Samlad form på lös tygel

[Limen]

Är det målet för AR ryttarna? Hur jobbar man konkret för att nå detta mål? Kommer det när hästen bär sig i en korrekt form och att man då kan släppa ut tygeln mer?

 

[Spider84]

Sv: Samlad form på lös tygel

Nej, inom AR ska man som regel i alla fall alltid ha kontakt på yttertygel. Det med hängande tyglar vet jag inte om det kommer från Hempfling eller liknande?

 

[_Blippan66_]

Sv: Samlad form på lös tygel

Men när hästen är tillräckligt skolad för sätet ska den kunna hålla samling och överlinje i tex en piaff med helt slak tygel. Det kräver ju dock många års träning under en duktigt ryttare. Först måste hästen följa bettet i alla lägen.

 

[Spider84]

Sv: Samlad form på lös tygel

Den ska kunna...men det är inget som står som ett "mål" med den akademiska ridningen.
Det lät på ts som att hon efterfrågade om man eftersträvade att rida hästen på slak tygel när den är välutbildad.

 

[Alkemisten]

Sv: Samlad form på lös tygel

Begreppet "hängande tygel" tror jag kommer från att hästen vet sin huvudposition och tuggar på bettet utan att gripa tag i det. Så får jag lära mig att rida här nere iallafall. Handen ska vara så "mjuk som varmt smör eller hård som betong" beroende på kommunikationen mellan hästen och ryttaren. En häst som är korrekt samlad och jobbar från skänkeln till handen vet hur mycket rum han har mellan handen och tygeln och håller sitt huvud där emellan, då ser det ofta ut som om man rider på hängande tyglar. Men det är en så fin balansgång och krävs mycket koncentration för att bibehålla lättheten.

 

[svea]

Sv: Samlad form på lös tygel

När hästen bär sig riktigt, riktigt bra i samling, t ex i piaff och passage, kan man ofta behålla samlingen en stund även om man släpper kontakten med hästens mun. Det är ett tecken på att hästen är så självbärig, stark och villig i sin samling att den gärna behåller den. Jag vet inte om det är ett mål för AR, men det är ett mål för min ridning i alla fall.

En sak att observera är att tygeln i detta fall ska ges ganska raskt, till skillnad från när man vill att hästen ska följa handen framåt-neråt. Då ger man tygeln långsamt, så att hästen hinner med.

 

[Totola]

Sv: Samlad form på lös tygel

När hästen bär sig riktigt, riktigt bra i samling, t ex i piaff och passage, kan man ofta behålla samlingen en stund även om man släpper kontakten med hästens mun. Det är ett tecken på att hästen är så självbärig, stark och villig i sin samling att den gärna behåller den. Jag vet inte om det är ett mål för AR, men det är ett mål för min ridning i alla fall.

En sak att observera är att tygeln i detta fall ska ges ganska raskt, till skillnad från när man vill att hästen ska följa handen framåt-neråt. Då ger man tygeln långsamt, så att hästen hinner med.

Fällan med det här (ser utifrån mig själv som "nybörjare" nu) är väl att man istället för att få en självbärig och avslappnad häst får en häst som spänner ihop sig. Dvs inte söker sig framåt när man släpper efter och inte "går" att få att göra det om den inte uppmuntras till kontakt heller i den övriga ridningen.

TS:
För mig har målet alltid varit en häst som bär sitt huvud själv, men om den gör det mer eller utan kontakt i handen känns mindre viktigt. Bara man fortfarande kan reglera formen (t ex släppa kraven i sitsen och på så vis få längre ram, "samla upp" sitsen och på så vis få högre form). Men tycker som sagt det viktigaste är att hästen alltid bär sitt huvud själv för att den inte ska känna sig låst. Är den inte avslappnad och lång i överlinjen ser jag det inte heller som en fördel att rida på hängande tyglar - man ska inte överge hästen i handen utan uppmuntra hästen till att slappna av mot handen vilket är svårt att göra om man aldrig har kontakt.
Tycker att det mesta går att göra med sitsen, jag vill som slutmål inte behöva använda tyglarna. Men det är ju just SLUTmål

 

[svea]

Sv: Samlad form på lös tygel

Fällan med det här (ser utifrån mig själv som "nybörjare" nu) är väl att man istället för att få en självbärig och avslappnad häst får en häst som spänner ihop sig. Dvs inte söker sig framåt när man släpper efter och inte "går" att få att göra det om den inte uppmuntras till kontakt heller i den övriga ridningen.

Man rider inte på lösa tyglar för att få en självbärig och avslappnad häst. Man gör det för att man har en självbärig och avslappnad häst.

Dessutom finns ju framåt-nedåtsökningen och kontakten fortfarande med i den dagliga ridningen hela tiden. Det är inte så att man plötsligt en dag slänger iväg tyglarna för att aldrig ta dem igen. Det är något man gör en kort, kort stund i taget när allt annat stämmer perfekt, bara för att det är så härligt.

 

[Totola]

Sv: Samlad form på lös tygel

Jojo, tror inte att DU gör så , utan att det däremot kan vara "farligt" att tänka - testa om hästen kan hålla kvar - om den faktiskt GÖR det, men i spänning. Att man luras tro att hästen är självbärig när den i själva verket spänner överlinjen och samlingen förlorar sitt syfte.

 

[svea]

Sv: Samlad form på lös tygel

Jo, jo. Det är sant.

 

[fio]

Sv: Samlad form på lös tygel

Jojo, tror inte att DU gör så , utan att det däremot kan vara "farligt" att tänka - testa om hästen kan hålla kvar - om den faktiskt GÖR det, men i spänning. Att man luras tro att hästen är självbärig när den i själva verket spänner överlinjen och samlingen förlorar sitt syfte.

Jo men det kommer alltid finnas folk som "tror" saker som inte stämmer , det kan man inte lasta en hel ridfilosofi för.

 

[Lusidor]

Sv: Samlad form på lös tygel

Totola-
Men det är väl svårt att lura sig själv på det viset?!
Att tänka, bara för att hästen inte ramlar ihop på näsan bara frö att jag släpper tyglarna är den bärig?
I så fall borde man väl ha en ganska handtung häst om den inte går kvar i position då man släpper?
Eller den du har som exempel, som är så spänd att den går kvar utan att vara bärig, -saknar sökning.

Som exempel känner jag aldrig impuls att vilja ge hästen hela tygeln då den visar spänning. Spänning=mer eller mindra tydlig kontakt tills den ger efter. och om den ger efter men behöver hjälp att behålla den formen eller inte gör riktigt rätt med kroppen. Tex hålla kvar tills den längt sig lite extra.

Hänger med i skillnaden, släppa ut sakta för att locka med sig hästen nedåt, och släppa kvickt i ett läge man inte har för avsikt att förändra för att visa att man har en självbärig häst som inte tappar koncepten för att den lämnas ensam i munnen!

Tycker att det går att rida korta sekvenser så redan ganska tidigt, tex om man hittar en jättefin bärig trav eller en galopp som bara rullar på mjukt och balanserat, att då några steg släppa ut och åka med, bara för att det går och känns som en tydlig bekräftelse mot hästen att, här går du kanon, nu får du visa det utan att vara "passad på" genom tygelkontakt.

och så ta upp igen och "connekta" för att sedan kunna växla form eller göra ngt nytt med mer tygelkommunikation.
Typ, hålla kontakten så länge man känner behov av att förändra. Och släppa då man antingen är nöjd eller kan förändra med enbart sitsen.

Eller tycker ni att det är lämnat åt den högt utbildade hästn i tex piaffen, att bara där visa att det går att släppa tygeln??

-och det här har ju inget att göra med att "glappa med tygeln" som jag tycker är då man tar o släpper konstant i varje steg för att man inte har en fristående hand som kan följa hästens rörelser eller ger osmidiga eftergifter och direkt tar tag igen.
De sekvenser med lös tygel jag menar håller flera steg, så länge som hästen är självbärig...

 

[Lusidor]

Sv: Samlad form på lös tygel

Jo men det kommer alltid finnas folk som "tror" saker som inte stämmer , det kan man inte lasta en hel ridfilosofi för.

haha, så rätt så!
Det citatet skulle man kunna slänga in här och där i många trådar!

 

[Totola]

Sv: Samlad form på lös tygel

Totola-
Men det är väl svårt att lura sig själv på det viset?!
Att tänka, bara för att hästen inte ramlar ihop på näsan bara frö att jag släpper tyglarna är den bärig?
I så fall borde man väl ha en ganska handtung häst om den inte går kvar i position då man släpper?
Eller den du har som exempel, som är så spänd att den går kvar utan att vara bärig, -saknar sökning.

Fast om vi säger såhär - det är superlätt för en häst att gå kvar i samma huvudposition om den är "ihopkortad" dålig sökning eller stessad/spänd rent allmänt mao. Typ som att visst skulle jag kunna begära piafftramp från min häst redan nu och få ett piaffaktigt resultat, men högst sannolikt skulle stressen och ansträngningen bli för stor för att ge rätt effekt. På samma vis tror jag det är ganska enkelt att låta hästen gå kvar i form med långa tyglar på en "grön" häst men tycker det är riskabelt att experimentera med det redan tidigt i utbildningen av risken att hästen sammanknippar samling med släppa sökningen eller samling = press.

Jaja, håller iaf med om att man inte kan döma en hel ridstil efter det, men det är ändå troligen en vanlig "fälla" som jag ser det om man har som mål att -kunna- rida på hängande tygel. Att man överger hästen i handen, istället för som i din beskrivning att man bara stundvis släpper den när man inte behöver kommunicera i handen och hästen är i ett läge där den inte behöver handen.

 

[mackan]

Sv: Samlad form på lös tygel

Fast om vi säger såhär - det är superlätt för en häst att gå kvar i samma huvudposition om den är "ihopkortad" dålig sökning eller stessad/spänd rent allmänt mao.

Jaja, håller iaf med om att man inte kan döma en hel ridstil efter det, men det är ändå troligen en vanlig "fälla" som jag ser det om man har som mål att -kunna- rida på hängande tygel. Att man överger hästen i handen, istället för som i din beskrivning att man bara stundvis släpper den när man inte behöver kommunicera i handen och hästen är i ett läge där den inte behöver handen.

Hmm. Jag förstår inte resonemanget alls. Jag undrar om det inte är så att du skulle behöva sätta dig upp på en riktigt välutbildad häst, för att få lite känsla för vad som avses i en del svar du fått? Jag vill understryka att jag inte menar detta snorkigt på ngt sätt, men det du skriver ang. ditt tänk runt denna fråga är för mig så långt bort att jag inte riktigt förstår hur du tänker över huvud taget, och min tolkning av varför jag inte förstår det, är att du inte suttit på ngn sådan häst endera på ett väldigt långt tag, eller aldrig, för hade du det skulle du inte skriva eller tänka det du gör, du utgår hela tiden från mycket obildade eller gröna hästar när du filosoferar runt dina slutsatser. Det är ju som Svea skriver, att den slaka tygeln kommer för att allt annat stämmer, hästen är så bärig och lätt och i harmoni med ryttaren att den sitter ihop helt och hållet för sätet, och allt är bara svävande harmoni och lätthet.

Jag tror det skulle ge dig massor, för du skulle få en gnutta känsla för hur det känns att sitta på en sån, och nog förstå vad det är många svarat dig här. finns det ingen du känner som kan låta dig - och gärna instruera dig från backen samtidigt när du provar?

 

[cristobal]

Sv: Samlad form på lös tygel

Totola-


Som exempel känner jag aldrig impuls att vilja ge hästen hela tygeln då den visar spänning. Spänning=mer eller mindra tydlig kontakt tills den ger efter. och om den ger efter men behöver hjälp att behålla den formen eller inte gör riktigt rätt med kroppen. Tex hålla kvar tills den längt sig lite extra.

Fast jag har fått lära mig av en instruktör, att om hästen är spänd, så är det lång tygel o avlastningssits som gäller, tills hästen har funnit sin egen balans. Då kortar jag upp tygeln försiktigt och försöker se till så baken är det som driver hästen fram till handen.
Iofs ett helt annat system, men intressant att det finns så olika sätt att se på

 

[Totola]

Sv: Samlad form på lös tygel

Jag tror det skulle ge dig massor, för du skulle få en gnutta känsla för hur det känns att sitta på en sån, och nog förstå vad det är många svarat dig här. finns det ingen du känner som kan låta dig - och gärna instruera dig från backen samtidigt när du provar?

Tror snarare det beror på att vi har olika erfarenheter av utbildningsmetoder/-ridstilar Jag HAR ridit på välutbildade hästar, inte många men fler än en! Både inom "vanlig" dressyr och inom AR, fast beroende på hur man ser det så skulle jag kalla de "vanligt" utbildade hästarna outbildade jämfört med AR-hästarna och tvärtom eftersom prion ligger så olika.

Hästar är väldigt olika. Vissa har lätt att spänna ihop sig (pga stress eller felinlärning t ex, eller att ryttaren inte lyckas få den slappna av) andra har lättare att hänga sig i handen, men det borde vara lättare för ryttaren att undvika. Alltså tycker jag problemet spänna ihop överlinjen är det mest allvarliga problemet även om det är i rätt liten grad så snart det blivit en ovana. Men enligt det jag fått lära mig så lär man INTE en häst att bättre acceptera handen genom att låta bli att ha kontakt med handen, snarare tvärtom, men själva grovjobbet sker såklart på annat sätt. Inte överge hästen helt enkelt.
Är en häst satt i balans, ram och fått en uppgift, då borde den teoretiskt sett kunna hålla det trots att man länger på tyglarna. Att den är självbärig och har lärt sig ta ansvar för att hålla det man bett om. Men i praktiken så är det mycket grunder som måste sitta innan man kan komma till det stadiet - om man ens strävar dit (efter självbärighet).

 

[Totola]

Sv: Samlad form på lös tygel

Fast jag har fått lära mig av en instruktör, att om hästen är spänd, så är det lång tygel o avlastningssits som gäller, tills hästen har funnit sin egen balans. Då kortar jag upp tygeln försiktigt och försöker se till så baken är det som driver hästen fram till handen.
Iofs ett helt annat system, men intressant att det finns så olika sätt att se på

Jag har fått lära mig både och lite beroende på hur spänd hästen är och hur hästen reagerar. Om en häst spänner upp hela halsen som en stjärnkikare (särskilt kallblodstravare om de väl fått det som ovana ) då försöker jag FÖRST få kontakt med munnen och be hästen ta kontakt för att sedan "jobba fram" hästen, brukar räcka med tygeln när hästen lärt sig vad det betyder, som en påminnelse, men avslappningen är såklart fokus.
Om det inte är lika extremt utan lite mindre spänning, eller att hästen inte är "hård" på samma sätt, då brukar jag köra på din metod. Att länga tygeln och försöka få hästen framåt/nedåt genom ens egen sits och att arbeta med bakbenen, eventuellt lite lirkande i innertygeln med eftergifter för att få "loss" nacken i samma veva.

Tror både och fungerar lika bra fast beroende på situation och häst

 

[mackan]

Sv: Samlad form på lös tygel

Hästar är väldigt olika. Vissa har lätt att spänna ihop sig (pga stress eller felinlärning t ex, eller att ryttaren inte lyckas få den slappna av) andra har lättare att hänga sig i handen, men det borde vara lättare för ryttaren att undvika. Alltså tycker jag problemet spänna ihop överlinjen är det mest allvarliga problemet även om det är i rätt liten grad så snart det blivit en ovana. Men enligt det jag fått lära mig så lär man INTE en häst att bättre acceptera handen genom att låta bli att ha kontakt med handen, snarare tvärtom, men själva grovjobbet sker såklart på annat sätt. Inte överge hästen helt enkelt.
Är en häst satt i balans, ram och fått en uppgift, då borde den teoretiskt sett kunna hålla det trots att man länger på tyglarna. Att den är självbärig och har lärt sig ta ansvar för att hålla det man bett om. Men i praktiken så är det mycket grunder som måste sitta innan man kan komma till det stadiet - om man ens strävar dit (efter självbärighet).

Vad f-n pratar du om? Har du över huvud taget läst det jag skrivit? På vilket sätt beskriver det du pratar om ovan, en rutinerad, välutbildad häst?

Det jag pratar om förutsätter givetvis att grunderna du beskriver sitter
Har aldrig ngnsin förelsagit att man lär en häst att acceptera handen genom att låta bli den. Jag pratar om det Svea pratar om.
Tog upp möjligheten att du inte suttit på en välutbildad häst. du säger att du har det - men fortsätter beskriva en outbildad samt grundarbete samt bristande grunder.

 

[Totola]

Sv: Samlad form på lös tygel

Ja precis, jag menar att fällan för ORUTINERADE ryttare är att man kan ta fel på vad som är rätt när hästen går på lång tygel, att man kanske missar den viktiga delen med att hästen söker ordentligt till handen eller får för svårt att korrigera det med en häst som är van vid hängande tygel. Att det enligt mig troligen är den lättaste fällan att hamna i när man rider med inställningen att hästen ska kunna gå på lång tygel. Vad tjafsar vi om?
Det är väl underförstått att det finns en klick människor i varje område som är sjukt bra på det dom gör medans gemene man har mycket kvar att lära?
Är man tillräckligt erfaren och skicklig faller man sällan i fällor så varför skulle jag syfta på att erfarna ryttare inom området? Det skulle ju vara som att säga att Jan Brink måste passa sig för fällan att hacka för mycket med sporrarna och få hästen "slö" inne på banan. Det måste han inte för han är tillräckligt rutinerad, medans många andra ryttare troligen behöver göra det om de har en häst som riskerar att bli "slö", rider med sporrar och har tävlingsnerver. Bara som ett dåligt exempel! Och jag antar att TS inte redan är en proffsryttare inom "ridning på hängande tygel" utifrån frågeställningen.