Sitter fast

Den här helgen hade jag tänkt skörda mina grönsaker, men igår regnade det och idag ligger jag i sängen och är apatisk. Måendet är inte på topp precis och jag får ingen hjälp av VC. De bara krånglar hela tiden och veckorna går.

Först fick jag en tid hos kuratorn men jag insåg snabbt att hon inte kunde göra något. Dessutom skulle det dröja 3 veckor innan jag fick nästa tid. Hur bedriver man en effektiv vård när det är så lång tid mellan besöken? Jag hade redan före första besöket flaggat för att jag mådde så pass dåligt att jag inte hade någon aptit ens.

En vecka efter första besöket insåg jag det orimliga i det hela och skickade då in en del kritik till mottagningen. Jag blev då uppringd och skulle få träffa en läkare men först var jag då tvungen att ordna fram min gamla journal. Innan dess kunde jag inte få någon tid. Jag frågade om de kunde be om journalen men de tyckte det var enklare och bättre om jag gjorde det själv eftersom jag annars behövde komma ner och skriva på att jag godkände att de tog ut journalen.

Det dröjde innan jag orkade ta tag i det. Och jag gick bet på att få tag i den via 1177. Tekniskt fel. Så jag informerade supporten att det inte fungerade. Mer tid gick. Sen orkade jag prova igen. Sajten fungerade men det fanns ingen möjlighet att få tag i den gamla journalen via sajten. Så jag ringde gamla mottagningen. Då fick jag veta att det inte var tillåtet för dem att skicka journalen till VC här men de skulle skicka dem till min folkbokföringsadress. Några dagar senare fick jag veta att de fick inte skicka den till mig heller. De behövde min underskrift för att göra detta . Och mottagningen ligger 23 mil härifrån.

Jag bollas alltså fram och tillbaka samtidigt som jag inte ens begriper varför jag inte bara kan få en tid och varför journalen ens är nödvändig. Inget i den är ju aktuellt i alla fall.

Det har nu gått en och en halv månad sedan jag kontaktade VC här och inget har hänt.

Och under tiden suger livet och inget fungerar. Jag har en känsla av att det är mer som kommer att gå åt helvete. Och jag är helt ensam i allt det här.

 

[Magiana]

Förlåt att jag klippt lite i ditt inlägg @Cheeserica , men @Magiana - läs de här två styckena några gånger igen och tänk över dem. Är det något du kan applicera på dig själv?

Jobbmässigt så blir saker inte gjorda alls om jag inte gör vad jag ska. Ingen annan kan ta det för jag är den enda anställda. På det privata planet anser jag mig inte ha råd att anlita hjälp. Pengarna behövs till annat. Jag hade förvisso hjälp av volontärer förra året, men det var stressande.

Vad gäller mina drömmar så sker ingen utveckling alls.

 

[AraSlei]

Jobbmässigt så blir saker inte gjorda alls om jag inte gör vad jag ska. Ingen annan kan ta det för jag är den enda anställda. På det privata planet anser jag mig inte ha råd att anlita hjälp. Pengarna behövs till annat. Jag hade förvisso hjälp av volontärer förra året, men det var stressande.

Vad gäller mina drömmar så sker ingen utveckling alls.

Nej, så klart behöver du sköta ditt jobb.

Jag tror dock att du behöver släppa på kraven på det du utför på fritiden - låta det som blir gjort vara good enough.
I dagsläget känns det som att du inte gör saker eftersom du ändå inte kan göra det perfekt - och då kan det lika gärna kvitta.

Volontärerna var du väl inte nöjd med för att de inte gjorde ett tillräckligt bra jobb?

 

[Cheeserica]

Jag har varit hos kuratorn en gång. Det gav absolut ingenting. Den uppfattning jag fick var att hon inte hade några verktyg alls för att hantera mitt mående. Hon kommenterade att jag resonerade så klokt och att jag ju hade klarat så mycket förr (underförstått: jag borde klara mitt mående själv och inte ta upp hennes tid.) Vid samtalets slut fick jag poängtera att jag definitivt inte hade pratat klart och då fick jag en ny tid. Den skulle vara 3 veckor senare. Tydligen är det standard här att man inte får gå oftare än var tredje vecka.

Jag förstår. Säg det till läkaren när du träffar hen, så kanske de har ett bättre förslag? För det är utan tvekan så att du behöver hjälp att hantera dina tankar. Det är inget fel på dig eller dina drömmar, du är förmodligen "för bra för ditt eget bästa". Men du måste få hjälp att ändra på tankarna annars kommer du aldrig kunna må bättre.

Jobbmässigt så blir saker inte gjorda alls om jag inte gör vad jag ska. Ingen annan kan ta det för jag är den enda anställda.

Men vet du, det är precis det där jag menar med att känna sig oumbärlig. Det kan vara en känsla du har, eller så ÄR det verkligen så. Men när du blir sjuk och inte kan göra ditt jobb blir det ju ändå inte gjort. Och det viktiga att komma ihåg är att det är inte ditt problem, det är din arbetsgivare. För du är inte till nytta för varken dig själv eller arbetsgivaren när du inte har energi att orka leva. Om du skulle vara sjukskriven i ett halvår, så skulle din arbetsgivare vara TVUNGEN att lösa det utan dig. Men jag vet att det är tanken på att inte vara där, att inte klara av, att inte ställa upp, att göra ett dåligt jobb, som är det svåra. Det är det man måste jobba med.

Du har gjort helt rätt som sjukskrivit dig. Nästa steg är att träffa en läkare som kan se om du behöver sjukskrivas längre än en vecka. Börja där, och tills du träffat en läkare gör bara sånt du vill och måste. Gå i skogen om det känns bra att vara där. Ta med dig något att äta ut i skogen så kanske du kan få i dig lite mat också. Och sov och vila.

 

[Magiana]

Nej, så klart behöver du sköta ditt jobb.

Jag tror dock att du behöver släppa på kraven på det du utför på fritiden - låta det som blir gjort vara good enough.
I dagsläget känns det som att du inte gör saker eftersom du ändå inte kan göra det perfekt - och då kan det lika gärna kvitta.

Volontärerna var du väl inte nöjd med för att de inte gjorde ett tillräckligt bra jobb?

Sakerna på fritiden blir ju inte gjorda alls. Eller ja, det blir bara löpande underhåll som jag inte riktigt hinner med och allt är hela tiden på väg att förfalla. Jag har t.ex. ännu inte tagit hand om min skörd.

Det var bara den sista volontärer jag inte var nöjd med. Övriga var ok. Det jobbiga var att prata engelska hela dagarna, att planera vad som skulle göras och när, förmedla instruktioner för detta, sköta inköp av material för att kunna få jobbet utfört m.m.

 

[Mabuse]

Jag är sjukskriven idag och har kontaktat VC genom mina vårdkontakter. Jag har informerat dem om att jag nu dessutom är sängliggande och äter inte.

Vad gäller min trädgård så lyckas jag inte ens med ett steg i taget. Det blir ingen utveckling alls för all tid går bara åt till grundläggande underhåll. Knappt det ens.

Grundläggande underhåll i en trädgård tar ju rätt mycket tid bara det. Jag skulle nog ha en mer radikal idé än att bara se tiden an och ta en bit i taget: så som tomten ser ut, och med den jordmån du har, så är det ett enormt arbete att få en trädgård.

Så antingen satsa bara på grönsaker - det verkar ju mest vara det du är intresserad av - kanske plantera någon skötselfri buske och ha några blomkrukor, men i övrigt lägga igen rabatterna.

Eller också sälja och köpa ett hus som har en tomt med bättre förutsättningar. Åtminstone bra jord, och helst en välskött trädgård också. Då kan du ju börja där den här trädgården i absolut bästa fall är om tio år. Plus att du slipper stora delar av oändlighetsarbetet med jordförbättring som den här trädgården troligen kräver, om man ser till hur jorden ser ut.

 

[bettysmatte]

Jag tror ärligt talat att du inte har fattat något av vad jag skrivit. Jag har ju sagt att jag ska sluta rida femtioelva gånger. Då kanske jag kan börja se lite utveckling i stället för att inget händer ö.h.t. Nu hinner jag nätt och jämnt klippa gräset.

Nu förstår jag inte vad du menar alls? Medryttarhästen har väl inte ens med dina drömmar att göra? Det är väl trädgården, solcellerna, bina, skörden, husrenovering, byggande av diverse möbler, osv osv osv som ingår i dem? Vad är realistiskt av DETTA, och vad är en okej tidsplan för det (utan att du stupar och/eller ger upp med andra ord)?

 

[Magiana]

Nu förstår jag inte vad du menar alls? Medryttarhästen har väl inte ens med dina drömmar att göra? Det är väl trädgården, solcellerna, bina, skörden, husrenovering, byggande av diverse möbler, osv osv osv som ingår i dem? Vad är realistiskt av DETTA, och vad är en okej tidsplan för det (utan att du stupar och/eller ger upp med andra ord)?

Exakt allt är realistiskt om jag inte rider. Då skulle jag kunna komma framåt.

 

[Mabuse]

Exakt allt är realistiskt om jag inte rider. Då skulle jag kunna komma framåt.

Då så, då har du ju lösningen. Att sluta rida är ju en ganska enkel sak att ordna, det kan väl inte vara mer än en månads uppsägningstid?

 

[Kilauea]

Sakerna på fritiden blir ju inte gjorda alls. Eller ja, det blir bara löpande underhåll som jag inte riktigt hinner med och allt är hela tiden på väg att förfalla. Jag har t.ex. ännu inte tagit hand om min skörd.

Det var bara den sista volontärer jag inte var nöjd med. Övriga var ok. Det jobbiga var att prata engelska hela dagarna, att planera vad som skulle göras och när, förmedla instruktioner för detta, sköta inköp av material för att kunna få jobbet utfört m.m.

Vi har bott i vårt hus i sex år nu. Innan vi flyttade in hade ingen brytt sig om trädgården på 10-20 år (!), den hade bara fått växa igen. Vi är långt ifrån klara med trädgården (och huset) men det får ta den tid det tar. Det är funktionellt, vilket är det viktiga. Vi kan fortfarande inte använda alla delar av trädgården, en del är fortfarande igenvuxet värre än en djungel, för vi hinner inte. Men vi har accepterat att det är så. Det är nåt jag tror du måste lära dig med, acceptera vad du orkar och hinner.

Jag jobbar tex 50%, för mig innebär det tex måndag hushållsarbete, tisdag onsdag jobb, torsdag vila (har jag tur orkar jag en längre sväng med labben annars blir det två kortare), fredag jobba, lördag vila, söndag göra saker. Veckan efter jobbar jag bara två dagar, vilket ger mig fler dagar att orka saker på. Jag blir inte riktigt på min lön, men klarar mig (även om det skulle ta slut mellan mig och sambon).
Medryttarhäst har jag inte haft på länge, orkar helt enkelt inte.

 

[Magiana]

Grundläggande underhåll i en trädgård tar ju rätt mycket tid bara det. Jag skulle nog ha en mer radikal idé än att bara se tiden an och ta en bit i taget: så som tomten ser ut, och med den jordmån du har, så är det ett enormt arbete att få en trädgård.

Så antingen satsa bara på grönsaker - det verkar ju mest vara det du är intresserad av - kanske plantera någon skötselfri buske och ha några blomkrukor, men i övrigt lägga igen rabatterna.

Eller också sälja och köpa ett hus som har en tomt med bättre förutsättningar. Åtminstone bra jord, och helst en välskött trädgård också. Då kan du ju börja där den här trädgården i absolut bästa fall är om tio år. Plus att du slipper stora delar av oändlighetsarbetet med jordförbättring som den här trädgården troligen kräver, om man ser till hur jorden ser ut.

Det är gräsklippningen som tar tid, inte rabatterna. Vad gäller rabatterna så lägger man på några centimeter dynga och sedan täckbark eller liknande på det. Haken är att jag än så länge inte har någon gödselkompost och inte heller har kollat upp var jag kan hämta dynga utan spån. Att köpa dynga på påse vill jag inte göra. På det viset blir rabatterna nästan underhållsfria. Ja, bra rabattkanter behöver man också. Jag har bara inte kommit på hur jag ska utforma dem och vet inte var jag ska få tag i material till detta.

När jag köpte det här huset sa jag att jag aldrig mer skulle flytta. Jag har flyttat alldeles tillräckligt många gånger och det är verkligen jättejobbigt att flytta och jättejobbigt att aldrig få möjligheten att rota sig. Jag har i många år varit rastlös för att jag inte haft ett stadigt boende. Min högsta dröm sedan jag var runt 20 år, var att få äga mitt boende. Nu när jag äntligen gör det över 20 år senare, är jag inte villig att släppa taget hur som helst. Det här stället har massor av potential för att jag ska kunna uppfylla fler drömmar. Att hitta något annat motsvarande är nog inte helt lätt faktiskt.

 

[Magiana]

Då så, då har du ju lösningen. Att sluta rida är ju en ganska enkel sak att ordna, det kan väl inte vara mer än en månads uppsägningstid?

Det är ingen uppsägningstid alls. Dilemmat är att jag gillar hästen och han är gammal så ingen vet hur länge han hänger med. Så jag tänkte kompromissa och dra ner antalet dagar under växtsäsongen för att sedan sluta helt när hästen tas bort. Jag skulle nog också känna mig taskig mot hästägaren om jag slutade för det är svårt att hitta medryttare här. Jag har t.o.m. dåligt samvete för att jag dragit ner ridningen till 2 gånger i veckan.

 

[Sar]

Det är gräsklippningen som tar tid, inte rabatterna. Vad gäller rabatterna så lägger man på några centimeter dynga och sedan täckbark eller liknande på det. Haken är att jag än så länge inte har någon gödselkompost och inte heller har kollat upp var jag kan hämta dynga utan spån. Att köpa dynga på påse vill jag inte göra. På det viset blir rabatterna nästan underhållsfria. Ja, bra rabattkanter behöver man också. Jag har bara inte kommit på hur jag ska utforma dem och vet inte var jag ska få tag i material till detta.

När jag köpte det här huset sa jag att jag aldrig mer skulle flytta. Jag har flyttat alldeles tillräckligt många gånger och det är verkligen jättejobbigt att flytta och jättejobbigt att aldrig få möjligheten att rota sig. Jag har i många år varit rastlös för att jag inte haft ett stadigt boende. Min högsta dröm sedan jag var runt 20 år, var att få äga mitt boende. Nu när jag äntligen gör det över 20 år senare, är jag inte villig att släppa taget hur som helst. Det här stället har massor av potential för att jag ska kunna uppfylla fler drömmar. Att hitta något annat motsvarande är nog inte helt lätt faktiskt.

Nu har inte jag något emot dynga med spån men när jag vill ha spånfritt åker jag och skottar ut från en kompis hagskjul där de inte har halm eller spån i det ena. Kanske det finns någon med sådan lösdrift i din närhet? Annonsera på Buke. Alternativt skotta direkt från hagen.

 

[vallhund]

@Magiana vad ger det dig att skriva alla dessa trådar om hur hopplöst allt är?
Du dissar precis allt som skrivs till dig o framställer dig själv som obotlig, depressiv pessimist. Att fragmentera ut din ångest på buke fungerar inte så bra, dags att byta taktik?

 

[AraSlei]

Sakerna på fritiden blir ju inte gjorda alls. Eller ja, det blir bara löpande underhåll som jag inte riktigt hinner med och allt är hela tiden på väg att förfalla. Jag har t.ex. ännu inte tagit hand om min skörd.

Det var bara den sista volontärer jag inte var nöjd med. Övriga var ok. Det jobbiga var att prata engelska hela dagarna, att planera vad som skulle göras och när, förmedla instruktioner för detta, sköta inköp av material för att kunna få jobbet utfört m.m.

Men beror det verkligen på ridningen att du inte hinner med ditt löpande underhåll eller din skörd?

Det kan jag förstå var ansträngande, som jag förstod i någon tidigare tråd var det jobbigaste att du inte blev nöjd med deras arbete.

Men enkla saker för att spara tid är ju att köpa t ex:
- Robotgräsklippare
- Diskmaskin

Gräsklipp till landen måste ju kunna ersättas med något annat?
Om det är din största tidstjuv på sommaren är det ju väl investerade pengar, särskilt när du har en åkgräsklippare + uppsamlare att sälja sedan innan.

 

[Vallmo]

Men drömmar är ju inte verkliga, de är en fantasi, en önskan, något man strävar efter ska ske/ska bli och jag är ledsen, men dina drömmar verkar ju mer göra ditt liv till en mardröm.

Att ha drömmar är i sig sunt, en vilja att sträva efter något bättre, något roligare, något finare, något mysigare etc. men på något vis känns det som att du har drömmar mer "bara för att" än för att det är vad du vill uppnå.
Att sträva efter något man verkligen vill ska ju vara roligt, lustfyllt, finnas en känsla av glad förväntning Även om det kan vara hårt jobb och ta lång tid för att ta sig från start till mål, så ska ju inte vägen till drömmen vara en total mardröm liksom.

Att söka hjälp, få bukt med måendet, tankarna och känslorna inför en själv tar inte död på några drömmar eller raderar ens identitet. Tvärtom skulle jag vilja säga!

Jättebra formulerat @Gnist

Som en jämförelse mot din tråd "mitt lilla projekt" så uppfattar jag ju allt arbete du lägger upp och visar som lustfyllt, kreativt och roligt. Hårt slit, ja! Men det finns en glädje bakom som känns när man läser.
I stort sett verkar det vara i princip samma saker som du och @Magiana gör men skillnaden är att du verkar leva din dröm medans ts vill uppnå sin dröm. Vägen dit verkar dock bara vara skit.

 

[Vallmo]

@Magiana jag säger det rätt ut, men jag tror du har en depression och jag är ganska säker på att antidepressiva skulle hjälpa dig väldigt mycket.
Dom biverkningar du pratar om kan inte vara värre än hur du mår nu.
Ditt tankemönster kommer inte ändra sig nämnvärt så länge du inte tar emot hjälp (medicin).
Ibland har man inget val.
Man får välja mellan två mindre bra saker. I ditt fall tror jag att medicin skulle vara det bästa alternativet.

Nu ska jag sluta med mina nätdiagnoser.
Enda anledningen till att jag skriver det rakt ut såhär är att du har skrivit så mycket om ditt mående så för mig är det väldigt tydligt vad det handlar om.

 

[Gnist]

Jättebra formulerat @Gnist

Som en jämförelse mot din tråd "mitt lilla projekt" så uppfattar jag ju allt arbete du lägger upp och visar som lustfyllt, kreativt och roligt. Hårt slit, ja! Men det finns en glädje bakom som känns när man läser.
I stort sett verkar det vara i princip samma saker som du och @Magiana gör men skillnaden är att du verkar leva din dröm medans ts vill uppnå sin dröm. Vägen dit verkar dock bara vara skit.

Tack och ja, jag lever i symbios med livet på min väg mot framtiden,
Jag sliter hårt som attan och mycket av "småslitet" hamnar ju inte i tråden, men samtidigt är det roligt. Det är ju vad jag vill göra, vad jag alltid har gjort förutom uppehållet efter skilsmässan när jag var stadsmänniska

Jag njuter verkligen av varje litet steg jag kommer framåt på den vägen och helt ärligt så är resan mot målet nästan mer värd, mer givande än att faktiskt uppnå slutmålet kan jag tycka, för om/när jag når dit vad ska jag då göra?

Stora skillnaden mellan mig och @Magiana som jag ser det är att jag strävar efter att må bra, att vara lycklig och hon eftersträvar perfektion och kan hon inte direkt uppnå den perfektionen så är det inte värt/lönt att göra något alls.

Så egentligen väldigt liknande liv, liknande framtidsplaner och med ganska lika förutsättningar, men sett ur 2 helt och totalt olika personligheters perspektiv.

Och från mitt perspektiv så är roten i ts fall den otroligt låga självbilden, att hon behöver hjälp med att komma till den insikten att "jag är värd att må bra, jag är värd ha ett bra, rikt och lyckligt liv". Men sedan ska man ju också vilja ta tag i det, jobba med det, se till att få den hjälp man behöver och det är ju upp till var och en om man vill förändra sina tankebanor, sina känslor inför en själv.

 

[Magiana]

Men beror det verkligen på ridningen att du inte hinner med ditt löpande underhåll eller din skörd?

Det kan jag förstå var ansträngande, som jag förstod i någon tidigare tråd var det jobbigaste att du inte blev nöjd med deras arbete.

Men enkla saker för att spara tid är ju att köpa t ex:
- Robotgräsklippare
- Diskmaskin

Gräsklipp till landen måste ju kunna ersättas med något annat?
Om det är din största tidstjuv på sommaren är det ju väl investerade pengar, särskilt när du har en åkgräsklippare + uppsamlare att sälja sedan innan.

Ja, ridningen är en stor tidstjuv.

Som jag sa var det bara den sistnämnda volontärer jag inte var nöjd med. De andra var okej.

Jag vet faktiskt inte vad som skulle kunna ersätta gräsklipp. Jag vet inget annat som bevarar fukten i jorden, gödslar och håller ner ogräset på en och samma gång.

Sen har jag ingen åkgräsklippare. Den jag har måste man gå efter men den går i alla fall själv så man slipper skjuta den framför sig.

 

[Sar]

@Magiana vad ger det dig att skriva alla dessa trådar om hur hopplöst allt är?
Du dissar precis allt som skrivs till dig o framställer dig själv som obotlig, depressiv pessimist. Att fragmentera ut din ångest på buke fungerar inte så bra, dags att byta taktik?

Det kan väl vara bra för @Magiana att ha en ventil på Buke där hon inte behöver hålla uppe skenet och där hon kan få stöttning, råd och hjälp. Oavsett om hon under perioder är mer eller mindre mottaglig. Vi är många som bryr oss om henne trots att vi inte känner henne IRL

 

[Raderad medlem 6459]

Du dissar precis allt som skrivs till dig o framställer dig själv som obotlig, depressiv pessimist.

Det tycker inte jag alls stämmer. Tvärtom tycker jag att det du skriver är onödigt hårt och faktiskt inte snällt alls. Vilken idiot som helst kan ju se @Magiana har det tufft och behöver stöd för att kunna få hjälp med det. Att då som du komma in och ge ytterligare en liten spark på henne känns i mitt tycke otroligt onödigt och elakt.