Sv: Show Off!: Stall/Gård [Bildtråd]
Oh, välkommen till klubben. Vi får peppa varandra nu!
Vi har äntligen börjat få i ordning på huset nu, men myyycket kvar att göra.
Halv KL:
Jo, jag är verkligen osäker på om detta verkligen är rätt. Ställer frågan: Är jag verkligen bo-på-landet-människa?
Har sedan jag var runt nio år drömt om att bli fotograf, idag jobbar jag med modell- och konsertfoto och älskar det.
Min högsta dröm är att flytta till centrala London och jobba, få ett namn inom fotografin.
Samtidigt som detta är min dröm så finns det inget som gör mig lyckligare än att få vara i närheten av hästar, att få känna tillit och kärlek från detta underbara djur.
Och jag vet att jag behöver just detta för att kunna bli frisk. Fått tre diagnoser med psykiska sjukdomar: Generell ångestsyndrom, borderline & ADhD (med litet h, haha).
Jag vet att jag behöver närheten och tryggheten hos hästar för att kunna orka med saker i framtiden, vill kunna ta en ridtur utan att känna ständig ångest som trycker över bröstet, behöver kunna gå till stallet för att få känna lugnet och kärleken. Kan även tillägga att borderlinen & adhdn är ingenting som stör mig i dagsläget, utan det är ångesten, det andra är jag medicinerad för och är ytterst sällan detta stör mig. Blir ständigt immun mot ångestdämpande och liknande, har testat allt som går, men inget fungerar i längden, förutom detta underbara djur.
Så samtidigt som jag vet att jag VILL bo på landet, få hålla på med det som får mig att må bra, så vet jag inte om storstads-människan i mig kommer klara av det.
Kommer ta mig över en timme till Göteborg sedan, är också medveten om att jag kommer förlora mycket gemenskap med vänner och liknande, trots att jag knappt "hänger ute" längre, så är det en frihet att kunna ta sin in till centrala Göteborg på tio minuter och liknande.
Jag har så sjukt mycket delade känslor och tankar, och det dödar mig verkligen.
Vad tycker ni? Är detta verkligen rätt?
Jag skriver klart och tydligt att jag personligen tycker att det är rätt.
Men igår slog det mig, att det händer snart, det går inte att dra sig ur.
Vill jag verkligen detta? Jag vet inte alls faktiskt. Jag vet inte om det är rätt.
Tack ni som orkar läsa och har en åsikt som ger mig lite bra svar, och inte kör över mig.