Separationsångest värre vid kastrering?

SiZo

Trådstartare
Min ena tik har alltid haft separationsångest, men hon har fungerat ganska bra ändå, kissat inne ibland när hon har varit ensam, men har sett ganska cool ut i kameran ändå.

Efter kastreringen har det eskalerat, nu måste min partner ha henne i knät om jag går hemifrån. Han duger alltså inte som sällskap längre, utan då kissar hon inne direkt bara av att jag går. Hon har blivit mkt mer stressad av yttre faktorer med. Som igår var vi hos svärmor och det var någon som buskörde med sin bil och hunden höll på att krypa ur sitt eget skinn. Satt och skakade och hjässade för att hon var så stressad.

Vi har redan tagit beslutet att vi ska ta bort henne, så jag är inte speciellt intresserad av lösningar på problemet. Jag ska nämligen börja jobba igen, vissa pass är 12 h långa och blir hon så stressad att min partner inte duger längre så är det inte hållbart för hennes del. Vi flyttar dessutom till en hyfsat rejäl 3a i samma veva, istället för den här lilla etta där hon kan följa med blicken överallt.

Men är det någon som känner till att det kan bli såhär vid en kastrering? Separationsångest hade hon ju innan med, men nu är det mkt värre. Hon är ju instängd på toaletten om hon är själv, eftersom hon kissar inne då. Förut så låg hon där, tyst och ganska tillfreds ändå, liten yta att hålla koll på och därmed mindre stress.

Nu sitter hon och skriker på toaletten när vi lämnar henne.

Så det har verkligen eskalerat. Och jag letar nu efter orsaken, eftersom att våran andra hund oxå har separationsångest, dock väldigt mild sådan. Men jag är ju väldigt mån om att den fortsätter vara väldigt mild, eller försvinner helt.
 
Ja. Kastration kan generellt göra existerande ängslan/oro värre, framförallt när det handlar om något socialt.
(Obs, kan göra. Jag säger inte att det alltid händer. Jag vet att det finns de som fått motsatt effekt, och att det finns de som inte märker någon skillnad alls.)
 
Innan vi kastrerade vår hund så informerade veterinären om att det finns en liten risk att det kan bli personlighetsstörning och en osäkerhet kan uppstå. Låter som om det drabbat er hund.

Vår hund har ännu inte ändrats nånting av sin kastrering, trots att han kastrerades vid 8 mån.
 
Bra att veta. Då ska vi med andra ord undvika att kastrera hennes dotter. Himla trisst, för hon bliv väldigt påverkad vid löp och hade nog mått bättre av kastrering i övrigt.

Ska försöka ta tag i avlivningen samtidigt som vi chippar fölungarna så slipper hon åka iväg o så. Så får hon "bo kvar" på gården när vi flyttar.
 
Min hane fick flera personlighetsförändringar vid kastrering. Jag viste att det är en känd bieffekt men uppfattade honom som en mycket stabil individ och trodde inte han skulle bli "en av dem". Det blev lite chockartat att förändringen blev så stor. Kastering kan föra med sig en hel del otippade grejer.
 
Och nu verkar min partner ha insett att hunden faktiskt inte mår bra och att det är ohållbart, så det känns skönt att jag inte behöver argumentera.

Tror ni att det skulle gå att få ut på livförsäkringen på en sådan sak? Hon kastrerades ju pga pyo, så det var ju av medicinska orsaker.

Eller är det bara att lägga ner den biten?
 
Och nu verkar min partner ha insett att hunden faktiskt inte mår bra och att det är ohållbart, så det känns skönt att jag inte behöver argumentera.

Tror ni att det skulle gå att få ut på livförsäkringen på en sådan sak? Hon kastrerades ju pga pyo, så det var ju av medicinska orsaker.

Eller är det bara att lägga ner den biten?

De flesta försäkringar har jag för mig har undantag för mentala problem? Kolla dina villkor.
 
De flesta försäkringar har jag för mig har undantag för mentala problem? Kolla dina villkor.
Ja jag vet att de har det på häst numera, men det är säkert så på hund med. Det är nog inte värt tiden och energin för att få ut det ändå. Jag måste ju visa upp hur grava hennes rädslor och separationsångest är för veterinären isf, och att göra det kanske precis innan avlivning känns inte sjysst alls.

Så nej, det får vara.
 
Min hane fick flera personlighetsförändringar vid kastrering. Jag viste att det är en känd bieffekt men uppfattade honom som en mycket stabil individ och trodde inte han skulle bli "en av dem". Det blev lite chockartat att förändringen blev så stor. Kastering kan föra med sig en hel del otippade grejer.
Samma här med min rottis, han hade ju mycket svår prostainflamation men efter kastreringen så det var tvunget, blev han mycket mer opålitlig med andra hundar.
Väldigt tråkigt och otippat.
 
Samma här med min rottis, han hade ju mycket svår prostainflamation men efter kastreringen så det var tvunget, blev han mycket mer opålitlig med andra hundar.
Väldigt tråkigt och otippat.

Så himla tråkigt.

Det känns jättetufft detta. För i övrigt är hon den trevligaste hunden. Hon kan gå lös överallt, skiter fullständigt i vilt, folk och andra hundar och är otroligt okomplicerad. Vänder på en 5 öring så fort man ropar.
Hade hon nöjt sig med husse så hade vi försökt jobba om varandra så mkt det går, men när hon inte gör det så går det ju inte. Hon kan ju inte ha sån ångest 12h i sträck när jag jobbar.

Men det är tufft! Jag funderade på omplacering, men hur omplacerar man en hund som kissar inne så fort man går hemifrån? Hur många finns det som aldrig lämnar hemmet förutom de promenader hunden behöver?

La ut några trevare bland vänner men ingen visste någon som ens var i närheten av beskrivningen.
 
Min hane blev mer rädd/osäker av sig när jag kastrerade honom. Hade jag vetat det hade jag nog inte kastrerat, han var svår innan kastreringen men blev ännu svårare efteråt...
 
Samma här med min rottis, han hade ju mycket svår prostainflamation men efter kastreringen så det var tvunget, blev han mycket mer opålitlig med andra hundar.
Väldigt tråkigt och otippat.

För oss har det fått stora konsekvenser. Vi har ju uppfödning av större ras och den lilles osäkerhet sätter honom både i fara när han tjaffsar emot för skitsaker samt att det är givetvis inge kul för honom att leva i en flock.
Vi har delvis löst det så att han följer med sonen var annan vecka när han bor hos sin pappa.
 
För oss har det fått stora konsekvenser. Vi har ju uppfödning av större ras och den lilles osäkerhet sätter honom både i fara när han tjaffsar emot för skitsaker samt att det är givetvis inge kul för honom att leva i en flock.
Vi har delvis löst det så att han följer med sonen var annan vecka när han bor hos sin pappa.

Är det bara jag eller pratas det lite för lite om detta? Jag hade ingen aning om att de kunde bli personlighetsförändrade på det här sättet. Jag har hört lugnare, mer lekfulla och mindre griniga innan. Men aldrig såhär stora förändringar.

Gick ut till mina valpköpare och berättade läget och rekommenderade att INTE kastrera om deras hundar har rädslor/separationsångest i grunden.
 
Är det bara jag eller pratas det lite för lite om detta? Jag hade ingen aning om att de kunde bli personlighetsförändrade på det här sättet. Jag har hört lugnare, mer lekfulla och mindre griniga innan. Men aldrig såhär stora förändringar.

Gick ut till mina valpköpare och berättade läget och rekommenderade att INTE kastrera om deras hundar har rädslor/separationsångest i grunden.

Det pratas för lite. Jag har två vänner som fått hundar med stora personlighetsförändringar. Båda tikar. Min veterinär upplyste om samtliga risker men när jag ringde runt så var det bara 1 av 4 som upplyste om olika biverkningar.
 
Tyvärr pushar många veterinärer som universalmedel mot en massa olika besvär.
Himla trisst!

Finns det inga andra lösningar för tikar som har problem med sina löp? Min kunde vi typ inte gå ut med, hon skrek efter varenda manlig varelse, oavsett om det var en hund, häst eller människa... Och då snackar vi gallskrek...
 
Himla trisst!

Finns det inga andra lösningar för tikar som har problem med sina löp? Min kunde vi typ inte gå ut med, hon skrek efter varenda manlig varelse, oavsett om det var en hund, häst eller människa... Och då snackar vi gallskrek...

En del har testat munkpeppar med bra resultat.

Annars är det nog bara att vara noga i sitt avelsurval, eftersom det till viss del är ärftligt.
 
Är det bara jag eller pratas det lite för lite om detta? Jag hade ingen aning om att de kunde bli personlighetsförändrade på det här sättet. Jag har hört lugnare, mer lekfulla och mindre griniga innan. Men aldrig såhär stora förändringar.

Gick ut till mina valpköpare och berättade läget och rekommenderade att INTE kastrera om deras hundar har rädslor/separationsångest i grunden.
Det jag har sett på bl a fb är att det bara pratas om att allt blir så bra så när man kastrerar. Bara positivt inget negativt mer än ev att pälsen kan bli förändrad. Dom negativa sidorna viftas bara bort.
 
Jag kastrerade min vuxna tik i höstas, och när jag googlade så tycker jag tvärtom att det överallt stod om de negativa effekter som kunde bli, framförallt den mentala biten. Minns inte om veterinären pratade om det, men det kanske var för att jag var så införstådd med risken.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Ni som vet vem jag är IRL får gärna hålla det för er själva. Skiter i att ha nåt anonymt nick, jag har ju ändå redan ältat allt detta i...
2
Svar
36
· Visningar
8 525
Senast: _Taggis_
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
5 004
Övr. Hund Hej! Jag har en cockerspaniel på snart fem år som fortfarande inte vill vara helt själv. Lite bakgrundinformation: När han var 0-3...
Svar
3
· Visningar
1 821
Senast: MaddeBus
·
B
Hästhantering Hej! Sitter här med en klump i magen och vet att det kommer bli tufft att skriva detta inlägget men jag behöver verkligen all hjälp jag...
2 3
Svar
59
· Visningar
8 469
Senast: Beritas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp