Sämsta och sista julen

Innan jag skriver om det jag tänkte skriva så vill jag säga tack till alla som liksom tar eran tid på att skriva till mig Vet att jag är jätte dålig på att visa det men jag ÄR tack sam för det och upp skattar det jätte mycket även fast det inte verkar så. Och tror inte ni fattar hur mycket ni hjälper mig bara med att ni liksom försöker förstå vad jag menar och skriver stöttande saker
Sen det jag ville skriva så är det ju jul idag. Så hoppas alla ni har en bättre dag än jag har iallafall! Och att ni får vara med dom ni vill vara med.
Jag tänkte iallafall på ett år sen så var det som ett HELT annat liv. Liksom att då var jag helt normal och firade jul hemma med mamma och pappa och hundarna och var i stallet med C. Och nu om jag tänker så var jag väldigt liksom o mogen eller hur man ska säga. Eller liksom att det är sååå många saker som jag inte hade nån aning om då och att jag hade aldrig kunnat tänka att det skulle vara såhär nu. Utan då var jag helt normal som vem som helst och vid jul så sa mamma och pappa att vi skulle börja kolla efter en till ponny. Som ju blev O så för ett år sen så visste jag inte att han fanns.
Men så skulle alla mina drömmar bli sanna liksom att jag fick min dröm ponny! Och allt var SÅ bra så nu känns det som jag borde fattat att det inte skulle få bli så. Utan att det var typ som lugnet innan stormen eller vad man säger. Typ som jag bara skulle få precis börja känna hur det var att allt var BRA och att liksom vara lycklig. Som låter jätte dumt nu men ja.
Och sen på våren så började ju allt gå dåligt och har blivit sämre helatiden nästan och nu är jag en HELT annan än den jag var förra julen. Så är nästan tvärt mot allt som var då. Och skulle bara vilja komma tillbaka till då INNAN allting dåligt hände. Men det går ju inte.
Och sånthär får man inte säga men jag VET att dethär är min sista jul. Så förra julen var min sista riktiga jul men då hade jag ingen aning om det. Utan allt var bra och somvanligt. Mot för nu som jag ska flytta till hvb hem och har skit dålig relation med mina föräldrar och inte får träffa O eller hundarna och alla på bup och alla tycker nog att jag är skit jobbig. Och jag bara miss lyckas med allt helatiden och heltenkelt så är mitt liv slut. Och det bara är extra jobbigt för det är jul och det är såå tydligt hur stor skillnad det är mot förra året.

 

[Shaggy]

Fast då får dom ju ingen bra bild av mig.

Jo de ser att du försöker och kan då acceptera att du misslyckas. Man måste inte var perfekt i alla ögonblick det viktiga är oftast att man försöker.

 

[LiviaFilippa]

Jo de ser att du försöker och kan då acceptera att du misslyckas. Man måste inte var perfekt i alla ögonblick det viktiga är oftast att man försöker.

Men om jag ska vara migsjälv och inte försöka ge som en bra bild av mig så är det inte att jag försöker. Utan om dom ska tro att jag försöker så måste jag ju typ fejka det eller hur man ska säga.

 

[Shaggy]

Men om jag ska vara migsjälv och inte försöka ge som en bra bild av mig så är det inte att jag försöker. Utan om dom ska tro att jag försöker så måste jag ju typ fejka det eller hur man ska säga.

Fast som jag tolkat dig vill du ju bli frisk, så vad måste du fejka?

 

[sorbifolia]

Jag håller med om att du ska vara dig själv, du har så många fina kvaliteer som människa.

Vad om du tänker att du ska vara som du brukar vara med oss? Dvs. du kan vara negativ och inte orka om det är så det känns, men då säger du ifrån bara "i dag mår jag piss och kommer vara negativ". Det förstår folk och då är det inget som ger en dålig bild av dig, utan tvärt om.

 

[LiviaFilippa]

Fast som jag tolkat dig vill du ju bli frisk, så vad måste du fejka?

Typ att jag försöker massa saker och allt sånt. Och vet inte om jag VILL bli frisk heller. Eller tror inte det går och jag orkar inte försöka så om dom ska få en bild att jag vill bli frisk så måste jag fejka det.

 

[LiviaFilippa]

Jag håller med om att du ska vara dig själv, du har så många fina kvaliteer som människa.

Vad om du tänker att du ska vara som du brukar vara med oss? Dvs. du kan vara negativ och inte orka om det är så det känns, men då säger du ifrån bara "i dag mår jag piss och kommer vara negativ". Det förstår folk och då är det inget som ger en dålig bild av dig, utan tvärt om.

Fast det är ju jätte stor skillnad ändå för ni ser bara det jag skriver. Men jag finns ju helatiden och dom får väl en bild av mig helatiden och inte bara från några saker jag skriver. Och då vet jag inte alls hur jag ska vara helatiden om dom ska få en bra bild av mig för om jag är migsjälv så får dom INTE det.

 

[LiviaFilippa]

Det här är säkert skit dumt och fattar att ingen kan ha nåt bra svar eller tips egentligen. Men ändå så OM nån har nåt tips på nåt jag kan göra så vore det jätte snällt. För har massa massa dåliga känslor och tankar igen men ska helst inet sova nu så kan inte få såmycket medicin heller. Och jag både vill prata om massa om tankarna och allt sånt och inte så vet nte vad jag ska göra. Eller kan nog ändå inte prata om allt men ändå.

 

[Kjerulfia]

Kolla på inslaget om geologin på Fulufjället jag länkade till. Du kanske tycker det är skittråkigt, men ngt annat att fokusera på ett tag.

 

[Therese1988]

Finns det någon där som du kan prata lite med? Det behöver ju inte vara om allt, men kanske ventilera lite? Alternativt bara prata om något helt annat, för att distrahera lite? Annars får du gärna prata/skriva med mig, vet du.

 

[Motacilla]

Kan du försöka börja med att prata om något helt vanligt med någon i din närhet? Och om det känns bra kan du säga något du tänker på.

Jag brukar oftast göra så, att jag först pratar om t.ex nåt tv-program eller något jag gjort/läst/lyssnat på. Och sen kan jag ta upp det jag faktiskt vill säga.

Finns det nån snäll sköterska som jobbar idag som du kan prata lite med? Ibland hjälper det jättemycket att bara prata om vad som helst också och komma bort från sina vanliga tankar, tycker jag. T.ex kan du försöka fråga något om vad sköterskan gör när hon inte jobbar, om hon lyssnar på nån speciell musik eller om hon sett nån bra film på länge. Såna vanliga saker liksom.

 

[LiviaFilippa]

Har igen haft en skit jobbig kväll men är väl ingen som trodde nåt annat heller. Men går typ fram och till baka från panik till att jag inte bryr mig om nåt till panik igen. Och så håller det på så helatiden.
Och blir typ mer och mer rädd helatiden för när jag ska flytta till hvb hemmet. Vet att man inte ska tänka neggativt och så men det känns som jag bara VET att det kommer gå skit dåligt. Eller det kommer inte hinna gå skit dåligt för jag kommer ta själv mord. Alltså inte att jag har en jätte noga plan men jag bara vet det ändå.
Och blir skit arg och typ besviken att jag inte får träffa O och säga hejdå eller nånting sånt. Fast vet ju att det inte spelar nån roll om jag är arg och allt sånt så är det ändå ingen som bryr sig.
Och det känns bara helatiden som INGEN bryr sig vad jag säger eller känner eller nånting. Och då menar inte jag för jag inte får bestämma allt som vissa tror för jag fattar att jag inte får det om allt. Men känns bara som ingen bryr sig om nånting vad jag vill eller känner eller tycker utan ALLA bara skiter i allt och bara vill slippa alla problem med mig fast ändå ska dom tvinga mig att leva liksom. Och det är ju bara jätte o nödigt.

 

[Motacilla]

Äh vad jobbigt! Så störigt när det är så.

 

[LiviaFilippa]

En annan sak också så vet inte ifall nån här kommer ihåg det men jag sa typ i somras att jag ville sälja ponnysarna och sluta rida. Men fick inte för fick inte välja sånt när jag var sjuk typ så skulle ha dom kvar ändå. Men nu kommer jag ju inte få rida eller nånting så alla mål och typ drömmar och allt sånt med O är typ bort kastade. Så hade varit tusen gånger bättre om vi hade sålt dom i somras så kanske C hade levt nu och O hade varit hos nån som vill ha han och som FÅR ha han. Så det var ju en sak som dom kanske BORDE ha lyssnat vad jag sa men nej det gick inte. Så nu istället är det jätte mycket jobbigare för först typ tvingade dom mig att jag måste ha O kvar och nu tvingar dom mig att jag inte får ha dom målen kvar och inte får träffa han och vet inte när eller om jag kommer träffa han nånsin.
Och samma med hundarna så jag tänker inte träffa dom utanför bup bara i några minuter. För det är inte alls samma sak som om jag fick träffa dom hemma och kunde vara mer av slappnad liksom. Men enda chansen att jag KANSKE skulle få träffa dom var om jag gjorde det här så sa att det inte är nån mening då för det är det ju inte. Men känns också jävligt skit för jag tycker ändå inte jag har varit SÅ hemsk så jag inte borde få träffa nån sombetyder nåt för mig.
Men dom enda jag FÅR träffa är mamma och pappa. Som jag har förstört allt så det kommer aldrig bli som normalt med dom heller. Och spelar ingen roll att vissa säger att det kommer bli bra så tror jag inte det ändå. För jag kan inte bara inte känna det som dom sviker mig och vill bli av med mig och att jag förstör deras liv.
Iallafall så ska jag äntligen få medicin nu så hoppas jag sover hela natten iallafall. Och bryr mig inte ens om jag har mardrömmar för ärligt så är det ändå bättre än verklig heten. Så vet att jag låter helt störd men drömmer ändå hellre om äckel händelsen i våras än är vaken och har alla skit jobbiga tankar och känslor som jag inte ens kan förklara.
Så ja hoppas jag somnar jätte fort fast vill inte det ska bli imorgon heller. Men vill ändå ingenting så kommer inte bli nöjd ändå så spelar ingen roll.

 

[sorbifolia]

Vet inte vad jag ska säga förutom att jag tycker hemskt synd om dig nu, vännen! Hoppast det hjälper pyttelite att skriva av sig här i alla fall. Och hoppast du får sova snart.

 

[Motacilla]

Så många tankar och mycket känslor du har inom dig.
Hoppas du snart börjar känna dig lite bättre till mods.

 

[LiviaFilippa]

Varning för att dethär kommer låta helt stört. Men vill försöka förklara ändå.
Men jag vill ju inte flytta till hvb hemmet och jag är skit rädd för allt med det. Men nu känns det ändå som jag vill komma dit så det är över stökat eller hur man ska säga.
För som nu så är jag ju orolig för det helatiden och bara tänker på allt dåligt och svårt och så. Och drömmer skit konstiga saker om det och så. Och har dåligt samvete helatiden för att jag förstör allt för alla och gör mamma och pappa ledsna och besvikna och allt sånt. Och allting blir ju bara värre och värre nu också för jag är så orolig för hvb hemmet.
Så egentligen så är det väl bättre då att komma dit så iallafall alla här slipper mig och jag inte behöver undra om allt utan då vet jag väl lite mer hur allt funkar där och så.
Och jag tror att jag kommer ta själv mord såfort jag får en chans där så tror inte jag kommer vara där länge ändå. Och typ alla vet att jag har dom tankarna så dom bryr sig väl bara inte.
Så på ett sätt vill jag komma dit nu bara så jag slipper allt nu. Och bara så jag VET nåt och inte bara väntar och inte vet nånting. För som jag har skrivit många gånger så är jag sån som måste ha en plan liksom och nu kan jag ju inte ha det alls så allt går skit.
Men ja iallafall så är det bara idag som jag måste stå ut liksom. Sen sista natten sen om dom inte ändrar sig så ska jag dit imorgon.

 

[Motacilla]

Jag kan känna igen mig i att jag också kan tröttna på osäkerhet och ovisshet och tänka att jag hellre kommer igång med det jobbiga så jag slipper grubbla. Lika bra att ta sig an det liksom. Värre att oroa sig för hur det kanske ska bli.

Men snälla, gör inget dumt mot dig själv! Det är INTE värt det.

Jag förstår att du är ARG och väldigt besviken, känner dig övergiven och att det inte är värt något. Men SNART (några år) får du bestämma själv. Då kan du välja var du bor och hur mycket eller hur lite kontakt du har med din familj.

Det är jättejobbigt för dig nu, men det kommer att bli bättre så småningom!

 

[Kjerulfia]

Jag förstår om du är orolig, nervös och har en massa olika känslor inför imorgon. Det är inget konstigt. Jag tänker så här; med tanke på hur dåligt du mår just nu så blir alla känslor extremt (kanske är ett svagt ord egentligen) mycket starkare än för en person som inte mår lika dåligt och har samma tankar och funderingar om hur det ska bli.
Jag skickar en digital styrkekram till dig.

 

[LiviaFilippa]

Jag kan känna igen mig i att jag också kan tröttna på osäkerhet och ovisshet och tänka att jag hellre kommer igång med det jobbiga så jag slipper grubbla. Lika bra att ta sig an det liksom. Värre att oroa sig för hur det kanske ska bli.

Men snälla, gör inget dumt mot dig själv! Det är INTE värt det.

Jag förstår att du är ARG och väldigt besviken, känner dig övergiven och att det inte är värt något. Men SNART (några år) får du bestämma själv. Då kan du välja var du bor och hur mycket eller hur lite kontakt du har med din familj.

Det är jättejobbigt för dig nu, men det kommer att bli bättre så småningom!

Det spelar ju ingen roll för mig om jag får bestämma själv om några år. Alltså det är ingenstans jag VILL bo eller nåt sånt. Och vet att man tycker olika men för mig är några år jätte länge och jag kan inte komma på nån bra sak med att bli myndig ändå så jag bryr mig inte alls om det.

 

[Motacilla]

Några år ÄR en lång tid, det håller jag med om. Men sen har du oändligt med tid att bestämma över dig själv.

Jag tror jag förstår hur du menar, och jag önskar att jag kunde hjälpa dig så att du kunde uppleva att din röst också hördes. Det måste vara väldigt irriterande att "bara få hänga med" i vad som bestäms om dig.

Oavsett hoppas jag att det kommer att bli lättare och bättre för dig. Att hemmet jobbar på ett bra sätt och att det är vettiga människor som jobbar där. Kanske även ungdomar som du kan bli kompis med så småningom? Jag tror att det kan vara väldigt värdefullt för dig att ha ungdomar i samma ålder och liknande situation runt dig. Så märker du att vem som helst kan behöva lite extra stöttning en period. Det är inget konstigt.