Saker jag som hundmänniska inte fattar ;)

[inverterad]

Lite nyfiken då den tagits upp ett par gånger, sällskapsavlad engelsk cocker ... jag hade för mig att man inte såg så positivt på sällskapsavlade hundar av aktivare hundraser, samma sak har ju hänt golden retrievern, labradoren etc.
Men just engelsk cocker låter okej? Eller är sällskapsavlade hundar övht okej? De är ju på sätt och vis en utbrytning från den "vanliga, gamla" rasen med ett syfte (jakt tex) där man minskat på aktiviteten hos dem istället.

Jag vet inte riktigt vad du menar med "okej"? Det finns ju linjer inom många arbetande raser där en del har mer arbetsegenskaper och en del inte. Jag tycker det är skillnad på att vilja köpa en "sällskapsavlad" arbetsmaskin som weimaraner, eller siberian husky, eller border collie, och att köpa en mindre extrem ras av linjer som inte nödvändigtvis behöver jaga för att må bra (exempelvis cocker). Det första tycker jag är helt förkastligt, det andra, tjaaa... inom min ras collie finns linjer som har mer arbetsegenskaper, och det finns linjer som passar utmärkt till sällskap (och skottfasta). Jag tycker det är rimligt att acceptera den variationen inom rasen och jag tycker det är bra att det finns köpare till båda (och jag tycker folk hellre ska köpa en skottfast sällskapscollie än en blandras).

 

[Sezziyanen]

Kan du ge ett exempel på en ras som du tycker passar in på "en lättsam, korthårig trevlig sällskapshund som är frisk"?

Jag tänker frångå "korthårig" lite eftersom man faktiskt kan klippa ner sina hundar om man inte vill ha lång päls på dem, och struntar i utställningsresultat

Dvärgschnauzer, Löwchen, Papillion, Pudel, Kromfohrländer (för otillgängliga för främlingar tycker jag dock), Malteser, Corgi, Dvärgpinscher..

Sen tänker jag även på tex Goldens, Labrador som i huvudsak är sällskapshundar (inte de renodlade jaktvarianterna då som kräver mer förstås). Och andra raser som folk har mycket som sällskapshundar (kanske lite mer aktiva men inte alls som håller på med bruks/hundsport/hundträning) som ett flertal olika terriers (fox, irländsk, bedlington, norwich, softie, osv..), tax...

Sen har vi vissa spets/urhundar förstås som går som sällskap. Lundehund, Shiba..

Sen tex italiensk vinthund...

Säkert ett antal jag glömmer nu. Vissa är förstås i lite mer behov av nån form av aktivitet än andra, men detta kommer skilja sig på individnivå. Och ärligt talat tycker jag inte det finns en hund av nån ras som enbart ska vara till för att ligga still i en soffa och aldrig ens tex testa ett trick eller skogspromenad ens. Sällskap betyder ju trots allt att de ska vara med på NÅTT vis.

Och alla hundar kan ju ha nån slags hälsoproblem, men de raser jag nämner här är i allmänhet friska till mycket friska i relation till genomsnitt, vad jag vet.

Jag tänkte på vad @Nota skrev när jag föreslog raserna: "Ja sällskapshundar är det stor efterfrågan på,framförallt saknas någon mellanstor till stor hund utan massa päls."
Storpudel har väl päls som behöver skötas om? Jag räknar med rakning och klippning under pälsvård, vilket är vad jag antar att man menar när man skriver om päls.

Jag gillar den skotska hjorthunden också!

Jag kan svara på den om grand danois - ja de har vakt i sig (är inte så förtjust i dem efter ha mött systerns hundar som liten ..... )

Fattar...men om man relativt ofta klipper ner en storpudels päls till en jämn och enkel nivå så TROR jag inte de tär nån särskilt svår pälsvård alls. Jag räknar inte att raka/klippa ner dem som pälsvård riktigt, även om visst, det påverkar pälsen, men det är mer av en åtgärd man gör ibland för att göra pälsvården enkel i övrigt. Den totala pälsvården blir då enkel, menar jag.

 

[Fruentimber]

Jag tänker frångå "korthårig" lite eftersom man faktiskt kan klippa ner sina hundar om man inte vill ha lång päls på dem, och struntar i utställningsresultat

Dvärgschnauzer, Löwchen, Papillion, Pudel, Kromfohrländer (för otillgängliga för främlingar tycker jag dock), Malteser, Corgi, Dvärgpinscher..

Sen tänker jag även på tex Goldens, Labrador som i huvudsak är sällskapshundar (inte de renodlade jaktvarianterna då som kräver mer förstås). Och andra raser som folk har mycket som sällskapshundar (kanske lite mer aktiva men inte alls som håller på med bruks/hundsport/hundträning) som ett flertal olika terriers (fox, irländsk, bedlington, norwich, softie, osv..), tax...

Sen har vi vissa spets/urhundar förstås som går som sällskap. Lundehund, Shiba..

Sen tex italiensk vinthund...

Säkert ett antal jag glömmer nu. Vissa är förstås i lite mer behov av nån form av aktivitet än andra, men detta kommer skilja sig på individnivå. Och ärligt talat tycker jag inte det finns en hund av nån ras som enbart ska vara till för att ligga still i en soffa och aldrig ens tex testa ett trick eller skogspromenad ens. Sällskap betyder ju trots allt att de ska vara med på NÅTT vis.

Och alla hundar kan ju ha nån slags hälsoproblem, men de raser jag nämner här är i allmänhet friska till mycket friska i relation till genomsnitt, vad jag vet.

Corgi är förvisso korthårig så jag förstår inte varför man skulle klippa ner dem? Åtminstone cardigan är mer hund än vad @Asko letar efter. Ingen av varianterna är renodlad sällskapsras.

 

[Asko]

Jag ser ju hellre sällskapsavlad engelsk cockerspaniel än att man blandar och får grisen i säcken. De variationer som finns inom vissa raser finns ju redan där. Det kan man ju tycka vad man vill om, men du ville ju ha tips på vad som skulle kunna passa?

Jag var bara nyfiken! Då jag läst lite kritik över tex "vänstervarvare" etc.
Jag har personligen inget emot dem och skulle säkert kunna tänka mig en.

 

[inverterad]

Sen tycker jag, förstås, att alla arbetande raser först och främst bör avlas för arbete. Men som sagt, den variationen i mängden arbetsegenskaper är ganska naturlig.

 

[Sezziyanen]

Corgi är förvisso korthårig så jag förstår inte varför man skulle klippa ner dem? Åtminstone cardigan är mer hund än vad @Asko letar efter. Ingen av varianterna är renodlad sällskapsras.

Jag menade alltså att vissa av raserna jag nämnde ofta har betydligt mer päls än vad som räknas som korthårig, men att man kan klippa ner dem. Menade alltså inte corgi som långhårig som måste klippas ner.

Nog är corgis arbetsvilliga, men de lever ju trots allt främst som sällskapshundar.

 

[Fruentimber]

Nog är corgis arbetsvilliga, men de lever ju trots allt främst som sällskapshundar.

Alla hundar lever främst som sällskapshundar, ur den bemärkelsen. Corgis behöver regelbunden mental aktivering om de ska vara trevliga hundar.

 

[Asko]

Jag vet inte riktigt vad du menar med "okej"? Det finns ju linjer inom många arbetande raser där en del har mer arbetsegenskaper och en del inte. Jag tycker det är skillnad på att vilja köpa en "sällskapsavlad" arbetsmaskin som weimaraner, eller siberian husky, eller border collie, och att köpa en mindre extrem ras av linjer som inte nödvändigtvis behöver jaga för att må bra (exempelvis cocker). Det första tycker jag är helt förkastligt, det andra, tjaaa... inom min ras collie finns linjer som har mer arbetsegenskaper, och det finns linjer som passar utmärkt till sällskap (och skottfasta). Jag tycker det är rimligt att acceptera den variationen inom rasen och jag tycker det är bra att det finns köpare till båda (och jag tycker folk hellre ska köpa en skottfast sällskapscollie än en blandras).

"Okej enligt buke" kanske
Men nej, jag fattar att det finns folk av olika åsikter här på buke också. Tänkte på att jag hade läst kritik om "vänstervarvare" etc så jag var nyfiken.

Hur gör du skillnad mellan arbetsmaskiner och hundar som inte nödvändigtvis behöver tex jaga? Tänker du på särskilda grupper eller är det ras för ras som gäller? Kanske det skiljer från person till person vilken ras man tycker är rimlig att de har en mera sällskaplig linje?

En skottfast sällskapscollie låter jättetrevlig förresten!

Förresten, jag slänger ut en till nyfiken fråga för alla angående linjer - om man vill köpa en hund för första gången och vill vara säker på att man köper en från linjer som passar till sällskap men inte har rädslor etc, hur kan man undersöka detta på bästa vis? Vad skulle ni tipsa dem att göra?

 

[Fruentimber]

@Asko Oavsett vilka linjer man vill köpa ifrån är det ju BPH eller MH du måste titta på för att få en uppfattning om mentaliteten. Det spelar ingen roll oavsett om man vill ha sällskapsavlad eller ej.

 

[Asko]

@Asko Oavsett vilka linjer man vill köpa ifrån är det ju BPH eller MH du måste titta på för att få en uppfattning om mentaliteten. Det spelar ingen roll oavsett om man vill ha sällskapsavlad eller ej.

Det är ju ett bra tips förstås. Tycker du att det syns skillnad på olika linjer där utan att det blir negativt (som skotträdsla) för linjerna som är mera för sällskap?

För skojs skull så sökte jag efter BPH gjorda på chihuahua ett tag sedan, men lyckades inte hitta något. Tänker att de vore ju till nytta bland de "rena" sällskapsraserna också så att potentiella köpare kan hitta uppfödare som fokuserar på mentalitet. Tycker ni att folk börjar göra dem på sällskapsraser också eller är det få som vill göra det?

 

[inverterad]

"Okej enligt buke" kanske
Men nej, jag fattar att det finns folk av olika åsikter här på buke också. Tänkte på att jag hade läst kritik om "vänstervarvare" etc så jag var nyfiken.

Hur gör du skillnad mellan arbetsmaskiner och hundar som inte nödvändigtvis behöver tex jaga? Tänker du på särskilda grupper eller är det ras för ras som gäller? Kanske det skiljer från person till person vilken ras man tycker är rimlig att de har en mera sällskaplig linje?

En skottfast sällskapscollie låter jättetrevlig förresten!

Förresten, jag slänger ut en till nyfiken fråga för alla angående linjer - om man vill köpa en hund för första gången och vill vara säker på att man köper en från linjer som passar till sällskap men inte har rädslor etc, hur kan man undersöka detta på bästa vis? Vad skulle ni tipsa dem att göra?

Jag tänker att det är rasklubben som avgör, samt hur rasen används idag. Jag är naturligtvis för en ökad jaktinriktad avel av cocker, men tänker ändå att en stor del av rasen avlats för sällskap så länge att det är rimligt att det ändå kommer finnas linjer som passar som aktiv sällskapshund - samma sak tänker jag om collie. Border collie, om vi ska ta det motsatta exemplet, är ju i sin natur en arbetsmaskin, och de "sällskapsavlade" varianterna verkar må ganska dåligt mentalt (jag tänker ex på utställningsvarianten). Rasklubben har ju där också satt vallprov som krav för avel - nåt liknande finns inte inom cocker. Så jag tänker att det skiljer sig från ras till ras.

Om en letar skottfast, trevlig collie för ett aktivt sällskapsliv så skulle jag rekommendera rasklubbens information om MI och att leta hundar som har MI (framför allt för nyfikenhet/orädsla) över 100. Nån arbetsmaskin kommer du inte av misstag hitta inom collie om du inte letar vääääääldigt noga, och det är inte ens linjer eller kennlar utan specifika kombinationer (tyvärr).

 

[Sezziyanen]

Förresten, jag slänger ut en till nyfiken fråga för alla angående linjer - om man vill köpa en hund för första gången och vill vara säker på att man köper en från linjer som passar till sällskap men inte har rädslor etc, hur kan man undersöka detta på bästa vis? Vad skulle ni tipsa dem att göra?

Alltså, jag är lite av åsikten att vill man optimera sina chanser att få en välfungerande sällskapshund (nöjd, lugn men ändå tillräckligt aktiv, trygg, orädd, social) så ska man förstås köpa en passande ras, men sen ska man aktivera den på nått vis också. Även om det inte är nån seriös hundsport eller whatever. Men en hund som får göra NÅTT kommer må så mycket bättre, och därmed fungera så mycket bättre i ens vardag. Detta anser jag gäller för samtliga "sällskapsraser" också. Det krävs inte alls mycket.

Det är ju ett bra tips förstås. Tycker du att det syns skillnad på olika linjer där utan att det blir negativt (som skotträdsla) för linjerna som är mera för sällskap?

För skojs skull så sökte jag efter BPH gjorda på chihuahua ett tag sedan, men lyckades inte hitta något. Tänker att de vore ju till nytta bland de "rena" sällskapsraserna också så att potentiella köpare kan hitta uppfödare som fokuserar på mentalitet. Tycker ni att folk börjar göra dem på sällskapsraser också eller är det få som vill göra det?

Det borde verkligen göras BPH på alla raser, helst!

Kanske värt att fråga sig vad "sällskap" är. Det varierar ju en hel del beroende på hur man lever.

 

[Fruentimber]

Det är ju ett bra tips förstås. Tycker du att det syns skillnad på olika linjer där utan att det blir negativt (som skotträdsla) för linjerna som är mera för sällskap?

För skojs skull så sökte jag efter BPH gjorda på chihuahua ett tag sedan, men lyckades inte hitta något. Tänker att de vore ju till nytta bland de "rena" sällskapsraserna också så att potentiella köpare kan hitta uppfödare som fokuserar på mentalitet. Tycker ni att folk börjar göra dem på sällskapsraser också eller är det få som vill göra det?

Ja, det blir skillnad, och tyvärr ofta negativ sådan.

Vad menar du med att du inte hittade? Går du in på SKK Avelsdata så finns det medelvärden där för chihuahua. BPH är framtagen för andra raser än bruksraser och är vida spritt numera.

 

[inverterad]

Det är ju ett bra tips förstås. Tycker du att det syns skillnad på olika linjer där utan att det blir negativt (som skotträdsla) för linjerna som är mera för sällskap?

En hund med "mer av allt" (större reaktioner) på MH är antagligen mer lite mer krävande i vardagen än en som reagerar mindre (därmed inte alls sagt att den med stora reaktioner automatiskt har mycket arbetsegenskaper). Med mycket små reaktioner kommer tyvärr ofta kvarstående rädslor - hunden har liksom inte så mycket andra egenskaper som kan hjälpa den att komma över sina rädslor.

 

[Asko]

Ja, det blir skillnad, och tyvärr ofta negativ sådan.

Vad menar du med att du inte hittade? Går du in på SKK Avelsdata så finns det medelvärden där för chihuahua. BPH är framtagen för andra raser än bruksraser och är vida spritt numera.

Men det finns skillnader som inte är negativa? Tänker att det är en sån man letar efter om man vill ha en sällskapstyp av den rasen.

Mäh, nu när jag provade på datorn gick det utmärkt, måste ha varit något knas när jag provade förut på mobilen. Tack!

 

[inverterad]

En del verkar resonera utifrån tanken att ju mindre mängd egenskaper desto enklare att leva med. Jag tycker ju tvärtom att mer egenskaper (förstås väl balanserade med nerver) gör vardagen så mycket enklare och roligare - och då pratar jag inte bara om den typ av hund jag vill ha utan även hundar tänkta enbart till ett aktivt sällskapsliv. Men det beror förstås på utgångspunkten, en collie med "mycket" i sig är inte samma sak som en schäfer med "mycket" i sig.

 

[Fruentimber]

Men det finns skillnader som inte är negativa? Tänker att det är en sån man letar efter om man vill ha en sällskapstyp av den rasen.

Jag förstår nog inte hur du menar? Ser man till de sällskapsavlade varianterna har de sämre mentalitet. Dvs större rädslereaktioner, sämre avreaktion, mer benägen för skotträdsla. Skulle de då dessutom ha sämre lekintresse t ex så väger ju inte det upp på något sätt.

 

[Asko]

En hund med "mer av allt" (större reaktioner) på MH är antagligen mer lite mer krävande i vardagen än en som reagerar mindre (därmed inte alls sagt att den med stora reaktioner automatiskt har mycket arbetsegenskaper). Med mycket små reaktioner kommer tyvärr ofta kvarstående rädslor - hunden har liksom inte så mycket andra egenskaper som kan hjälpa den att komma över sina rädslor.

Åh? Det där sista var intressant, så det kan inte tyda på en stabil hund som inte låter sig påverkas så mycket?

 

[Asko]

Jag förstår nog inte hur du menar? Ser man till de sällskapsavlade varianterna har de sämre mentalitet. Dvs större rädslereaktioner, sämre avreaktion, mer benägen för skotträdsla. Skulle de då dessutom ha sämre lekintresse t ex så väger ju inte det upp på något sätt.

Jag tänkte om det fanns sällskapsavlade som inte har större rädslereaktioner eller sämre avreaktion eller skotträdsla men har mindre lekintresse i jämförelse med den mera aktivare linjen?
Eller låter det omöjligt?

 

[Roheryn]

Kanske
Och jag vet inte ens om jag vill tillskriva dem sällskapsegenskaper ... jag minns ännu min systers hundar med lite fasa

Varför med fasa? Brorsans GD var vänlig, lugn, kelen och social - perfekta "sällskapsegenskaper" tycker jag! Dock var han aningen ängslig - lite Scooby Doo över honom! Men det är klart - han ingav ju enorm respekt pga sitt utseende och sin storlek!