Sitter fast

Den här helgen hade jag tänkt skörda mina grönsaker, men igår regnade det och idag ligger jag i sängen och är apatisk. Måendet är inte på topp precis och jag får ingen hjälp av VC. De bara krånglar hela tiden och veckorna går.

Först fick jag en tid hos kuratorn men jag insåg snabbt att hon inte kunde göra något. Dessutom skulle det dröja 3 veckor innan jag fick nästa tid. Hur bedriver man en effektiv vård när det är så lång tid mellan besöken? Jag hade redan före första besöket flaggat för att jag mådde så pass dåligt att jag inte hade någon aptit ens.

En vecka efter första besöket insåg jag det orimliga i det hela och skickade då in en del kritik till mottagningen. Jag blev då uppringd och skulle få träffa en läkare men först var jag då tvungen att ordna fram min gamla journal. Innan dess kunde jag inte få någon tid. Jag frågade om de kunde be om journalen men de tyckte det var enklare och bättre om jag gjorde det själv eftersom jag annars behövde komma ner och skriva på att jag godkände att de tog ut journalen.

Det dröjde innan jag orkade ta tag i det. Och jag gick bet på att få tag i den via 1177. Tekniskt fel. Så jag informerade supporten att det inte fungerade. Mer tid gick. Sen orkade jag prova igen. Sajten fungerade men det fanns ingen möjlighet att få tag i den gamla journalen via sajten. Så jag ringde gamla mottagningen. Då fick jag veta att det inte var tillåtet för dem att skicka journalen till VC här men de skulle skicka dem till min folkbokföringsadress. Några dagar senare fick jag veta att de fick inte skicka den till mig heller. De behövde min underskrift för att göra detta . Och mottagningen ligger 23 mil härifrån.

Jag bollas alltså fram och tillbaka samtidigt som jag inte ens begriper varför jag inte bara kan få en tid och varför journalen ens är nödvändig. Inget i den är ju aktuellt i alla fall.

Det har nu gått en och en halv månad sedan jag kontaktade VC här och inget har hänt.

Och under tiden suger livet och inget fungerar. Jag har en känsla av att det är mer som kommer att gå åt helvete. Och jag är helt ensam i allt det här.

 

[AraSlei]

Ja, ridningen är en stor tidstjuv.

Som jag sa var det bara den sistnämnda volontärer jag inte var nöjd med. De andra var okej.

Jag vet faktiskt inte vad som skulle kunna ersätta gräsklipp. Jag vet inget annat som bevarar fukten i jorden, gödslar och håller ner ogräset på en och samma gång.

Sen har jag ingen åkgräsklippare. Den jag har måste man gå efter men den går i alla fall själv så man slipper skjuta den framför sig.

Det är klart att det är en stor tidstjuv när tre kvällar i veckan går bort, men det finns ju fortfarande 2 kvällar och 2 heldagar kvar? Förutom den veckan du pendlar då, den kvällen försvinner ju helt. Men jag tror det är klokt (som du skriver) att dra ner på ridningen.

Men det måste ju gå att få tag i gräsklipp någon annanstans? Om du slår ihop alla timmar med gräsklipparen på ett år, jämfört med tiden det skulle ta att leta reda på någon med gräsklipp samt att åka och hämta det, så måste det ju vara överlägset mycket mer tidseffektivt att hämta hos någon annan.
Jag läste en artikel om täckodling för ett tag sedan, där folk täckte med halm och löv i stället för gräs. Det kanske vore ett alternativ?

 

[Magiana]

@Magiana jag säger det rätt ut, men jag tror du har en depression och jag är ganska säker på att antidepressiva skulle hjälpa dig väldigt mycket.
Dom biverkningar du pratar om kan inte vara värre än hur du mår nu.
Ditt tankemönster kommer inte ändra sig nämnvärt så länge du inte tar emot hjälp (medicin).
Ibland har man inget val.
Man får välja mellan två mindre bra saker. I ditt fall tror jag att medicin skulle vara det bästa alternativet.

Nu ska jag sluta med mina nätdiagnoser.
Enda anledningen till att jag skriver det rakt ut såhär är att du har skrivit så mycket om ditt mående så för mig är det väldigt tydligt vad det handlar om.

Det där vet jag redan. Vården verkar dock skita i det eftersom jag måste slåss hårt för att de ska göra något för mig.

Och nu tänker jag outa mig. P.g.a. mediciner har jag aldrig haft ett fungerande sexliv. Jag har varit helt död på den fronten. Visst har jag känt lust men aldrig tillfredsställelse. Det är först efter att jag slutat med mediciner som jag insåg vad de gjort med mig. Det är en sorg att ha missat den delen helt och hållet i mitt liv. Jag vet fortfarande inte hur jag fungerar, men är i alla fall inte helt död på den fronten längre. Den biten av livet tycker jag är en för stor del att offra, särskilt som mediciner aldrig botar. De dämpar bara symptom. Jag gör hellre något som botar än som bara dämpar symptom.

Tack och ja, jag lever i symbios med livet på min väg mot framtiden,
Jag sliter hårt som attan och mycket av "småslitet" hamnar ju inte i tråden, men samtidigt är det roligt. Det är ju vad jag vill göra, vad jag alltid har gjort förutom uppehållet efter skilsmässan när jag var stadsmänniska

Jag njuter verkligen av varje litet steg jag kommer framåt på den vägen och helt ärligt så är resan mot målet nästan mer värd, mer givande än att faktiskt uppnå slutmålet kan jag tycka, för om/när jag når dit vad ska jag då göra?

Stora skillnaden mellan mig och @Magiana som jag ser det är att jag strävar efter att må bra, att vara lycklig och hon eftersträvar perfektion och kan hon inte direkt uppnå den perfektionen så är det inte värt/lönt att göra något alls.

Så egentligen väldigt liknande liv, liknande framtidsplaner och med ganska lika förutsättningar, men sett ur 2 helt och totalt olika personligheters perspektiv.

Och från mitt perspektiv så är roten i ts fall den otroligt låga självbilden, att hon behöver hjälp med att komma till den insikten att "jag är värd att må bra, jag är värd ha ett bra, rikt och lyckligt liv". Men sedan ska man ju också vilja ta tag i det, jobba med det, se till att få den hjälp man behöver och det är ju upp till var och en om man vill förändra sina tankebanor, sina känslor inför en själv.

Men hur mycket tid ägnar du åt andra fritidsaktiviteter? Eller jobbresor på några dygn varje månad? Om jag har lite oflyt får jag kanske bara 2 lediga kvällar till trädgårdsarbete på 2 veckor, varav ena kvällen går bort för att jag är för trött och måste vila.

 

[Magiana]

Det är klart att det är en stor tidstjuv när tre kvällar i veckan går bort, men det finns ju fortfarande 2 kvällar och 2 heldagar kvar? Förutom den veckan du pendlar då, den kvällen försvinner ju helt. Men jag tror det är klokt (som du skriver) att dra ner på ridningen.

Men det måste ju gå att få tag i gräsklipp någon annanstans? Om du slår ihop alla timmar med gräsklipparen på ett år, jämfört med tiden det skulle ta att leta reda på någon med gräsklipp samt att åka och hämta det, så måste det ju vara överlägset mycket mer tidseffektivt att hämta hos någon annan.
Jag läste en artikel om täckodling för ett tag sedan, där folk täckte med halm och löv i stället för gräs. Det kanske vore ett alternativ?

Om jag hade haft lerjord, så hade jag absolut kunnat ta löv eller halm. Nu är det tyvärr så att jag har ren sandjord. Det betyder att det är näringsfattigt. Gräsklippet ger näring. Löv och halm tar näring från jorden när det bryts ner. Så det är tyvärr inte helt optimalt. Var jag ska få tag i gräsklipp vet jag dessvärre inte. Gammalt hö kan jag få tag i. Men jag tror att även det tar näring i stället för att ge, åtminstone i nedbrytningsfasen.

 

[AraSlei]

Om jag hade haft lerjord, så hade jag absolut kunnat ta löv eller halm. Nu är det tyvärr så att jag har ren sandjord. Det betyder att det är näringsfattigt. Gräsklippet ger näring. Löv och halm tar näring från jorden när det bryts ner. Så det är tyvärr inte helt optimalt. Var jag ska få tag i gräsklipp vet jag dessvärre inte. Gammalt hö kan jag få tag i. Men jag tror att även det tar näring i stället för att ge, åtminstone i nedbrytningsfasen.

Okej, då behövs gräsklippet.
Du skrev tidigare att dina grannar var trevliga, har de robotgräsklippare eller klipper de gräset med gräsklippare? De flesta dumpar ju bara gräset i skogen, det finns garanterat någon som vill ge bort det till dig

 

[Magiana]

Okej, då behövs gräsklippet.
Du skrev tidigare att dina grannar var trevliga, har de robotgräsklippare eller klipper de gräset med gräsklippare? De flesta dumpar ju bara gräset i skogen, det finns garanterat någon som vill ge bort det till dig

Jag vet inte hur de gör. Jag gissar att de kör med vanlig klippare men inte samlar upp klippet utan låter det ligga. Farbrorn tvärs över vägen kör med åkgräsklippare. Hans barnbarn som bor i huset närmast mig trodde att han nog skulle gilla att hjälpa till att klippa här. Problemet är bara att det på väldigt många ställen är för trångt för en åkgräsklippare.

 

[TinyWiny]

@Magiana Jag upplever precis som du att vården inte har mycket att ge till de som vet hur de ska göra men inte kan nå dit. Jag har en person i min närhet som säger precis som du. Terapier, kurser och diverse går ut på att tala om hur man ska göra men om man redan vet det men inte kan ta sig dit så finns det inte så mycket att hämta där. Det är verkligen ett moment 22.

Jag ser det som mycket märkligt att psykvården inte har kommit längre. Jag tycker inte att det borde vara så svårt att förstå att hjälpen inte är att tala om hur utan att lära ut hur. Att få strategier som faktiskt fungerar. Jag tror att det som alltid handlar om att träffa rätt person. Gör man det så kan det göra underverk.

Min bekant har fått diagnosen dystymi och ska nu halvvägs mot sin vilja börja med mediciner igen för hen ser ingen annan utväg. Hen har precis som du haft problem med ångest och depression sedan tonåren och har verkligen ingen bra erfarenhet av mediciner. Men, har man dystymi så är det inte den gängse behandlingen mot ångest och depression som rekommenderas om jag har förstått rätt. Det är andra doser och andra kombinationer än vad man brukar få vid vanliga depressioner och ångestsymptom.

Att vara så uppgiven som du är nu och har varit länge är fruktansvärt. Du ska ha en eloge som gör det du kan. Att skriva av sig och sedan gå tillbaka i sina texter kan göra att man hittar strategier för hur man ska ta sig vidare.

Du har uppfyllt en stor dröm i ditt liv. Ett eget hus. Försök se det. Försök se att du har klarat av något väldigt väldigt bra. Försök finna ro i det även om det inte är exakt som du vill ha det just nu. Den uppgivenheten du lever i kommer inte att vara för alltid. Det är bara så just nu. Du har sett till att en av dina stora drömmar har slagit in och du kommer se till att fler slår in. Du är en hjälte som kämpar motströms i mina ögon och jag är helt övertygad om att du en dag kommer hitta din flod som du kan flyta med i istället för att kämpa emot.

Kramar

 

[AraSlei]

Jag vet inte hur de gör. Jag gissar att de kör med vanlig klippare men inte samlar upp klippet utan låter det ligga. Farbrorn tvärs över vägen kör med åkgräsklippare. Hans barnbarn som bor i huset närmast mig trodde att han nog skulle gilla att hjälpa till att klippa här. Problemet är bara att det på väldigt många ställen är för trångt för en åkgräsklippare.

Kanske kan du låna ut din uppsamlare till dem, och få klippet i gengäld?

Det hade ju varit toppen om han kunde klippa hos dig också! Även om han inte kommer åt överallt, där åkgräsklipparen inte får plats kan du ju klippa till snabbt med din egengräsklippare

 

[Magiana]

Kanske kan du låna ut din uppsamlare till dem, och få klippet i gengäld?

Det hade ju varit toppen om han kunde klippa hos dig också! Även om han inte kommer åt överallt, där åkgräsklipparen inte får plats kan du ju klippa till snabbt med din egengräsklippare

Tyvärr är det trångt på väldigt många ställen, så jag vet inte om det är mödan värd att ta något med åkgräsklipparen.

Uppsamlaren jag har passar nog bara på min gräsklippare. Så i så fall får jag låna ut hela klipparen.

 

[Gnist]

Men hur mycket tid ägnar du åt andra fritidsaktiviteter? Eller jobbresor på några dygn varje månad? Om jag har lite oflyt får jag kanske bara 2 lediga kvällar till trädgårdsarbete på 2 veckor, varav ena kvällen går bort för att jag är för trött och måste vila.

Senaste jobbet gick det åt 1½ timme per dag för att ta mig till och från, gräsklippandet tog 2½ timme 2 ggr/vecka. Numera bara 2½ timme 1 gång i veckan då jorden här inte är lika bördig.
Sen tränar jag på gym några timmar i veckan, kuskar hit och dit för att transportera tonårsdottern några gånger i veckan.
Hunden och jakten tar sin tid, mer så om höst/vinter när jaktsäsongen är igång, men hon ska ju tränas och hållas i form året om ändå och bärplockning, syltning, saftning, slakt, sköta om och ta rätt på odlingarna, vedhantering och sånt hänger med av bara farten bland de större måstena som skorstensreparationen.

Jag hör till skaran energiska effektiva människor och jag tycker det jag gör är roligt, det ger mig energi även om det är jobbigt, även om kroppen värker och svetten lackar och jag blir så trött att ögonen går i kors, du gör -baserat på vad du skrivit i många olika trådar- inte det.

Jag är en pessimistisk optimist med en väldigt stark självkänsla och med ett högt egenvärde och väldigt mycket driv, du är -igen baserat på vad du skrivit i olika trådar- bara pessimist, har låg självkänsla, lågt egenvärde och inte så mycket driv.

Att jämföra oss två som personligheter är som att jämföra meloner med blomkål alltså. Det går liksom inte.

Däremot vad vi vill och våra mål är väldigt lika i mångt och mycket, men hur vi tar oss fram och navigerar i livet på vägen mot de målen, för att nå dit vi vill är fundamentalt olika. Mitt sätt ger energi och glädje - ditt sätt suger energi och verkar inte ge så värst mycket glädje.

Därav att jag tror på att om du börjar med att prioritera dig själv, ditt välmående, din hälsa, får hjälp med att ändra invanda tankevanor om dig själv så kommer resten också bli väldigt mycket bättre med tiden. Att ta sig ur det ekorrhjul du fastnat i är det väldigt få som klarar på egen hand utan hjälp, så igen; Sök hjälp!

 

[bettysmatte]

Tyvärr är det trångt på väldigt många ställen, så jag vet inte om det är mödan värd att ta något med åkgräsklipparen.

Uppsamlaren jag har passar nog bara på min gräsklippare. Så i så fall får jag låna ut hela klipparen.

Men det finns ingen tonåring som skulle kunna tänka sig att klippa ditt gräs (med din gräsklippare) för en liten peng?

 

[Magiana]

Men det finns ingen tonåring som skulle kunna tänka sig att klippa ditt gräs (med din gräsklippare) för en liten peng?

Om jag betalar 80 kr i timmen till ungdomen och gräsklippningen tar 2 och en halv timme per gång och utförs 1 gång i veckan, så blir det 800 kronor i månaden som försvinner i tomma intet.

 

[vallhund]

Om jag betalar 80 kr i timmen till ungdomen och gräsklippningen tar 2 och en halv timme per gång och utförs 1 gång i veckan, så blir det 800 kronor i månaden som försvinner i tomma intet.

Nej, du får gräset klippt o frigör tid till att göra annat.

 

[bettysmatte]

Om jag betalar 80 kr i timmen till ungdomen och gräsklippningen tar 2 och en halv timme per gång och utförs 1 gång i veckan, så blir det 800 kronor i månaden som försvinner i tomma intet.

Fast, nej, pengarna försvinner väl inte alls i tomma intet? Som @vallhund säger så ger det ju dig en chans att t.ex. fixa med dina grönsaker, bygga något, eller vad som helst !

 

[Magiana]

Fast, nej, pengarna försvinner väl inte alls i tomma intet? Som @vallhund säger så ger det ju dig en chans att t.ex. fixa med dina grönsaker, bygga något, eller vad som helst !

Den utökade kostnaden skulle hålla mig kvar än hårdare i löneslaveriet.

 

[AraSlei]

Tyvärr är det trångt på väldigt många ställen, så jag vet inte om det är mödan värd att ta något med åkgräsklipparen.

Uppsamlaren jag har passar nog bara på min gräsklippare. Så i så fall får jag låna ut hela klipparen.

Det kan väl gubben med åkgräsklipparen få avgöra i så fall? Om han tycker det är väldigt kul att klippa gräs kanske han klipper klart resterande med din klippare

Du kan ju åtminstone kolla med dina grannar - de kanske har uppsamlare själva?

 

[Magiana]

Det kan väl gubben med åkgräsklipparen få avgöra i så fall? Om han tycker det är väldigt kul att klippa gräs kanske han klipper klart resterande med din klippare

Du kan ju åtminstone kolla med dina grannar - de kanske har uppsamlare själva?

Jag kom på att längs en del av trädgården går det att köra med åkgräsklippare.

Grannfarbrorn kommer dock aldrig att köra min gräsklippare. Han är 83 år och väldigt skröpplig. Åkgräsklipparen fungerar som hans permobil.

 

[Kilauea]

@Magiana jag säger det rätt ut, men jag tror du har en depression och jag är ganska säker på att antidepressiva skulle hjälpa dig väldigt mycket.
Dom biverkningar du pratar om kan inte vara värre än hur du mår nu.
Ditt tankemönster kommer inte ändra sig nämnvärt så länge du inte tar emot hjälp (medicin).
Ibland har man inget val.
Man får välja mellan två mindre bra saker. I ditt fall tror jag att medicin skulle vara det bästa alternativet.

Nu ska jag sluta med mina nätdiagnoser.
Enda anledningen till att jag skriver det rakt ut såhär är att du har skrivit så mycket om ditt mående så för mig är det väldigt tydligt vad det handlar om.

Jag tycker mig också utläsa depression i @Magiana s tankar - och då jobbar jag inte ens inom yrket. Dock känner jag igen vissa tankegångar. Det mest frustrerande är att hon inte tycks inse det själv, eller vill inse det. Börjar förstå min stackars sambos känslor när jag hamnade i depression förra gången.

 

[Kilauea]

Det där vet jag redan. Vården verkar dock skita i det eftersom jag måste slåss hårt för att de ska göra något för mig.

Och nu tänker jag outa mig. P.g.a. mediciner har jag aldrig haft ett fungerande sexliv. Jag har varit helt död på den fronten. Visst har jag känt lust men aldrig tillfredsställelse. Det är först efter att jag slutat med mediciner som jag insåg vad de gjort med mig. Det är en sorg att ha missat den delen helt och hållet i mitt liv. Jag vet fortfarande inte hur jag fungerar, men är i alla fall inte helt död på den fronten längre. Den biten av livet tycker jag är en för stor del att offra, särskilt som mediciner aldrig botar. De dämpar bara symptom. Jag gör hellre något som botar än som bara dämpar symptom.


Men hur mycket tid ägnar du åt andra fritidsaktiviteter? Eller jobbresor på några dygn varje månad? Om jag har lite oflyt får jag kanske bara 2 lediga kvällar till trädgårdsarbete på 2 veckor, varav ena kvällen går bort för att jag är för trött och måste vila.

Är det inte viktigare må bra på det stora hela? När jag har mina depressioner är inte sexlusten hög direkt. När jag mår bra med hjälp av mediciner så kan jag, beroende på dos, ha svårare med orgasm vilket absolut kan vara frustrerande, men jag mår hellre bra än har orgasm - faktiskt.

 

[Magiana]

Jag tycker mig också utläsa depression i @Magiana s tankar - och då jobbar jag inte ens inom yrket. Dock känner jag igen vissa tankegångar. Det mest frustrerande är att hon inte tycks inse det själv, eller vill inse det. Börjar förstå min stackars sambos känslor när jag hamnade i depression förra gången.

Citerar mig själv från inlägg 142:

Det där vet jag redan. Vården verkar dock skita i det eftersom jag måste slåss hårt för att de ska göra något för mig.

Fler citat:

Precis vad jag också tänker och tror. Men likförbannat har jag blivit nekad en tid hos den VC jag har här.

Jag är sjukskriven idag och har kontaktat VC genom mina vårdkontakter. Jag har informerat dem om att jag nu dessutom är sängliggande och äter inte.

Så vad är det du menar att jag inte inser?

 

[Kilauea]

Citerar mig själv från inlägg 142:

Fler citat:




Så vad är det du menar att jag inte inser?

Jag menar att du återkommer till det negativa hela tiden och att allt bara är omöjligt enligt dig pga det ena och det andra. Det är som att du inte vill bli bättre, eller orka kämpa för det. Jag känner igen de känslorna. Att allt är hopplöst och att man bara ser problem med allt.
Skriv dig på en annan vc eller åk till psykakuten. Vanliga öppenvården inom psykiatrin ger jag tyvärr inte mycket för, men har bara hört gott om psykakuten.