Skällande Cavalier King Charles Spaniel

Gumman123

Trådstartare
Hej!

Jag köpte för ca 2 månader sedan en Cavalier King Charles Spaniel* som var då 10 mån, han är nu precis fyllda 1 år. Han är inte kastrerad* och har under sina 10 första månader knapp träffat andra djur eller människor än dom han har bott med, förra ägarna bodde utanför stan och närmsta granne var en bit ifrån dom. Så han är inte alls tränad i miljöer som jag rör mig i, t ex att jag bor i en lägenhet och människor som rör sig utanför hela tiden och ofta med andra hundar.

Under dessa 2 månader så har han absolut blivit bättre när det kommer till att möta människor, det är sällsynt nu att han skäller då (men han drar så mycket i kopplet så han går på bakbenen i stort sätt). Men hundar som vi möter är en helt annat femma, han skäller så mycket och drar så jag kan inte få kontakt med honom förrän den andra hunden är utom synhåll. Det jag lagt märke till är att han om han ser en hund på långt avstånd så reagerar han inte mer än att han tittar dit, men lite närmre och han skäller. När han har träffat en hund som är meningen att han ska träffa (eller hur jag ska förklara det, men jag har kompisar med hundar som vi träffat) så skäller han en stund sen vill han lukta och leka med hunden. Men oftast så har han skrämt den andra hunden så pass mycket att då vill inte den leka med honom, det gör ont i mig att se att han är "missförstådd" med brist på bättre ord.

Utöver detta, så har jag även ett till dilemma och det är hur jag ska ensamträna honom på bästa sätt (allt och alla säger olika så vet inte hur jag ska bete mig, så vill ha lite tips och råd). Han har varit "ensam" i sin tidigare familj men där fanns en till hund (äldre tik, om det har någon betydelse) samt katter, så han var ju aldrig helt ensam där. I början så var det problem för mig att gå in på toa utan att han skällde och krafsade på dörren in till mig, trots att min sambo kunde sitta i soffan och ropade på honom. Så jag har mest övat att lämna honom ensam i ett annat rum än mig, samt att jag har ställt mig på balkongen med persiennerna neddragna och lämnat honom inne. Båda dessa delar funkar mer eller mindre felfritt nu, men går jag utanför ytterdörren så skäller han från första sekund och hoppar mot dörren. Förutom första gången jag skulle testa att lämna honom själv, då gick det bra men då lämnade jag honom med ett ben så han hade det att fokusera på så då låg han i sängen och sysselsatte sig själv i 2 hela minuter då jag stod utanför dörren. Men efter att han sett honom nästan sätta ett ben i halsen så vill jag inte att han har ben om inte jag är med, godis har jag testat gömma omkring i lägenheten och det funkar tills han har hittat godisarna då börjar han skälla igen. Tåls att nämna att jag alltid har radion igång, han har varit ute och gjort ifrån sig och ätit samt lugnat ner sig något i soffan innan jag testat lämna honom ensam. Så hur gör jag detta på bästa sätt? När jag googlar så säger alla lite olika angående skällandet när han är ensam, vissa säger att man ska vänta ut skallet och inte gå in förrän han slutat medan vissa säger att man ska gå in efter 10 sekunder till att börja med och öka detta sakta men säkert om han vänjer sig. Men att vänta ut skällandet känns varken bra i magen för mig när jag hör hur ledsen han är och våra grannar uppskattar nog det inte heller. Så jag kör på cirka 10 sekunder innan jag går in igen, oavsett skall eller inte mest för att vänja honom vid att jag kommer tillbaka.

*Han såldes 10 månader gammal för att ägaren inte kunde hantera "stressen" med en hane som inte är kastrerad och en tik, så hon fick bestämma sig för att antingen kastrera honom men inte kunna avla. Eller sälja honom med avelsrätt, vilket hon gjorde till mig. Jag får avbryta detta närsomhelst om jag vill kastrera honom.
*Hon påstår att han är en renrasig hund (Hon köpte honom utav en kvinna som sa att hennes tik hade parat sig med någon utav hennes okastrerade hanar men hon visste inte vilken, men alla var Cavalier King Charles Spaniel.) Sanningshalten i detta är inget jag lägger någon värdering i för jag har inte betalat som om han vore renrasig och jag föll för honom samma sekund jag träffade han så rasen är oviktig för mig, men han har inte någon stamtavla helt enkelt så egentligen är han en blandras.

PS. Jag skriver inte här för att höra om det är fel eller inte att köpa en hund utan stamtavla och så vidare, jag har tagit detta beslutet och vill nu ha hjälp med mina ovan nämnda frågeställningar endast. Tack på förhand!

/ I behov av råd
 
Hej!

Jag köpte för ca 2 månader sedan en Cavalier King Charles Spaniel* som var då 10 mån, han är nu precis fyllda 1 år. Han är inte kastrerad* och har under sina 10 första månader knapp träffat andra djur eller människor än dom han har bott med, förra ägarna bodde utanför stan och närmsta granne var en bit ifrån dom. Så han är inte alls tränad i miljöer som jag rör mig i, t ex att jag bor i en lägenhet och människor som rör sig utanför hela tiden och ofta med andra hundar.

Under dessa 2 månader så har han absolut blivit bättre när det kommer till att möta människor, det är sällsynt nu att han skäller då (men han drar så mycket i kopplet så han går på bakbenen i stort sätt). Men hundar som vi möter är en helt annat femma, han skäller så mycket och drar så jag kan inte få kontakt med honom förrän den andra hunden är utom synhåll. Det jag lagt märke till är att han om han ser en hund på långt avstånd så reagerar han inte mer än att han tittar dit, men lite närmre och han skäller. När han har träffat en hund som är meningen att han ska träffa (eller hur jag ska förklara det, men jag har kompisar med hundar som vi träffat) så skäller han en stund sen vill han lukta och leka med hunden. Men oftast så har han skrämt den andra hunden så pass mycket att då vill inte den leka med honom, det gör ont i mig att se att han är "missförstådd" med brist på bättre ord.

Utöver detta, så har jag även ett till dilemma och det är hur jag ska ensamträna honom på bästa sätt (allt och alla säger olika så vet inte hur jag ska bete mig, så vill ha lite tips och råd). Han har varit "ensam" i sin tidigare familj men där fanns en till hund (äldre tik, om det har någon betydelse) samt katter, så han var ju aldrig helt ensam där. I början så var det problem för mig att gå in på toa utan att han skällde och krafsade på dörren in till mig, trots att min sambo kunde sitta i soffan och ropade på honom. Så jag har mest övat att lämna honom ensam i ett annat rum än mig, samt att jag har ställt mig på balkongen med persiennerna neddragna och lämnat honom inne. Båda dessa delar funkar mer eller mindre felfritt nu, men går jag utanför ytterdörren så skäller han från första sekund och hoppar mot dörren. Förutom första gången jag skulle testa att lämna honom själv, då gick det bra men då lämnade jag honom med ett ben så han hade det att fokusera på så då låg han i sängen och sysselsatte sig själv i 2 hela minuter då jag stod utanför dörren. Men efter att han sett honom nästan sätta ett ben i halsen så vill jag inte att han har ben om inte jag är med, godis har jag testat gömma omkring i lägenheten och det funkar tills han har hittat godisarna då börjar han skälla igen. Tåls att nämna att jag alltid har radion igång, han har varit ute och gjort ifrån sig och ätit samt lugnat ner sig något i soffan innan jag testat lämna honom ensam. Så hur gör jag detta på bästa sätt? När jag googlar så säger alla lite olika angående skällandet när han är ensam, vissa säger att man ska vänta ut skallet och inte gå in förrän han slutat medan vissa säger att man ska gå in efter 10 sekunder till att börja med och öka detta sakta men säkert om han vänjer sig. Men att vänta ut skällandet känns varken bra i magen för mig när jag hör hur ledsen han är och våra grannar uppskattar nog det inte heller. Så jag kör på cirka 10 sekunder innan jag går in igen, oavsett skall eller inte mest för att vänja honom vid att jag kommer tillbaka.

*Han såldes 10 månader gammal för att ägaren inte kunde hantera "stressen" med en hane som inte är kastrerad och en tik, så hon fick bestämma sig för att antingen kastrera honom men inte kunna avla. Eller sälja honom med avelsrätt, vilket hon gjorde till mig. Jag får avbryta detta närsomhelst om jag vill kastrera honom.
*Hon påstår att han är en renrasig hund (Hon köpte honom utav en kvinna som sa att hennes tik hade parat sig med någon utav hennes okastrerade hanar men hon visste inte vilken, men alla var Cavalier King Charles Spaniel.) Sanningshalten i detta är inget jag lägger någon värdering i för jag har inte betalat som om han vore renrasig och jag föll för honom samma sekund jag träffade han så rasen är oviktig för mig, men han har inte någon stamtavla helt enkelt så egentligen är han en blandras.

PS. Jag skriver inte här för att höra om det är fel eller inte att köpa en hund utan stamtavla och så vidare, jag har tagit detta beslutet och vill nu ha hjälp med mina ovan nämnda frågeställningar endast. Tack på förhand!

/ I behov av råd
För det första, du har alltså haft hunden i 8 veckor? Ge honom tid att landa, han har bytt hem och miljö och som jag förstår så skiljer det sig rejält. När du tränar honom att vara ensam, avgränsa honom till något mindre yta. Exempelvis sovrummet om han får vara där. Lämna korta stunder, en Kong som är fylld kan vara bra att ge. Ta kontakt med någon bra hundtränare och gå en kurs, det ger er en bra grund att stå på och du kan träna på hundmöten under ordnade former. Då får du även hjälp av någon som ser hunden som den är, inte beskrivningen. Det är lätt att missa saker som är viktiga.
 
Hej!

Jag köpte för ca 2 månader sedan en Cavalier King Charles Spaniel* som var då 10 mån, han är nu precis fyllda 1 år. Han är inte kastrerad* och har under sina 10 första månader knapp träffat andra djur eller människor än dom han har bott med, förra ägarna bodde utanför stan och närmsta granne var en bit ifrån dom. Så han är inte alls tränad i miljöer som jag rör mig i, t ex att jag bor i en lägenhet och människor som rör sig utanför hela tiden och ofta med andra hundar.

Under dessa 2 månader så har han absolut blivit bättre när det kommer till att möta människor, det är sällsynt nu att han skäller då (men han drar så mycket i kopplet så han går på bakbenen i stort sätt). Men hundar som vi möter är en helt annat femma, han skäller så mycket och drar så jag kan inte få kontakt med honom förrän den andra hunden är utom synhåll. Det jag lagt märke till är att han om han ser en hund på långt avstånd så reagerar han inte mer än att han tittar dit, men lite närmre och han skäller. När han har träffat en hund som är meningen att han ska träffa (eller hur jag ska förklara det, men jag har kompisar med hundar som vi träffat) så skäller han en stund sen vill han lukta och leka med hunden. Men oftast så har han skrämt den andra hunden så pass mycket att då vill inte den leka med honom, det gör ont i mig att se att han är "missförstådd" med brist på bättre ord.

Utöver detta, så har jag även ett till dilemma och det är hur jag ska ensamträna honom på bästa sätt (allt och alla säger olika så vet inte hur jag ska bete mig, så vill ha lite tips och råd). Han har varit "ensam" i sin tidigare familj men där fanns en till hund (äldre tik, om det har någon betydelse) samt katter, så han var ju aldrig helt ensam där. I början så var det problem för mig att gå in på toa utan att han skällde och krafsade på dörren in till mig, trots att min sambo kunde sitta i soffan och ropade på honom. Så jag har mest övat att lämna honom ensam i ett annat rum än mig, samt att jag har ställt mig på balkongen med persiennerna neddragna och lämnat honom inne. Båda dessa delar funkar mer eller mindre felfritt nu, men går jag utanför ytterdörren så skäller han från första sekund och hoppar mot dörren. Förutom första gången jag skulle testa att lämna honom själv, då gick det bra men då lämnade jag honom med ett ben så han hade det att fokusera på så då låg han i sängen och sysselsatte sig själv i 2 hela minuter då jag stod utanför dörren. Men efter att han sett honom nästan sätta ett ben i halsen så vill jag inte att han har ben om inte jag är med, godis har jag testat gömma omkring i lägenheten och det funkar tills han har hittat godisarna då börjar han skälla igen. Tåls att nämna att jag alltid har radion igång, han har varit ute och gjort ifrån sig och ätit samt lugnat ner sig något i soffan innan jag testat lämna honom ensam. Så hur gör jag detta på bästa sätt? När jag googlar så säger alla lite olika angående skällandet när han är ensam, vissa säger att man ska vänta ut skallet och inte gå in förrän han slutat medan vissa säger att man ska gå in efter 10 sekunder till att börja med och öka detta sakta men säkert om han vänjer sig. Men att vänta ut skällandet känns varken bra i magen för mig när jag hör hur ledsen han är och våra grannar uppskattar nog det inte heller. Så jag kör på cirka 10 sekunder innan jag går in igen, oavsett skall eller inte mest för att vänja honom vid att jag kommer tillbaka.

*Han såldes 10 månader gammal för att ägaren inte kunde hantera "stressen" med en hane som inte är kastrerad och en tik, så hon fick bestämma sig för att antingen kastrera honom men inte kunna avla. Eller sälja honom med avelsrätt, vilket hon gjorde till mig. Jag får avbryta detta närsomhelst om jag vill kastrera honom.
*Hon påstår att han är en renrasig hund (Hon köpte honom utav en kvinna som sa att hennes tik hade parat sig med någon utav hennes okastrerade hanar men hon visste inte vilken, men alla var Cavalier King Charles Spaniel.) Sanningshalten i detta är inget jag lägger någon värdering i för jag har inte betalat som om han vore renrasig och jag föll för honom samma sekund jag träffade han så rasen är oviktig för mig, men han har inte någon stamtavla helt enkelt så egentligen är han en blandras.

PS. Jag skriver inte här för att höra om det är fel eller inte att köpa en hund utan stamtavla och så vidare, jag har tagit detta beslutet och vill nu ha hjälp med mina ovan nämnda frågeställningar endast. Tack på förhand!

/ I behov av råd
Jag kan inte hjälpa dig med alla dina funderingar men vill tipsa om en bok:). Jessica Mann har skrivit en bok som heter "Blygerhundar". I den tar hon bl.a. tydligt upp hur man kan jobba med hundmöten med en hund som blir väldigt stressad i sådana tillfällen. Boken är utformad kring rädda och osäkra hundar men även om du inte upplever din hund som direkt rädd vid hundmöten så går den ju upp i stress ordentligt iaf. Jag tänkte direkt på övningar beskrivna i denna bok när jag läste din trådstart. Finns mycket annat matnyttigt i boken också.

Så, om du är en sån som gillar att läsa rekommenderar jag denna:up:. Naturligtvis löses ju inte allt genom en bok men det är aldrig fel att samla på sig mer tankar och idéer.

Lycka till!
 
Det finns en massa hjälp att få vad gäller hundmötesproblematik och separationsångest.

En sak som jag rekommenderar – som komplement till träningen – är passivitet. Och då riktig passivitetsträning. Börja med den inne i hemmet. Få hunden att lägga sig ned bredvid dig. Den ska ligga ned i 1h och bara koppla av. Du ska inte peta på hunden etc, du ska vara neutral och kanske läsa en bok :) När du närmar dig 1h så kollar du av hunden – du avslutar övningen endast när hunden har huvudet på golvet och är helt avslappnad.

Gör denna övning varje dag.

Sedan kan du flytta övningen till andra platser utanför hemmet etc (tågstation, galleria, torg, parkbänk, i skogen etc).
 
Nu är han ju ung ännu men är han en blandras förstår jag inte varför han säljs med bibehållen avelsrätt?
Förra ägaren ville väl ha just den rasen men en tik, inte hane som hon av någon anledning köpte från första början. Kan tyvärr inte svara på de mer än att hon ville ha en kull där hon förhoppningsvis kan ta en tik ifrån som är lik honom :)
 
För det första, du har alltså haft hunden i 8 veckor? Ge honom tid att landa, han har bytt hem och miljö och som jag förstår så skiljer det sig rejält. När du tränar honom att vara ensam, avgränsa honom till något mindre yta. Exempelvis sovrummet om han får vara där. Lämna korta stunder, en Kong som är fylld kan vara bra att ge. Ta kontakt med någon bra hundtränare och gå en kurs, det ger er en bra grund att stå på och du kan träna på hundmöten under ordnade former. Då får du även hjälp av någon som ser hunden som den är, inte beskrivningen. Det är lätt att missa saker som är viktiga.
Ja jag vet att jag inte har haft honom länge och att han behöver tid för att landa hemma hos mig, men jag är ute efter lite råd och tips så jag hanterar honom rätt just i denna situation. Vill inte helt ignorera "problemen" under tiden han landar, så därför tänkte jag att jag kunde få lite tips och råd från människor som kanske varit i liknande sits. Jag har kontaktat en bekant till mig som håller i olika kurser, jag kommer förmodligen hoppa på det för att få hjälp men vill just låta honom landa lite innan jag ger mig in på de. Tack för tipsen!
 
Jag kan inte hjälpa dig med alla dina funderingar men vill tipsa om en bok:). Jessica Mann har skrivit en bok som heter "Blygerhundar". I den tar hon bl.a. tydligt upp hur man kan jobba med hundmöten med en hund som blir väldigt stressad i sådana tillfällen. Boken är utformad kring rädda och osäkra hundar men även om du inte upplever din hund som direkt rädd vid hundmöten så går den ju upp i stress ordentligt iaf. Jag tänkte direkt på övningar beskrivna i denna bok när jag läste din trådstart. Finns mycket annat matnyttigt i boken också.

Så, om du är en sån som gillar att läsa rekommenderar jag denna:up:. Naturligtvis löses ju inte allt genom en bok men det är aldrig fel att samla på sig mer tankar och idéer.

Lycka till!
Tack så mycket för tipset, ska se till att läsa den! Jag försöker kolla på mycket olika klipp med Fredrik som brukar vara med på Nyhetsmorgon och annat, men har även nu sett att det finns en del böcker som säkert kan hjälpa till lite iaf :)
 
Det finns en massa hjälp att få vad gäller hundmötesproblematik och separationsångest.

En sak som jag rekommenderar – som komplement till träningen – är passivitet. Och då riktig passivitetsträning. Börja med den inne i hemmet. Få hunden att lägga sig ned bredvid dig. Den ska ligga ned i 1h och bara koppla av. Du ska inte peta på hunden etc, du ska vara neutral och kanske läsa en bok :) När du närmar dig 1h så kollar du av hunden – du avslutar övningen endast när hunden har huvudet på golvet och är helt avslappnad.

Gör denna övning varje dag.

Sedan kan du flytta övningen till andra platser utanför hemmet etc (tågstation, galleria, torg, parkbänk, i skogen etc).
Tack för tipset!
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har idag fått ett mail från värden att de fått in klagomål på mina hundar, att de skäller när de är hemma själva. Jag vet inte vad...
4 5 6
Svar
107
· Visningar
6 731
Senast: Milosari
·
Hundträning Så, jag har aldrig lämnat mina hundar ensamma i bilen förutom en enda gång på 5-10 minuter. Jag vet ju inte hur dom var när jag var...
Svar
16
· Visningar
1 145
Senast: Lillefrun
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 280
Senast: fixi
·
Hundträning Jag jobbar på ett mindre kontor, vi är fyra sammanlagt på arbetsplatsen. Jag jobbat administrativt och sitter mest på kontoret, de andra...
Svar
6
· Visningar
1 415
Senast: Praefatio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp