Jisses säger jag bara, snart går jag in i väggen på hästfronten. Jag är så trött på att behöva rida min häst, ser sällan fram emot det längre. Jag skrev om min pågående svacka i ett tidigare inlägg, och inte har det blivit särskilt mycket bättre. Jag har försökt gå till botten med vad det är som gör att jag verkligen inte har någon ork till att träna min häst längre, och jag börjar misstänka att det har att göra med mina alltför höga krav. Varje dag hör och ser jag bekanta till mig, både äldre och yngre människor, som lyckas på tävlingsbanorna och tränar så mycket för att dom brinner för det. Jag har också gjort det en gång i tiden, jag älskade att gå ut i stallet och göra det jag gjorde bäst - rida och pyssla om hästarna. Jag kunde vara där dagarna i ända. Jag saknar känslan enormt mycket, men nu är jag ensam JÄMT när jag rider och är i stallet eftersom jag har dom hemma. Jag känner att jag inte har förutsättningarna att satsa särskilt högt eftersom jag inte har någon ridbana, endast ett ibland dyngblött gärde och vägar att rida på. Jag har inte tränat för tränare på hela vintern och det känns som att jag slarvar bort hela min 8-åriga hästs liv. Han kunde ha blivit så bra, men så kom han till mig. Så känns det. Det medför att jag inte vill tävla, för vi kommer ändå misslyckas. Och jag orkar dessutom inte det, det är inte ens kul. Allt detta får mig att fundera på vad jag ens tränar min häst för, allt känns så meningslöst. Ändå vill jag inte sluta med hästar, någonstans vet jag att mitt intresse finns, men det vill bara inte fram. Bryter ihop direkt jag tänker lite djupare inpå detta, är oerhört jobbigt... Min häst tränas inte alls hårt nu och då mår jag dåligt över det istället... Vill bara gå och lägga mig och sova tills jag känner för att rida igen, tills jag verkligen VILL detta igen, jag saknar det så mycket!!!