Sv: Separerade föräldrar-gemensam vårdnad, kontrollbehov
Tack för era svar!
Vem är det då som avgör när barnen mår bra?
Det som är "bäst för barnen" går gärna hand i hand med hur han vill ha saker och ting. Han vill gärna göra överrenskommelser oss emellan som är "bäst för barnen". Skulle jag sedan vilja ändra de överrenskommelserna så är jag opålitlig och sätter mig själv först osv.
Ska/kan jag bara köra på efter eget huvud, läsa av barnen och sedan slå dövörat till när han kommer med sina, enligt mig, falska anklagelser?
Ja du ska slå dövörat till och förklara (om du orkar) att han inte har något i ditt liv att göra längre. Det som är bäst för barnen är att det som är sagt till dem blir som man har sagt så att de inte står och väntar på mamma/pappa som aldrig kommer för det om något sätter spår hos små barn. Men, att ändra något som ska ske om två veckor spelar ju inte barnen någon roll alls.
Gör upp ett schema och håll det i möjligaste mån. Min erfarenhet är att det är bättre att t.e.x fixa en annan barnvakt om man ska göra något speciellt när man ska ha barnen än att börja krångla med att byta och ändra. Allt sådant blir upphov till just sådant tjafs som du skriver om.
Du har mina fulla sympatier, jag vet hur fruktansvärt jobbigt det är att försöka samarbeta med någon som bara gör allt för att krångla till det så mycket som bara går.
Helst ska man vara tacksam att han vill träffa sina barn alls och ändra och ställa upp i all
evighets tid!
Nä, låt honom inte trampa på dej utan kräv att han är barnens andra förälder och är han inte det så strunta i honom och kör ditt eget race. Sätt inte ditt eget liv på paus för att han krånglar.
Du har bara ett liv, gör det bästa av det för dej och dina barn och skit i honom.
Min dotter sa häromdagen att man får höra och läsa så ofta om hur synd det är och hur jobbigt det är för barn som har vuxit upp med en förälder. Hon sa -det har jag aldrig märkt något av! Riktigt skitsnack är vad det är enligt henne (som jag varit ensam med sedan hon var nio månader.)