Sambo+häst=?

[Dopy]

Ett tips om din kille känner att du inte prioriterar honom är att ta en dag/kväll på veckan då du gör det, tex varje fredag kväll eller har varierande dag/kväll men 1 dag/kväll per vecka som passar bådas scheman (den dagen kanske du kan lägga in hästens vilo dag?) och sedan gör ni något tillsammans, äter på restaurang, bio, myskväll hemma, går ut i skogen och grillar, åker på museum, eller vad ni nu gillar, och tar den dagen och tiden för att planera något ni gör tillsammans, behöver inte vara något stort, en myskväll med film eller brädspel räcker liksom. Men att ni gör något mysigt ihop den dagen/kvällen

 

[pulkaskurk]

Jag hade bytt sambo.
Orkar inte med sånt där trams, har haft min beskärda del av såna
När jag träffade min man i början klargjorde jag direkt att jag har häst och hund, skulle vi ses så måste hunden följa med och vill han inte ha hunden i soffan och sängen så var jag inte intresserad av att komma till honom.
Hästen tar mycket tid och antingen fick han se till att ha egna intressen eller följa med till stallet och njuta av det.
Som tur är tycker han mycket om djur och natur så det har aldrig varit ett problem och han är ofta med och njuter av det precis som jag

 

[Fjordfrälst]

Jag försöker se från båda hållen; självklart ska du inte ge upp hästen för din sambo önskar mer tid, å andra sidan; som någon redan skrivit är ju samboskapet något man väljer att vara och man är ju faktiskt två som valt att leva tillsammans, så man kan ju inte leva som om man vore singel då kanske...

Jag själv är sambo, min karl är iofs det första och hitintills enda förhållandet jag haft, jag är å andra sidan inte hans första flickvän, dock första han är sambo med. Jag kan säga att de han haft före mig har också mer eller mindre brunnit för hästar allihop så han är ganska van och klagar inte! Han förstår och vet att djuret (givetvis) måste få komma i första hand! Sen vet han att jag mår bra av att få hålls med min häst och andra hästar runt omkring mig, det gör mig lycklig och han vill såklart se mig lycklig! . Han har ju sina intressen (traktorer, grejar med sina egna och hjälper kompisar att köra gräs, harva osv) dessutom jobbar vi båda två heltider! Eller ja; jag jobbar heltid som undersköterska inom hemtjänsten för närvarande med givetvis varierade arbetstider, och när jag blir klar SSK så lär det ju vara samma sak om jag börjar på sjukan, vilket ju är det vanligaste. Min sambo jobbar i skogen därav väldigt långa dagar, längre än heltid. Men vi får ihop det ändå....För vi har så mycket på varsitt håll så att säga; man måste nog vara väldigt självständig båda två för det ska fungera tror jag i alla fall....Sen försöker vi såklart ha stunder här och där, där vi kan umgås och mysa, lite kvalitetstid tillsammans Min sambo tycker om hästen men han har inte alls mitt intresse, han ställer dock upp och hjälper mig när vi åker iväg på pay and jump . . Jag tycker det är skoj med traktorerna (är uppväxt på gård) men jag brinner inte för det som han gör . Men som sagt....Mina tankar kring det hela...Hoppas ni kommer fram till en lösning som fungerar för er båda .

 

[skuggi]

Hej! Har ni någon gång blivit tvugna att välja mellan kärlek till en människa och kärlek till djur?

Jag står lite i en sån sits just nu. Min sambo är trött på att jag aldrig är hemma. Jobbar heltid långa dagar och obekväma arbetstider(sjukhus).
Försöker sedan hålla igång min häst ca 5 dagar i veckan.

Min sambo då har börjat klaga på att jag aldrig är hemma och att jag inte prioriterar honom. Han tycker heller inte om att jag Lägger typ alla pengar på hästen så jag kan inte spara så mycket i månaden. Men vad ska man göra? Jag måste jobba och jag kan inte se ett liv utan häst!

Han vill att jag ska ha häst men han agerar ju väldigt tvärt emot. Har ni varit med om liknande? Vi har varit tillsammans i 3 år och bott ihop i 2..

Ja, jag har varit i en sån sits. Och det funkade inte, lämnade honom.
Det handlar egentligen inte om att man har en hobby som tar mycket tid, det handlar om en livsstil. En sån man som inte kan rå om sig själv när jag är upptagen kan jag vara utan.

 

[em-pirre]

@Itzyditzy hur går det?

 

[Itzyditzy]

@Itzyditzy hur går det?

Det går väl inte så mycket framåt. När jag säger något så säger han att det är Pga att han inte trivs i lägenhet. Men om han då vill flytta till hus med mig får han ju visa även i lägenheten att han kan hjälpa till med saker. Ex plocka undan i köket eller vika tvätt. Har stått orört i en vecka nu för att jag inte har hunnit med då jag jobbat kväll och hade avtackning av kollegor en annan dag..

 

[em-pirre]

Det går väl inte så mycket framåt. När jag säger något så säger han att det är Pga att han inte trivs i lägenhet. Men om han då vill flytta till hus med mig får han ju visa även i lägenheten att han kan hjälpa till med saker. Ex plocka undan i köket eller vika tvätt. Har stått orört i en vecka nu för att jag inte har hunnit med då jag jobbat kväll och hade avtackning av kollegor en annan dag..

Det känns ju inte riktigt som ett roligt förhållande just nu tänker jag.

 

[Rugge]

Det går väl inte så mycket framåt. När jag säger något så säger han att det är Pga att han inte trivs i lägenhet. Men om han då vill flytta till hus med mig får han ju visa även i lägenheten att han kan hjälpa till med saker. Ex plocka undan i köket eller vika tvätt. Har stått orört i en vecka nu för att jag inte har hunnit med då jag jobbat kväll och hade avtackning av kollegor en annan dag..

Hej. Jag var tidigare sambo med en sådan kille.
Jag fick sköta allt. Hus, 2 hundar, häst osv.
Skulle jag ha honom att göra något hemma annat än gymma eller sitta vid datorn så fick jag tjata mig blå. Ändå slutade det ofta med att det blev ogjort.
Det var som att bo med en stor bebis.
Aldrig mer!!!

 

[TinyWiny]

Det går väl inte så mycket framåt. När jag säger något så säger han att det är Pga att han inte trivs i lägenhet. Men om han då vill flytta till hus med mig får han ju visa även i lägenheten att han kan hjälpa till med saker. Ex plocka undan i köket eller vika tvätt. Har stått orört i en vecka nu för att jag inte har hunnit med då jag jobbat kväll och hade avtackning av kollegor en annan dag..

Hjälpa till? Han är väl inget barn. Vuxna hjälps åt, var och en gör sin del.

 

[Itzyditzy]

alltså han plockar ju undan ibland, och lagar mat ibland. Typ diskar innan han åker till jobbet och så. Lagar mat om jag tar för lång tid på mig i stallet på kvällen. Oftast så sover han bort tiden jag är i stallet. Inte så kul att komma hem till kaos när man helst av allt bara vill sätta sig och äta..

Det slutar ju i att kaoset får vänta till när jag har tid och lust att plocka undan. Hade det varit mitt eget kaos hade jag inte brytt mig. Men nu är det lixom en veckas gamla matlådor med rester i som står på diskbänken..

Tycker ju om honom så hoppas hela tiden på att han ska bättra sig

 

[Alexandra_W]

@Itzyditzy kan det vara så att han inte gör det för han tycker han får dra hela lasset eftersom du inte hinner? Det klassiska där båda tycker att den andra ska.

I så fall brukar ett "schema" hjälpa. På måndag diskar du och han lagar mat. På tisdag dammsuger han och du tar med dig retursoporna. På onsdag... du fattar. Gör en konkret uppdelning och skapa känslan av hjälpas åt istället för att lämna åt den andre liksom.

Med schema/uppdelning är det lättare att "slippa" med. Ringa och säga att man blir sen så kan du göra x idag fast jag skulle, så gör jag Y fast du skulle på den och en dagen.

Efter ett tag uppdelat så brukar det om förhållandet är gott i övrigt rulla på automatiskt utan att man behöver planera in vem, vad och när.

 

[em-pirre]

@Itzyditzy kan det vara så att han inte gör det för han tycker han får dra hela lasset eftersom du inte hinner? Det klassiska där båda tycker att den andra ska.

I så fall brukar ett "schema" hjälpa. På måndag diskar du och han lagar mat. På tisdag dammsuger han och du tar med dig retursoporna. På onsdag... du fattar. Gör en konkret uppdelning och skapa känslan av hjälpas åt istället för att lämna åt den andre liksom.

Med schema/uppdelning är det lättare att "slippa" med. Ringa och säga att man blir sen så kan du göra x idag fast jag skulle, så gör jag Y fast du skulle på den och en dagen.

Efter ett tag uppdelat så brukar det om förhållandet är gott i övrigt rulla på automatiskt utan att man behöver planera in vem, vad och när.

Jag tror du kan ha rätt.


Samtidigt hade jag själv inte orkat med ett förhållande där man måste dela upp sånt (skriftligen dessutom) för att det ska funka.

 

[TinyWiny]

Jag tror du kan ha rätt.


Samtidigt hade jag själv inte orkat med ett förhållande där man måste dela upp sånt (skriftligen dessutom) för att det ska funka.

Inte jag heller. Det är något man kan göra med barn.

 

[Rugge]

alltså han plockar ju undan ibland, och lagar mat ibland. Typ diskar innan han åker till jobbet och så. Lagar mat om jag tar för lång tid på mig i stallet på kvällen. Oftast så sover han bort tiden jag är i stallet. Inte så kul att komma hem till kaos när man helst av allt bara vill sätta sig och äta..

Det slutar ju i att kaoset får vänta till när jag har tid och lust att plocka undan. Hade det varit mitt eget kaos hade jag inte brytt mig. Men nu är det lixom en veckas gamla matlådor med rester i som står på diskbänken..

Tycker ju om honom så hoppas hela tiden på att han ska bättra sig

Jag levde också på det hoppet i 13 år. Jag önskar jag brutit upp tidigare.

Idag lever jag med en alldeles underbar man.
Vi hjälps åt i hushållet. Inget dina och mina sysslor utan vi gör det som behövs. Ibland är det jag som kör runt åkgräsklipparen medan han diskar och städar badrummet osv.
När jag kommer hem från jobb en timme efter honom så är allt undanplockat hemma.
Jag lagar mat, han tar undan/diskar efteråt och vise versa.
Det är så skönt att ha det så. Inget tjafs och tjat och hemmets sysslor.

Gräset var så mycket grönare och frodigare på andra sidan.

 

[Lovisaleonora]

För mig känns det väsentlig att man har intresse av en gemensam nivå på ordningen hemma. Och sedan hjälpas åt att komma dit.

Vill en bo i svinstia medan den andre vill att det ska lukta Ajax ALLTID blir det oroblem

 

[Alexandra_W]

Jag tror du kan ha rätt.


Samtidigt hade jag själv inte orkat med ett förhållande där man måste dela upp sånt (skriftligen dessutom) för att det ska funka.

Nej inte jag heller. Men jag hade nog inte stått ut med TS som sambo heller utefter det som syns i tråden. Om någon var sur på mig för jag inte diskat och dammsugit osv eftersom jag "bara var hemma" och den andra "inte hunnit" för den förutom jobbet varit i stallet. Jag tror för mycket på att inte värdera andra människors val på fritiden. Sen skulle jag av många skäl inte bli långvarig med någon som hade sova som hobby.

Så jag hade i ett fall det gått i baklås kunnat sätta mig ner och prata om det och dela upp (man behöver inte skriva upp). Men om det sen inte rullade skulle jag ge upp. Men ibland är prata om saken och hur man önskar det vore bra för att se hur mycket eller lite man själv gör och nyttigt därför. Naturligtvis kräver det man har likartad nivå på hur städat man anser det bör vara.

 

[AvD1964]

OMG Skulle välja häst... låter som mer kontroll än kärlek.

 

[Piquer]

Jag hade bytt ut sambon alla dagar i veckan! Han får se till att skaffa sig ett eget intresse, man kan inte sitta ihop hela tiden.

Jag har tre egna hästar, min sambo är helt ok med det, men jag får stå för samtliga utgifter som gäller hästarna själv, & det är jag helt ok med. Vi jobbar båda oregelbundet jag natt bevakningsbranschen, han dag + natt sjukvården.

Den stora anledningen till att detta fungerar så bra är att Sambon spelar golf! Han spelar tamefan golf varenda eviga kväll , och det gör inte mig ett dugg. Vi ses hemma ca 20-21 på kvällarna, lagar middag och kollar på film etc.

Aldrig något gnäll. Jag tror att det är viktigt att båda har ett starkt intresse, alt delar intresset.

Lycka till.

 

[Sofiwall]

Har det ungefär likadant. Mycket åsikter om att hästen tar tid, ändå låter jag hästen vila fler dagar i veckan än vad jag vill, skippar att åka på träning som jag väldigt gärna skulle vilja göra, samtidigt som sambon lägger enorma mängder tid på att vara i garaget, kan skruva bil HELA eftermiddagar och kvällar och även nätter medan jag kastar mig från jobbet och gör allt så tidseffektivt i stallet som jag kan och är hemma på 2,5 timme. Det är ju inte roligt om ens största intresse blir ett stressmoment i sig att "hinna med". Nästan komiskt är att han påstår (som haft hästtjej till flickvän förut..) att han aldrig träffat någon som spenderar så mycket tid i stallet som jag själv, medan jag själv är den av oss alla i stallet som klart spenderar minst tid där.. Det är svårt när man jobbar heltid och slutar 16-17 om dagarna. Han jobbar skift, ledig mycket dagtid och helledig 4 dagar i stöten.

Till detta hör att han har två barn som bor hos oss mestadels (5 och 7), varav den ena dessutom är hästtokig och jag ställer upp allt jag kan, lotsat in henne på ridskola dit jag alltid är med och tar med henne till mitt stall när det passar. Jag går ständigt övrig tid och plockar och småstädar efter resten av familjen, TV och annat är ointressant, ändå har jag fått höra att "du gör aldrig nåt hemma", men jag antar att bara för att jag inte storstädar kåken just när han är hemma så syns det liksom inte, att man gör saker precis HELA tiden. Jag har inga andra intressen än hästen utan ALL tid utöver läggs på familj och hem. Kan uppleva det enormt orättvist ibland... lämnade till exempel bort hästen drygt två veckor nu i sommar för att enbart vara med familjen, åka till stugan osv. Nu har det förvisso blivit mycket bättre på senaste då jag till slut exploderade av allt detta. Jag röt ifrån och förklarade tydligt hur mycket av mitt största intresse som jag faktiskt valde bort för HONOM och hans barn, och att jag "ta mig fan går och plockar och städar efter er hela tiden". Det var liksom INSE, annars får du hitta någon annan. Sliter som ett djur för att få allt att gå ihop, vilket inte nödvändigtvis bara är negativt då jag lätt blir rastlös och uttråkad, tror någonstans att han till slut har insett det. Han visste ju att det var en hästtjej han träffade. Nu vill vi ju båda så småningom ut på landet och ha gård, så jag hoppas intensivt att det också blir så en vacker dag

Men allt hade ju lika gärna kunna leda till en separation, förhoppningsvis blir det inte så i ert fall utan ni får det att funka tillsammans

 

[em-pirre]

Har det ungefär likadant. Mycket åsikter om att hästen tar tid, ändå låter jag hästen vila fler dagar i veckan än vad jag vill, skippar att åka på träning som jag väldigt gärna skulle vilja göra, samtidigt som sambon lägger enorma mängder tid på att vara i garaget, kan skruva bil HELA eftermiddagar och kvällar och även nätter medan jag kastar mig från jobbet och gör allt så tidseffektivt i stallet som jag kan och är hemma på 2,5 timme. Det är ju inte roligt om ens största intresse blir ett stressmoment i sig att "hinna med". Nästan komiskt är att han påstår (som haft hästtjej till flickvän förut..) att han aldrig träffat någon som spenderar så mycket tid i stallet som jag själv, medan jag själv är den av oss alla i stallet som klart spenderar minst tid där.. Det är svårt när man jobbar heltid och slutar 16-17 om dagarna. Han jobbar skift, ledig mycket dagtid och helledig 4 dagar i stöten.

Till detta hör att han har två barn som bor hos oss mestadels (5 och 7), varav den ena dessutom är hästtokig och jag ställer upp allt jag kan, lotsat in henne på ridskola dit jag alltid är med och tar med henne till mitt stall när det passar. Jag går ständigt övrig tid och plockar och småstädar efter resten av familjen, TV och annat är ointressant, ändå har jag fått höra att "du gör aldrig nåt hemma", men jag antar att bara för att jag inte storstädar kåken just när han är hemma så syns det liksom inte, att man gör saker precis HELA tiden. Jag har inga andra intressen än hästen utan ALL tid utöver läggs på familj och hem. Kan uppleva det enormt orättvist ibland... lämnade till exempel bort hästen drygt två veckor nu i sommar för att enbart vara med familjen, åka till stugan osv. Nu har det förvisso blivit mycket bättre på senaste då jag till slut exploderade av allt detta. Jag röt ifrån och förklarade tydligt hur mycket av mitt största intresse som jag faktiskt valde bort för HONOM och hans barn, och att jag "ta mig fan går och plockar och städar efter er hela tiden". Det var liksom INSE, annars får du hitta någon annan. Sliter som ett djur för att få allt att gå ihop, vilket inte nödvändigtvis bara är negativt då jag lätt blir rastlös och uttråkad, tror någonstans att han till slut har insett det. Han visste ju att det var en hästtjej han träffade. Nu vill vi ju båda så småningom ut på landet och ha gård, så jag hoppas intensivt att det också blir så en vacker dag

Men allt hade ju lika gärna kunna leda till en separation, förhoppningsvis blir det inte så i ert fall utan ni får det att funka tillsammans

Men det där låter ju jättesorgligt. Vill du verkligen ha det sådär?