Som några av er säkert läst i tidigare inlägg så funderar jag på att lägga om vår verksamhet. Vi håller på med uppfödning och utbildningsverksamhet kombinerat med inackorderade avelsston och unghästar.
Som den rådande marknaden är så är vi nära att ta beslutet att helt lägga ner vår egen avel, men behålla seminverksamhet och ta emot andras ston.
Inackorderingarna ger ju löpande intäkter, i stället för att husera våra egna hästar som jag ändå inte får sålda. Och de som säljs tycker jag att jag i princip får ge bort, trots fina individer med bra stammar.
Det svåraste är nu vad jag ska göra med mina ston.
4 åringen får jag fortsätta ha på utbildning och fortsätta försöka sälja.
5 åringen passar mig som handen i handsken, kan behållas som ridhäst och tävlas. Om jag någon gång vill ta upp aveln igen så är hon en utmärkt individ.
21 åringen har jag inte hjärta att göra mig av med, så hon kan gå kvar som pensionär även om hon inte betäcks.
Sen har vi 14 åringen. Hon är egentligen den andra som jag rent krasst borde sälja. Men jag har sån jäkla ångest för att hon skulle hamna på fel ställe. Jag har haft henne i 8 år och hon är en sån otroligt fin individ att det skär så i hjärtat att göra mig av med henne. Tänk om hon blir vandringspokal eller hamnar på helt fel ställe, jag skulle ju aldrig förlåta mig själv.
Tänker jag rätt i det stora hela runt stona? Hur ska jag tänka för att inte oroa mig så för den sista märren? Jag försöker att tänka krasst men det är svårt att inte bli blödig när det väl kommer till kritan!
Otroligt jobbiga beslut och jag behöver lite hjälp att tänka i andra banor tror jag....
Tack på förhand!
Som den rådande marknaden är så är vi nära att ta beslutet att helt lägga ner vår egen avel, men behålla seminverksamhet och ta emot andras ston.
Inackorderingarna ger ju löpande intäkter, i stället för att husera våra egna hästar som jag ändå inte får sålda. Och de som säljs tycker jag att jag i princip får ge bort, trots fina individer med bra stammar.
Det svåraste är nu vad jag ska göra med mina ston.
4 åringen får jag fortsätta ha på utbildning och fortsätta försöka sälja.
5 åringen passar mig som handen i handsken, kan behållas som ridhäst och tävlas. Om jag någon gång vill ta upp aveln igen så är hon en utmärkt individ.
21 åringen har jag inte hjärta att göra mig av med, så hon kan gå kvar som pensionär även om hon inte betäcks.
Sen har vi 14 åringen. Hon är egentligen den andra som jag rent krasst borde sälja. Men jag har sån jäkla ångest för att hon skulle hamna på fel ställe. Jag har haft henne i 8 år och hon är en sån otroligt fin individ att det skär så i hjärtat att göra mig av med henne. Tänk om hon blir vandringspokal eller hamnar på helt fel ställe, jag skulle ju aldrig förlåta mig själv.
Tänker jag rätt i det stora hela runt stona? Hur ska jag tänka för att inte oroa mig så för den sista märren? Jag försöker att tänka krasst men det är svårt att inte bli blödig när det väl kommer till kritan!
Otroligt jobbiga beslut och jag behöver lite hjälp att tänka i andra banor tror jag....
Tack på förhand!