Har en ponny som är väldigt positiv och fin i ridningen. Där passar han både rutinerade ryttare och nybörjare, väldigt rolig att rida!
Enkel att ha och göra med. Snäll att lasta, klippa, sko osv.
Hans enda minus är att han är sur i boxen och vid mat. Detta stör inte mig alls då jag känner honom och inte är rädd för honom, men tror att andra kan bli det. Dock är han snäll på gången.
Försöker så klart att få bort beteendet men tror att mycket sitter i att han är så mobbad i hagen och vill då försöka vara i rang över någon. En osäker ponny helt enkelt, svårt med rang.
Tror ni att surheten skulle dra ner priset väldigt vid försäljning? Frågar då han ska säljas under sommaren.
Vad som "drar ner priset" är ju en helhetsbild gällande utbildningsnivå, rutin och typ av ponny tror jag. Det viktiga är som många andra också skriver att man är ärlig i vad det är för typ av ponny och vad den är lämpad för. En nybörjare som inte vet hur den skall handskas med ponnyn och blir rädd och osäker kanske inte heller kommer att kunna förvalta det där trevliga i övrigt och det riskerar bli pannkaka av hantering och ridning. Där krävs det ju kanske mer vuxenstöd för att det ska bli bra oavsett. Men det handlar ju i så fall om att hitta lämplig köpare mer än pris. Sådant ser man ju som säljare vid visning och provning.
Själv köpte jag en äldre "sur" läromästare som barnponny. Jättenöjd, då han uppfyllde alla andra av de önskemål om vad en stabil barnponny skulle ha enligt oss. Lämplig utbildningsnivå, stabil i alla miljöer, rutinerad och pålitlig vid uteritt. Egenheterna med lite attityd i stallet, lärde barnen lite "läsa av häst" och hantera det. Efter några månaders väldigt nära vuxenstöd hanterades ponnyn "själv" av barnet. Och efter bara något halvår kunde "nybörjaren" på 13 år ensam ta sig ut på mindre uteritter i närområdet (förutbestämd slinga, med vuxen som vet var och när samt är på plats i stallet) Och jag var helt trygg med det.
Förövrigt uppfattade jag just vår ponnys "surhet" orsakat just av att han var ranglåg. Han fungerade endast tillsammans med en övrig häst i hagen, så fort det blev fler hamnade han lägst i rang (läs så lågt i rang att han helt blev utesluten). Fick därför gå i egenhage med ett lämpligt sällskap. Han såg sur ut i boxen, öron bakåt men samtidigt avvaktande. Lite "ursäkta att jag står här i vägen för dig när du nu kommer, men jag kommer inte undan för boxen har liksom väggar". Samma vid fodring. Balanserade mellan försvar och underkastelse. Första anblicken, samt många andras tolkning var därför att han var sur och arg men efter lite eftertanke så insåg jag att det handlade inte om det alls. Beteendet var befäst och bestod hela hästens liv, även om det lindrades lite med åren. Vår lösning var att inte banna (förmodligen det folk gjort), utan helt enkelt skita i det, försöka vara trygga och inte uppfattas hotfullt. Det blev som sagt bättre, men det var en äldre individ som hade en väl etablerad inställning till livet. Så helt borta blev aldrig beteendet.