sissu
Trådstartare
Liten uppdatering.
Bruksnordishingst som kom till mig Okt-03. Kastrerades ganska omgående då han var en fara både för sig själv, andra hästar och sin omgivning, tog ca 4 månader för såret att läka helt. Blev något bättre, men klarade ej att gå med andra hästar mer än ston, men fick han det så var han helt blockerad och mådde dåligt av kontrollbehovet. Han red dem inte utan ville bara överkontrollera.
Fick gå ensam och lugnade sig, men den inre stressen fanns fortfarande kvar även om den inte visade sig på utsidan lika ofta och till slut så började han visa magkatarrsymtom, trots fri tillgång på grovfoder, lösdrift och ett för övrigt mkt. lugnt och stilla liv och omgivning.
Självbehandlade honom och han blev lugnare och mer harmonisk och alla symtom försvann och han var super ett tag och hoppet verkligen steg för framtiden. Vi började att kunna lägga in LITE planering i arbetet och rida lite smått med andra, även om det hände att han kunde få för sig att ge sig på dem om de överträdde hans område eller när vi red förbi andra hästar. Han kunde börja gå med andra hästar, valackar utan att eliminera dem men han har inget behov av sällskap igentligen de bara finns där och den som ev. vågar komma förbi ofrågandes åker på en smäll direkt, men han jagar dem inte utan anledning längre.
Han släpptes ner i sommarhagen i Maj med grabbarna och allt gick bra förutom att stona gick i hagen igemter, ca 20 meter bort och dem hade han full kontroll på från sin utsiktsplats. Han kunde kosta på sig att gå några meter från utsiktsplatsen för att äta lite efter ngr. dagar, men så fort de rörde sig så var han på plats igen för att "diskutera" deras förehavande med dem. När han var uppe i stallet och ett sto ev. kom in eller gick ut så fick han spelet igen som fanns från början men som varit borta en stund.
Sedan var det kurs för några veckor sedan i stallet och han skötte sig exemplariskt personlighetesmässigt trots många nya hästar på besök, han var lite frånvarande och nonchalant men höll sig lugn, veckan efter fick han vila och tänka, då kom även ett nytt sto till stallet, och då brakade det löst igen, det var ju fart i stohagen då de skulle rangordna sig och det blev för mycket för honom på andra sidan bäcken.
Alla hans magsymtom kom tillbaks och han rasade tillbaks inte till ruta 0 men väl till ruta 2 igen.
Då åkte han upp med en annan grabb till vinterhagen där han ej kan se stona och åter behandling och han mår nu mkt. bättre igen. Men denna hage ligger runt paddocken och där jobbar de ju sina ston, och när de kommer och när de går därifrån så får han spelen igen, så han har inte den lugn och ro han skulle behöva för sitt huvud och jag kan inte gömma honom någon annanstans.
Jag har inte ridit ut på honom sedan i Mars tror jag det var, då han försökte vräka mig ur sadeln för att kunna ge sig på två andra hästar som kom på vägen. Den gången satt jag kvar och fick honom lugn, men jag vågar helt enkelt inte riskera att han kommer lös och jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt/händer om jag åkt/er av när vi möter främmande hästar.
Jag har gott/går på rehabiliteringspromenader för att vänja honom vid att se andra hästar och behålla lugnet, när han mår skapligt bra i huvudet och magen så går det bra under promenaderna och han blockerar sig ej och sköter sig, men så helt plötsligt så kan han få mindre spel igen, men från marken har jag kontroll. Jag har nu kämpat länge upp och ner och börjat tröttna allvarligt på att alltid få bakslagen. Jag kan "läka" honom från fysiska åkommor och han är supertrevlig att ha att göra med igentligen, han lyssnar och älskar människan, han var verkligen vad jag sökte i min nya häst, men vi har ston och det är det som ställer till det hur lustigt det än kan låta.
Nu börjar jag fundera på om han hamnat fel och om han inte skulle må bättre att säljas och få bo hemma med endast en valackkompis och sin ägare ute i skogen, ge honom tillbaks en skyddad "verkstad" som han hade innan han kom til mig utan ston. Då skulle det inte vara några problem alls med honom. Jag kan inte ge honom det boendet idag och jag kan ju inte be alla stoägare att flytta på sig för min och hästens skull.
Så nu står jag här och vet vare sig ut eller in, jag brukar inte ge upp, men han mår ju dåligt och jag kan inte göra något åt detta med ston och kontrollbehovet och jag mår dåligt och även om det går framåt igen så känner jag att hoppet dalat för vad händer i höst igen när stona går i hagen igemter i vinterhagen?!? Då är vi tillbask igen och hur länge skall man hålla på?
Min kära förstående sambo som får ta allt gnäll säger lite försiktigt, - men ge honom åtminstånde ett år, du fixar detta. Men gör jag det?
Ledsen att det blev långt men jag var tvungen att få ur mig lite!
MVH/
Bruksnordishingst som kom till mig Okt-03. Kastrerades ganska omgående då han var en fara både för sig själv, andra hästar och sin omgivning, tog ca 4 månader för såret att läka helt. Blev något bättre, men klarade ej att gå med andra hästar mer än ston, men fick han det så var han helt blockerad och mådde dåligt av kontrollbehovet. Han red dem inte utan ville bara överkontrollera.
Fick gå ensam och lugnade sig, men den inre stressen fanns fortfarande kvar även om den inte visade sig på utsidan lika ofta och till slut så började han visa magkatarrsymtom, trots fri tillgång på grovfoder, lösdrift och ett för övrigt mkt. lugnt och stilla liv och omgivning.
Självbehandlade honom och han blev lugnare och mer harmonisk och alla symtom försvann och han var super ett tag och hoppet verkligen steg för framtiden. Vi började att kunna lägga in LITE planering i arbetet och rida lite smått med andra, även om det hände att han kunde få för sig att ge sig på dem om de överträdde hans område eller när vi red förbi andra hästar. Han kunde börja gå med andra hästar, valackar utan att eliminera dem men han har inget behov av sällskap igentligen de bara finns där och den som ev. vågar komma förbi ofrågandes åker på en smäll direkt, men han jagar dem inte utan anledning längre.
Han släpptes ner i sommarhagen i Maj med grabbarna och allt gick bra förutom att stona gick i hagen igemter, ca 20 meter bort och dem hade han full kontroll på från sin utsiktsplats. Han kunde kosta på sig att gå några meter från utsiktsplatsen för att äta lite efter ngr. dagar, men så fort de rörde sig så var han på plats igen för att "diskutera" deras förehavande med dem. När han var uppe i stallet och ett sto ev. kom in eller gick ut så fick han spelet igen som fanns från början men som varit borta en stund.
Sedan var det kurs för några veckor sedan i stallet och han skötte sig exemplariskt personlighetesmässigt trots många nya hästar på besök, han var lite frånvarande och nonchalant men höll sig lugn, veckan efter fick han vila och tänka, då kom även ett nytt sto till stallet, och då brakade det löst igen, det var ju fart i stohagen då de skulle rangordna sig och det blev för mycket för honom på andra sidan bäcken.
Alla hans magsymtom kom tillbaks och han rasade tillbaks inte till ruta 0 men väl till ruta 2 igen.
Då åkte han upp med en annan grabb till vinterhagen där han ej kan se stona och åter behandling och han mår nu mkt. bättre igen. Men denna hage ligger runt paddocken och där jobbar de ju sina ston, och när de kommer och när de går därifrån så får han spelen igen, så han har inte den lugn och ro han skulle behöva för sitt huvud och jag kan inte gömma honom någon annanstans.
Jag har inte ridit ut på honom sedan i Mars tror jag det var, då han försökte vräka mig ur sadeln för att kunna ge sig på två andra hästar som kom på vägen. Den gången satt jag kvar och fick honom lugn, men jag vågar helt enkelt inte riskera att han kommer lös och jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt/händer om jag åkt/er av när vi möter främmande hästar.
Jag har gott/går på rehabiliteringspromenader för att vänja honom vid att se andra hästar och behålla lugnet, när han mår skapligt bra i huvudet och magen så går det bra under promenaderna och han blockerar sig ej och sköter sig, men så helt plötsligt så kan han få mindre spel igen, men från marken har jag kontroll. Jag har nu kämpat länge upp och ner och börjat tröttna allvarligt på att alltid få bakslagen. Jag kan "läka" honom från fysiska åkommor och han är supertrevlig att ha att göra med igentligen, han lyssnar och älskar människan, han var verkligen vad jag sökte i min nya häst, men vi har ston och det är det som ställer till det hur lustigt det än kan låta.
Nu börjar jag fundera på om han hamnat fel och om han inte skulle må bättre att säljas och få bo hemma med endast en valackkompis och sin ägare ute i skogen, ge honom tillbaks en skyddad "verkstad" som han hade innan han kom til mig utan ston. Då skulle det inte vara några problem alls med honom. Jag kan inte ge honom det boendet idag och jag kan ju inte be alla stoägare att flytta på sig för min och hästens skull.
Så nu står jag här och vet vare sig ut eller in, jag brukar inte ge upp, men han mår ju dåligt och jag kan inte göra något åt detta med ston och kontrollbehovet och jag mår dåligt och även om det går framåt igen så känner jag att hoppet dalat för vad händer i höst igen när stona går i hagen igemter i vinterhagen?!? Då är vi tillbask igen och hur länge skall man hålla på?
Min kära förstående sambo som får ta allt gnäll säger lite försiktigt, - men ge honom åtminstånde ett år, du fixar detta. Men gör jag det?
Ledsen att det blev långt men jag var tvungen att få ur mig lite!
MVH/
.
