Skaffa nya vänner som vuxen

[Palermo]

Jag skulle också rekommendera att knyta an med andra föräldrar. Dels kommer många tillfällen som bjuder in till det, som man kan ta, och dels blir det ju på ett naturligt sätt mycket fokus på barn under småbarnsåren och då kan det vara skönt att ha vänner som är i samma fas.

Annars funderar jag själv på bokcirkel. Jag har gott om vänner, men jag saknar vänner som delar intresset att läsa böcker och diskutera dem. Jag är dock ganska nischad i vad jag vill läsa och vet inte riktigt hur villig jag är att läsa annat just nu, så det skulle behöva vara en bokcirkel med lite inriktning. Får kanske starta en egen och se om jag hittar folk med samma intresse

Och @bumpo

I en bokgrupp på fb som jag är med i, var det en kvinna som efterlyste folk till en bokcirkel som hon ville starta. Hon hade ett antal kriterier, hur ofta cirkeln ska ses, att det ska ske irl i stan där jag bor, och så en del värderingar som hon ville att man skulle dela (det påverkar ju vilka böcker man kommer att läsa också, förutom allt annat som delade värderingar innebär). Vi har en cirkel nu och det är jättetrevligt.

Du kan ju testa något sådant.

(Andra småbarnsföräldrar skulle jag snarare undvika, det blir ju bara barnprat. Åtminstone om det är kvinnor. Genus osv.)

 

[Masqueradee]

Och @bumpo

I en bokgrupp på fb som jag är med i, var det en kvinna som efterlyste folk till en bokcirkel som hon ville starta. Hon hade ett antal kriterier, hur ofta cirkeln ska ses, att det ska ske irl i stan där jag bor, och så en del värderingar som hon ville att man skulle dela (det påverkar ju vilka böcker man kommer att läsa också, förutom allt annat som delade värderingar innebär). Vi har en cirkel nu och det är jättetrevligt.

Du kan ju testa något sådant.

(Andra småbarnsföräldrar skulle jag snarare undvika, det blir ju bara barnprat. Åtminstone om det är kvinnor. Genus osv.)

Här i området var det några som annonserade genom lappar i trappuppgången!

 

[Tranan]

Jag har fått några riktigt bra vänner genom mina community grupper.
Det känns faktiskt riktigt bra

 

[Midsommarblomster]

Och @bumpo

I en bokgrupp på fb som jag är med i, var det en kvinna som efterlyste folk till en bokcirkel som hon ville starta. Hon hade ett antal kriterier, hur ofta cirkeln ska ses, att det ska ske irl i stan där jag bor, och så en del värderingar som hon ville att man skulle dela (det påverkar ju vilka böcker man kommer att läsa också, förutom allt annat som delade värderingar innebär). Vi har en cirkel nu och det är jättetrevligt.

Du kan ju testa något sådant.

(Andra småbarnsföräldrar skulle jag snarare undvika, det blir ju bara barnprat. Åtminstone om det är kvinnor. Genus osv.)

Bra tips!

Själv har jag uppskattat barnprat. De är ju en stor del av ens liv och mycket nytt som man själv går igenom, jag har tyckt det varit skönt att ha andra att dela erfarenheten med. Det har också varit enklare att hitta tillfällen att ses eftersom man kan träffas tillsammans med barnen, och det inte är så många utav småbarn som tycker det är kul att ses i en lekpark eller bli avbruten två gånger per minut. Väldigt individuellt såklart, men jag har verkligen uppskattat det.

 

[Wingates]

Kanske? Men hur får man tag på (helst tjejer) i närheten som också tycker om att spela? Och då helst inte onlinespel bc kan vara orimligt misogyn atmosfär ibland.

Kolla in female legends kanske?
https://femalelegends.com/

 

[Dorinda]

Inte svar på hur man får vänner.

Men vill bara poängtera att det är VANLIGT att känna som du gör! Du är varken udda eller missanpassad utan det är en stor andel vuxna som har liknande känslor och situation som du. Nu kring jul/nyår blir det ännu fler som funderar kring ensamhet och varför man själv inte är på ett stort firande.

 

[Palermo]

Bra tips!

Själv har jag uppskattat barnprat. De är ju en stor del av ens liv och mycket nytt som man själv går igenom, jag har tyckt det varit skönt att ha andra att dela erfarenheten med. Det har också varit enklare att hitta tillfällen att ses eftersom man kan träffas tillsammans med barnen, och det inte är så många utav småbarn som tycker det är kul att ses i en lekpark eller bli avbruten två gånger per minut. Väldigt individuellt såklart, men jag har verkligen uppskattat det.

Nej, det är ju endast undantagsvis barnfria personer tycker att lekplatshäng är så mycket till umgänge. Men de flesta småbarnsföräldrar verkar ju tycka att det är toppen att hänga med andra småbarnsföräldrar (eller i alla fall verkar småbarnsmammor tycka så). Jag gjorde det inte. Det kändes som en gemensam nämnare som var för vanlig för att jag skulle träffa "rätt" personer på det viset. Det säger inget om en person att hen har barn, just. När vi nu pratar om vänner, inte enbart sällskap.

 

[Midsommarblomster]

Nej, det är ju endast undantagsvis barnfria personer tycker att lekplatshäng är så mycket till umgänge. Men de flesta småbarnsföräldrar verkar ju tycka att det är toppen att hänga med andra småbarnsföräldrar (eller i alla fall verkar småbarnsmammor tycka så). Jag gjorde det inte. Det kändes som en gemensam nämnare som var för vanlig för att jag skulle träffa "rätt" personer på det viset. Det säger inget om en person att hen har barn, just. När vi nu pratar om vänner, inte enbart sällskap.

Ja, vänskap är ju lite svårare att hitta. Sällskap är ju enklare och i ärlighetens namn något som jag nöjt mig med till viss del senaste åren.

 

[Hajfisk]

Jag är 39 och flyttat runt mycket viket gjort att jag börjat om från noll med vänner. Visst, de riktiga vännerna finns kvar trots flyttar, men jag behöver vänner som finns nära till hands också. Så, jag har lärt mig att det gäller att våga bjuda in sig själv. Jag har helt sonika frågat nya kollegor om jag kan få följa med när någon nämnt fest, middag eller liknande.

Förutom det vill jag slå ett slag för appen G* Friendl*. Där har jag träffat vänner som jag klassar som närmaste idag. Visst, det är som dejting och kan kännas konstigt men där finns ju människor som precis som oss, söker vänner. Nu är jag på G att flytta igen och har redan fuskat upp tre andra tjejer som ska komma på bubbel och mingel när jag flyttat.

Instämmer helt i tipset om GoFrendly! I stort sett alla jag umgås med utanför jobbet har jag träffat därigenom. Gissar att det beror lite på var man bor dock hur stort "utbud" det är.

För mig personligen har dock inte "dejtingvarianten" funkat, dvs att skriva med och träffa en enstaka person, det har aldrig lett till något. Däremot har i stort sett alla gruppaktiviteter lett till varaktiga vänskapsrelationer, kanske inte de som bara är ett tillfälle (t.ex fira nyår) men alla som varit upprepade sådana. Det blir liksom mer avslappnat umgänge och mindre personligt på ett positivt sätt, man tackar ja/nej till att fortsätta delta i aktiviteten snarare än att ta ställning till om man vill träffa en specifik person igen eller inte. Sen vad själva aktiviteten är spelar nog inte så stor roll, så länge man tycker det är skoj, jag har varit med på allt från bokklubb, hundpromenader, matlagningsgäng, bioklubb, pubquizlag, helgvandringar, "ta en öl och snacka skit varje onsdag" till att gå på museum/loppis/standup tillsammans.

BumbleBFF är liknande om man inte bara vill rikta sig till kvinnor, och kanske om man är öppen för engelsktalande vänner då jag upplever att det mest är personer från andra länder som använder den.

Något jag inte gjort själv men som både låter som ett bra sätt att få nya vänner och att bidra med något positivt är att bli ihopmatchad med en person som är ny i Sverige och vill öva på språket och komma in i samhället. Finns flera olika sådana men dessa två kom upp först vid en googling:

https://www.nyakompisbyran.se/bli-kompis/
https://kompissverige.se/bli-kompis/

 

[MML]

Bra tips!

Själv har jag uppskattat barnprat. De är ju en stor del av ens liv och mycket nytt som man själv går igenom, jag har tyckt det varit skönt att ha andra att dela erfarenheten med. Det har också varit enklare att hitta tillfällen att ses eftersom man kan träffas tillsammans med barnen, och det inte är så många utav småbarn som tycker det är kul att ses i en lekpark eller bli avbruten två gånger per minut. Väldigt individuellt såklart, men jag har verkligen uppskattat det.

Jag delar din erfarenhet gällande att umgås med andra småbarnsföräldrar när jag själv hade ett litet barn. Jag uppskattade både att kunna "prata barn" med andra i liknande punkt i livet, samt att det var lättare att planera att träffas när man antingen kunde planera något med barnen, eller i annat fall planera runt familjens rutiner. Barnlösa vänner ville ofta ses betydligt senare än vad jag orkade. En annan klev väl upp nästan när de kom hem från utekvällar

Dessutom tyckte jag att det var skönt att vara "barnledig" tillsammans med andra småbarnsföräldrar också, så det handlade inte "bara" om att umgås tillsammans med barnen.

 

[cili]

Jag brukar hitta nya vänner i stallet. Men det kräver ju såklart att man har häst/är medryttare. Föreningsaktivitet har också gett flera nya vänner och bekantskaper, såväl i kattklubb (lokal) som hästrasförening (nationell) och ridklubb (lokal), där måste man ju heller inte ha eget djur för att vara aktiv och det finns gott om olika föreningar som gärna tar emot fler personer som är villiga att bidra med sin tid på olika sätt. Så det skulle jag helt klart tipsa om!

Buke är också ett ställe där jag hittat flera som jag klassar som vänner, t.ex. genom att hänga med på buketräff, hjälpa/få hjälp via pm som sen flyttat över till messenger och därefter irl, bokat in gemensamt äventyr med någon.

Ålder är ganska irrelevant när man är vuxen. En av de jag umgås mest med är tio år yngre än mig, en annan nästan tio år äldre och det märks bara när vi kommit in på ämnet "musik som spelades när jag tog studenten" .

 

[Blyger]

Andra småbarnsföräldrar skulle jag snarare undvika, det blir ju bara barnprat. Åtminstone om det är kvinnor. Genus osv

..en generalisering här. Det finns mammor som pratar om annat än bara barn

 

[MML]

Inte svar på hur man får vänner.

Men vill bara poängtera att det är VANLIGT att känna som du gör! Du är varken udda eller missanpassad utan det är en stor andel vuxna som har liknande känslor och situation som du. Nu kring jul/nyår blir det ännu fler som funderar kring ensamhet och varför man själv inte är på ett stort firande.

Jag vet inte om det här gäller enbart för mig, men kan tänka mig att det är liknande för flera.

Jag märker också av/känner mer ensamhet nu när jag är långledig. En vanlig arbetsvecka får jag trots allt en hel del socialt umgänge, om än inte nära vänskap. Nu under ledigheten blir ensamheten på något sätt mer påtaglig, både för att dagarna inte fylls av alla vardagsmåsten, och också för att det vardagliga umgänget inte finns där på samma sätt. Jag kan tänka mig att det bidrar till att fler funderar kring ensamhet den här tiden på året.

 

[MML]

Jag tänkte på det här med hur jag lärt känna vänner i vuxen ålder. Innan vi flyttade skulle jag nog säga att en majoritet av mitt umgänge var via kyrkan. Jag var periodvis väldigt aktiv som volontär på diverse aktiviteter, deltog i grupper o. s. v. och lärde på det sättet känna många människor som jag med tiden blev bra vän med. Det är givetvis inte ett tips som passar för alla, men om man i alla fall har en nyfikenhet på någon kyrka/religiöst samfund i närheten kan det kanske vara något att kolla upp?

Jag tror att det varit det sätt för mig där jag lärt känna människor med många olika bakgrunder, och inte en så homogen grupp som det kanske ofta blir i andra sammanhang. För mig var det väldigt berikande!

 

[Sonic76]

@bumpo jag är kanske ev på väg åt ditt håll igen pga sonen

 

[Ajda]

Mina vänner jag lärt känna i vuxen ålder har varit via jobbet, via min hobby, via dotterns ridskola (barnen red i samma grupp).

 

[Human]

Jag sitter i lite samma situation och tycker det är skitsvårt. Nyinflyttad på landet utanför liten stad, min man får sitt sociala behov fyllt av att hänga med sin familj som bor här, vi har småbarn, jag pendlar till jobbet så det är inte så lätt att jobba vidare på något där, hästarna har jag hemma. Jag har väldigt lite tid att lägga på att utveckla vänskaper, samtidigt som jag känner mig lite för ensam. Jag hade behövt en kompis som man kan ta med sig barnen och hänga med 1-2 gånger i månaden, men vette tusan hur man träffat en sån. Öppna förskolan hängde jag en hel del på under min senaste föräldraledighet, men jag klarade inte av att gå från trevligt-småprat till påbörja-vänskapsrelation. Upplever att de flesta har sina vänskapskretsar klara här, men rimligen borde det ju finnas fler som jag.

 

[vemsomhelst123]

Och @bumpo

I en bokgrupp på fb som jag är med i, var det en kvinna som efterlyste folk till en bokcirkel som hon ville starta. Hon hade ett antal kriterier, hur ofta cirkeln ska ses, att det ska ske irl i stan där jag bor, och så en del värderingar som hon ville att man skulle dela (det påverkar ju vilka böcker man kommer att läsa också, förutom allt annat som delade värderingar innebär). Vi har en cirkel nu och det är jättetrevligt.

Du kan ju testa något sådant.

(Andra småbarnsföräldrar skulle jag snarare undvika, det blir ju bara barnprat. Åtminstone om det är kvinnor. Genus osv.)

Att hänga med andra småbarnsföräldrar är ju världens life hack för att slippa bli störd säger jag som nu har ett lite större barn. Då kan barnen leka och man kan prata ostört.iaf när de är lite större.

 

[cili]

Jag sitter i lite samma situation och tycker det är skitsvårt. Nyinflyttad på landet utanför liten stad, min man får sitt sociala behov fyllt av att hänga med sin familj som bor här, vi har småbarn, jag pendlar till jobbet så det är inte så lätt att jobba vidare på något där, hästarna har jag hemma. Jag har väldigt lite tid att lägga på att utveckla vänskaper, samtidigt som jag känner mig lite för ensam. Jag hade behövt en kompis som man kan ta med sig barnen och hänga med 1-2 gånger i månaden, men vette tusan hur man träffat en sån. Öppna förskolan hängde jag en hel del på under min senaste föräldraledighet, men jag klarade inte av att gå från trevligt-småprat till påbörja-vänskapsrelation. Upplever att de flesta har sina vänskapskretsar klara här, men rimligen borde det ju finnas fler som jag.

Om den lilla staden har en facebookgrupp så är det ett perfekt ställe att efterlysa umgänge på. Har sett flera som gjort så (även någon som efterlyst lekkompisar till sina yngre barn som bara bodde i staden ifråga på helger), och dom har alltid fått många svar

 

[hastflicka]

Att hänga med andra småbarnsföräldrar är ju världens life hack för att slippa bli störd säger jag som nu har ett lite större barn. Då kan barnen leka och man kan prata ostört.iaf när de är lite större.

Aven som ganska sma underhaller ju barnen varandra och man kan prata som vuxna en hel del. Jag minns nar mina barn var sma hur jobbigt det var nar Maken reste i jobbet och jag spenderade hela dagar bara med barn. Da behovdes verkligen vannerna.

Plotsligt kommer jag ihag nar kompisen (nar jag och barnen var i Sverige pa sommarlov) sa till vara 4 aringar att de kunde ga och tilla on de hittade nagon svamp i en skogsdunge en bit ifran. Barnen sprang glatt ivag och var borta ganska lange. Nar de kom tillbaka fragade kompisen om de hittat nagon svamp. Hennes dotter sa ja, min son sa nej och var mycket fragande ... Han visste ju inte vad svamp var pa Svenska och letade efter en "swamp" vilket han visste vad det var.