Sitter man verkligen bara och stirrar?

[SaraXX]

Jag behöver lite input från er som redan är föräldrar. Är det verkligen så att man inte orkar/vill ta sig för med NÅGOT på flera månader efter att bebis kommit? Jag kan inte tänka mig oss (jag och mannen) bara sitta hemma och fånle men det kanske är så det blir.

Jag har just fått en bestämd avrådan från att åka och "hälsa på" en bekant som jag ska göra ett reportage om ca en månad efter förlossningen. Min plan var att ta med hela lilla familjen, åka på en lugn och trivsam utflykt, stanna till där och ta lite bilder, snacka lite och sen skriva ihop artikeln.

Jag fick höra att jag absolut inte kommer att orka. Är det så? Jag blev jättenere när jag fick höra det och tycker det låter som skit.

Jag har inte tänkt lägga ner mitt företag utan har tänkt hålla det flytande hela tiden. Jag har möjlighet att styra mina tider helt själv och göra mycket i förväg och perioden runt och efter beräknad förlossning är naturligt lugn för företaget.

Skriv nåt bra

 

[Comfort]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

jag ville aldrig vara hemma, jag var ute och for med bebis redan när hon var 4 dagar. Då var vi hos en av mina kompisar. Amma och bebissovning kan ju normalt ske varsomhelst, det är nog mer hur man är som person. En annan av mina kompisar har en son på 2 månader, de har bara varit iväg 3 gånger sammanlagt, och då hos sina föräldrar.

 

[Kamomilla]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Jag har just fått en bestämd avrådan från att åka och "hälsa på" en bekant som jag ska göra ett reportage om ca en månad efter förlossningen. Min plan var att ta med hela lilla familjen, åka på en lugn och trivsam utflykt, stanna till där och ta lite bilder, snacka lite och sen skriva ihop artikeln.

Skulle tippa på att personen som sade detta är avis!!!

MEN om ni skulle få en som är oerhört krävande av någon anledning kanske planen får revideras något.

Men jag absolut inte några hinder för att åka på en liten semester, prata och skriva lite. Finns ju de som skriver på buke strax efter förlossningen

 

[SaraXX]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Svarar båda:

Tack, vad skönt att höra! Det är klart att det blir skillnad om den lilla är sjuk eller det blir nåt annat krångel men det vill jag inte planera för.

Då tror jag att jag håller mig till ursprungsplanen så länge....

 

[Michellan95]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Allt beror ju på hur man mår. När dottern var 1 vecka gammal var jag på middag med släkten, 2,5 vecka gammal åkte jag 5 mil och firade kusinen som fyllde år och när hon var 5 veckor var jag på studenten 5 mil bort det också.

Jag var nog väldigt pigg efter min förlossning men jag hade ingen lust att göra ngt, det är väl det som är skillnaden.

 

[Mabuse]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Det är väl inte så mycket att man sitter hemma och fånler som att bebis kan ta ganska mycket tid i anspråk i början, plus att du kanske inte är på topp direkt efter graviditet och förlossning. Men det är väldigt olika.

Men sitta hemma måste man ju inte. Vi var hos mina föräldrar och firade midsommar när bebis var knappt två veckor, och då blev jag ändå akutsnittad och mådde rätt risigt efter förlossningen. Jag ska inte påstå att det var fullt ös medvetslös den första månaden efter förlossningen, men visst gjorde vi saker - åkte och fikade, gjorde utflykter. För en del kan amningen kräva lite koncentration i början, man kanske inte gärna sitter ute på stan och ammar bland en massa folk, men det där är olika.

Artikelskrivande kräver nog barnvakt, plus att du pallar att jobba i en-tvåtimmarsintervaller mellan amningarna, och fast du kanske inte sovit så mycket. Ammar du inte kan du ju vara borta hur mycket du vill.

 

[SaraXX]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Artikelskrivande kräver nog barnvakt

Jo fast vi är ju två föräldrar. Amma måste ju jag göra men resten är vi ju två om.

Visst förstår jag att bebis tar mycket uppmärksamhet i anspråk men det kan väl inte behövas 2 vuxna 24 timmar om dygnet för 1 bebis?

Artikelskrivande tar nog totalt 3 timmar effektiv tid kanske, inte nödvändigtvis i ett sträck.

 

[Mustasukka]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Jag har inte känt av nåt behov av att sitta och fånle hela dagarna när jag fått mina barn. Kanske de första två dagarna, sen har jag levt som vanligt.
Jag skulle inte avråda dig från att åka nånstans med en liten bebis.

 

[Calazirya]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Det är nog individuellt..

Jag som aldrig är stilla, är ute i skog/natur jämt och alltid i farten slutade ju inte upp med det. Jag mådde bra och var piggeling rätt omgånde efter förlossningen. Vi åkte på resa till familjen och vännerna när hon var knappa månaden, det gick bra. Jag hade tyckt att det bara vara supertråkigt att mysa runt hemma, medan andra föredrar det. Jag tror faktiskt det är lite hur man är som person och det vet man med sig även innan man får barn.

 

[Mabuse]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Jo fast vi är ju två föräldrar. Amma måste ju jag göra men resten är vi ju två om.

Ja, då är det ju inga problem. Ofta jobbar ju den ena när det gått en månad efter förlossningen, men är ni hemma bägge två så är det ju inga problem, kommer förmodligen krävas lite fokus och koncentrationsförmåga från din sida bara. Jag satte mig på ett fik när jag behövde jobba i början, det kan ju vara ett tips.

Visst förstår jag att bebis tar mycket uppmärksamhet i anspråk men det kan väl inte behövas 2 vuxna 24 timmar om dygnet för 1 bebis?

Det beror på vad det är för bebis, en del bebisar sover väldigt dåligt, och en del vill inte gärna sitta/ligga ensamma i början. Sen är det ju inte bara bebisen som ska fixas - ni vill förmodligen hinna handla, städa, laga mat, duscha, tvätta och allt det andra jordiska också, och det kan ta lite tid innan man får sån snits på det att man kan fixa det samtidigt som man tar hand om bebis. För en rutinerad förälder är det kanske ingen konst, men de flesta förstagångsföräldrar är ju inte det.

Artikelskrivande tar nog totalt 3 timmar effektiv tid kanske, inte nödvändigtvis i ett sträck.

Det kanske blir lite tight att hinna det samma dag, möjligen, men om det räcker att du är klar dagen därpå, och din man är hemma och tar bebis, så borde det gå utmärkt.

 

[Snurrfian]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Som sagt beror det nog väldigt mycket på hur man mår, men på det stora hela är det inget som hindrar en utflykt!

Själv jobba jag första veckan när jag kom hem från BB med första barnet, men det var verkligen ingen ultimat situation, den var pressad på många sätt och barnet var egentligen det minsta problemet.

Sen kan det vara så om man ammar så brukar det finnas ökningsperioder, då man kanske planerar att göra en massa saker men helt plötsligt inser man att klockan har sprungit ifrån en och det är slut på dagen. Mest för att man har en aning missnöjd bebis som vill äta hela tiden. Men det är ju inget konstant läge direkt, utan vissa dagar.

Med andra barnet fanns liksom inte på kartan att bara vara hemma och mysa, den äldsta ville göra en massa saker och komma iväg till sina egna vänner så det var bara att få det att fungera. Jag har haft nackdelen att föda båda barnen när det har varit som mest på makens jobb så han har inte kunnat varit ledig i början, men å andra sidan så jobbar han så att han har kunnat komma hem en halvtimme och passat bebis medans jag har kört stora syster till dagis tex för att slippa väcka upp bebis för att packa i bilen, ur bilen, in på dagis, i bilen och ur hemma igen... Åh vad jag önskade att jag bodde på promenad avstånd från dagis när den yngsta var liten...

 

[LitenIsa]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Efter första barnet ville jag ha social kontakt med andra hela tiden. Träffade vänner och bekanta i princip varje dag.

Nr 2 som var vaken dygnet runt och antingen hängde i min bröstvårta eller illvrålande var lite mer besvärlig. där drog jag mig faktist för att gå någonstans då jag visste att hon ändå bara skrek hela tiden. Plus att jag ALDRIG sov och gick som i en dimmma hennes första 6 mån.

Beror nog som många innan skrivit vad du är för person samt vad den lilla krabaten som kommer när för en individ.

Kan tillägga att vår andra dotter har vissa allergier mot mat och det var därför hon skrek konstant i 6 mån.

 

[Lottch]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Det är svårt att planera hur något ska blir när man får barn. Jag skulle rida in två unghästar 4 v efter förlossningen, men det slutade med ett svårläkt akutsnitt, så att det dröjde 5 månader innan jag kunde börja att ens tänka tanken att sitta på en häst.

Men att man bara sitter hemma och fånler har jag svårt för att se. Jag kunde inte sitta still längre än en vecka, sen var vi ute och for. Det har aldrig varit några problem, det krävs bara lite mer planering än när man är själv.

 

[Sol]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

10 dagar efter sonen föddes kom första släkten på besök. Vi hade inga problem att åka med familjen och hälsa på hela släkten över jul 6 veckor efter förlossningen. Vi var inte alls sådana som isolerade oss efter att vi fått barn.

Samtidigt är det ju svårt att veta hur det blir innan barnet kommit. Man ska nog inte planera för mycket och vara beredd på att eventuella planer kan komma att rubbas. Det beror ju liksom helt på hur det blir.

 

[Cyllene]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Jag hade kunnat vara den som svarade så! Efter min förlossning - aldrig innan. Innan skulle mitt liv bli som vanligt, jag skulle rida, driva mitt företag och ha en underbar sommar.

Så blev det inte. Jag var fysiskt medtagen efter en extremt tuff graviditet och sen en relativt normal förlossning. Men jag hade ont ändå och var ganska medtagen i början och ville mest få in liten rutiner hemma. Sen visade det sig att jag fick en inte så enkel bebis. Han var redan från dag 1 enbart nöjd med mig och inte ens hans pappa kunde trösta honom. Han sov aladrig mer än 15 min i sträck dagtid och man visste aldrig när. Han var från dag 1 väldigt aktiv och hatade att ligga ner, han ville bli buren så han kunde se. Vagnen vägrade han. Jag kunde aldrig vara ifrån honom många sekunder innan hans värld rasade! Det verkar vara ovanligt, men så blev det och idag är han trygg med de flesta trots att han är i en känslig period där många andra är mammiga.

Dessutom så fick jag ett barn som inte fixar att åka bil. Han har hittills idag vid 8 månaders ålder inte åkt mer än 7 mil enkel resa och det var en plåga. Då var han kanske 1,5 mån och jag var tvungen att åka med en häst till klinik. Alla som åkte med får panik när de pratar om den resan. Idag kan jag åka och handla ca 20 min resa men jag vet aldrig hur det blir.

Så att åka med mitt barn på en minisemester och göra jobb när han var 2 månader - no way!

Förhoppningsvis kan ni åka på er resa - och de flesta som de ser här ovan kan göra det. Men ha i åtanke att det inte alltid blir som man tänkt!

PS. Hade tänkt ta med mig bebis till USA nån månad nu när jag ändå är föräldrarledig. Har mycket släkt och vänner där. Så blev det inte heller. Däremot en tredagars resa till Spanien med min mamma med som barnvakt! Alltid nåt. Flyga gillar han bättre än att åka bil...

 

[Cyllene]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Och sen sitter man inte hemma och fånler. Man sliter som ett djur med att lära sig hur sin bebis fungerar 24 timmar per dygn och önskar att dygnet hade 34 timmar så att man hann med nåt annat än att lära sig hur bebis fungerar och ta hand om bebis. Sitta och le hann jag aldrig med.

 

[Kamomilla]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Man sliter som ett djur med att lära sig hur sin bebis fungerar

Fick inte du med dig manualen hem från BB?

 

[Hiddeous]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Jag fick höra att jag absolut inte kommer att orka. Är det så? Jag blev jättenere när jag fick höra det och tycker det låter som skit.

Det finns ju ingen som kan svara varken ja eller nej på det i förväg. Har du inte sovit mer än ett par timmar är du kanske inte så pigg på att ta med dig barnet (som kanske inte heller sovit särskilt bra) och sedan sätta dig och jobba. Det beror helt på hur rutinerna fungerar, hur barnet äter och sover, hur du mår efter förlossningen psykiskt och fysiskt, hur ni får ihop livet i övrigt. Jag hade lätt kunnat göra det, men det känns rätt bökigt att släpa med mat och plötsligt avbryta intervjun för att man behöver byta blöja/torka spyor/amma/värma flaska, och sedan vyssja en timme tills den lille/a somnat eller slutat skrika. Det kan helt enkelt funka jättebra, eller bli total katastrof och bara stressande.

 

[TinyWiny]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Med sonen var jag helt slut i tre månader efter en tuff graviditet och en riktigt tuff 78 timmars förlossning. Att han aldrig sov mer än 30, max 40 minuter på dagen och vägrade vagnen när han inte sov, att han åt en gång i timmen på natten och var tredje på dagen gjorde att jag verkligen slet för att ens kunna få en dusch då och då eller hinna få i mej lite mat. Att laga maten var en riktig pärs.

Med dottern däremot som föddes efter 16 veckors sängläge pga hotande förtidsbörd med katastrofsnitt efter 36 timmars värkarbete. Som sov hela natten från hon var två veckor och var nöjd med att äta med tre timmars intervaller dagtid och sov därimellan. Med henne har det inte varit några problem med någonting. Vi var på semester på sommaren (hon är född i april) utan problem och utan att hennes mat och sömnrutiner rubbades.
Hon hängde med överallt, älskade att åka vagn och kunde ligga i timmar i den även om hon var vaken bara hon fick vara med eller sitta i bärsele och vara nära och bli ammad.

Allt beror ju på hur barnet som bor därinne är och hur man själv mår. Tröttheten jag kände med sonen kom aldrig med dottern även om jag faktiskt väntade på den länge

Men, att sitta och fånle har jag aldrig hunnit med, det har varit fullt ös hela tiden. Då sonen var etta så krävde ju han som 22 månaders sitt och efter att ha legat i 16 veckor så kan jag ärligt säga att jag var ganska sugen på att se mer än lägenhetens väggar. Jag njöt av att kunna gå promenader eller bara sitta vid lekplatsen och titta på när sonen lekte, jo jag erkänner, då någon gång ibland hann jag nog med att bara fånle lyckligt över mina underbara barn

 

[ako]

Sv: Sitter man verkligen bara och stirrar?

Det där är ju helt olika! Det man ska ha i bakhuvudet är ju att det kan vara så att man är trött eller helt enkelt behöver göra andra saker den tid som blir över mellan amningarna så att man inte bokar upp sig på saker som verkligen står ioch faller med en jälv och som man i princip inte kan boka av. Man kan ha en enkel förlossning och en bebis som sover gott hela nätterna eller så kan man bli akutsnittad och få en unge med kolik - och allt däremellan, så hur man mår och vad man orkar beror ju på situationen.

Jag tycker inte din plan låter konstig alls, men bli inte ledsen om du behöver revidera den lite om det behövs !

Själv hade jag en enkel förlossning, men däremot en liten unge som inte sov på nätterna de första tre månaderna, och var trött därför. Vi turades dock om med nätterna och gick i tvåskift så att vi fick sova lite i a f. När L var två och en halv månad red jag tre dagar i veckan och hade lektioner en kväll, vilket funkade utmärkt.

Att man vill slå ner på tempot när man får en liten bäbis är ju helt naturligt, och säkert naturens sätt att få en att ta det lugnt och ge den lilla en lugn start på livet. Från att ta det lite lugnt till att bli totalt handlingsförlamad är ju dock ett stort steg! Och det ÄR lite omtumlande att bli förälder!

Lycka till!