Sjukvårdsfråga/transport

Visst. Jag tyckte det var ett intressant sätt att mäta vårdkvalitet som går långt utanför subjektiva upplevelser, och det framgår tydligt av artikeln vad som avses. Dvs hur effektiv är vården för att förhindra sjukdomars negativa konsekvenser.

Det finns många rankingar som placerar Sverige högt upp när det gäller sjukvårdssystemet.
Subjektiva upplevelser tänkte jag inte ens på, det finns ändå många sätt att mäta vårdkvalité.

Men om vi nu ska blanda in subjektiva upplevelser så tycker jag att det är lite fräckt mot @alazzi att blanda in undersökningar av vården i hennes tråd om ett mycket konkret problem (mammans transport). Som jämförelse - för en person som får vänta 100 dagar på sin bröstcanceroperation är kvalitetsstudier en rätt klen tröst.
 
Fast då har dom inte haft med vården att göra. Inte väntat och väntat på att få tider osv. Så nej. Vården i Sverige suger.

Nej, vetenskapliga utvärderingar handlar inte om att själv söka vård och se hur det gick - utan att skapa ett betydligt större underlag när man jämför med andra system och länder.

Och jo, jag har personligen haft mycket med vården att göra och den fungerar mycket bra. Från akutvård och intensivvård till förebyggande vård och hantering av kroniska handikapp och sjukdomar. Ibland får man vänta länge på tider, men det handlar ofta om att tillståndet vare sig är akut eller kritiskt. Det är min erfarenhet. Mycket begränsad del av vården, trots allt.

Och det finns massor att göra för att förbättra. Men utgångspunkten är inte "dålig"/"Katastrof", utan utgångspunkten är ett i stort väl fungerande system där landstingen skulle ha mycket att lära av varandra (det finns lite väl stora skillnader mellan landsting).

TIll sist; om du nu är övertygad om att svensk sjukvård är att jämföra med ett u-lands. Hur stor erfarenhet och kunskap har du om u-länders sjukvårdssystem?

Antingen väldigt bristande, eller hur tänkte du att du ens kan jämföra svensk sjukvård med det Läkare Utan Gränser möter i till exempel Somalia:
https://lakareutangranser.se/vart-arbete/har-arbetar-vi/somalia
 
Subjektiva upplevelser tänkte jag inte ens på, det finns ändå många sätt att mäta vårdkvalité.

Men om vi nu ska blanda in subjektiva upplevelser så tycker jag att det är lite fräckt mot @alazzi att blanda in undersökningar av vården i hennes tråd om ett mycket konkret problem (mammans transport). Som jämförelse - för en person som får vänta 100 dagar på sin bröstcanceroperation är kvalitetsstudier en rätt klen tröst.

Nu var inte mitt inlägg riktat mot TS i den delen, utan mot den trista och felaktiga bild som målas upp av svensk sjukvård i tråden. Jag tycker det var mycket bra att TS fick hjälp med att lösa transportproblemet.
 
Skriv inte politisk propaganda här, tack. Det du skriver är lögn och förbannad dikt och det vet alla som kan och förstår något om svensk sjukvård. Sverige är ett u-land. Eller som ett socialdemokratiskt ljushuvud uttryckte det: "Sverige har tätposition internationellt i sjukvården på alla kvalitetsmått utom ett, det är bara tillgänglighetsmåttet där vi inte har en tätposition.". Men där är vi sämst. Vad mäter då "tillgänglighetsmåttet"? Jo om man får vård. Svensk vård är alltså bra, bara det att man inte får den. Kan tilläggas, apropå vad som inte så sällan aktualiseras i ridsporten, att Sverige har lägst antal heldygnsplatser i psykiatrin per 100 000 invånare i hela västvärlden. Vi ligger i nivå med Uganda och Zimbabve.

De enda som kan vara säkra på att få sjukvård i tid i Sverige, även vid cancer som sprider sig och blir obotlig om man väntar med operationen, är de som har privata sjukförsäkringar med avtal direkt med Sofiahemmet, Capio eller Aleris.

Alazzi kan dock glädja sig åt att just det här med sjuktransporter, när man väl fått en remiss till operation långt bort därför att det lokala sjukhuset inte klarar av att leverera inom den tid som planekomerna bestämt att man skall få vård, brukar fungera väl. Det kan du dessutom planera och säkra per telefon via din mammas hemlandstings sjuktransporter i god tid i förväg. Och sedan förklara för henne precis hur det kommer att gå till. Det är ju ofta privata utförare som upphandlats och de ser till att båda hämta och lämna gamla människor både i rätt tid och på rätt adress. Den negativa publiciteten riskerar att bli rätt förödande annars...
Nu är det snart val. Tröttsamt. Skriv i otrohetstrådarna istället. Där är såna som du underhållande.
 
Det blir ju ärligare om du samtidigt talar om vad rankingen mäter. Det handlar om förtida dödlighet, inget annat. Det finns många sätt att mäta vårdkvalité.
Ja, det finns många sätt.
Och om man tittar på överlevnad efter hjärtinfarkter, komplikationer till diabetes, i hur stor utsträckning man når behandlingsmålen vid diabetes, progressionsfri överlevnad i cancer (alltså, hur lång tid tar det innan sjukdomen blir mer uttalad), remission (bot) vid cancer, överlevnad i olika cancerdiagnoser.
Och den typen av utfall.
Då ligger Sverige väldigt högt internationellt.

Tittar vi på hur nöjd befolkningen är så är bilden den motsatta.
Å andra sidan är man ganska nöjd med vården i vissa länder där tillgången är mycket dåligt.
Delar av nöjdheten speglar förväntningar.
 
Subjektiva upplevelser tänkte jag inte ens på, det finns ändå många sätt att mäta vårdkvalité.

Men om vi nu ska blanda in subjektiva upplevelser så tycker jag att det är lite fräckt mot @alazzi att blanda in undersökningar av vården i hennes tråd om ett mycket konkret problem (mammans transport). Som jämförelse - för en person som får vänta 100 dagar på sin bröstcanceroperation är kvalitetsstudier en rätt klen tröst.

Man kan också fundera på varför transportproblemet förväntas/anses vara vårdens problem?
 
Ja, det finns många sätt.
Och om man tittar på överlevnad efter hjärtinfarkter, komplikationer till diabetes, i hur stor utsträckning man når behandlingsmålen vid diabetes, progressionsfri överlevnad i cancer (alltså, hur lång tid tar det innan sjukdomen blir mer uttalad), remission (bot) vid cancer, överlevnad i olika cancerdiagnoser.
Och den typen av utfall.
Då ligger Sverige väldigt högt internationellt.

Tittar vi på hur nöjd befolkningen är så är bilden den motsatta.
Å andra sidan är man ganska nöjd med vården i vissa länder där tillgången är mycket dåligt.
Delar av nöjdheten speglar förväntningar.

Jag vet.

Man kan också fundera på varför transportproblemet förväntas/anses vara vårdens problem?
Om alazzi bor i Tyskland och 80-åringen inte får komma till sitt närmaste sjukhus utan istället remitteras 18 mil bort så tycker jag varken att det är konstigt att mamman blir jätteorolig eller att alazzi frågar här. Vi HAR ju dessutom sjukresor så vården anser uppenbarligen att sjuka/äldre bör få hjälp med transport.
 
Jag vet.


Om alazzi bor i Tyskland och 80-åringen inte får komma till sitt närmaste sjukhus utan istället remitteras 18 mil bort så tycker jag varken att det är konstigt att mamman blir jätteorolig eller att alazzi frågar här. Vi HAR ju dessutom sjukresor så vården anser uppenbarligen att sjuka/äldre bör få hjälp med transport.

Ja vi har sjukresor för att människor ska kunna ta sig till vård.
Utmärkt.
Men det handlar om ekonomisk ersättning för resekostnader, det är ju inte så att sjukvården är huvudmän för resorna.
Ibland finns särskilda busslinjer, exempelvis.
Men de resorna tillhandahålls inte av vården.

Jag ifrågasätter inte om mormodern ska ha rätt till sjukresor/ersättning för sina resekostnader.
Jag funderar på varför man anser att det är vården som ska fixa resorna.

Tillägg: Det jag undrar är varför man anser att resan är ett vårdproblem och inte ett logistiskt problem. Det är inte så Alazzi formulerat det, mer än i trådstarten där det tydligt står att det var ett sjukvårdsproblem.
 
Man kan också fundera på varför transportproblemet förväntas/anses vara vårdens problem?
Med tanke på att mer och mer vård bedrivs med kort/ obefintlig eftervård på vårdstället. Den utvecklingen är bra i vissa fall och dålig i andra men det ställer till ett transportproblem. När man genomgått som i det här fallet en starroperation är kanske inte bilkörning det man ska ägna sig åt. I många fall är det olämpligt både med bilkörning och att krångla runt i kollektivtrafiken med promenader till och från hållplats byten m.m.
En operation som det gäller här skapar nog hos de flesta en viss oro och hos andra en rejäl sådan. Om vi på det lägger osäkerhet över hur man ska förflytta sig till vårdstället så kan det i den redan jobbiga situationen bli ohanterligt.

Min slutsats är att transport definitivt kan vara en ytterst viktig vårdfråga
 
Med tanke på att mer och mer vård bedrivs med kort/ obefintlig eftervård på vårdstället. Den utvecklingen är bra i vissa fall och dålig i andra men det ställer till ett transportproblem. När man genomgått som i det här fallet en starroperation är kanske inte bilkörning det man ska ägna sig åt. I många fall är det olämpligt både med bilkörning och att krångla runt i kollektivtrafiken med promenader till och från hållplats byten m.m.
En operation som det gäller här skapar nog hos de flesta en viss oro och hos andra en rejäl sådan. Om vi på det lägger osäkerhet över hur man ska förflytta sig till vårdstället så kan det i den redan jobbiga situationen bli ohanterligt.

Min slutsats är att transport definitivt kan vara en ytterst viktig vårdfråga

Vi har nog helt enkelt olika bild av vad "vården" har för innehåll och uppdrag.
 
Skriv inte politisk propaganda här, tack. Det du skriver är lögn och förbannad dikt och det vet alla som kan och förstår något om svensk sjukvård. Sverige är ett u-land. Eller som ett socialdemokratiskt ljushuvud uttryckte det: "Sverige har tätposition internationellt i sjukvården på alla kvalitetsmått utom ett, det är bara tillgänglighetsmåttet där vi inte har en tätposition.". Men där är vi sämst. Vad mäter då "tillgänglighetsmåttet"? Jo om man får vård. Svensk vård är alltså bra, bara det att man inte får den. Kan tilläggas, apropå vad som inte så sällan aktualiseras i ridsporten, att Sverige har lägst antal heldygnsplatser i psykiatrin per 100 000 invånare i hela västvärlden. Vi ligger i nivå med Uganda och Zimbabve.

De enda som kan vara säkra på att få sjukvård i tid i Sverige, även vid cancer som sprider sig och blir obotlig om man väntar med operationen, är de som har privata sjukförsäkringar med avtal direkt med Sofiahemmet, Capio eller Aleris.

Alazzi kan dock glädja sig åt att just det här med sjuktransporter, när man väl fått en remiss till operation långt bort därför att det lokala sjukhuset inte klarar av att leverera inom den tid som planekomerna bestämt att man skall få vård, brukar fungera väl. Det kan du dessutom planera och säkra per telefon via din mammas hemlandstings sjuktransporter i god tid i förväg. Och sedan förklara för henne precis hur det kommer att gå till. Det är ju ofta privata utförare som upphandlats och de ser till att båda hämta och lämna gamla människor både i rätt tid och på rätt adress. Den negativa publiciteten riskerar att bli rätt förödande annars...

Du har uppenbarligen aldrig varit i ett u-land. Det har jag. Där finns varken el eller vatten i de flesta hem och sjukvård existerar bara i storstäderna och knappt det. Sverige är långt ifrån ett u-land. Långt, långt, lååångt ifrån..

Själv har jag bara goda erfarenheter av vården och jag har fått hjälp samma dag, om det funnits behov.
 
Du har uppenbarligen aldrig varit i ett u-land. Det har jag. Där finns varken el eller vatten i de flesta hem och sjukvård existerar bara i storstäderna och knappt det. Sverige är långt ifrån ett u-land. Långt, långt, lååångt ifrån..

Själv har jag bara goda erfarenheter av vården och jag har fått hjälp samma dag, om det funnits behov.
Så sant. Även om där finns brister även i vår svenska sjukvård, är det helt bisarrt att kalla oss för ett u-land. Snacka om att missbruka ett allvarligt ord.
 
Tillägg: Det jag undrar är varför man anser att resan är ett vårdproblem och inte ett logistiskt problem. Det är inte så Alazzi formulerat det, mer än i trådstarten där det tydligt står att det var ett sjukvårdsproblem.

Hur hon formulerat det tror jag är mindre viktigt än att hon kan hjälpa sin mamma lösa problemet.

Men ja, jag tycker att det är ett vårdproblem att mamman inte kan få sin undersökning på sitt eget sjukhus utan hänvisas 18 mil bort.
 
Jag har en vän som fick åka in akut i natt pga värk och svullet ben. Han är ganska nyopererad. Han fick till svar i natt att han skulle återkomma idag och fick åka hem. Nu är han tillbaka på sjukan med blodpropp...

Själv försöker jag få en tid till ortoped, men kön är lång lång, man blir ju inte direkt friskare av att vänta flera månader. Den som påstår att vi har snabb och bra vård i Sverige har aldrig varit riktigt sjuk.

En annan vän bröt lårbenet på julafton. Första återbesöket fick han åka till ett sjukhus och röntga. Sedan åka tre mil och träffa läkaren på ett annat sjukhus.
Idag är Det nytt återbesök. Då sker både träff med läkaren och röntgen på samma sjukhus. Idag ska dom besluta om han ska opereras eller inte.... Så ja, svenska vården är helt fantastisk, snabb och smidig. Speciellt om man inte bor granne med ett stort sjukhus.

Väntetiden på akuten på ''mitt ''sjukhus är 4-6 timmar.
 
Det stämmer alldeles utmärkt fortfarande och beskrivandet av systemkollaps och jämförelser med u-länder är mest bara fåniga. Tyvärr lever vi idag i en värld där kunskap och ordentligt gjorda studier ställs mot subjektiva påhitt, rykten och propaganda - på lika villkor.

Tragiskt men sant.

Jag har inte skrivit något om u-land el dyl. Du skriver "Sverige....ger människor bra och snabb vård efter behov, inte efter finansiell status." DET är inte sant. Ett exempel är min pappa som fick cancer. Den första läkaren missade att min pappas psa-värden var alldeles för höga. Några år senare, när cancern upptäcktes, så fick han inte den vård han skulle ha, nu är han jättejättejättedålig. Om han hade fått hjälp direkt, så hade han inte varit döende nu. I pappas fall råkade läkaren försäga sig att det var ju så dyrt med den behandlingen som kunde ha hjälpt min pappa...
 
Jag har inte skrivit något om u-land el dyl. Du skriver "Sverige....ger människor bra och snabb vård efter behov, inte efter finansiell status." DET är inte sant. Ett exempel är min pappa som fick cancer. Den första läkaren missade att min pappas psa-värden var alldeles för höga. Några år senare, när cancern upptäcktes, så fick han inte den vård han skulle ha, nu är han jättejättejättedålig. Om han hade fått hjälp direkt, så hade han inte varit döende nu. I pappas fall råkade läkaren försäga sig att det var ju så dyrt med den behandlingen som kunde ha hjälpt min pappa...

Det gäller att skilja det generella från det individuella.

Jättetrist att din pappa råkat ut för misstag i vården, verkligen!

Men att generalisera utifrån det, ger en skev bild av helheten.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp