Jag tycker att man bör sträva efter att erbjuda de djur man antar sig ett livslångt hem och därav tycker jag kanske inte att man ska sälja gamla hästar. Jag och min familj har alltid haft som avsikt att behålla alla djur vi skaffar, eftersom vi ser dem som familjemedlemmar.
Men äldre hästar har jag ändå upplevelsen av att de kan hitta bra hem, t ex som barnhäst men även för vuxna som vill ha en erfaren häst. Jag känner flera äldre damer som har 20+ hästar och som är jätteglada för dem, en inköpt som 19-åring med sadeltvång och tidigare fång. Min första ponny var en slakthäst som var livsfarlig att rida och dessutom kroniskt sjuk, var ca 20 när päronen hämtade hem honom. Han var världens bästa ponny, både som läromästare och tävlingshäst. Var inte sjuk en dag och togs bort vid 34 pga tänderna.
Själv har jag två 20+ hästar hemma just nu, den ena är min trotjänare som jag har haft sen 97, den andra en 27-åring som vi fick som sällskapshäst för ett par år sen. Han var mager, full med mask och hade jättedåliga tänder när han kom, nu ser han 10 år yngre ut och beter sig som att han vore 5 och hingst
Just den hästen älskar verkligen livet som pensionär passionerat, han har jobbat på ridskola säkert 20 år. Det syns riktigt i ögonen på honom hur sjukt nöjd han är att slippa jobba
Och ja, det krävs ju lite mer jobb med gamlingarna, särskilt när de börjar tappa tänderna, men det är ju information som man kan skaffa sig. Och är det äldre hästar som har nåt fel gäller det ju att de hamnar på rätt ställe hos rätt person. Är de i så dåligt skick att de inte kan gå som sällskap t ex så bör de ju avlivas.
Med detta vill jag väl säga att man ska inte räkna bort en häst totalt bara för att den är äldre. Och att gamla hästar förtjänar en fin pension som tack för arbetet.
