Skaffa en hund till?

[Springsteen]

Det är det som jag tycker är fördelen, skaffa en äldre hund, kunna träna en hel del, men samtidigt så är det kanske bara 4 år som längst. Ni kan i lugn och ro hitta en valp som passar er något år framåt, eran nuvarande hinner växa upp och komma förbi slyngel åldern och ni kan känna på att ni orkar och har tid med två hundar.

Fast jag tycker det är hemskt att fästa mig vid ett djur som vi bara kommer att kunna ha i några fåtal år. (2-4 år?)

Sen så står vi där med två unghundar och en äldre hund som inte orkar med om kanske två år när de yngre är som vildast.

Vi har ju två hundar just nu, (lånehunden) vi vet hur det känns och om vi orkar och har tid.

 

[Zoya]

Vi vill inte enbart köpa en äldre sällskapshund, vi vill ha en hund att forma och träna. Det står att livslängden på en RR är 10-12 år. Inte alls många år kvar om hunden redan är åtta år. Såvida det inte är helt fel ute gällande åldern?

10-12 år är väl standard för de allra flesta stora raser förutom kanske riktigt storvuxna sådana som grand danois och irländsk varghund som oftast bara blir 7-9 år. Mina RR har blivit 13, 11, 11, 11 och 12.
De jag har nu är 7 resp. 8 år gamla och känns inte alls "gamla".

I övrigt håller jag med @Snurrfian fullt ut.

 

[Springsteen]

10-12 år är väl standard för de allra flesta stora raser förutom kanske riktigt storvuxna sådana som grand danois och irländsk varghund som oftast bara blir 7-9 år. Mina RR har blivit 13, 11, 11, 11 och 12.
De jag har nu är 7 resp. 8 år gamla och känns inte alls "gamla".

I övrigt håller jag med @Snurrfian fullt ut.

Precis. Och om vi då tar oss ann en hund som kanske lever 2-4 år till så har vi knappt haft någon tid alls med en älskad vän.
Jag skulle själv inte klara av det alls. En 8 åring hänger ju helt klart med, men när den faktiskt börjar bli gammal så är vår nuvarande hund fortfarande en vildbas och kan då börja gå på längre vandringar som vi älskar att göra, medens den äldre hunden kanske inte klarar av det.
Då har vi två hundar med helt olika aktivitetsnivå. Det går inte ihop för min del. Visst att det är skönt att lämna över lite av träningen på en äldre hund, men vi vill inte köpa en till hund av den anledningen. Vi vill ha en träningskompis som vi kan ha i vår familj så länge som möjligt. Att då skaffa en hund som bara har ett par år kvar känns helt fel.

 

[Nikkis]

Krasst sett så är det absolut ingen annan än du och din sambo som kan avgöra vad som passar bäst in i ert liv. Folk kan tipsa och tycka sitt, men i slutändan är det ändå viktigast att göra såsom man själv känner att man vill utan att behöva känna att man ska förklara sitt val för andra. ^^

Jag tog för övrigt en omplacering som var 6 år, en fantastisk Schäferhane som lärde mig mångt och mycket. Fick ha honom tills han var 13 år gammal och det är jag evigt tacksam för.
Men jag kommer aldrig någonsin skaffa en såpass "gammal" omplacering igen. Det är liksom helt enkelt inte värt det rent emotionellt, inte för mig iaf som fäster mig extremt mycket vid mina djur. Och då hade jag en enorm tur som fick en sån fantastisk och frisk individ som hängde med mig i 7 år.
Sen har man förvisso aldrig några garantier med livstiden, men förutsättningarna talar inte direkt för det med en äldre hund.

 

[Amha]

Vi hade två schäfertikar som det skiljde ca 1.5-2 år emellan. När den lilla blev i trotsåldern var det slagsmål dagligen. Vi insåg snart att den stora blev för klen för att styra upp minstingen och det blev brottningsmatcher mellan oss och den lilla i alla kommande år tills äldsta dog. I flera år fick man ha en låst dörr mellan hundarna, jag brukade kunna ha den i samma rum efter en tids träning då den lilla hade respekt för mig men det ville till att mitt fulla fokus var på den lilla hunden. Annars rök de ihop och det gick fort. Det var verkligen inget vidare. Det tog alldeles för mycket energi. Man kunde inte ta en öl under tiden hundarna var i samma rum för så fort man kände av lite alkohol i kroppen drog de igång. Man var verkligen tvungen att tänka till på alla delar. Inga djupa samtal, ingen alkohol, inget bus etc.

Aldrig, aldrig någonsin igen två hundar som ligger nära varandra i ålder, särskilt inte två starka raser och definitivt inte tikar. Minns väntan på att minsta skulle tagga ner lite om man satt i ett läge där man inte bara kunde skicka in henne i ett eget rum. Det kunde ta en stund innan man fick kontakt igen och risken för skador på både djur och människor var ju rätt stor. Min mamma vågar fortfarande inte, trots att minsta hunden är vuxen och lugnare nu, ta in henne i väntrum hos veterinären. Hunden får vänta i bilen tills det är dags.

Om du väljer en hund till nu så välj en som är äldre och som är bra från början. Bättre att vänta in the one. Jag själv har inte hund idag men om jag skaffat hade det nog garanterat stannat vid en hund med den här erfarenheten i ryggen alternativt skaffat valp när den vuxna är för gammal för det jag vill använda den till. Så mycket enklare. Hundar kan man träffa på hundklubben, hundgårdar, genom bekanta osv om man vill det.