Det är ju i princip helt omöjligt att in i minsta detaljfråga dela ett partis åsikter. Vi skulle nog behöva ha fem miljoner olika partier för att göra det möjligt för varje individ att totalsynka och det gäller även politikerna (politiker är också människor
). Det handlar ju om att dela grundvärderingar och ha en tro på helheten.
Dom flesta politiker är troligtvis där för att dom känner ett stort engagemang för samhällsfrågor i stort, dom har kunskaper som kan tillföra politiken något och dom tycker att deras respektive parti har den bästa politiken för att uppnå det man själv tror på.
Enfrågors-/missnöjespartier får in politiker som brinner för just den enda frågan partiet inriktar sig på. I Sverigedemokraternas fall är det invandringsfrågan. Och anledningen till att man brinner för invandringsfrågan kan man ju inte låta bli att ifrågasätta. Antingen beror det på att man inte gillar invandrare och det dom för med sig eller så är det kostnaderna för invandringen som engagerar.
Om vi säger att det bara är kostnaderna det handlar om, helt neutralt utan rasistiska/främlingsfientliga värderingar, då är politikern där för att hen brinner för den svenska ekonomin. Och gör man det bör man ha en tro på att Sverigedemokraternas politik är den bästa för landets ekonomi. Det hjälper ju inte att stoppa invandringen om ekonomin inom alla övriga punkter inte förvaltas på bästa sätt. Det är där det vurpar ordentligt. Vilka kunniga, vassa hjärnor engagerar sig som politiker inom SD för att dom på riktigt tror att deras politik är den ekonomiskt bästa som helhet? Tror ens Åkesson det?
Självklart är det svårt, om inte omöjligt att få in kompetenta "nolltoleranspolitiker" i SD! Brinner man så mycket för deras politik att man engagerar sig som politiker så är det mer än sannolikt något annat än ekonomi som drar.