Skadad av att föda.

Sv: Skadad av att föda.

27 timmar efter igångsättningen,

De säger att igångsättning är mycket besvärligare än spontana förlossningar.
Så kanske att man skulle sortera bort dessa till avdelningen "riskförlossningar".
Och snitta mera där.

De förlossningar som jag menar är de där ALLT, precis ALLT går enligt skolboken.
Jag anser också att man i många fall borde avbryta tidigare och snitta i stället.
Men inte välja snitt i stället för en okomplicerad normalförlossning.

Om det börjar att trassla, så brukar det ta tid, och då så finns det också tid för snitt.
27 timmar, det är ju totalt vrickat.
Man borde ge sig efter 8 (en normal arbetsdag, dav man faktiskt orkar) om, det inte ser mycket lovande ut.
Ingen människa orkar ju arbeta 27 timmar i sträck.
 
Sv: Skadad av att föda.

27 timmar, det är ju totalt vrickat.
Man borde ge sig efter 8 (en normal arbetsdag, dav man faktiskt orkar) om, det inte ser mycket lovande ut.
Ingen människa orkar ju arbeta 27 timmar i sträck.

Om man ska göra snitt efter 8 timmar så blir det 75% snitt och det tycker jag låter helt galet. Människan är gjord för att föda barn. Kejsarsnitt är något som är helt suveränt att ta till om det strular. Men att göra det på mekanik, då är man ute och cyklar. Håller med om att 27 timmar är på gränsen av vad man klarar.
 
Sv: Skadad av att föda.

Därför att själv-sprickor oftast läker mycket bättre och snabbare än klipp! Och oftast ställer till med mindre skada. Därför återgick man till att klippa mindre.
 
Sv: Skadad av att föda.

De säger att igångsättning är mycket besvärligare än spontana förlossningar.
Så kanske att man skulle sortera bort dessa till avdelningen "riskförlossningar".
Och snitta mera där.

De förlossningar som jag menar är de där ALLT, precis ALLT går enligt skolboken.
Jag anser också att man i många fall borde avbryta tidigare och snitta i stället.
Men inte välja snitt i stället för en okomplicerad normalförlossning.

Om det börjar att trassla, så brukar det ta tid, och då så finns det också tid för snitt.
27 timmar, det är ju totalt vrickat.
Man borde ge sig efter 8 (en normal arbetsdag, dav man faktiskt orkar) om, det inte ser mycket lovande ut.
Ingen människa orkar ju arbeta 27 timmar i sträck.

Håller med om allt det.
Jag har dock upplevt det som att alla som vill ha snitt genomgår "övertalningsförsök" men det kan ju vara bara de som hörs. Jag var inställd på vaginal förlossing, men var väldigt trög att gå igång trots insatser. Historien med värkstimulerande på topp och felsatt eda knäckte min ork. När jag så fick fungerande eda så trodde jag att jag kanske skulle få sova/vila en halvtimma, men tydligen gjorde edan att jag slappnade av, så jag skulle bara gå på toa sen skulle jag vila. Men toanödigheten var ett barn som ville ut så det var bara att hitta en ställning och köra på.

Har någon annan erfarenhet av att skaka okontrollerat, av trötthet eller igångsättning? Jag kunde inte ha någon annan ställning än gyn i fotpallarna, för utan kändes det som att jag skulle ramla av bänken.

Fny
 
Sv: Skadad av att föda.

Har någon annan erfarenhet av att skaka okontrollerat, av trötthet eller igångsättning? Jag kunde inte ha någon annan ställning än gyn i fotpallarna, för utan kändes det som att jag skulle ramla av bänken.

Fny

Jag har skakat okontrollerat efter alla tre mina förlossningar. Jag har aldrig kunnat föda på nåt annat sätt än i "gynstolen" för mina ben har inte burt mig. Anledningen att man skakar efteråt sa barnomskan var för att spänningen i muslkeran släppt. Att mina ben inte burit mig kan bero på att på någotsätt min ichiasnerv blivit påverkad.
 
Sv: Skadad av att föda.

Men är detta verkligen verifierat ?

Att det 'sägs' så har jag också hört, men är det verkligen så ?
 
Sv: Skadad av att föda.

Jo det är klart, att operera mig efteråt - slutsumman blir samma.
Men jag har varit piggare och på benen snabbare än de flesta andra båda gångerna. Några timmar efter har jag varit uppe på benen och fixat, även efter snittet.

Det var mycket ovanligt ett tag med klipp och många tidningar och böcker skrev om att det är bättre att man spricker naturligt och att läkningen då går bättre och fortare. Det måste ju ha varit i slutet av 90-talet eftersom jag läste mest sådan litteratur då.
 
Sv: Skadad av att föda.

MEN jag är så otroligt rädd att det inte ska gå lika bra nästa gång, så det kommer ev/troligtvis att hindra mig från att försöka igen.

Så känner jag också. Jag har bara positiv erfarenhet av min graviditet och förlossning. Trots igångsättning och sätesbjudning på tvåan så gick allt bra.

Men om jag känner likadant om några år, det vet man aldrig.

/Timsetim
 
Sv: Skadad av att föda.

Om man ska göra snitt efter 8 timmar så blir det 75% snitt och det tycker jag låter helt galet.

Jag menade på just igångsättningar där det efter kanske 8 timmar, eller någon annan bättre tid, inte har blivit riktigt den progress som man vill ha.

Jag menade inte alla förlossningar.
De spontana tuffar ju ofta på litet olika.
Men följer ju naturens vilja, så de kan man ju lämna mera ifred.
 
Sv: Skadad av att föda.

När man sett kompis Lisa, Anna och Karin knappt komma ur sängen efter ett snitt.
Och Låtta, Åsa och Hanna skutta upp ur sängen 3 timmar efter förlossningen och vara som vanligt.
Då så kanske flera av fri vilja väljer att föda vaginalt.

.


Men man vet ju aldrig vilken typ av förlossning man får!

Om man räknar in risken att man tillhör en av de som får sitt underliv förstört med mer eller mindre lidande resten av livet, förstår du inte alls att de då redan på förhand tjatar sig till ett kejsarsnitt?
Det förstår jag.

Sedan om man får stora bristningar som tillslut läker ihop (gällande detta så är det MÅNGA som drabbas) och man blir helt återställd så kan man ha jobbiga problem i bortåt ett år.

De flesta jag känner som snittats har varit fit for fight inom en vecka. Om det sedan tar ytterligare några veckor för att slippa ärrsmärta i magtrakten så vad är det jämfört med demolerat underliv under lika många veckor eller hela livet?
 
Sv: Skadad av att föda.

De flesta jag känner som snittats har varit fit for fight inom en vecka.
Jag var fit for fight efter litet sömn.
En hel vecka, fy.

Om det sedan tar ytterligare några veckor för att slippa ärrsmärta i magtrakten så vad är det jämfört med demolerat underliv under lika många veckor eller hela livet?

De stora riskerna är av annan art.
Risk för sammanväxningar och endometrios (livmoderslemhinna på rymmen i buken).
Svåra och obotliga komplikationer.
Att fixa till ett underliv är så mycket lättare.
Det sitter utanpå och innebär inga direkta risker att operera om och snygga till.
 
Sv: Skadad av att föda.

Jag var fit for fight efter litet sömn.
En hel vecka, fy.



De stora riskerna är av annan art.
Risk för sammanväxningar och endometrios (livmoderslemhinna på rymmen i buken).
Svåra och obotliga komplikationer.
Att fixa till ett underliv är så mycket lättare.
Det sitter utanpå och innebär inga direkta risker att operera om och snygga till.

Men de riskerna är ändå procentuellt lägre.

Sedan, att skita och pissa ner sig verkar ungefär lika lockande...
 
Sv: Skadad av att föda.

*knappen

En sak som jag undrar över lite angående sugklockans lilla "bieffekt", varför tas inte fler beslut om kejsarsnitt när man märker att mamman inte orkar mer, krafterna är slut, och ändå ska man fram med sugklockan och trasa sönder underlivet helt. Vad jag kan tolka av det jag läste i Aftonbladet och vad jag har läst på andra "mer vetenskapliga" ställen, så är just sugklockan en orsak till trasiga underliv och fortsatta besvär. Jag vet flera fall där man har provat med sugklocka, misslyckats och därefter gjort ett kejsarsnitt. Alltså kan man fortfarande göra ett snitt, men tar det som andrahandsval.
Frågan där är också möjligheten till ett eget ställningstagande till sugklockans varande eller ickevarande finns? Är det någon som vet, kan man i förväg få möjligheten att snitta om det inte skulle gå som planerat, eller är läkaren övermakten och bestämmer ändå?
Personligen ska jag inte ha barn än på några år, men jag kommer att limma ihop från knäna och neråt om tal om en sugklocka ska in i fröken där nere.
För mig vore det ett helvete att få fler komplikationer med ev. operationer i underliv, eftersom jag redan idag har ångest över att gå till Bm och ha henne kollandes "där nere". Och det är nog något som jag tror att jag inte är ensam om.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Skadad av att föda.

Skönt att veta att man inte är ensam. Får ju göra samma tillägg som du, att man vet ju inte hur man känner om något år. Å andra sidan fyllde jag 37 i september så vi har inte precis tiden för oss hihi. Har pratat om att börja försöka igen om ca ett år (nästa höst/vinter) OM vi vill ha fler. Är i valet och kvalet.
 
Sv: Skadad av att föda.

Jag tror det beror på att det inte är helt enkelt att göra kejsarsnitt när bebisen har kommit ner en bit i gången och är på väg ut s.a.s. Alla beslut som tas är ju individuella. Somliga kanske de bedömer som lämpliga för snitt trots allt, andra *måste* få ut bebisen vaginalt. Det går inte att dra tillbaka bebisen och ut genom magen istället om den kommit för långt ner. Verkligen hemsk situation.

Läste bara häromdagen att man kommit på ett nytt sätt att med ett "enkelt" blodprov kunna avgöra redan vid intagningen ifall mamman kommer att orka linan ut eller kommer att behöva snittas.
 
Sv: Skadad av att föda.

Ang klipp:

Eva Uustal-Fornell (läkare): Förr klippte man alltid vid sugklockeförlossning. Nu vet vi att ett klipp ibland kan ge större besvär än en normal bristning. Klipp skyddar inte mot ändtarmsskador. Klipp bör normalt bara användas när det är fara för barnets liv.
 
Sv: Skadad av att föda.

Jag vet inte. Jag blev klippt (ej klocka dock, jag klarade det själv) men jag är ganska övertygad om att jag hade spruckit mycket mer om jag inte blivit klippt. Som det var nu sprack jag innuti, och inget mot analen, för jag var klippt 19.30, diametralt motsatt det stora hematomet.

Fny
 
Sv: Skadad av att föda.

En tanke.. kan inte detta ha att göra med att vi föder större och större barn??


Att man spricker under en förlossninga har ju med olika saker att göra. Bla kan det ske om förlossningen går för fort så att kroppen (underlivet) inte hinner förbereda sig.. Tänjas kan jag gissa..

Så för mig är detta ingenting konstigt. Om vi äter och lever hälsosamt så är risken för för stora barn och skador i underlivet små. Bör vara. Rätta mig gärna om jag har fel.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Äldre hund ändrat beteende
  • Akvarietråden V
  • Renrasig katt - Tica

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp