D
Daveeka
Efter morgonens lektion på temat sits så föddes små frön av knepiga tankar återigen i mitt lilla hufvud. Instruktören förklarade mycket tydligt och bra hur man bör inverka på hästen i en ökning, och jag blev totalt jätteförvirrad.
Som jag har lärt mig det så ska man sitta med i hästens rörelse, inte spänna sig och störa etc. Så långt är jag och instruktören överrens. Det är sättet detta ska uppnås på som skiljer. För mig har det alltid kännts naturligt att överlivet snarare hamnar bakom lodlinjen än framför, att sätet därigenom "skjuter på" och blir lite drivande. Tanken är väl att man fortfarande sitter i hästen, men att man släpper upp ryggen så som man gör i vanliga fall. Dvs man sitter utan att motverka hästens och ryggens rörelser.
Instruktören hävdar dock att överlivet ska tippa något framåt, att man kanske till och med lättar ur sadeln något (inte "står upp", men lättar upp sitsen lite så att man inte stör ryggen antar jag). För mig känns det ologiskt, i mitt huvud blir det sällan bra om man själv tippar framåt (därmed inte sagt att jag sldrig gör mig skyldig till detta). Det känns som att det lätt blir att hästen tappar balansen och isf "ramlar" in i och genom ökningen, att man motverkar "vikten bak" (och ja, jag inser att det automatiskt blir mindre vikt bak i en ökning än i ex. samling, men hästen ska väl fortfarande bibehålla balansen och jämnvikten, alltså undertramp och "uppförsbacke"?). Tänker jag fel? Hur gör ni?
Som jag har lärt mig det så ska man sitta med i hästens rörelse, inte spänna sig och störa etc. Så långt är jag och instruktören överrens. Det är sättet detta ska uppnås på som skiljer. För mig har det alltid kännts naturligt att överlivet snarare hamnar bakom lodlinjen än framför, att sätet därigenom "skjuter på" och blir lite drivande. Tanken är väl att man fortfarande sitter i hästen, men att man släpper upp ryggen så som man gör i vanliga fall. Dvs man sitter utan att motverka hästens och ryggens rörelser.
Instruktören hävdar dock att överlivet ska tippa något framåt, att man kanske till och med lättar ur sadeln något (inte "står upp", men lättar upp sitsen lite så att man inte stör ryggen antar jag). För mig känns det ologiskt, i mitt huvud blir det sällan bra om man själv tippar framåt (därmed inte sagt att jag sldrig gör mig skyldig till detta). Det känns som att det lätt blir att hästen tappar balansen och isf "ramlar" in i och genom ökningen, att man motverkar "vikten bak" (och ja, jag inser att det automatiskt blir mindre vikt bak i en ökning än i ex. samling, men hästen ska väl fortfarande bibehålla balansen och jämnvikten, alltså undertramp och "uppförsbacke"?). Tänker jag fel? Hur gör ni?