Sitter man verkligen bara och stirrar?

[cirkus]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Som du säkert redan läst av alla svaren så är alla bebisar helt olika.

Med alla mina har jag jobbat 5 veckor efter förlossning. Ngn annan har tagit hand om bebbarna och kommit till mig på jobb när det var dags för amning. (med de första var det en jobbarkompis och med den siste var det pappan)

 

[Sar]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

En månad efter förlossningen låg vi fortfarande inne på sjukhus med våra första. Där hade det inte funnits en sportslig att kunna prestera ngn jobbmässigt. Nu med 3:an var det mer okomplicerat.
Jag tror allt beror på hur barnet mår, hur man själv mår, vad man får för avlastning, vad man har för driv och vad man prioriterar.

 

[voltis]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Nej nej, vi var ute och flängde direkt ;-) i början var det mest stallet men redan eft 2 månader bilade vi 50 mil för att fira nyår hos dotterns farmor hehe.

Öht aldrig bara suttit hemma och stirrat, det blir vad man gör det till :-D

 

[dee79]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

*KL*

Jag tänkte som du, men min bebis tänkte annorlunda. Ut kom han vaken och med vidöppna ögon och inte sjutton tänkte han sova. Jag var en zombie första 4-5 månaderna och en semi-zombie till han fyllde 9 månader. Den första tiden så var jag glad om han slöt ögonen längre än 5-10 minuter. Resten av tiden skrek han - för att han hade kolik, för att han ville amma (typ 1 gång i timmen nästan hela dygnet, det var hallalujah moment när vi hade 2 timmar mellan amningarna). Som värst under koliken, som ändå bara varade i 6 veckor, så var han vaken i 16 timmar i sträck. Minns första gången jag kom i säng innan midnatt, det var den bästa kvällen i mitt liv.

Sen blev jag överlycklig när han började sova hela halvtimmar.

Nä, det var fullt ös, sitta och glo fanns inte på kartan. Jag bar och bar och bar och bar. Sanning är att mycket i mitt liv har fått stå tillbaka, trots att vi är två föräldrar. När jag äntligen fick ensamtid så sov jag eller satt som en potatissäck i soffan.

Trots detta har vi varit ute, hälsat på folk, rest kortare bitar (men med barn som tvärvägrar sova i bil så blir det MYCKET skrik = fruktansvärt svårt att köra med bebis i bil).

Allt löste sig och nu är han superlätt i bil, på tåg osv. men han är fortfarande vaken massor. Sen kan du ju få en som min kompis unge som sov de första 3 månaderna och bara vaknade ibland för att äta. Hon tyckte att han var astrist fast sötast i världen förstås.

 

[Sunshine]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Tvartemot manga andra har sa var mina barn rena monsterbebisarna de forsta 5 manaderna - de at, sov och var allmant lattskotta, det var jattelatt att hitta vardagsrutiner osv, nastan sa det blev lite trist. Jag hade ju iofs 2 bebisar sa det blev en del att gora anda. Men sen! Mellan 5 manaders alder och ca 2.5 ar sa blev det inte sa mkt somn, mellan 3-5h/natt och inte i ett strack, jag var standigt utmattad och hade absolut inte fixat att jobba. Nu ar de 3 och det borjar bli lattare

Sa det ar svart att svara pa din fraga, man vet aldrig vad man far och hur det blir. Det ar bra att ha ambitioner men ha aven en plan B utifall att bebis vill annorlunda an dig.

 

[TantGroen]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Jag måste säga att det beror på bebisen.

Vårt första barn gick inte att transportera någonstans för det barnet bara skrek hur vi än gjorde. Inte bil, inte vagn etc. Dessutom tog han varenda uns av kraft jag hade för han var så otroligt intensiv och sov så otroligt dåligt. Jag orkade inte.

Andra barnet bara sov och jag satt mest och väntade på att hon skulle vakna så det hände något. Hon sov jämt och det var jättelätt att ta med henne överallt. Det var bara att ställa vagnen någonstans och så sov hon.

Jag undrar mest hur korkade folk är som tror att man kan jämför barn?? De är ju så olika!! Klart att det är helt olika förutstättningar beroende på vilket sorts barn man får! Det är väl snarare det som avgör om man sitter hemma och stirrar och är helt orkeslös.

Om man har ett lättsamt barn som bara sover och man ändå bara sitter hemma och stirrar så tror jag inte att man direkt var aktiv innan heller. Det brukar ju visa sig då om inte annat.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Tvartemot manga andra har sa var mina barn rena monsterbebisarna de forsta 5 manaderna

Haha, "monsterbebisar" Lite kul eftersom du menar det exakt motsatta

 

[Modett]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Haha, "monsterbebisar" Lite kul eftersom du menar det exakt motsatta

Hihi, här är en till som reagerade

*kl*
Kan väl dra hur det varit för oss också. Jag mådde bra efter förlossningen och vi hade besök/var ute och rörde på oss snabbt efter hemkomsten. Bäbis (nu 6,5 mån) har alltid varit en lättsam och nöjd typ men det betyder ju inte att det är plättlätt för det.

Vi hade det rätt kämpigt med amningen i början, han åt ofta och länge (45 min-1,5 h/gång) och jag fixade inte att sitta och amma honom så länge utan kudde/ligga ner. Och att ta med sig kudden överallt var lite svårt, precis som det inte alltid går att lägga sig ner och amma en timma. Lägg till ett gäng mjölkstockningar på det, då är man inte så kaxig vill jag lova.. Det var en lättnad när vi tog beslutet att börja delamma, då kunde vi ge honom flaska när vi var ute i farten och fokusera på att få amningen att börja funka i lugn och ro hemma. Det var först vid 6 veckors ålder det äntligen började funka med amningen. (Sista mjölkstockningen vid 5 veckors ålder)

 

[stalle]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Jag älskar att ha folk omkring mig och vara ute och fara så vi har haft huset fullt så fort vi kommit hem från BB.

Men det är ju inte så kul när bröstvårtorna är helt sönderätna och blöder. Och får man som jag en bebis som äter varannan timme de första 2 månaderna så är man kanske inte lämpad att jobba, inte för jag kände mig trött men seg i hjärnan.


Bebistiden går så himla fort. Så den ska man nog inte jobba bort. Från bebis är född tills de närmar sig året så går allt VÄLDIGT fort i utvecklingen. Sen ska det mer finjusteras efteråt och det tar längre tid.

 

[Tarantino]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

strunt prat säger jag!
Jag var ute i stallet dagen efter att min son föddes. Fortsatte i samma tempo som innan med då 10 hästar i stallet.
När min son var några dagar följde han med till veterinär kliniken med ena hästen.
sedan var vi en hel del hemma för att vi hade mycket besök första tiden, men inte för att man inte kunde åka någonstans. Jack har redan från början hängt med överallt.
Nej, jag har inte ändrat mitt liv och blivit trött och hemma sittande.
Största skillnaden i början var att det ibland tog lite tid att komma iväg för att en viss son alltid passade på att bajsa eller kräkas så fort han satt sig i bilen.... men förutom det gick allt jätte smidigt!
kör på!

 

[Sunshine]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Haha, "monsterbebisar" Lite kul eftersom du menar det exakt motsatta

Maste nog fixa svenskt tangentbord eller sluta skriva i tradar

 

[mino]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Det vettigaste är väl att du provar men gör det med öppet sinne. Jag tyckte inte att det var så jobbigt rent fysiskt trots att jag var snittad men mentalt tog det ett bra tag att ställa om och hänga med i vad detta nu var för nåt. Men jag tror att det är så att man agerar inte helt out of character när man får barn utan det som blir jobbigt är sånt som man har haft nojor eller problem med tidigare, sånt som varit en viktig del av identiteten. Det beror lite på hur väl man känner sig själv. Har du stora krav på dig själv så lär du inte känna dig bekväm med att åka på jobb när du måste utgå från en nivå där du inte är 100% koncentrerad och förmodligen är bylsig i kroppen.

Så mitt förslag är att du bara planerar in jobb om du vet med dig att det är helt okej och ingen prestationsförlust om du inte fixar det. Om du är prestationsinriktad och vet med dig att du kommer att gräma dig på att du inte fixar vad enstaka kvinnor fixar så skippa det, man behöver inte den extra belastningen när man precis fått barn. Fundera också på hur du brukar agera i svåra situationer och hur du brukar hantera förändringar, där finns ledtrådar till hur du kommer att reagera när du får barn.

Sen är det på en allmän nivå konstigt att inget får förändras när man har barn, folk kan lägga åratal på en anpassad livsstil för nån hobby men barn får absolut inte förändra ett dugg. Det är som om det är extra fint om man inte påverkas alls av att få barn, det är mycket märkligt.

 

[SaraXX]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Tack för dina tankar. Jag har ju då bara detta jobbet inplanerat i juni/juli förutom att kolla mail så visst tänker jag ta det lugnt. Jag har ingen illusion om att allt kommer vara som vanligt

Som någon annan skrev så går ju småbarnstiden så fort så man vill ta vara på den. Just därför vill vi försöka vara lediga halvtid båda två

 

[ylvalill]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Alla reagerar olika på att få barn så det går inte att säga att "så kommer det att bli för dig". Det jag har upplevt är dock att många inte alls reagerar så som de tror att de kommer att reagera. Vissa av mina vänner som fått barn som verkligen har haft inställningen att de ska tillbaka till jobbet direkt, inte ändra någonting i sina sociala liv osv har blivit de som suttit hemma och bara fånlett och varit överlyckliga över detta och andra som varit precis tvärtom innan och verkligen laddat för att bara få gå hemma och njuta, de har klättrat på väggarna hemma efter bara några veckor...

Min poäng är alltså att det är ingen idé att ha för mycket förutfattade meningar om hur det kommer att bli, det är bättre att ta det som det kommer helt enkelt. Sen behöver man ju inte låta bli att planera för den första tiden med bebisen för det, bara man är beredd på att man kanske behöver revidera sina planer efter hand.

 

[vindvissla]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Maste nog fixa svenskt tangentbord eller sluta skriva i tradar

Tipsar om Alt+229, Alt+228 och Alt+246 Brukar kunna lösa svåra situationer, ganska ofta skriver jag "du kan val hora med kunden" och hoppas att de förstår eller som här med dina monsterbebisar

 

[Nillizan]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Med mitt första barn satt jag verkligen inte och stirrade. Han åt ju varannan timme i en period, men som tur var kunde han äta var som helst. Vi var på min väns bröllop vid 2 månaders ålder. Ammade mest hela tiden, men jag var där och kunde vara med på ett hörn iaf.
Så jag tog med honom. Bärsjal är hur bra som helst!
Den dagen han började sova hela natten och kunde sitta upp i vagnen med stöd kunde jag äntligen vigda mina vyer. Idag är han 18 månader och han hänger verkligen med på allt.

Nu kommer snart syskonet och jag har ingen aning hur det kommer bli. Sambon tror att jag kommer vara lika flexibel och allt är enkelt. Han vill ju tom betäcka stoet här hemma, men jag vågar inte. Tänk om man får en kolikbebis eller liknande? Det är ju bara en utmaning att passa storebrors dagistider, kan jag tycka.
Det ska vara lugnt och fridfullt och inte ha allt för många måsten omkring en, då blir det bara pannkaka.

 

[A-K.Eng]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Det blir som det blir.

Och det är inte alltid pga bebisen som man kanske får ändra sin inställning till tiden efter förlossningen. Man kan må så apa att man knappt vågar smita ut till tvättstugan av skräck för att någon, GUD FÖRBJUDE!, skulle se en och fråga hur det är!!!

De hormoner som kommit in i kroppen ska ut och man kan från att ha en fantastisk graviditet och en inte så svår förlossning förvandlas till en gråtande trasa som absolut inte vill träffa folk.

Men det går över det med. Och då kan man köra på som vanligt. Om bebisen tillåter.


Och sitta och stirra fånigt på bebisen? Näh. Den där konstiga främmande fågeln som trängt sig in i ens hem menar du? Den kan det ta tid att verkligen knyta an till. Det är först nu som jag blivit alldeles tokig i min unge. Det började väl när han var ca 9 månader och jag jobbat ett tag. Visst älskade jag honom i början och hade moderskänslor. Men de växer. Oj oj oj. Prioriterar honom ännu mer nu än vad jag gjorde i början.

 

[Sunshine]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Tipsar om Alt+229, Alt+228 och Alt+246 Brukar kunna lösa svåra situationer, ganska ofta skriver jag "du kan val hora med kunden" och hoppas att de förstår eller som här med dina monsterbebisar

Tack noterat!!!