Sjukvårdsfråga/transport

Jag har en vän som fick åka in akut i natt pga värk och svullet ben. Han är ganska nyopererad. Han fick till svar i natt att han skulle återkomma idag och fick åka hem. Nu är han tillbaka på sjukan med blodpropp...

Själv försöker jag få en tid till ortoped, men kön är lång lång, man blir ju inte direkt friskare av att vänta flera månader. Den som påstår att vi har snabb och bra vård i Sverige har aldrig varit riktigt sjuk.

En annan vän bröt lårbenet på julafton. Första återbesöket fick han åka till ett sjukhus och röntga. Sedan åka tre mil och träffa läkaren på ett annat sjukhus.
Idag är Det nytt återbesök. Då sker både träff med läkaren och röntgen på samma sjukhus. Idag ska dom besluta om han ska opereras eller inte.... Så ja, svenska vården är helt fantastisk, snabb och smidig. Speciellt om man inte bor granne med ett stort sjukhus.

Väntetiden på akuten på ''mitt ''sjukhus är 4-6 timmar.

Ja, det är tråkigt att man måste vänta och inte får allt omedelbart.

Att inte bli undersökt för misstänkt blodpropp i benet mitt i natten är inte konstigt. Om man vill att något skulle vara annorlunda i det fallet, så kanske din bekant skulle ha fått en blodförtunnande spruta.
Men att det inte finns tillgång till ultraljudskunnig radiolog nattetid är "normalt".
Och inte särskilt förfärande.

Att det är väntetid till ortopeden, ja. Det är det. Och det är ju inte akut sjukvård.

Tredje situationen med röntgen på ett ställe och läkarbesök (samma dag?) på ett annat låter lite mer udda. Och helt klart krångligt.
Men att undersökningar/åtgärder som inte sker samma dag, kan ske på olika ställen - det är inte så konstigt.

Att det tar tid på akuten beror på många faktorer.
 
Han är ju bara ett exempel. Att generalisera att allt är perfekt och funkar klockrent ger också en skev bild av verkligheten, och det var det jag opponerade mig emot.

Att generalisera att det mesta fungerar faktiskt bra och håller god internationell nivå men att misstag sker, är en ganska god beskrivning av verkligheten.

Att säga att allt är skit, är en väldigt skev beskrivning av verkligheten.
 
Att generalisera att det mesta fungerar faktiskt bra och håller god internationell nivå men att misstag sker, är en ganska god beskrivning av verkligheten.

Att säga att allt är skit, är en väldigt skev beskrivning av verkligheten.

Att kostnader får påverka vården är inte misstag.

Att allt är skit har jag inte skrivit, och det tycker jag inte heller.
 
Väntetiden på akuten på ''mitt ''sjukhus är 4-6 timmar.

Väntetiden på akuten på "mitt" sjukhus är helt oförutsägbar. Precis som den ska vara. Jag kan inte säga att de på något sätt verkat prioritera fel när jag varit där. Folk sitter där och muttrar och klagar, men besöker man en akutklinik när man stukat tummen - istället för att avvakta till vårdcentralen öppnar får man vackert sitta där och se när misstänkt hjärtsjuka, barn med brutna ben, knivmisshandlade och idrottsskadade går före i kön och då kan det säkert ta 4-6h. Fredag- och lördagkvällar har varit värst. Då händer det mycket med alkohol inblandat, och trots extra bemanning räcker det inte alltid.

Jag har suttit där länge med en avhuggen tumme och jag fick hjälp direkt när jag kom in och nästan kollapsade vid ankomst (kraftig infektion och läkemedelsreaktion som slagit ut mig totalt).

Nu säger jag inte att du har det; men jag upplever att många människor har fullständigt orealistiska förväntningar på akutsjukvårdens förmåga att hjälpa alla och envar med sina skråmor och infektioner.
 
Jag har en vän som fick åka in akut i natt pga värk och svullet ben. Han är ganska nyopererad. Han fick till svar i natt att han skulle återkomma idag och fick åka hem. Nu är han tillbaka på sjukan med blodpropp...

Själv försöker jag få en tid till ortoped, men kön är lång lång, man blir ju inte direkt friskare av att vänta flera månader. Den som påstår att vi har snabb och bra vård i Sverige har aldrig varit riktigt sjuk.

En annan vän bröt lårbenet på julafton. Första återbesöket fick han åka till ett sjukhus och röntga. Sedan åka tre mil och träffa läkaren på ett annat sjukhus.
Idag är Det nytt återbesök. Då sker både träff med läkaren och röntgen på samma sjukhus. Idag ska dom besluta om han ska opereras eller inte.... Så ja, svenska vården är helt fantastisk, snabb och smidig. Speciellt om man inte bor granne med ett stort sjukhus.

Väntetiden på akuten på ''mitt ''sjukhus är 4-6 timmar.
Mina upplevelser är tvärtom. När det varit rikligt allvarligt så har de varit helt fantastiska.
Då förlåter jag dem för min långa väntan på akuten för att sy ihop sår mitt i natten..
 
Han är ju bara ett exempel. Att generalisera att allt är perfekt och funkar klockrent ger också en skev bild av verkligheten, och det var det jag opponerade mig emot.

Att beskriva en "bransch" med totalt 250.000 anställda som perfekt och klockren har ingen gjort. Jag har använt beskrivningen "fungerar väl", men det är kanske för att jag anser att det är en enorm utmaning att organisera och utföra den vård vi behöver på bästa sätt. Ibland skiljer sig också bästa sätt för oss alla, från bästa sätt för den enskilde. Dvs ambitionen för organisationen är inte ens att den enskilde ska uppleva att den fått bästa möjliga vård.
 
Ja, det är tråkigt att man måste vänta och inte får allt omedelbart.

Att inte bli undersökt för misstänkt blodpropp i benet mitt i natten är inte konstigt. Om man vill att något skulle vara annorlunda i det fallet, så kanske din bekant skulle ha fått en blodförtunnande spruta.
Men att det inte finns tillgång till ultraljudskunnig radiolog nattetid är "normalt".
Och inte särskilt förfärande.

Att det är väntetid till ortopeden, ja. Det är det. Och det är ju inte akut sjukvård.

Tredje situationen med röntgen på ett ställe och läkarbesök (samma dag?) på ett annat låter lite mer udda. Och helt klart krångligt.
Men att undersökningar/åtgärder som inte sker samma dag, kan ske på olika ställen - det är inte så konstigt.

Att det tar tid på akuten beror på många faktorer.
ja Det beror helt på att vården inte får Det den behöver. Mer personal. Det kan inte vara meningen att man måste stänga avdelningar, ställa in OP i Sverige pga att Det saknas personal.
 
Bara för att flika in i den allmänna vårddebatten:
Jag anser att svensk sjukvård rent allmänt är okej. Den är inte jättebra, men okej. Däremot finns det ändock större och mindre brister i den. Dels felbehandlingar på individnivå, men också finansiella problem och problem med köer på en vidare nivå. Och framförallt: Kurvan är nedåtgående. Det är det som jag ser som mest oroande. Köerna har blivit längre, personalbristen mer akut, överbeläggningarna flera och budgetarna stramare. Det är oroende, men vi är långt från en U-landsnivå. Däremot är själva vårdkvalitén ur ett patientperspektiv fortfarande generellt sett okej.
 
Detta är kopia från en väns Fb. Dottern är fyra år. Man blir mörkrädd faktiskt.

Tycker inte om att sitta och gnälla på Facebook men sett många som inte får hjälp på vårdcentralen och jag känner nu detsamma.
Dottern ”lider” av krupphosta som hon får ibland vid förkylningar hittills har vi lyckats att lindra detta själva med åtgärder man kan göra. Men nu denna gången håller hostan på även på dagtid ringer 1177 som säger att jag får söka akut på vårdcentralen för hon måste få inhalera. Vi kommmer in till en sjuksköterska som ger oss detta svar!

”Ni har sökt i luckan nu va? Ni har inte ringt? Det förstår du väl själv att du inte kommer att få träffa någon läkare idag det är precis fullbokat. Och jag kan ju inte skriva ut någon inhalation eller ge henne de. Ring imorgon kl 8 så kanske ni får en tid imorgon”

Alltså va????????? Välkommen natt nummer 3 då med ett barn som inte får luft, ska de behöva gå så långt att ungen ska vara döende och man ska behöva ringa ambulans eller??
 
Ja vi har sjukresor för att människor ska kunna ta sig till vård.
Utmärkt.
Men det handlar om ekonomisk ersättning för resekostnader, det är ju inte så att sjukvården är huvudmän för resorna.
Ibland finns särskilda busslinjer, exempelvis.
Men de resorna tillhandahålls inte av vården.

Jag ifrågasätter inte om mormodern ska ha rätt till sjukresor/ersättning för sina resekostnader.
Jag funderar på varför man anser att det är vården som ska fixa resorna.

Tillägg: Det jag undrar är varför man anser att resan är ett vårdproblem och inte ett logistiskt problem. Det är inte så Alazzi formulerat det, mer än i trådstarten där det tydligt står att det var ett sjukvårdsproblem.
Hade mamma fått komma till det närmaste sjukhuset så hade jag inte behövt skriva tråden. Men nu ska hon skickas 18 mil bort istället för till det närmaste sjukhuset. Ett sjukhus som hon känner sig tryggare på än att behöva resa till ett helt okänt sjukhus. Hon är en enstöring och hon har absolut ingen som kan hjälpa henne. Om jag känner henne rätt så kommer hon att tacka nej till vård i Göteborg eftersom hon inte tror att hon klarar resan dit. Ok, det är inte vårdens problem att hon inte bor nära ett sjukhus dit hon får komma men så har jag inte heller formulerat frågan.
 
Hur hon formulerat det tror jag är mindre viktigt än att hon kan hjälpa sin mamma lösa problemet.

Men ja, jag tycker att det är ett vårdproblem att mamman inte kan få sin undersökning på sitt eget sjukhus utan hänvisas 18 mil bort.

Jag håller med. Är man 80 år bör man få vård så nära som möjligt. Min lilla farmor tyckte allt som var längre bort än posten 50 meter bort var småläskigt till slut. Hon blev otrygg i okänd miljö.
 
Jag håller med. Är man 80 år bör man få vård så nära som möjligt. Min lilla farmor tyckte allt som var längre bort än posten 50 meter bort var småläskigt till slut. Hon blev otrygg i okänd miljö.

Man ska få rätt vård.
Ibland blir det en bra bit bort.

Ibland går det att välja att vänta lite längre tid för att få vården på det sjukhus man önskar, ibland ges inte just den vården på just det sjukhuset.
 
Detta är kopia från en väns Fb. Dottern är fyra år. Man blir mörkrädd faktiskt.

Tycker inte om att sitta och gnälla på Facebook men sett många som inte får hjälp på vårdcentralen och jag känner nu detsamma.
Dottern ”lider” av krupphosta som hon får ibland vid förkylningar hittills har vi lyckats att lindra detta själva med åtgärder man kan göra. Men nu denna gången håller hostan på även på dagtid ringer 1177 som säger att jag får söka akut på vårdcentralen för hon måste få inhalera. Vi kommmer in till en sjuksköterska som ger oss detta svar!

”Ni har sökt i luckan nu va? Ni har inte ringt? Det förstår du väl själv att du inte kommer att få träffa någon läkare idag det är precis fullbokat. Och jag kan ju inte skriva ut någon inhalation eller ge henne de. Ring imorgon kl 8 så kanske ni får en tid imorgon”

Alltså va????????? Välkommen natt nummer 3 då med ett barn som inte får luft, ska de behöva gå så långt att ungen ska vara döende och man ska behöva ringa ambulans eller??

Falsk krupp är inte farligt, bara obehagligt.
Är det akut söker man akuten för andningsproblem, då prioriteras man högt tills man är stabil.
Annars kontaktar man vc och får medicin till nästa gång det händer.

Jag har åkt akut pga astma flera gånger. Min äldsta har fått falsk krupp flera gånger. Det är skillnad, om än obehagligt.
 
Man ska få rätt vård.
Ibland blir det en bra bit bort.

Ibland går det att välja att vänta lite längre tid för att få vården på det sjukhus man önskar, ibland ges inte just den vården på just det sjukhuset.

Ja, men jag förstår ts oro, och mammans. Jag förstår hur det blir så, men känner ändå sympati för problemet. Det är svårt med gamla föräldrar, särskilt om de bor en bit bort.
 
För de som är intresserade av ämnet kan jag rekommendera nedanstående bok. Författaren har även skrivit flera deckare i Afrika-miljö. Som läkare utan gränser.
Har jag en dålig dag kanske någon dör
Av:
Sylvestre var bara nitton år gammal när han dog i min famn och mitt misstag orsakade hans död. I sin bok berättar Christian Unge om misstag han har gjort med patienter under sin tjänstgöring för Läkare Utan Gränser i Afrika eller på akutmottagningen i Sverige. Han berättar om kunskapsbrist, dålig handledning, stress, bristande kommunikation och svåra etiska gränsdragningar som skäl till varför fel inträffar inom vården. Christian Unge pekar även på systemfel, som vårdplatsbrist och superspecialiseringen i storstadsregionerna. Han djupdyker dessutom i världens slumområden och traumatologins våldsamheter. Men framför allt vänder han blicken mot sig själv och granskar sina misstag på ett utlämnande och okonstlat sätt. Som läsare får vi vara i hans sjukhuskläder. En känsla som kan vara både skrämmande som igenkännande: Det skulle faktiskt kunnat vara jag som gjorde det där misstaget.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp