Sitsideal inom de olika inriktningarna

Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Jag känner bara till Caprilli i samband med "effektivisering" av hoppsitsen. Nu blev jag riktigt nyfiken på gubben. Kan googla förstås - men kan du bidra med ngn bra länk?
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

På wiki står det sähår om Caprillis teknik.
Tekniken byggde på en urgammal teknik som använts av stäppnomader och orientaliska ryttare sedan hästen tämjdes.

Var meningen att jag skulle lägga in den här bilden i jämförelse.
Och länken till sidan dr de kommer ifrån, en kort historik om sadling:)
http://nicholnl.wcp.muohio.edu/DingosBreakfastClub/BioMech/BioMechSeatHistory.html
MuscHorseFwdAids.gif
 
Senast ändrad:
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Ang sitsdiskussion och historik lägger jag in detta citat från senare delen av 1800-talet:


“I must remind the reader again and again to give up old prejudices and to derive the rules for the rider’s position only from natural principles. The unchanging so-called prescribed seat to which many instructors stubbornly adhere is the reason that the art has such a bad reputation. It prevents the student from becoming independent on his horse since with such a seat, he will lack the necessary feeling to be able to correctly evaluate his horse’s carriage and movement. The rider who has been schooled in such a seat will present, after a long struggle, not a thoroughly schooled horse – that is a horse whose natural talents have not only been channelled and made subservient by dressage training but have also been developed by suitable exercises – but a wooden machine which, although working mechanically is devoid of all elasticity and freshness in its way of going. Such horses are certainly not likely to produce enthusiasm for the art because their dull, mechanical way of going fatigues the rider and wears the horse out before its time. For that reason, many riders feel safer and more comfortable on a horse with good conformation that moves in its natural carriage, than on a confused, so-called dressage horse that has been robbed of all its vitality. Whoever does not want to degrade this beautiful art to a mere trade – an art that has been held in high esteem from early times and will continue to be appreciated as long as there is courage and chivalry in the human race – should first be diligent in exercising his own body and making all its parts agile and mobile, so that his stiff limbs will not act as shackles on better understanding and feeling.”


Det är hela frågan egentligen, HUR använder man sitsen för inverkan? Förr och nu och inom olika inriktningar.

MEr finns att läsa här (står lite om sadlar också):

http://www.horsemagazine.com/ARTICLES/H/Hector,%20Chris/Xenophon/PArt%20Three/Partthree.html

Har letat efter sidor på svenska eftersom det klagades en del på tyska länkar. Men engelska är det närmaste jag har hittat. (har inte hunnit söka nu utan hade denna sen tidigare men tror inte det skiljer sej)


Det som jag kan bli lite imponerad av på vissa spanska filmer är den där avslappnade nästan loja sitsen som verkar lika avspänd fast hästen kanske krumbuktar runt.

Man kan se det fast i mera lodrät tappning hos en del spanska dressyrryttare.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Har ingen bra länk, och middagen är snart klar.

Men förenklat kan man säga att den tidiga tävlingshoppningen använde sig av någon sorts hopkok av engelsk jaktsits och husarsits, man satt i stolsits med långa läder och lutade sig bakåt i sprången.

Caprilli införde den stående framåtlutande fältsitsen som gav hästen frihet. I konceptet ingick även att hästen inte skulle ridas ihop, utan snarare få gå i en fri form och använda sin hals för att balansera. Resultaten blev såklart revolutionerande jämfört med att luta sig tillbaka och ha tyglarna som handtag vid hoppning.

Caprilli var alltså inte någon dressyrryttare. Men han hade ett enormt genomslag på sportridningen, och ibland undrar man hur mycket av den moderna dressyren som har tagit en liten omväg över Caprilli.
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Har ingen bra länk, och middagen är snart klar.

Men förenklat kan man säga att den tidiga tävlingshoppningen använde sig av någon sorts hopkok av engelsk jaktsits och husarsits, man satt i stolsits med långa läder och lutade sig bakåt i sprången.

Jag hoppa in i tråden nu, ska läsa hela imorgon, men ville bara bidra lite först.

När du tar upp detta så hittade jag en passage i Bürger som kanske kan forstätta på ditt spår:
"It is not so very long ago that horsemen believed that if a horse were to jump safely, he had to land on the far side of an obstacle on his hindlegs first, or at least at the same time as his forelegs; the rider had to asist the horse by leaning backward himself. The horse's natural way of landing was presumed to be injurious because it put to great a stress on the forelegs. Yet, despite this, horses would persist in touching the ground with their forelegs first when they were racing or hunting, thus inconveniantlydisproving the theory!" (s83)
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Det här med sits är en soppa. MÅnga vill så väl, men den sk lodräta sitsen är fel i så många böcker för att det är ryttare som demonstrerar och inte fysiologer.
och tillägger att jag inte läst hela tråden, men delar av den.

Så funderar jag över hur många här tar sig rätten att ordagrannt påpekar vad som är rätt eller fel.
Kort sagt tror jag inte att sitsens utseende, utan hur funktionell den är som räknas. Visst kommer funktionen ur hur sitsen "ser" ut (eller snarare känns in), men eftersom vi alla faktiskt ser olika ut antar jag att det inte finns något optimalt. Våra väldigt olika kroppar kräver helt olika sitser, utsidan kan vara likadan, men är dess funktion då lika hos alla dessa ryttare? Sedan kan man säkert generalisera vissa delar, men jag antar att ju längre man kommer, desto viktigare blir detaljerna, och därmed minskar regelns innebörd? Kanske är det därför sitsen sett så olika ut genom tiderna och även mellan ryttare, för att man sökt efter en funktion inåt och inte perfektion utåt? En tanke bara..
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

och tillägger att jag inte läst hela tråden, men delar av den.

Så funderar jag över hur många här tar sig rätten att ordagrannt påpekar vad som är rätt eller fel.
Kort sagt tror jag inte att sitsens utseende, utan hur funktionell den är som räknas. Visst kommer funktionen ur hur sitsen "ser" ut (eller snarare känns in), men eftersom vi alla faktiskt ser olika ut antar jag att det inte finns något optimalt. Våra väldigt olika kroppar kräver helt olika sitser, utsidan kan vara likadan, men är dess funktion då lika hos alla dessa ryttare? Sedan kan man säkert generalisera vissa delar, men jag antar att ju längre man kommer, desto viktigare blir detaljerna, och därmed minskar regelns innebörd? Kanske är det därför sitsen sett så olika ut genom tiderna och även mellan ryttare, för att man sökt efter en funktion inåt och inte perfektion utåt? En tanke bara..

Ang det här:

Jag tycker det är så fantastiskt med de gamla mästare som redan då visste så mycket även om hur hästen arbetar rent fysiskt. Jag är beundrare av bla Steinbrecht numera, som redan på sin tid skrev om hur viktiga de rätta grunderna är rent fysiskt för hästen (grunden till utbildningsskalans kvalitéer) MEN han (och även redan de la G f ö) påpekade även betydelsen rent ridmässigt för ryttaren av att få hästen i balans, kortare i kroppen, bredare i bålen, och igenom i överlinjen osv. För då får plöstligt ryttaren lättare att inverka, mera stöd för sina ben av bålen, osv. Det blir lättare att sitta och att inverka och det främjar ridningen. Så för både häst och ryttare är det arbetet via utbildningsskalans kvalitéer en fördel.


Det är ju verkligen så. Hur mycket man än diskuterar och tycker hit o dit så är det ju ett faktum vem som helst kan känna i en häst, den skillnaden som är i om hästen arbetar igenom kroppen eller inte. Har man en häst "där" eller inte. Det visste man redan för flera hundra år sen...
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

En mycket bra tanke tycker jag :bow:
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

och tillägger att jag inte läst hela tråden, men delar av den.

Så funderar jag över hur många här tar sig rätten att ordagrannt påpekar vad som är rätt eller fel.
Kort sagt tror jag inte att sitsens utseende, utan hur funktionell den är som räknas. Visst kommer funktionen ur hur sitsen "ser" ut (eller snarare känns in), men eftersom vi alla faktiskt ser olika ut antar jag att det inte finns något optimalt. Våra väldigt olika kroppar kräver helt olika sitser, utsidan kan vara likadan, men är dess funktion då lika hos alla dessa ryttare? Sedan kan man säkert generalisera vissa delar, men jag antar att ju längre man kommer, desto viktigare blir detaljerna, och därmed minskar regelns innebörd? Kanske är det därför sitsen sett så olika ut genom tiderna och även mellan ryttare, för att man sökt efter en funktion inåt och inte perfektion utåt? En tanke bara..

Exakt så!

Att hantera sin kropp funktionellt handlar inte om ens fysik eller exteriör utan hur kapabel man är att nyttja sin interiör.

Nervsystem, kopplingar, balans, hur många rörelseplan man nyttjar för stunden, empati, kordination, kvalitet i detaljer.

En ryttare med ett ben och en arm kan vara mer funktionell än en "Hel" Ryttare om den dysfunktionella ryttaren nyttjar 100% av sin kapacitet.

En "Hel" ryttare nyttjar oftast mindre kapacitet pga. olika anledningar.

Nyttjande av sin interiöra kapacitet är grunden för resultatet = Hästens Framvisande av Rörelser

Detta är Mina erfarenheter, ej skrivet i sten och ej vetenskapligt bevisat.

Dock, min sammanfattning och precis vad jag jobbar utifrån.


Tillägg:


Intressant iaktagelse:

Elever som ej behöver jobba med sitsen utan istället får känna på hästens funktionella rörelser genom att lära sig steg för steg hur man skapar balans i ekipaget hamnar efter några få lektioner i väldigt fina positioner utan någon speciell sitskorrigering. Automatiskt söker sig ryttarens kropp till den position som gynnar det funktionella arbetet bäst.

När ryttaren får sin AHA!

Strävar han/hon snart till att vara där igen och påminns då genom sin positionering om vilka hjälper det var som skapade funktionalitet (Lätthet med stora resultat)

Vilket gör att ryttaren gärna återkommer och till slut stannar i en god position.

Börjar jag slipa på sitsen skapar jag spänningar och motsättningar.

Jag brukar ge små fingervisningar om hur de kan sitta ligga stå och gå UTAN sin häst i början..och vips händer det på hästens rygg.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Kl
En tanke såhär på morgonen..

Jag får nog säga att många tränare inte har stort fokus eller kanske inte har förmågan att hjälpa till o kunna förklara vad som är en god sits- en som kan inverka bra o hjälpa hästen o inte störa så mkt.

Tyvärr tror jag inte att CR ger så mkt heller i själva inverkan.

Jag tror däremot att det är lättare att sitta bra på en häst som väl jobbar rätt, men det är å andra sidan svårt att komma dit men en ej så väl funktionell sits.

Ska det vara så svårt att skicka eleverna på gym eller träna hemma:confused:

Om man nu ska kräva att hästen håller ihop sin kropp kan den inte ha ngt på ryggen som jobbar emot.

Ser numera ngt som jag inte har sett på många år- där eleven får teknisk hjälp, men rider i en tredje takt- skumpar o även händerna följer med.

Hästen travar för sakta för att kunna arbeta med schwung varav ryttaren stryper tempot ännu mer- skumpar bara mer långsamt.
En häst med sämre trav skulle bara bli mer markbunden o då mkt "bekväm".

Men det går då ej heller att fortbilda sig då hästen inte kan utföra en enda rörelse på ett uppbyggande sätt o med lätthet.

Ryttaren försvårar för hästen eller snarare..gör allt omöjligt att utföra.
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

tack tack tack för det sista tillägget, C_L.
Väldigt spännande att höra, precis en sådan upplevelse hade jag för ett par veckor sedan! Då bodde och praktiserade jag hos "min" tränare, hon har aldrig sagt ett ord om "så här ska du sitta", men vi jobbade med avspänning osv precis som du säger, och titta hur min sits förändrades på tre veckor, utan att jag egentligen tänkte på den.. Så visst hänger känsla och utseende säkert ihop, men som sagt-det är kommunikationen som gör det vackert utåt. Inte tvärt om.

31455152.jpg

31455161.jpg

36017_410667201730_742431730_4771924_3980875_n.jpg

Lägger upp tre bilder i tidsordning som exempel.. Hittade inga tydligare just nu, men de säger ju en hel del. Detta skedde genom inkänning, från att inte känna något till att kunna förstå hur man kan inverka med känslan och öppet sinne. Ingen bokstavlig sitsträning. Blev visst väldigt mycket jag och jag och min häst i detta, men var bara tvungen att skriva det.. Spännande upptäckt!
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Jag tror efter detta att det handlar om att hitta en inkännande och avspänd sits och kropp, inte att träna sig fram till den genom att sträcka på ryggen som man ofta får höra.
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Äsh, nakna mannen är ju ett solklart fall av "akta pungen" sits. Cant blame him:-)
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Fast det är ju det där som ÄR sitsträning ju:-) Bokstavligt och bildligt:-)
Man måste känna för att kunna förstå man kan inte bara placera en ryttare lodrätt och inte göra mer.
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Håller med dej! Har du läst inlägg inlägget med länken till horse magazine:angel:Det var ju precis vad han sa i citatet:p Ryttaren måste gymnastisera sej själv också, samt att en häst som arbetar rätt är bekvämare att rida och lättare att inverka på. :idea:

KL
Ang Caprilli så har jag en del om honom (ur en gammal hopplära).

Federico Caprilli 1868-1907 var italiensk kavalleriofficer. Han dog i sviterna av en ridolycka fö.

Före 1700-talet finns inte mycket om hoppning över hinder skrivet vad jag har förstått. Kanske var det inte vanligt helt enkelt.
Man trodde då att ryttaren skulle sitta med upprätt överliv, långt bak i sadeln, skänkeln långt fram och långa läder. För att hålla balansen lutade han sej tillbaka sköt fram skänkeln och släppte efter på tyglarna för att sen samla ihop dom efter hindret.....Det lärdes ut på bla kavalleriskolorna.

Ibland ansåg man att ryttaren måste "lyfta" hästen och då blev det som Svea skrev att man hade tygeln som handtag, typ.

Det hoppades ibland mycket höga hinder på detta sätt, finns uppgifter om upp till 2.10. Så det säger väl att hästar är anpassningsbara djur:crazy:

Caprilli studerade hur hästar hoppar och kom fram till att ryttaren borde följa hästen framåt i rörelsen över hindret istället och därför ha kortare läder och lära sig följa hästens huvud och hals med handen! Han kallade den "naturmetoden" och det tog några år att förankra och en del olyckor skedde på vägen..

Tyvärr dog han ung och det finns inte mycket skrivet av honom själv. Han ändrade ryttarens position, ville inte störa hästens egen balans och lära den ta vara på sig själv, men vara disciplinerad lydig och ha förtroende för ryttaren. Det sista jätteviktigt. Inte sätta hästen i situationer den inte klarade av. Att lära den lita på sej själv i hoppningen. Ryttaren måste vara avspänd och i balans. Fortfarande mycket viktiga principer.

Han introducerade cavalettiövningar och var övertygad om att även hopphästar måste utbildas logiskt och systematiskt.

Det här har haft stor betydelse för den systematiska hoppridningen öht i världen och de olika ridakademierna tog till sig hans principer och la till sina egna grunder.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Fast det är ju det där som ÄR sitsträning ju:-) Bokstavligt och bildligt:-)
Man måste känna för att kunna förstå man kan inte bara placera en ryttare lodrätt och inte göra mer.

Ja och därför blir det så svårt med en massa enstaka detaljtips för det handlar om en helhet, och det är nästan omöjligt att tänka "hit eller dit" om varenda del av ryttaren för att det ska bli rätt, utan man måste lära grundprinciper och få känna genom att rida. Annars blir det aldrig avspänt. Tycker jag. Som jag skrev förrut har jag i alla fall svårt att använda käcka tips om att putta byrålådor och annat. Men vi är ju alla olika även där:idea:
 
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Jag känner bara till Caprilli i samband med "effektivisering" av hoppsitsen. Nu blev jag riktigt nyfiken på gubben. Kan googla förstås - men kan du bidra med ngn bra länk?

Man har säkert försökt gissa om grunderna för hans tänk men eftersom väldigt lite finns nerskrivet av honom själv så vet man bara att han studerade hästarnas egen teknik (bla fanns då möjligheten att studera fotografier) och hur ryttaren skulle kunna anpassa sej till den istället. "Naturmetoden" kallade han det ju. Han experimenterade en del och råkade själv på vägen ut för olyckor. HAn ville också stärka hästens självförtroende i hoppningen precis som man vill idag.

I min bok finns en teori om att innan man stängslade in marker vilket bara är några hundra år sen så fanns inte så stort behov av att hoppa hinder, det mesta kunde man rida runt....Alltså hoppades det inte mycket innan och det var jakter mm som hindrades av stängsel som ledde fram till att man mer började hoppa hinder nånstans 1700-tal. Därav mindre genomtänkta tekniker i början.(Man tänkte tex att hästen skulle "hjälpas" att landa på bakbenen..
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna

Jag tror efter detta att det handlar om att hitta en inkännande och avspänd sits och kropp, inte att träna sig fram till den genom att sträcka på ryggen som man ofta får höra.
Fast en sits där mag- ryggmusklerna håller upp bålen är ett måste för att få en bra fungerande sits samt att kunna vara följsam o i det kunna förstärka upp sin egen enrgi- som är det som hästen känner av så väl.

Man är inte alls helt avspänd då man måste aktivera sin muskelkorsett.

Domare dömer inte efter en enbart snygg sits utan hur väl den används= hästen förstår små signaler som knappt syns.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp