träffat) så skäller han en stund sen vill han lukta och leka med hunden. Men oftast så har han skrämt den andra hunden så pass mycket att då vill inte den leka med honom, det gör ont i mig att se att han är "missförstådd" med brist på bättre ord.
Utöver detta, så har jag även ett till dilemma och det är hur jag ska ensamträna honom på bästa sätt (allt och alla säger olika så vet inte hur jag ska bete mig, så vill ha lite tips och råd). Han har varit "ensam" i sin tidigare familj men där fanns en till hund (äldre tik, om det har någon betydelse) samt katter, så han var ju aldrig helt ensam där. I början så var det problem för mig att gå in på toa utan att han skällde och krafsade på dörren in till mig, trots att min sambo kunde sitta i soffan och ropade på honom. Så jag har mest övat att lämna honom ensam i ett annat rum än mig, samt att jag har ställt mig på balkongen med persiennerna neddragna och lämnat honom inne. Båda dessa delar funkar mer eller mindre felfritt nu, men går jag utanför ytterdörren så skäller han från första sekund och hoppar mot dörren. Förutom första gången jag skulle testa att lämna honom själv, då gick det bra men då lämnade jag honom med ett ben så han hade det att fokusera på så då låg han i sängen och sysselsatte sig själv i 2 hela minuter då jag stod utanför dörren. Men efter att han sett honom nästan sätta ett ben i halsen så vill jag inte att han har ben om inte jag är med, godis har jag testat gömma omkring i lägenheten och det funkar tills han har hittat godisarna då börjar han skälla igen. Tåls att nämna att jag alltid har radion igång, han har varit ute och gjort ifrån sig och ätit samt lugnat ner sig något i soffan innan jag testat lämna honom ensam. Så hur gör jag detta på bästa sätt? När jag googlar så säger alla lite olika angående skällandet när han är ensam, vissa säger att man ska vänta ut skallet och inte gå in förrän han slutat medan vissa säger att man ska gå in efter 10 sekunder till att börja med och öka detta sakta men säkert om han vänjer sig. Men att vänta ut skällandet känns varken bra i magen för mig när jag hör hur ledsen han är och våra grannar uppskattar nog det inte heller. Så jag kör på cirka 10 sekunder innan jag går in igen, oavsett skall eller inte mest för att vänja honom vid att jag kommer tillbaka.
*Han såldes 10 månader gammal för att ägaren inte kunde hantera "stressen" med en hane som inte är kastrerad och en tik, så hon fick bestämma sig för att antingen kastrera honom men inte kunna avla. Eller sälja honom med avelsrätt, vilket hon gjorde till mig. Jag får avbryta detta närsomhelst om jag vill kastrera honom.
*Hon påstår att han är en renrasig hund (Hon köpte honom utav en kvinna som sa att hennes tik hade parat sig med någon utav hennes okastrerade hanar men hon visste inte vilken, men alla var Cavalier King Charles Spaniel.) Sanningshalten i detta är inget jag lägger någon värdering i för jag har inte betalat som om han vore renrasig och jag föll för honom samma sekund jag träffade han så rasen är oviktig för mig, men han har inte någon stamtavla helt enkelt så egentligen är han en blandras.
PS. Jag skriver inte här för att höra om det är fel eller inte att köpa en hund utan stamtavla och så vidare, jag har tagit detta beslutet och vill nu ha hjälp med mina ovan nämnda frågeställningar endast. Tack på förhand!
/ I behov av råd
. Jessica Mann har skrivit en bok som heter "Blygerhundar". I den tar hon bl.a. tydligt upp hur man kan jobba med hundmöten med en hund som blir väldigt stressad i sådana tillfällen. Boken är utformad kring rädda och osäkra hundar men även om du inte upplever din hund som direkt rädd vid hundmöten så går den ju upp i stress ordentligt iaf. Jag tänkte direkt på övningar beskrivna i denna bok när jag läste din trådstart. Finns mycket annat matnyttigt i boken också.
