Jag vet att det finns de som säger att de gick en sån mindfulnesskurs en helg eller åkte på en retreat och att det förändrade hela deras liv, och det kanske stämmer att det är så, och kanske jag bara är fördomsfull nu, men jag har alltid tänkt att om en snabbkurs kan lösa alla dina psykiska problem, då kanske inte problemen var så stora, eller tröskeln så hög, till att börja med. Men jag kan som sagt ha helt fel!
Något som snarare verkar återkommande för de som har större problem, är att det är ett långt (ofta livslångt) gediget arbete. Kanske kan den här metoden ge dig något, kanske kan den få dig att tänka i lite nya banor, det är jättebra! Ofta är det ju så att man provar en massa saker, vissa grejer funkar inte alls men ibland snappar man upp små verktyg på vägen man kan använda för att bygga sin egen lösning.
För jag tycker jag känner igen den här trenden för dig, att du hela tiden letar efter botemedel. Det kan vara behandlingar, som olika metoder eller en fysisk diagnos som ska lösa dina problem, eller verktyg som att få personer att lösa saker åt dig osv. Jag kan lova dig redan nu att den här metoden kommer inte bota dig, för det fungerar inte så och går du in med den förhoppningen så blir det bara ännu en sak att lägga till listan "saker jag provat som inte fungerar".
Sedonametoden handlar ju om att släppa tankar, och det du nog främst måste lära dig att släppa, är tanken på att du ska kunna lösa din situation på ett behagligt sätt, att du ska få ett piller, eller en guru eller en behandling som "fixar" dig. Bara du kan fixa dig, och det kommer vara sjukt obehagligt. Du kommer behöva utsätta dig själv för ångest, för rädslor, för risken att svimma och må dåligt, för så fungerar det. Ingen metod i världen kommer vara smärtfri, tyvärr, för det är genom att utsätta oss för det jobbiga som vi blir starka och växer.
Prova grundtanken med den här metoden, börja ifrågasätta dig själv och din negativitet. Du måste inte direkt agera men börja ifrågasätta dig själv och dina tankar. Om du hade en vän som hela tiden var negativ, bara pratade illa om sig själv och sina förmågor och hela tiden tog ut det värsta i förskott, då skulle du ifrågasätta det, försöka få vännen att sluta upp med sådana dumheter - var den personen för dig själv! Varje gång du tänker "det kommer ändå inte gå/jag kan inte/det är omöjligt" så ifrågasätter du det, för att vidga din syn på vad som är möjligt.
"Jag kan omöjligt göra X för det är risk att jag svimmar" Ifrågasätt, vad är omöjligt? Du kan ju göra X, du kanske svimmar också men då är det gjort, alltså är det per definition inte omöjligt. Saker som är omöjligt är att bli osynlig, att flyga eller att resa i tiden, men att göra något med en eventuellt obehaglig konsekvens är absolut möjligt. Så istället för att stänga den dörren, hitta verktyg för att mildra obehaget, inte undvika det.
Om nu mindfulness upplevts som något som inte funkar tidigare, så kan ju en ny ”förpackning” gör susen 
